Sv: Svårtydd fråga...
Tycker också att 1 kg i handen låter helt absurt (och framförallt omodernt). I idealfallet har jag bara kontakt med munnen, inget "stöd". Stöd för mig är lika med motstånd, dvs. att ryttaren drar åt ena hållet och hästen åt andra (vilket funkar bäst för de som vill rida fram spända, studsiga gångarter och krallig nacke genom att driva mycket framåt med skänkeln men ändå ha handbromsen i). Och ja, hästen kan arbeta rätt utan att man har något motstånd i handen, det är ett tecken på att den är stark och lösgjord och bär sitt eget huvud och hals. Sitta och dra sin häst i munnen är inget självändamål och om jag måste ha spänning i händer och armar (dvs. använda styrka i vilken mån det än må vara) när jag rider är jag inte nöjd, utan ser det som ett tecken på att det krävs mer träning.
Vet att flera tränare, även på högsta nivå i Sverige, kör hårt med metoden "håll kvar tills hästen släpper efter" och kan väl säga att det funkar bra på vissa hästar (t.ex. tuffa, lite buffliga hästar), mindre bra på andra (t.ex. känsliga ston med mycket humör). Och hästar som släpper bettet kräver ju en annan ridning eftersom det där inte finns något att "hålla kvar" i. Är personligen inte så road av just den stilen överlag. Blir lätt en dragkamp och få är tillräckligt snabba med att ge efter för att effekten ska bli den önskade.
Min poäng är att man alltid måste anpassa sin ridning efter individen man sitter på, men att slutmålet är detsamma för alla: att de ska vara mentalt och fysiskt lösgjorda, jobba genom ryggen och bära sitt huvud/hals själv. Hur lång tid det tar beror också helt på individen. Kan ta flera år (som på min tuffa, starka och lite heta ponnyhingst) eller några veckor (som ett sto som troligen blivit riden med graman och släppte bettet helt) eller bara några minuter (om hästen är välutbildad i grunden men ridits av en mindre kunnig ryttare under en period), men med konsekvent träning går det att nå dit med praktiskt taget alla hästar skulle jag vilja säga.
Och innan alla börjar yla
: det är stor skillnad på att rida
med kontakt men utan "stöd"/motstånd, som jag förespråkar, och att rida
utan kontakt på en häst som släpper bettet och knäpper av i nacken (vilket är ett felaktigt beteende).
Så till TS: Med rätt träning är det en övergångsfas.