Ta med sonen?

[Brandgul]

Sv: Ta med sonen?

Fast man mutar väl inte i uppfostringssyfte? Det är ju bara för att de ska ha något att göra. Sonen får köra bilar när vi flyger flygplan också. Jag vill inte att han bara springer omkring och snackar med folk. Jag tror absolut att han är mer resvan på flyg än andra tvåringar som aldrig flygit. Ändå har vi inte flygit för att uppfostra honom. Lika lite som jag skulle ta med honom i kyrkan för uppfostran. Men visst känner de igen en upprepad situation även som små.

 

[Sar]

Sv: Ta med sonen?

Jag kan helt hålla med Mino. Våra barn är med i princip jämt annars så jag ser inte problemet med att de någon gång är hos barnvakt, speciellt inte när de är så små att de inte har någon direkt behållning av tillställningen och måste mutas för att sitta stilla.

Jag har också varit med om allt från att barn rusar omkring i kyrkgången, smyger upp bakom brudparet och gör någon liten rolig dans vilket gör att fokus är på barnet istället för på brudparet, att ett barn spydde ner brudens mors kjol mitt under ceremonin etc.
Och jag tycker att det är riktigt, riktigt taskigt mot brudparet på deras stora dag.

 

[escodobe]

Sv: Ta med sonen?

Jag skulle säga att det viktigaste är brudparets inställning.
Vill de ha med barn så har de nog räknat med att barn är något oberäknerliga ooch har förmodligen förhoppningen om att föräldrarna kan klara av dom. Då borde det vara okey att ha med dom, toleransen är lite högre.

Själv hade jag nog INTE velat ha med barn, möjligen några utvalda som jag vill ha med, och då hade jag velat att det respekteras. De barn jag hade valt att ha med har i sådana fall föräldrar som känner till min inställning till barn och har vett att avgöra om barnet är lämpligt att tas med eller inte.

De barn som brukar vara trevligast att ha att göra med brukar vara de som har föräldrar som tar med dom lite varstans, men där barnen lär sig att de måste kunna uppföra sig och att allt inte kretsar kring DOM hela tiden. De värsta är de där som nästan aldrig släpps ur helt barnsäkrade miljöer och där de är vana vid att föräldrana ska ge dom all uppmärksamhet hela tiden.När de då väl tas med någonstans så är de pest och pina...

 

[escodobe]

Sv: Ta med sonen?

Jag skulle säga att det viktigaste är brudparets inställning.
Vill de ha med barn så har de nog räknat med att barn är något oberäknerliga ooch har förmodligen förhoppningen om att föräldrarna kan klara av dom. Då borde det vara okey att ha med dom, toleransen är lite högre.

Själv hade jag nog INTE velat ha med barn, möjligen några utvalda som jag vill ha med, och då hade jag velat att det respekteras. De barn jag hade valt att ha med har i sådana fall föräldrar som känner till min inställning till barn och har vett att avgöra om barnet är lämpligt att tas med eller inte.

De barn som brukar vara trevligast att ha att göra med brukar vara de som har föräldrar som tar med dom lite varstans, men där barnen lär sig att de måste kunna uppföra sig och att allt inte kretsar kring DOM hela tiden. De värsta är de där som nästan aldrig släpps ur helt barnsäkrade miljöer och där de är vana vid att föräldrana ska ge dom all uppmärksamhet hela tiden.När de då väl tas med någonstans så är de pest och pina...

 

[Mini-Me]

Sv: Ta med sonen?

Jag ser inga problem med att ni tar med er son, du skriver att det stod hela familjen i inbjudan, så uppenbarligen är det okej med brudparet (vilket är huvudsaken).

När jag gifte mig så var det några familjer som tog med sig sina barn, två var i samma ålder som eran och det var inga problem alls

 

[Nillizan]

Sv: Ta med sonen?

Ja, som vi märker så har vi olika åsikter om detta. Som storasyster till 6 bröder och 1 syster, så handlar det om att vänja dem redan från början.
Minstingen av mina bröder var 2 år när min son döptes och dessutom hade sina två bröder med på 4 och 7 år, de trissar upp varandra. Men när det gäller att sitta i kyrkan, det klarar de av jättebra, utan mutor! Sköter man sig inte, så får man gå ut.

 

[tyra1]

Sv: Ta med sonen?

Är hela familjen bjuden så är ju även barnen bjudna. Är man osäker så ring å fråga. Jag har varit på bröllop där barn har varit välkomna och då har det också varit anpassat för dom, dvs lättsamt, mycket spex å lekar, middagen snabbt avklarad osv. Ett bröllop jag var på var det inga barn bjudna. Middagen höll på i flera timmar med långa å många tal. Säkert ett tal var 5-10 minut och skålade i stort sett hela tiden. Där hade det inte passat med barn då det var väldigt strikt (brudgummen och hälften av gästerna var militärer av olika grad). Jag har varit på ett bröllop där barn levde rövare under vigseln och festen därefter. Ingen hörde vad prästen sa och under middagen sprang ett barn runt gästerna å lekte datten (!). Att många inte vill ha barn på bröllop är förståeligt då det inte är särskilt barnvänlig fest. Mycket sittande, lite plats att röra på sig, vara tyst när någon håller tal osv.

 

[cirkus]

Sv: Ta med sonen?

KL

Eftersom brudparet tycker att det är okej med barn så gör ni som ni vill för er och enbart er skull. Ert barn kommer att klara både att vara med branvakt om ni vill det och att vara med om ni vill det. Frågan är vad ni vill !

jag har två rätt sköna historier med barn på bröllop.

Mina döttrar var brudnäbbar när de var små, jag tror att de var lite drygt två år, jag var tärna och mormor var med i kyrkan för att sedan ta med gullhönorna hem efteråt. Vi hade tränat innan på att de skulle gå framför och det klarade de galant. Jätteduktiga, trots att deras näbb-buketter var vända nedåt och den ena upptäckte mormor på bakersta raden och triumferande berättade detta högt och ljudligt mitt under akten ! TITTA där är min MORMOR ! Det var totaluppskattat hos alla och gjorde den annars i regel ganska stela akten väldigt mycket mera ostel.

En annan historia är om min kompis dotter. Min kompis är präst och som ni vet så måste man ibland ha med sig sina barn på jobbet, lill-tjejen hade varit med på många vigslar. Vid ett tillfälle så dröjde bruden lite väl länge med att säga Ja, så lill-tjejen som visste vad man skulle säga hojtade; JA, du skall säga JA. Själv tycker jag att det är helt jävla underbart (eftersom jag generellt sett tycker att just vigslar är löjligt uppstyltade med alla förväntningar och tja, det perfekta brölloppet liksom). Jag vet dock inte vad själva brudparet tycket, men hon sa iaf ja efter att alla hade fröjdats en stund.

 

[No1]

Sv: Ta med sonen?

Jag skulle säga att det viktigaste är brudparets inställning.
Vill de ha med barn så har de nog räknat med att barn är något oberäknerliga ooch har förmodligen förhoppningen om att föräldrarna kan klara av dom. Då borde det vara okey att ha med dom, toleransen är lite högre.

Antagligen så vill de att gästerna ska gå tidigt

Själv hade jag nog INTE velat ha med barn

Samma här.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Ta med sonen?

Allt är ju relativt också.. Vi tänkte ju inte ta med sonen till en konfirmation idag men barnvakten lämnade återbud så han fick följa med. Tack och lov hadde de kortat ner sermonin i år och skippat den vanliga gudstjänsten så på hela taget blev det "bara" två timmar i en varm och överbefolkad kyrka. Annars skulle det vara 3½ timme. Alltför länge att kräva av en femåring att han ska sitta som ett ljus.

Bröllop och dop är tack och lov lite kortare sermonier. Här där jag bor vill dessutom prästen vid dop att alla barn i kyrkan kommer fram och hjälper honom. Han säger att dopet är barnens stund och det tycker jag är fint tänkt.

Fick lämna kyrkan idag under ca 20 min för toabesök och lite benspring men annars gick det bra men han tyckte inte om det

Godis och bilar i kyrkan tycker jag går bort. En hade godis i grannbänken idag och vips så ville min med två kusiner också ha! Där blev det lite tjabbel.

Att leka med bilar gör i alla fall inte min son ljudlöst precis så det är heller inget alternativ. Serietidning hade nog varit bättre men jag tycker nog att det ser så illa ut att då ska nog inte barnet vara med alls.

Men när brudparet i detta fall okejat och bjudit in finns det ju inget att tveka på.

 

[Ramona]

Sv: Ta med sonen?

Jag tänkte på detta en gång till och tycker nog att ni är lite väl naiva i tänkesättet. Det är jättestor skillnad på 30-årsfester och bröllop. Jag tycker att det är olika människor på bröllop och på födelsedagsfesterna. Födelsedagsfesterna är mer kompisar och släkt i sin egen ålder, men bröllop så är det fastrar, morbröder, kusiner etc.

Känner ni brudparets släkt så bra att ni vet att ingen spårar ur? I ärlighetens namn så har jag inte varit på ett enda bröllop i vuxen ålder där inte någon person varit för full.

 

[NeverEver]

Sv: Ta med sonen?

Om det är ok för de som gifter sig - ta med barnet. ANNARS respektera deras önskan och fixa barnvakt el stanna hemma!

Vi ska på bröllop snart. I inbjudan stod "Barn är en underbar gåva, men ikväll får de stanna hemma och sova". Jag hade nog inte släpat med mig min 2 åring ändå eftersom jag vill kunna slappna av och fira också.

 

[Nillizan]

Sv: Ta med sonen?

Jag tänkte på detta en gång till och tycker nog att ni är lite väl naiva i tänkesättet. Det är jättestor skillnad på 30-årsfester och bröllop. Jag tycker att det är olika människor på bröllop och på födelsedagsfesterna. Födelsedagsfesterna är mer kompisar och släkt i sin egen ålder, men bröllop så är det fastrar, morbröder, kusiner etc.

Känner ni brudparets släkt så bra att ni vet att ingen spårar ur? I ärlighetens namn så har jag inte varit på ett enda bröllop i vuxen ålder där inte någon person varit för full.

Stor skillnad? Nja, inte direkt. På de senaste festerna så har alla varit välkomna. Det kanske bara jag och sambons släkt som gör så, att alla umgås oavsett ålder.
Senaste bröllopet gick ju hur bra som helst, då var sonen 2 månader gammal. Fick ju gå iväg och amma, men det störde ingen. Pratade ändå med dem runt bordet och ja, sambon hörde inget tissel/tassel eller några menande blickar.
Spårar någon ur, så får vi väl ta det då. Men så vitt vi vet så umgås vi inte med några "problemmänniskor". Då är det väl dags för oss att säga adjö i sådana fall?

 

[Snurrfian]

Sv: Ta med sonen?

Jag tänkte på detta en gång till och tycker nog att ni är lite väl naiva i tänkesättet. Det är jättestor skillnad på 30-årsfester och bröllop. Jag tycker att det är olika människor på bröllop och på födelsedagsfesterna. Födelsedagsfesterna är mer kompisar och släkt i sin egen ålder, men bröllop så är det fastrar, morbröder, kusiner etc.

Känner ni brudparets släkt så bra att ni vet att ingen spårar ur? I ärlighetens namn så har jag inte varit på ett enda bröllop i vuxen ålder där inte någon person varit för full.

Oj, sista bröllopet vi var på började folk bli fulla när vi åkte hem, men det var även ett tydligt budskap från brudparet, kl 23 kommer den fria baren fram och då tycker att det är dags för barnen att få komma hem. Vi hade då varit där från kl 15 så det kändes rätt skönt att åka hem då...
Men de andra bröllopen, nej det var ingen direkt fylla, speciellt inte trädgårdsbröllopet.
Den fest där det var absolut med fylla var disputationsfesten som barnen var med på, men där sköttes det väldigt snyggt och vid det laget hade det ena barnet somnat på en soffa och den andra satt brevid och tittade på film i våran dvdspelare.

 

[mumrikan]

Sv: Ta med sonen?

Men va? Drillats in i att vara vuxna för att de får lära sig att sitta stilla i kyrkan under dop/bröllop/begravning? Mina barn har varit med från början, de vill vara med och tycker att det är orättvist när de inte får följa med... De sitter stilla när det krävs och de leker när det är okej, sånt hör till livet! När ska de annars ha en chans att lära sig att ibland måste man anpassa sig till situationen? När de är 1, 5, 10, 15, 20 år?

Jag tror vi har ganska lika föräldrasyn. Jag har inte valt att skaffa barn för att jag antingen ska fortsätta mitt singelliv och ha barnen hos barnvakt, eller bli en morsa som ger upp allt som är roligt i livet för att bara vara med sina barn. Istället så är vi en familj som valt att vara ihop och på samma sätt som jag och sambon ger och tar av varandras intressen så är det detsamma med barnen. Både på semestrar och i vardagen gör vi lika mycket saker som de vuxna och barnen väljer och vi gör allt tillsammans (förutom den egentid som vi alla vill ha ibland), även gå på fest.

Själv hade jag nog INTE velat ha med barn, möjligen några utvalda som jag vill ha med, och då hade jag velat att det respekteras. De barn jag hade valt att ha med har i sådana fall föräldrar som känner till min inställning till barn och har vett att avgöra om barnet är lämpligt att tas med eller inte.
De barn som brukar vara trevligast att ha att göra med brukar vara de som har föräldrar som tar med dom lite varstans, men där barnen lär sig att de måste kunna uppföra sig och att allt inte kretsar kring DOM hela tiden. De värsta är de där som nästan aldrig släpps ur helt barnsäkrade miljöer och där de är vana vid att föräldrana ska ge dom all uppmärksamhet hela tiden.När de då väl tas med någonstans så är de pest och pina...

Men det är ju lite det som är min poäng, att barn som tas med mycket blir trevligare att ha att göra med. Men om du inte vill ha barn på ditt bröllop så bidrar du till att föräldrar inte tar med sina barn på sociala tillställningar. Jag tycker nog bröllop är en familjegrej och jag hade nog tackat nej till ett bröllop jag inte fick ta med mig barn på, lika mycket som jag tackat nej om de inte ville att min sambo fick komma.

 

[Brandgul]

Sv: Ta med sonen?

Helst om det är vigsel klockan 14 eller 15 eller nått sånt. Då har man många timmar på sig innan barnen blir trötta. Jag skulle hellre varit med på vigseln och gått hem tidigt än inte kommit alls.

Jag har till och med gått hem tidigare från två bröllop för mina hundars skull. Hade jag startat den tråden på hund hade alla tyckt att jag gjorde rätt...

 

[vindvissla]

Sv: Ta med sonen?

Ja om brudparet inte vill ha med barn så får de ju räkna med att folk kanske inte kommer just pga det. Och då tycker de säkert det är helt ok. Bröllopet jag var på nu visste jag att där skulle vara massor av barn i Sams ålder, hde det inte varit det så hade jag nog skaffat barnvakt åt honom. Han ska ju ha det kul också.

 

[FannyN]

Sv: Ta med sonen?

KL

Denna konstiga fråga. På ett annat forum jag läser på så är den här frågan stående i år ut och år in och det blir så mycket bråk och känsloladdat att otrohetstrådar verkar väldigt harmlösa.
För mig är det så att den som bjuder bestämmer regler för sin fest. Vill de ha det barnlöst så ska de få ha det och vill de ha maskerad så ska de få ha det. Innan datumet som är satt så osar man utifrån de regler som är och sen ska det inte vara sura miner från något håll. Om barn är medbjudna och jag vill gå så bestämmer jag utifrån vad jag själv har lust med om sonen ska med. Ibland vill man parta och ibland inte. Jag dricker mycket måttligt om jag har med barn och känner mig mer fri att dricka utan barn. Fester med obehaglig fylla har jag varit förskonad från men inträffar det tar jag nog ställning om jag kan hjälpa till eller så åker jag hem.

När jag själv har gift mig har barn varit välkomna. På ett stort bröllop var de flera och det var ordnat för dem. Det fanns massor att dricka men jag tror ingen blev berusad,själv var jag gravid så vi tog det synnerligen stillsamt och åkte till Grythyttan mitt i festen och de sista gick vid fem på morgonen. Dock ej barnfamiljerna tror jag utan singelvänner.
På den senaste så var det 3 gäster varav en 13. Festen är uppskjuten men barn kommer att vara mer än välkomna.

Jag undrar så ofta vad de som absolut vill ha barnfritt gör på sina fester egentligen!! Ramlar de under borden eller pussas med fel partner eller dricker blod kanske? Jag kommer att få dö utan den insikten tror jag.

Hej från Torrbollen!

 

[vindvissla]

Sv: Ta med sonen?

Det finns ju faktiskt folk som inte tycker om barn.

 

[Ramona]

Sv: Ta med sonen?

Jag undrar så ofta vad de som absolut vill ha barnfritt gör på sina fester egentligen!! Ramlar de under borden eller pussas med fel partner eller dricker blod kanske? Jag kommer att få dö utan den insikten tror jag.

Men det handlar ju inte om att kunna bete sig hur som helst och att man inte vill att barnen ska se. Poängen är att alla ska kunna vara avslappnade och kunna ha roligt, utan att passa barn eller tänka på att de snart måste åka hem så barnen får sova.

Frihet helt enkelt!