Ta sig upp ur depression..

[parellikusken]

I onsdags förra veckan blev jag utskriven från psykiatrin efter att ha legat inne i sju veckor, innan dess låg jag inne till och från i någon månad också.
Jag har varit nere i en djup depression med mycket suicidtankar och suicidförsök, men med hjälp av att få ha legat inne och med hjälp av ECT (elchocksbehandling) så har jag tagit mig ur det värsta. Fick senaste ECT-behandlingen i onsdags morse.
Jag mår dock fortfarande dåligt även om jag inte är lika djupt nere längre, och har jobbiga biverkningar sedan ECT'n som gör att jag inte kan slappna av. Jag är liksom virrig i huvudet, har minnesförluster, overklighetskänslor samt har svårt att slappna av i musklerna.
Någon som har erfarenhet av ECT? Hur länge höll biverkningarna i sig?

Just nu är min mamma nere hos mig och tar hand om mig för att jag ska kunna hålla ihop, men hon kan ju inte stanna hur länge som helst heller. Jag vill heller inte ligga inne igen då jag inte tror att det ger mig något mer, är inte i den akuta fasen av depressionen så att jag behöver ligga inne.
Jag har god hjälp av psykiatrin, ska få gå i terapi snart och har bra hjälp av mediciner. Så vården hjälper mig så gott de kan. Är sjukskriven och lär vara det en tid till då jag just nu inte är i skick att kunna jobba.

Men hur kommer jag ur det sista i depressionen, hur gör jag för att kunna få ett normalt liv igen?
Behöver alla tips och råd jag kan få! Gärna inspirerande berättelser!

 

[Vallmo]

Jag har väl gått igenom det du beskriver ganska precis och det låter ganska lika.
Hade min senaste ect i november och hade ungefär samma upplevelser och biverkningar som du efteråt.
Dessutom hade jag fortfarande inte en fungerande medicinering, så jag mådde inte särskilt bra men kände liksom du att fler inläggningar inte skulle vara mig till godo.

Det har tagit ett tag.
Fick ny medicin, en ganska enkel och okomplicerad form av stämningsstabiliserande som faktiskt funkat över förväntan.
Kände mig otroligt seg långt efter behandlingarna och utskrivningen.
Kom oftast inte ur sängen förrän på em trots att jag egentligen var vaken eller halvvaken. Var varken glad eller ledsen utan mer som ingenting.

Nu känner jag inga biverkningar av ect:n längre. Jag orkar mer. Har börjat träna igen efter många års uppehåll och går i stort sett varannan dag. Kommer upp mellan 8-10 de flesta mornar utan att ställa klockan.
Orkar ta för mig mer. Känner mig inte lika känslig heller och blir inte trött på samma sätt längre.
Tror att nya medicinen gjort en del men också att tiden gjort sitt.

Har haft det ganska pressat privat med sjuk mamma som jag tagit hand om en del och son med ASD och en massa möten med soc, läkarbesök för båda barnen, mig själv osv.
Har inte en särskilt stöttande eller sprudlande sambo heller.
Men jag har fixat det ganska bra ändå. Ägnar mig åt mina fritidsintressen och träffar vänner och uppskattar den sociala biten i små portioner.

Ska göra en mindre operation om tre veckor. Blir sjukskriven tre veckor efter den så i april är det tänkt att jag börjar jobba på 25%. Ser väldigt mycket fram emot det.
Har besökt jobbet hela tiden så det kommer inte kännas jättejobbigt att börja igen. Hoppas jag.

Mitt råd till dig är, ge det tid. Ställ inte för höga krav på dig själv. Det gjorde/gör jag och det är inget bra.
Det blir bättre.....även om det inte känns så direkt nu.

 

[parellikusken]

Jag har väl gått igenom det du beskriver ganska precis och det låter ganska lika.
Hade min senaste ect i november och hade ungefär samma upplevelser och biverkningar som du efteråt.
Dessutom hade jag fortfarande inte en fungerande medicinering, så jag mådde inte särskilt bra men kände liksom du att fler inläggningar inte skulle vara mig till godo.

Det har tagit ett tag.
Fick ny medicin, en ganska enkel och okomplicerad form av stämningsstabiliserande som faktiskt funkat över förväntan.
Kände mig otroligt seg långt efter behandlingarna och utskrivningen.
Kom oftast inte ur sängen förrän på em trots att jag egentligen var vaken eller halvvaken. Var varken glad eller ledsen utan mer som ingenting.

Nu känner jag inga biverkningar av ect:n längre. Jag orkar mer. Har börjat träna igen efter många års uppehåll och går i stort sett varannan dag. Kommer upp mellan 8-10 de flesta mornar utan att ställa klockan.
Orkar ta för mig mer. Känner mig inte lika känslig heller och blir inte trött på samma sätt längre.
Tror att nya medicinen gjort en del men också att tiden gjort sitt.

Har haft det ganska pressat privat med sjuk mamma som jag tagit hand om en del och son med ASD och en massa möten med soc, läkarbesök för båda barnen, mig själv osv.
Har inte en särskilt stöttande eller sprudlande sambo heller.
Men jag har fixat det ganska bra ändå. Ägnar mig åt mina fritidsintressen och träffar vänner och uppskattar den sociala biten i små portioner.

Ska göra en mindre operation om tre veckor. Blir sjukskriven tre veckor efter den så i april är det tänkt att jag börjar jobba på 25%. Ser väldigt mycket fram emot det.
Har besökt jobbet hela tiden så det kommer inte kännas jättejobbigt att börja igen. Hoppas jag.

Mitt råd till dig är, ge det tid. Ställ inte för höga krav på dig själv. Det gjorde/gör jag och det är inget bra.
Det blir bättre.....även om det inte känns så direkt nu.

Tack för ditt inlägg!

Vad är det för medicin du äter?
Jag fick anafranil i dropp på sjukhuset och har fortsatt med den i tablettform efteråt, äter även fluanxol, och risperidon.

 

[parellikusken]

Blev för kämpigt idag så var upp på akutpsyk, där bestämdes det att jag nog behövde fler ECT, så ska få det polikliniskt. Lite orolig för hur jag ska klara av att hantera biverkningarna då jag är rädd för att de blir värre ju fler behandlingar man får.

 

[mandalaki]

Hoppas du får bra stöd på sjukhuset så att du kan vädra din oro och få svar

 

[parellikusken]

Hoppas du får bra stöd på sjukhuset så att du kan vädra din oro och få svar

Tack!

Ska träffa min läkare på måndag, så ska prata med henne om det då. Samtidigt som jag är väldigt rädd för biverkningarna så är jag också rädd för att det här är min enda chans. Testat i princip all medicin som är värd att tala om och anafranil som jag äter nu är nästan min sista anhalt där. Så är ECT kvar liksom.

 

[tuaphua]

Jag har inget vettigt att komma med, tyvärr. Men jag har också mått väldigt dåligt som yngre i väldigt många år. Så jag kan relatera till måendet. Tänker på dig och hoppas du kan få rätt sorts hjälp och må bättre!
Vet inte om det kanske iaf kan inge hopp att någon mått skit så pass länge, inte sett en framtid etc och kommit ur det. Hoppas det!

 

[mandalaki]

Tack!

Ska träffa min läkare på måndag, så ska prata med henne om det då. Samtidigt som jag är väldigt rädd för biverkningarna så är jag också rädd för att det här är min enda chans. Testat i princip all medicin som är värd att tala om och anafranil som jag äter nu är nästan min sista anhalt där. Så är ECT kvar liksom.

De föreslår nog inte ECT om de inte tror att det är det som verkligen skulle hjälpa dig nu.

 

[parellikusken]

Jag har inget vettigt att komma med, tyvärr. Men jag har också mått väldigt dåligt som yngre i väldigt många år. Så jag kan relatera till måendet. Tänker på dig och hoppas du kan få rätt sorts hjälp och må bättre!
Vet inte om det kanske iaf kan inge hopp att någon mått skit så pass länge, inte sett en framtid etc och kommit ur det. Hoppas det!

Tack för dina ord, det hjälper att höra om att andra tagit sig upp. Kram!

De föreslår nog inte ECT om de inte tror att det är det som verkligen skulle hjälpa dig nu.

Sant, men samtidigt är jag van att få vara en stor del i beslutandet om min egen behandling. De ger mig ofta några olika alternativ så får jag välja, är svårt tycker jag.

 

[mandalaki]

Ja det förstår jag! Men det låter ändå på dig som att du är trygg med dem.

 

[Vallmo]

Tack för ditt inlägg!

Vad är det för medicin du äter?
Jag fick anafranil i dropp på sjukhuset och har fortsatt med den i tablettform efteråt, äter även fluanxol, och risperidon.

Jag har Sertralin 150 mg som antidepressiv och abilify 10 mg som stämningsstabiliserande.

Tålde varken litium, lamictal eller ergenyl. jag har en bipolär 2 diagnos med övervägande depressioner, svåra depressioner.
Sen har jag fortfarande stesolid mot ångest och diverse sömnmedicin. Hoppas kunna minska stesoliden på sikt och bara kunna ta vid behov, men just nu behövs den.

 

[Vallmo]

Blev för kämpigt idag så var upp på akutpsyk, där bestämdes det att jag nog behövde fler ECT, så ska få det polikliniskt. Lite orolig för hur jag ska klara av att hantera biverkningarna då jag är rädd för att de blir värre ju fler behandlingar man får.

Jag gjorde en hel del ECT polikliniskt och det funkade bra med avseende på biverkningarna.
Min son med ASD störde mig när jag vilade efteråt, men det är en annan sak......

Gör man polikliniskt har man rätt till sjukresa. Kan vara bra att veta.

 

[parellikusken]

Jag har Sertralin 150 mg som antidepressiv och abilify 10 mg som stämningsstabiliserande.

Tålde varken litium, lamictal eller ergenyl. jag har en bipolär 2 diagnos med övervägande depressioner, svåra depressioner.
Sen har jag fortfarande stesolid mot ångest och diverse sömnmedicin. Hoppas kunna minska stesoliden på sikt och bara kunna ta vid behov, men just nu behövs den.

Jag tetstade Ergnyl, men min mens uteblev då så jag fick sluta med den. Har ingen bipolär diagnos, så tror inte stämningsstabiliserande behövs.

Skönt att höra att det fungerade med ECT polikliniskt för dig, jag har dock nästa bestämt mig för att jag inte vill ha mer ECT. Ska träffa läkaren på måndag och prata med henne om det då. Men om jag ska ha mer ECT ill jag vara inlagd, vill in´te ha det polikliniskt.

 

[em-pirre]

Hoppas det blir bättre med fler ECT. Här brukar vi tänka att vissa kan behöva få regelbundna (typ en gång i halvåret) bestående av kanske 3 behandlingar för att upprätthålla måendet.

I övrigt tänker jag att det är viktigt att du kommer igång med någon sorts rutiner. Frukost ungefär vid ett visst klockslag, sen kanske en promenad, någon terapi, sedan kanske tvätta/städa, lunch o.s.v.
Får du hjälp med att sätta upp dagschema?

 

[Gimlan]

Jag tetstade Ergnyl, men min mens uteblev då så jag fick sluta med den. Har ingen bipolär diagnos, så tror inte stämningsstabiliserande behövs.

Skönt att höra att det fungerade med ECT polikliniskt för dig, jag har dock nästa bestämt mig för att jag inte vill ha mer ECT. Ska träffa läkaren på måndag och prata med henne om det då. Men om jag ska ha mer ECT ill jag vara inlagd, vill in´te ha det polikliniskt.

Stämningsstabiliserande kan användas även vid djupa depressioner. Tror det typ ”förstärker” antideppen.

 

[parellikusken]

Stämningsstabiliserande kan användas även vid djupa depressioner. Tror det typ ”förstärker” antideppen.

Okej, det visste jag inte. Ska ta upp det med min läkare på måndag när vi ses. Tack för den infon!

 

[Calyptra]

Okej, det visste jag inte. Ska ta upp det med min läkare på måndag när vi ses. Tack för den infon!

Det är även relativt vanligt att sätta in stämningsstabiliserande efter ETC (jag vet att det finns vissa mottagningar som har det som standard), så det kan absolut vara något att ta upp!

 

[parellikusken]

Hoppas det blir bättre med fler ECT. Här brukar vi tänka att vissa kan behöva få regelbundna (typ en gång i halvåret) bestående av kanske 3 behandlingar för att upprätthålla måendet.

I övrigt tänker jag att det är viktigt att du kommer igång med någon sorts rutiner. Frukost ungefär vid ett visst klockslag, sen kanske en promenad, någon terapi, sedan kanske tvätta/städa, lunch o.s.v.
Får du hjälp med att sätta upp dagschema?

Fick så mycket biverkningar av ECT'n att jag blir mer och mer rädd för att göra om hela processen. Ska prata med läkaren på måndag om det. Var på akutpsyk igår igen då jag kraschade fullständigt. Fick då reda på av läkaren där att det inte är ovanligt att man mår sämre efter ett par veckor efter ECT'n. Hade önskat att jag fått reda på det innan så jag kunde förbereda mig på det. Så ska jag göra fler ECT'n så vill jag veta allt om vad jag har att förvänta mig efter.

Har relativt bra rutiner, så det känns okej, men bra att du tog upp det.

Det är även relativt vanligt att sätta in stämningsstabiliserande efter ETC (jag vet att det finns vissa mottagningar som har det som standard), så det kan absolut vara något att ta upp!

Aha, ja, då ska jag definitivt ta upp det.

 

[Voeux]

Som du kämpar Läste nyligen citatet "Depression is like being colorblind and costantly told how colorful the world is". Det talade verkligen till mig, för att det är så sant, men det betyder inte att man inte kan bli frisk.

Jag har tagit mig ur depression och suicidtankar. Det var en ytterst märklig upplevelse, det kändes som om jag nästan under ett år gick genom livet utan hud. Alltså, utan resistens alls för livets alla ting. Jag kunde börja gråta över att det var sol ute en vårdag, och att jag aldrig hade sett någonting så vackert i hela mitt liv. För att andra dagar ligga nedbäddad i en serie panikångestattacker. Men bäst av alla dagar var de dagarna som jag vaknade och helt enkelt bara kände mig som mig själv igen. En nära anhörig till mig gick igenom någonting liknande förra året, och idag pratar vi om hur svart det var nere på botten och den där känslan av att man verkligen inte trodde att det skulle kunna bli bättre. Men det kan det.

Det är svårt att ge råd, eftersom allas upplevelser av depression är olika, men jag vill ändå tipsa om att göra små saker som brukar (i normalt tillstånd) kännas lustfyllt och fortsätta göra dessa saker även tunga dagar. Inga stora jobbiga saker, men små.

 

[parellikusken]

Som du kämpar Läste nyligen citatet "Depression is like being colorblind and costantly told how colorful the world is". Det talade verkligen till mig, för att det är så sant, men det betyder inte att man inte kan bli frisk.

Jag har tagit mig ur depression och suicidtankar. Det var en ytterst märklig upplevelse, det kändes som om jag nästan under ett år gick genom livet utan hud. Alltså, utan resistens alls för livets alla ting. Jag kunde börja gråta över att det var sol ute en vårdag, och att jag aldrig hade sett någonting så vackert i hela mitt liv. För att andra dagar ligga nedbäddad i en serie panikångestattacker. Men bäst av alla dagar var de dagarna som jag vaknade och helt enkelt bara kände mig som mig själv igen. En nära anhörig till mig gick igenom någonting liknande förra året, och idag pratar vi om hur svart det var nere på botten och den där känslan av att man verkligen inte trodde att det skulle kunna bli bättre. Men det kan det.

Det är svårt att ge råd, eftersom allas upplevelser av depression är olika, men jag vill ändå tipsa om att göra små saker som brukar (i normalt tillstånd) kännas lustfyllt och fortsätta göra dessa saker även tunga dagar. Inga stora jobbiga saker, men små.

Tack för dina ord, alltid skönt att ta del av andras erfarenheter av att bli frisk.

Jag försöker fortsätta med det jag vanligtvis gillar, är hundvakt just nu åt min favorithund vilket jag brukar gilla. Fortsätter ta hand om hästen såklart även om jag inte orkar rida eller köra så mycket nu. Men det är en skön känsla att vara i stallet, pyssla med hästen, mocka och prata häst med stallkompisarna. Jag försöker att inte tappa mig själv helt enkelt.