Ta med sonen?

[Brackan]

Sv: Ta med sonen?

KL


Jag undrar så ofta vad de som absolut vill ha barnfritt gör på sina fester egentligen!! Ramlar de under borden eller pussas med fel partner eller dricker blod kanske? Jag kommer att få dö utan den insikten tror jag.

De kanske helt enkelt vill kunna sitta äta god mat och konversera lite vuxet i lugn o ro för en gångs skull?

 

[Sar]

Sv: Ta med sonen?

Denna konstiga fråga. På ett annat forum jag läser på så är den här frågan stående i år ut och år in och det blir så mycket bråk och känsloladdat att otrohetstrådar verkar väldigt harmlösa.
För mig är det så att den som bjuder bestämmer regler för sin fest. Vill de ha det barnlöst så ska de få ha det och vill de ha maskerad så ska de få ha det. Innan datumet som är satt så osar man utifrån de regler som är och sen ska det inte vara sura miner från något håll. Om barn är medbjudna och jag vill gå så bestämmer jag utifrån vad jag själv har lust med om sonen ska med. Ibland vill man parta och ibland inte. Jag dricker mycket måttligt om jag har med barn och känner mig mer fri att dricka utan barn. Fester med obehaglig fylla har jag varit förskonad från men inträffar det tar jag nog ställning om jag kan hjälpa till eller så åker jag hem.

+ 1 på den!

Jag undrar så ofta vad de som absolut vill ha barnfritt gör på sina fester egentligen!! Ramlar de under borden eller pussas med fel partner eller dricker blod kanske? Jag kommer att få dö utan den insikten tror jag.

Förutom att man den kvällen inte har något "föräldraansvar" så behöver man heller inte känna "vuxenansvaret" gentemot andras barn.
För oss händer det mkt sällan att det är barnfritt (vid 40- års skivor och bröllop) men jag kan tycka att det är rätt befriande de gångerna.

Att man aldrig ska kunna gå på en barnfri fest utan känna sig tvungen att tacka nej låter i mina öron bara patetiskt (samma som att dra med sig sin man på en uttalad tjejfest).

 

[FannyN]

Sv: Ta med sonen?

Men det handlar ju inte om att kunna bete sig hur som helst och att man inte vill att barnen ska se. Poängen är att alla ska kunna vara avslappnade och kunna ha roligt, utan att passa barn eller tänka på att de snart måste åka hem så barnen får sova.

Frihet helt enkelt!

Ja såklart men det verkar ju inte som om alla vill ha den friheten. En del blir provocerade av att andra tycker de ska ha den eller vill ha den själva. Jag har insett det, men jag personligen behöver helt fri vuxentid och jag tror inte heller det är smart att inte ha tränat både sig själv och barn att kunna vara ifrån varandra ibland.

 

[FannyN]

Sv: Ta med sonen?

Jag håller med dig helt.

 

[FannyN]

Sv: Ta med sonen?

De kanske helt enkelt vill kunna sitta äta god mat och konversera lite vuxet i lugn o ro för en gångs skull?

Ja då kan de ju bjuda till barnfri fest och hoppas att deras umgänge är sådana som kan lämna bort barn. Men jag har insett efter alla år på nätet att det är vanligt att folk då tackar nej. De vill inte vara från sina barn en kväll.

 

[escodobe]

Sv: Ta med sonen?

Men det är ju lite det som är min poäng, att barn som tas med mycket blir trevligare att ha att göra med. Men om du inte vill ha barn på ditt bröllop så bidrar du till att föräldrar inte tar med sina barn på sociala tillställningar. Jag tycker nog bröllop är en familjegrej och jag hade nog tackat nej till ett bröllop jag inte fick ta med mig barn på, lika mycket som jag tackat nej om de inte ville att min sambo fick komma.

Jag kan tycka att mitt bröllop i så fall skulle vara en ganska speciell upplevelse för mig, och jag känner ingen större lust att ha med barn, om de inte råkar stå mig synnerligen nära och dessutom är "miljövana" och har vettiga föräldrar som förstår att hålla efter dom. Faktum med att jag är så "elak" att jag faktiskt inte ens ser det som självklart att man måste bjuda bägge i ett par till bröllop.

Eller ja, det med barnen gäller i och för sig i alla sammanhang, men jag kan vara mer eller mindre tolerant beroende på situation.
Jag föreslog tex att ett bukepar skulle ta med sig sitt barn till vår buketräff en sväng, hellre det än att inte träffa dom alls. För två år sen var vi på en heldagsvandring med hund med ett litet barn. Det gick utmärkt och var jättetrevligt.

 

[escodobe]

Sv: Ta med sonen?

När jag själv har gift mig har barn varit välkomna. På ett stort bröllop var de flera och det var ordnat för dem. Det fanns massor att dricka men jag tror ingen blev berusad,själv var jag gravid så vi tog det synnerligen stillsamt och åkte till Grythyttan mitt i festen och de sista gick vid fem på morgonen. Dock ej barnfamiljerna tror jag utan singelvänner.
På den senaste så var det 3 gäster varav en 13. Festen är uppskjuten men barn kommer att vara mer än välkomna.

Jag undrar så ofta vad de som absolut vill ha barnfritt gör på sina fester egentligen!! Ramlar de under borden eller pussas med fel partner eller dricker blod kanske? Jag kommer att få dö utan den insikten tror jag.

Hej från Torrbollen!

I mitt fall har barnfritt ingen som helst relation med alkohol att göra. Jag är oftast nykter.
Jag är egentligen väldigt förtjust i att ha blandade åldrar på umgänge(Jag,tjöta - som är gammal som gatan numer*flin* och en elvaåring gjorde varberg osäkert i sommras) men just mindre barn / småbarn kan, speciellt om de har föräldrar som låter dom härja vilt, vara rätt påfrestande, om man inte är förtjust i barn "generell" dvs om man inte har en personlig relation till dom.
En del går ju inte ens att ha i möblerade rum och föräldrarna går inte att föra ett samtal med eftersom barnet kräver 100%uppmärksamhet hela tiden.

Då är det lättare att generellt låta bli att bjuda barn och ha vissa undantag än att generellt bjuda barn och inte bjuda sådana barn jag inte känner eller vet är helvilda.

 

[mino]

Sv: Ta med sonen?

Förutom att man den kvällen inte har något "föräldraansvar" så behöver man heller inte känna "vuxenansvaret" gentemot andras barn. För oss händer det mkt sällan att det är barnfritt (vid 40- års skivor och bröllop) men jag kan tycka att det är rätt befriande de gångerna.

Jag håller helt med. Det är underbart att få äta middag i ro vilket man inte får om man har med sig en 4-åring och en 2-åring. När man dessutom umgås i kretsar där många har en liknande barnsituation är det ytterligare ett plus att sitta med andra vuxna som har möjlighet att prata och inte springer iväg och jagar barn hela tiden. Det är inte så jättekul under en tretimmarsmiddag med bordsgrannar som är iväg och ammar/leker/byter blöja och resten av tiden har fullt upp med att hålla ögonen på nån liten telning som undersöker vad bordsduken tål...

Sen (apropå FannyNs fråga) blir det säkert en annan sak när man har med sig barn i skolåldern som klarar sig själva. När de inte bjuds in är det väl oftast för att det blir för mycket folk/för dyrt om alla barn ska medbjudas. Jag har själv ett kompisgäng som växt från en 8 pers till runt 40 med barn och respektive inräknade, det blir ju helt enkelt snabbt väldigt mycket folk om barnen ska med.

 

[Gnarpis]

Sv: Ta med sonen?

kl

Jag och maken ska på ett bröllop i sommar som är barnfritt (brudparet har två barn själva så det handlar inte om att dom inte gillar barn). Vi tycker det ska bli jätteskönt att få vara barnfria och ska t o m lämna bort sonen (då 1 år) över natten hos hans farmor. Men han ska få träna på att sova borta ett par veckor innan, då firar vi bröllopsdag
Jag kan tycka att om man inte går på ett bröllop för att man inte får ta med sig sitt barn är man egoistisk. Går man inte på bröllopet för brudparets skull?
SJÄLVKLART lämnar man bort ungen om man har möjlighet.

Själva hade vi barn inbjudna på vårt bröllop. Alla våra syskon hade ju barn och vännerna också (vi hade inte det då). De får givetvis själva ta ansvar för sitt barn. Men vi hade också ordnat ett rum i festlokalen där film visades på en stor duk och det fanns godis och chips. Vi märkte inte av att barnen var med kan jag säga och det var ganska många.

 

[mumrikan]

Sv: Ta med sonen?

De kanske helt enkelt vill kunna sitta äta god mat och konversera lite vuxet i lugn o ro för en gångs skull?

Varför skulle jag inte kuna sitta och äta god mat och konversera vuxet bara för att jag har ett barn med mig, det är det jag inte förstår? Ett mindre barn matar jag något medhavt strax innan middagen och lägger i vagnen för att sova. Ett barn som är över fyra år sitter med vid middagen så länge h*n orkar medan de vuxna pratar, h*n njuter också av den goda maten men går diskret ifrån när det blir tråkigt för att titta på DVD eller leka lite, det klarar h*n utan hjälp, h*n kommer sen tillbaka till efterrätten om h*n då inte hunnit somna i nån soffa/säng nånstans. Så funkar mina barn, om andra vill ha mer "high maintenance" barn genom att aldrig "socialisera" dem får de stå sitt kast.

Det är underbart att få äta middag i ro vilket man inte får om man har med sig en 4-åring och en 2-åring. När man dessutom umgås i kretsar där många har en liknande barnsituation är det ytterligare ett plus att sitta med andra vuxna som har möjlighet att prata och inte springer iväg och jagar barn hela tiden. Det är inte så jättekul under en tretimmarsmiddag med bordsgrannar som är iväg och ammar/leker/byter blöja och resten av tiden har fullt upp med att hålla ögonen på nån liten telning som undersöker vad bordsduken tål...

Jag svarar som escodobe, att det har med vana att göra. Jag springer och jagar mina barn när vi leker. På en middag är det inte vild lek som gäller och då ska varken 2- eller 4-åringen jagas eller dra i bordsduken. Amma och byta blöja kan man väl kanske behöva göra i nödfall men man kan planera det så man bara går ifrån när det är läge.

just mindre barn / småbarn kan, speciellt om de har föräldrar som låter dom härja vilt, vara rätt påfrestande, om man inte är förtjust i barn "generell" dvs om man inte har en personlig relation till dom.
En del går ju inte ens att ha i möblerade rum och föräldrarna går inte att föra ett samtal med eftersom barnet kräver 100%uppmärksamhet hela tiden.

 

[Brackan]

Sv: Ta med sonen?

Jag kunde inte sitta i lugn och ro äta en middag och även konversera eferåt när min son var mellan typ ett och tre-fyra år. Och är man många i sällskapet som har barn i den åldern blir det inte mycket till djupa samtal om man säger så..

Men barn är ju väldigt olika, en del har barn som sitter stilla hela tiden. Är jag inte hemmavid ville jag inte min son skulle springa fritt när han var liten, jag ville inte att han skulle skada sig (tex i trappor) eller att han skulle förstöra något.

 

[Snurrfian]

Sv: Ta med sonen?

Varför skulle jag inte kuna sitta och äta god mat och konversera vuxet bara för att jag har ett barn med mig, det är det jag inte förstår? Ett mindre barn matar jag något medhavt strax innan middagen och lägger i vagnen för att sova. Ett barn som är över fyra år sitter med vid middagen så länge h*n orkar medan de vuxna pratar, h*n njuter också av den goda maten men går diskret ifrån när det blir tråkigt för att titta på DVD eller leka lite, det klarar h*n utan hjälp, h*n kommer sen tillbaka till efterrätten om h*n då inte hunnit somna i nån soffa/säng nånstans. Så funkar mina barn, om andra vill ha mer "high maintenance" barn genom att aldrig "socialisera" dem får de stå sitt kast.


Jag svarar som escodobe, att det har med vana att göra. Jag springer och jagar mina barn när vi leker. På en middag är det inte vild lek som gäller och då ska varken 2- eller 4-åringen jagas eller dra i bordsduken. Amma och byta blöja kan man väl kanske behöva göra i nödfall men man kan planera det så man bara går ifrån när det är läge.

Ja jag tror att vi är nog väldigt lika när det gäller barnuppfostran, yngsta sonen har dock fått vanan att somna i min famn, men det stör inte mig eller min konversation, man behöver inte sänka rösten eller något annat heller utan bara hålla om honom. Och vid det laget brukar ätande ändå ha tagit slut...
Det har inte krävts någon kamp eller att vi har varit särskilt hårda på våra barn, men jag har aldrig tillåtit lek vid matbordet, vill man leka får man gå därifrån, små barn är alltid välkomna tillbaka, när de är runt 3 års ålder så får man valet att antingen äta eller oxå gå i från bordet och då blir det ingen mer mat. Man pratar med varandra, vi äter alltid tillsaman hela familjen, pratar om allt möjligt och det är oftast en trevlig stund. Visst har vi oxå dagar när det är bråk och tjafs, men aldrig när vi är ute och äter tillsammans med andra.

Men som sagt, jag förstår att det finns folk som vill ha barnfritt av en eller annan andledning, på större fester, och sedan även pga att jag vet att det finns en mängd barn som aldrig har fått lära sig hur man uppför sig i möblerade rum, och föräldrar som tydligen inte orkar med dem, vilket jag tycker är sorgligt för det är så mycket de missar.

 

[Snurrfian]

Sv: Ta med sonen?

Men barn är ju väldigt olika, en del har barn som sitter stilla hela tiden. Är jag inte hemmavid ville jag inte min son skulle springa fritt när han var liten, jag ville inte att han skulle skada sig (tex i trappor) eller att han skulle förstöra något.

Mina barn sitter inte stilla hela tiden, men de har lärt sig att leka lugnt när det behövs. Varför ska de springa runt och härja och förstöra saker? Lite lego att plocka med, barbie dockor, målarböcker, det är ganska så stillsamma sysselsättningar som inte stör...

 

[Mabuse]

Sv: Ta med sonen?

Jag undrar så ofta vad de som absolut vill ha barnfritt gör på sina fester egentligen!! Ramlar de under borden eller pussas med fel partner eller dricker blod kanske? Jag kommer att få dö utan den insikten tror jag.

Fast det är ju inte så konstigt egentligen, du behöver nog inte dö utan den insikten. Man vill väl helt enkelt kunna äta en god middag och prata med bordsgrannen i lugn och ro utan att ha skrikande barn springande omkring sig. Man vill umgås med vuxna, inte med barn.

Det är alltså inte för barnens skull, utan för att de vuxna ska kunna ha en trevlig kväll som man inte vill ha barn på fester med sittning och tal.

 

[Gnarpis]

Sv: Ta med sonen?

Det finns ju faktiskt barn som är yngre än 2 år.
Men min 9 månaders är mer vild än tam. Det är full rulle från det att han slår upp ögonen till dess han stänger dom för att sova. Han äter med bra aptit när han är hungrig men jag lovar att det inte går att sitta i lugn och ro och äta om inte han vill det. När han har ätit klart kan ha kanske sitta vid bordet i fem minuter till, men sen vill han ner på golvet och då kan inte jag (eller pappan) sitta kvar vid bordet längre.
Och det är faktiskt skillnad på barn även om dom är uppfostrade lika.
Syrrans båda barn är otroligt stillsamma det är först nu som 5-åringen har börjat få spring i benen.

 

[Mabuse]

Sv: Ta med sonen?

Varför skulle jag inte kuna sitta och äta god mat och konversera vuxet bara för att jag har ett barn med mig, det är det jag inte förstår? Ett mindre barn matar jag något medhavt strax innan middagen och lägger i vagnen för att sova. Ett barn som är över fyra år sitter med vid middagen så länge h*n orkar medan de vuxna pratar, h*n njuter också av den goda maten men går diskret ifrån när det blir tråkigt för att titta på DVD eller leka lite, det klarar h*n utan hjälp, h*n kommer sen tillbaka till efterrätten om h*n då inte hunnit somna i nån soffa/säng nånstans.

Fast det där förutsätter ju att värden har fixat en massa för de medhavda barnen att dra sig undan till. En formell middag med sittning äger ju oftast inte rum hemma hos någon, utan på en hyrd lokal. Där finns varken DVD, soffor eller sängar att dra sig undan till, såvida inte värden har hyrt in det, inklusive barnvakt som kan vara med barnen och titta på film. Inte heller finns lämpliga lekställen, eller något att leka med.

Jag var t ex på en "barnförbjuden" disputationsfest i förra veckan, i en mycket vacker historisk byggnad som tillhör universitetet. Utmärkt lämpad för en formell middag, jag har varit där förr på liknande tillställningar, men soffor, sängar, lekrum eller tv-rum kunde man se sig i månen efter. Lokalerna består av kapprum, kök och sal där man kan äta. Var barnen skulle leka eller dra sig undan i så fall vet jag faktiskt inte.

 

[escodobe]

Sv: Ta med sonen?

Det finns ju faktiskt barn som är yngre än 2 år.
Men min 9 månaders är mer vild än tam. Det är full rulle från det att han slår upp ögonen till dess han stänger dom för att sova. Han äter med bra aptit när han är hungrig men jag lovar att det inte går att sitta i lugn och ro och äta om inte han vill det. När han har ätit klart kan ha kanske sitta vid bordet i fem minuter till, men sen vill han ner på golvet och då kan inte jag (eller pappan) sitta kvar vid bordet längre.
Och det är faktiskt skillnad på barn även om dom är uppfostrade lika.
Syrrans båda barn är otroligt stillsamma det är först nu som 5-åringen har börjat få spring i benen.

Därav att jag i vissa fall hellre enbart bjuder in vissa handplockade barn om det skulle vara aktuellt, än att tillåta barn generellt.

 

[Snurrfian]

Sv: Ta med sonen?

Dvd spelare tar man med sig själv, med ett urval av filmer, på ett sånt ställe som du beskriver skulle jag nog ha tagit med en filt och sedan hade nog mina barn dragit sig ut i kapprummet efter att ha ätit färdigt. Filten går sedan utmärkt att sova en stund på, varför bara se problem?

 

[Brandgul]

Sv: Ta med sonen?

Sen är det ju upp till brudparet att bestämma om barnen ska bjudas in eller inte.

Att någon bordsgranne blir sur på brudparets dag tycker jag är riktigt ruttet. Då kan man lika gärna stanna hemma.

När mina kompisar bjöd med alla barn fixade de både lekhörna och barnvakt. Dummare än så var de ju inte. Däremot såg jag inte röken av sådant när det var en barnfritt bröllop. Så klart.

 

[Gnarpis]

Sv: Ta med sonen?

Därav att jag i vissa fall hellre enbart bjuder in vissa handplockade barn om det skulle vara aktuellt, än att tillåta barn generellt.

Och det förstår jag.
Jag hade lämnat sonen hemma ÄVEN om bröllopet INTE var barnfritt.