Tagit hand om problemhund

Sv: Tagit hand om problemhund

Tippan skrev:
Det där är något som jag diskuterat med en känd "hundperson" här i landet. Hon sa att hon träffat många dåliga Cockrar och skakade på huvudet. Pratade samtidigt med en annan kvinna som är mycket insatt i rasen (hon har f.ö. röda ;)) och hon sa också att man ska vara noga.

Så var det en i min klass som ville skaffa Cocker. För det finns ju ingen snällare och finare ras enligt dem. De är helt nybörjare och deras inställning är att uppfostrar man dem rätt så går allt så bra så. Ett typiskt par som kommer att köpa hund från vem som helst och inte bry sig ett smack om föräldrarna. De kommer att köpa allt med hull och hår.

Jag sa det åt dem att de ska kolla upp föäldrar och så att de är trevliga för att det kan finnas vissa med dåligt temperament även om det inte är majoriteten, men ändock.

Han blev skitsur och slutade typ prata med mig efter det (jag framställde det på ett snällt sätt också) Usch. Sådant blir jag bekymrad över. Det är det som gör att den marknanden överlever också. Nya valpköpare som inte vet... Detta gäller ju så klart alla raser, men jag har dessutom läst uttryckligen på rasklubbens hemsida att man ska kontrollera föräldrarnas mentalitet. Så helt ute och cyklade lkändes det inte alls som att jag var.

Det föds många cockrar varje år, vilket resulterar i att även om de dåliga hundarna är få procentuellt sett är det ändå rätt många individer. Det är också de som söker hjälp - ofta när det har gått helt över styr - alltså syns de mer.

Problemet med valpköpare ser vi ju hela tiden, både på renras och blandras. Man läser en rasbeskrivning - den positiva biten - och säger "den passar mig!", utan att reflektera över att det är den perfekta hunden man läser om, och att den inte existerar.... Folk köper hundar som de köper TV, det är bara att gå till närmaste butik (läs kennel) och inhandla en TV (valp) så funkar den enligt produktinformation (rasbeskrivning). På blandras köper man en allt i ett apparat utan att kolla om video/dvd/TV är kompatibla med varandra och kommer att funka ihop, man vet inte ens om de urprungliga apparaterna funkar någolunda som det var tänkt. Det är ju en billig anläggning som ser häftig ut, men det är klart att den funkar...

Jag skulle vilja likna ett hundköp med att bygga ett hus, det är många delar som gör den färdiga hunden. Generna ger cementblandningen till grunden, och sedan bygger uppfödaren själva grunden. Du som valpköpare ska sedan bygga huset efter bästa förmåga. Är du duktig så kan du med kunnighet bygga ett hus som håller hela livet även om grunden inte är den bästa. Man bygger huset i lä där det inte utsätts för väder och vind, och ser till att göra många förstärkningar för alla eventualliteter. Är man inte så duktig måste man ha en bra grund eftersom risken är överhängande att man placerar huset där utsikten är bäst utan att reflektera över markförhållanden och påverkan av väder och vind. Risken är också stor att man inte kan alla fiffiga förstärkningar som skulle behövas.

I regel är det dock precis tvärtom, de erfarna köper med en bra grund eftersom de vill ha utsikten på det utsatta stället, utan att för den skull jämt hålla på att förstärka och laga huset. De oerfarna blundar och pekar, har de tur får de en bra grund men det kan lika gärna få en byggd av "Ruffel & Båg Byggtjänst".

Sammanfattningsvis kan du med en god grund göra rätt många misstag i din fortsatta byggnation och ändå hålla regnet ute, medan en dålig grund kräver massor med kunskap för samma resultat. En usel grund går det aldrig att göra något av. För att avgöra vilken leverantör man ska köpa grunden av ska man naturligtvis höra med tidigare kunder och se om de har problem med "sjuka hus". För valpköpet btyder det då i klartext: läs veterinär delen i hunddatabasen, ring valpköpare från tidigare kullar, träffa uppfödaren och dennes hundar innan du väljer att köpa därifrån. Var kritisk och beredd att vänta och åka långt - det kan behövas för att få en hund att glädjas åt i många år.

För cocker så gäller att du skall mötas av glada dårar hos uppfödaren. Du ska bli överfallen med slickar och glada svansar. Detta är djur som ska gå, eller går, i avel och ska därför ha det mest rastypiska temprament du kan tänka dig. Hittar du någon som inte uppför sig så utan går undan - fråga. Det kan ju vara en valp som inte blev som uppfödaren hoppats, men som denne ändå inte vill skiljas ifrån, som inte ska gå i avel. Är det t.ex mormor till den kull du är intresserad av ska du tänka dig för två gånger, hur glad mamman än är.

Mvh,
Duvan
 
Sv: Tagit hand om problemhund

Grana skrev:
Du skrev så bra förklaring om cockrar och deras temperament. Får jag kopiera det och skicka det till ägarna?

Kopiera på du, jag har inget emot det.

Skönt att allt är klart, jag tror också att han har det bäst där han är nu.

Kram,
Duvan
 
Sv: Tagit hand om problemhund

Det föds många cockrar varje år, vilket resulterar i att även om de dåliga hundarna är få procentuellt sett är det ändå rätt många individer. Det är också de som söker hjälp - ofta när det har gått helt över styr - alltså syns de mer.

Absolut!! Det är de hundarna som mest kommer till henne också. Det är jag fullt medveten om. Men hon gillade inte det hon såg. Det ÄR ett problem att skärpa ökar hon spaniel och retriever. Det är ju någon som ö h t inte ska finnas där... Enligt henne så var utvecklingen uppåt. Jag tycker också det, men det är ju på amatörnivå... Jag har ju själv en hund som är cocco (just med skärpa och rädsla) och jag älskar henne lika mycket för det ;) Men jag är inte besvärad av att diskutera det så att säga!!

Med lite tur och mycket arbete så kan ju vissa av dem fungera som bra hundar. Jag vet inte hur många som velat ha valp efter henne. Det är mååånga. Men de ser ju bara en... polerad yta... De gillar att det är lite drag i henne, men de skulle ju bara veta om jag släppte på bromsen helt...
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Tagit hand om problemhund

Tippan skrev:
Men hon gillade inte det hon såg. Det ÄR ett problem att skärpa ökar hon spaniel och retriever. Det är ju någon som ö h t inte ska finnas där...

Jag gillar inte heller det jag ser alla gånger, vilket faktiskt är anledningen till att jag föder upp. Det känns viktigt att vända trenden och bevara det som har gjort cockern till en så bra allround familjehund.

Tippan skrev:
Jag har ju själv en hund som är cocco (just med skärpa och rädsla) och jag älskar henne lika mycket för det ;) Men jag är inte besvärad av att diskutera det så att säga!!

Just att diskutera problemen är viktigt! Innan man har erkänt att de finns går det ju inte att göra något åt dem.

För övrigt finns det en sak med både cocker och retriver som många glömmer bort. De ska vara envisa! Många tror att de enbart ska vara lättledda mähän, men utan en rejäl portion envishet blir det ingen bra hund att jobba med. Det är ju inte alltid så himla lätt att hitta apportobjektet, och gudarna ska veta att det inte ligger fågel och trycker i varje buske. Detta gör att hunden med sin envishet måste kunna jobba länge innan den får utdelning.

Ta då en hund som har fått en god portion av denna envishet + en nypa skärpa, men blivit helt utan förigheten och "will to please".... Inget roligt alls.

Mvh,
Duvan
 
Sv: Tagit hand om problemhund

Duvan skrev:
Jag gillar inte heller det jag ser alla gånger, vilket faktiskt är anledningen till att jag föder upp. Det känns viktigt att vända trenden och bevara det som har gjort cockern till en så bra allround familjehund.

Mmm det är sant... Ytterligare en anledning till min andra tik i avel... Vilket temperament... (Som jag tjatar om detta, men det blir INTE av. Men drömma kan man ;))

Duvan skrev:
För övrigt finns det en sak med både cocker och retriver som många glömmer bort. De ska vara envisa! Många tror att de enbart ska vara lättledda mähän, men utan en rejäl portion envishet blir det ingen bra hund att jobba med.

Jag kan hålla med och inte hålla med... En så envis hund styr du inte med lätthet 100 m bort. Så som retrieverproven utvecklas idag så är det ingen envis och självgående hund du ska ha. Den ska lätt springa ut 150 m och där styras. Tyngdpunkten idag ligger ju på lydighet och dirigeringar. En stor jaktlust ska väl ligga till grund för hundens outtröttliga arbete.

Men förr när jaktproven var lite annorlunda så fungerade våra lite mer envisa och trögstyrda hundar bra. Kolla bara vilka framgångar som skördades i slutet på 80-talet/början av 90-talet. Min hunds farmorfar och farmorsmor är båda tvådudbla utst.champion samt har 1:a pris ekl på jaktprov. Jag tror dock inte att de skulle hålla måttet idag (men vem vet? halvsyster och farbror går båda ekl i "modern" tid)

För spaniel har jag inte så stor koll, men jag antar att det är samma där efter att följt de ändlösa debatterna på birddog.

Jag har ju själv en envis jäkel och jag skulle lita 110% på henne om jag var ute på en vanlig bonnajakt. Hon skulle söka tills hon stupade.
 
Sv: Tagit hand om problemhund

Grejen med envisheten är ju att den måste blanseras upp med en enorm vilja att vara till lags. Utan envisheten skulle de inte palla att gå på tomma marker en hel dag och söka bra, vilket behövs ibland innan man äntligen kommer för fågel. Sen är det ju naturligtvis så att för mycket och för lite skämmer allt. Det jag ville ha fram med att nämna envisheten är att många glömmer att även den är rastypisk, och blir förvånade att hunder "glömmer" så fort. De glömmer inte det kommando de nyss fick, de provar bara om det funkar att göra som man vill nu då... De lyder det kommando de får, men provar gärna att bryta det på eget bevåg.

Birddog och jaktprov ja.... Jag har fortfarande inte förstått varför kriterierna för jaktprov behöver ändras över tid. Markerna och viltet är ju de samma. För min del tycker jag att jaktprov borde vara ett prov på om det går att jaga över hunden och få med kött till grytan. Som utveckligen har gått över de senaste årtiondet har det blivit cirkuskonster och tävling av proven. En hund som jobbat kanon kan nolla de sista minutrarna pga att den går efter tre steg. Eller vad sägs om en nollning pga av skallande i skott, när allt hunden säger är "ipp"? Anledningen att han sa det var att han fick ett hagel i huvudet, det upptäcktes vid hemkomsten. Hunden piper till en gång men sitter kvar och blir ändå nollad....det är för mig cirkuskonster man kräver då. Ett prisavdrag tycker jag hade varit mer rimligt, för domaren visste ju inte att hunden fick ett hagel i sig.

På birddog är inte utställnings-/sällskapsaveln vatten värd, inte heller dual purpose. Där är det bara ren jaktavel som hyllas. Personligen anser jag bägge extremerna lika illa. Hunden behöver både en extriör och interiör som är balanserade för att funka riktigt bra genom hela livet.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
4 862
Senast: Hermelin
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 760
Senast: fixi
·
Övr. Hund Hej, Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi...
2
Svar
25
· Visningar
1 528
Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
19
· Visningar
3 166

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp