Svårt att nå upp till skolans mål

[Ela]

Jag har en son som går i andra klass och han har svårt för att nå upp till de mål som är satta för årskursen. Detta problem fanns redan i ettan och det pratades så om att han eventuellt skulle gå om ett år.

Jag motsatte mig detta då jag anser att vi inte har fått någon hjälp från skolan. Han har inte fått någon hjälp med exempelvis extra stöd eller undervising för att nå upp till målen.

Jag har ringt, mailat och tjatat men kommunerna har inte resurser och pengar för att ge honom extra stöd, men visst har han rätt till det?

Vad har vi rätt att kräva av kommun och skola?

Inte skall han väl behöva gå om en årskurs utan att ha fått någon som helst hjälp?

Jag är jättetacksam för tips och råd om hur jag ska göra för att hjälpa honom, kanske är det en lösning att gå om ett år men det känns som om det finns andra utvägar att titta efter i första hand.

 

[Gry]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Jag har inte tid att svara långt just nu Men "att gå om" hör inte till svensk modern skola!!!! Gå INTE med på det. Det är en kvarleva som bryter mot läroplan och skollag.

Elevers undervisning skall individualiseras och elever som inte når målen har rätt till stöd och hjälp. Läs skollagen och läroplanen så du har lite på fötterna. Skollagen känns kanske tuff att läsa men det är inte särskilt många paragrafer som handlar om detta och de kommer precis i början och svenskan är fullt läsbar. Läroplanen kan du googla på också och läsa. Den är på ngra sidor men på betydligt mer sansad svenska. "Lpo 94" heter den.

Ett tips är att ringa en större kommuns specialpedagog och fråga hur de gör.

Min upplevelse är att kommuner och skolor kan hamna i riktigt dåliga och olagliga metoder gällande sånt här om föräldragruppen inte är påläst och stark och om lärarkåren är äldre och inte hängt med riktigt.

 

[Ela]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Tack så jättemycket för ditt svar

Ska genast kika på skollagen och läroplanen.

 

[cirkus]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Frågan är väl framför allt vad problemet är.
Har han tex dyslexi så hjälper det ju inte ett dugg om han går om.

 

[mimmipigg]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Jag skulle säga tvärtom, låt pojken gå om!
Det finns inget så knäckande för ett barn som att misslyckas och bli förbisprungen hur mycket man än jobbar och kämpar.
Jämför med dig själv - att ha ett arbete som du aldrig lyckas klara fullt ut, men som alla arbetskamrater fixar. Hela tiden blir du mer och mer efter och förstår mindre och mindre eftersom jobbet hela tiden blir svårare.
Beror det på att han inte är tillräckligt "mogen" för att klara skolan kan det vara en jättehit att vara ett år äldre än sina kompisar.

TS:
Hur är pojken? Lugn, busig, intresserad av bokstäver/ljud, hur är hans koncentration, m.m?
Gillar han skolarbete eller är det mest något som tar tid från för honom viktigare saker?

Att i dagens skola få hjälp till sitt barn är en utopi, skolledningen vrider och vänder sig och lyckas i regel fördröja alla insatser terminsvis i besparingssyfte.
Jag har kört racet själv och jobbat i "branschen" och som förälder är man nästan chanslös.
Jag lyckades inte på nio år och ångrar än idag att jag inte stod på mig att sonen skulle få gå tillbaka till förskolan och börja ettan ett år senare.

 

[NATTÖNSKNING]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

jag kommer från en familj som hammnade i detta problem, själv böjade mina skolbekymmer i 3 an när man började läsa engelska. mina föräldrar tyckte då att det vore det bästa att jag fick gå kvar i min klass. sedan under alla år var jag sämst, hamnade så mycket efter redan från start att jag aldrig han komma i kapp.

sedan uppstod samma problem med min bror nio år senare. då valde mina föräldrar att låta honom gå om ett år. detta räddade honom. visst har han det kämpigt i skolan fortfarande men får dn hjälp han behöver och fick det med det samma.

sedan ta reda på varför han har kommit efter, olika barn behöver olika hjälp.

 

[Kixlin]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Om det är skolmognad som är problemet och inte något som tex dyslexi - var inte rädd för att låta honom gå om en klass. Att kanske hela skoltiden få kämpa för att hänga med, att misslyckas om och om igen kan förstöra hans självförtroende för livet. Om han helt enkelt inte är mogen för skolan än är det mycket bättre att låta honom gå om en klass. Att känna att han klarar av det, att han är som de andra och kanske till och med bättre kan göra underverk för resten av skoltiden (och livet).

 

[ameo]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Idag pratar man inte om skolmognad utan det ska vara skolan som är elevmogen. (detta är i alla fall vad som präntades i oss studenter på den lärarutbildning jag påbörjade för ett antal år sedan, men sen klev av)
Alla elever måste ges chans att utvecklas i sin egen takt. Och når de inte målen måste de ju få stör och hjälp.

 

[cewe]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Jag måste protestera lite Gry, för min son var det räddningen att gå om fjärde klass. Är jätteglad den möjligheten fanns.

 

[Ela]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Tack alla ni som svarat.

Jag kan till viss del hålla med om att det i vissa enskilda fall kan vara bra att gå om ett år men för mig känns det så fel att låta honom gå om en klass utan att först ha fått hjälp.

Han hade det tufft även i ettan och vi bad flera gånger om att de skulle utreda vad som var det svåra för honom. Sista veckan på terminen gjordets ett itpa test vilket också visde att vissa delar var svårt.

Hemma är han väldigt lugn och sansad. Han älskar att va ute och grejar mycket i stallet. I skolan är han busig och ibland blir det svårt för dom att bryta honom. Problemet är särskilt tydligt när arbetet är mer ostrukturerat och/eller något blir annorlunda.

Hans pappa har dylexi så det finns ju en viss chans att han kan ha denna diagnosen.

Mailade rektor igår för att fråga hur de tänker att göra för att hjälpa honom men har ännu inte fått något svar.

 

[mimmipigg]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Idag pratar man inte om skolmognad utan det ska vara skolan som är elevmogen.

I den bästa av världar så skulle det vara en verklighet, men tyvärr så sitter verkligheten istället i budgetrapporterna.
Skolorna har sällan pengar till att ha en vettig grundbemanning och alla extra behov skjuts upp så länge det går.

"Det blir nog bättre på några månader", sägs på evk:n i september.
"Nu är det snart slut på terminen, vi sätter inte igång något före nyår", sägs det på uppföljningen i slutet av november.
"Vissa framsteg har ju skett, vi träffas igen i april och stämmer av", sägs det på träffen i februari.
"Nu är det ju snart sommarlov och det brukar hända massor med barn under sommaren så vi gör en ny uppföljning i början av höstterminen, kanske lagom till höstlovet", sägs det i april.
Så har det året gått och så kommer fler år att gå, i 7:an-8:an blir det kris med en skolkande, vresig tonåring utan andra erfarenheter av skolarbete än misslyckande.

Kanske låter detta svartsynt men tyvärr, det är ganska vanligt. Klassläraren gör sitt bästa men några extra resurser och hjälp delas inte ut av skolledning/politiker för då spricker budgeten.

TS:
Har pojken gjort ett ITPA-test, fick du vara med vid testtillfället eller informerades du i efterhand?
På det du skriver ser jag en pojke rätt lik min egen snart vuxne son.
Har han svårt att läsa? Testa att låta honom läsa med boken upp och eller på sidan (endera så att han läser nerifrån och upp eller uppifrån och ner).

 

[Ela]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

TS:
Har pojken gjort ett ITPA-test, fick du vara med vid testtillfället eller informerades du i efterhand?
På det du skriver ser jag en pojke rätt lik min egen snart vuxne son.
Har han svårt att läsa? Testa att låta honom läsa med boken upp och eller på sidan (endera så att han läser nerifrån och upp eller uppifrån och ner).

Testet gjordes sista skoldagen i ettan, först då fick de tid över att göra testet. Jag fick inte vara med när testet gjordes och jag har enbart fått svar på det muntligt (via telefon) i efterhand.

Ja han har svårt med läsningen, skrivningen och matten. Jag tycker att det verkar som ett stort problem för honom att få ner bokstäverna på pappret, han vet hur de låter min inte rikitgt hur de ser ut. Svårt med b,d,g,s osv samt blandar ofta stora och små bokstäver.
Även när han skriver siffror är detta svår, 2,5 osv.
Han läser sakta och stakar sig ofta, han har även svårt att förstå att man läser uppifrån och ner, ibland gör han tvärt om eller tappar ord.

 

[Gry]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Man går INTE om en klass för att man har dyslexi... herregud! Nu är det 2009!

Och det är ebb i alla kommunkassor nu, visst, men de får inte bryta mot lagen. Lev rövare, kräv hjälp, utredningar osv. Min erfarenhet är att barn som behöver hjälp får hjälp bara de har engagerade föräldrar och bra lärare, gärna med en specialpedagog som stöter på. Även om det fattas pengar.

Däremot föräldrar som bara accepterar, lärare som gett upp osv= inga resurser. Därmed inte (läs: inte!) sagt att det gäller i alla fall, i alla kommuner osv.

Alla har rätt till individualiserad undervisning. Det går särskoleintegrerade elever i vanliga klasser idag. Mängder med material, dataprgm, prgm som läser upp texter osv osv i all evinnerlighet finns tillgängligt för alla skolor, om de bara vill. det finns pengar att söka i majblommefonden och andra instanser- både för föräldrar som behöver ha läshjälpsmedel hemma och för skolorna. Det handlar enbart om kunskap! Och engagemang! Inget annat. På bibblan finns också mängder av hjälp. Och på Internet finns gratis program att ladda ner.

Men som sagt, kunskap behövs, hos lärare, föräldrar, rektorer och alla andra runt omkring. Och en engagerad specialpedagog.

Ring runt till olika skolor i kommunen/kommuner runt omkring och fråga hur de jobbar eller hur de har löst situationer för elever i liknande situation. Och stöt på om liknande åtgärder.

Om det är elever som "ligger efter" är det för att undervisningen inte är tillräckligt individualiserad och man har helt fel tänk. "Ligga efter" finns inte i en modern skola. Nu talar man om "nå målen eller inte", och gör man inte det skriver man åtgärdsprgm och handlingsplaner och ser till så att undervisningen blir optimal, ändrar om i klassrummet, tar in annat material och gör sitt bästa för eleven. Man låter den INTE gå om. Kanske 1962, men inte nu.

Lycka till!

 

[bliss]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Jag får hålla med dej Gry!


Att gå om kan ställa till problem senare om det vill sig riktigt illa (tex om skola vill hålla i sina pengar ).

Om bekymren fortsätter på högstadiet är inte skola skyldig att hålla överåriga barn i skolan - de har ju redan fått sina nio år på sig.

Detta har jag nyligen fått veta när jag var inne på spåret att min pojke ev skulle få ett år extra på sig i skolan.

 

[mimmipigg]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Och då är det bättre att barnet hela sin skoltid får jobba frenetiskt och ändå bara misslyckas?

 

[Calazirya]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Nej men vad hjälper det om barnet får gå om när han ändå inte får hjälp?

Då blir det ju dubbelt "misslyckande" om man ska se det så!

 

[mimmipigg]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Nej inte om det handlar om mognad.
På ett år hinner det hända mycket + att han har försprång genom att han redan gått i skola och lärt sig en del av den årskursen.
En unge med dåligt självförtroende kan växa massor av att få briljera i klassen med sina yngre klasskamrater.

 

[bliss]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Och då är det bättre att barnet hela sin skoltid får jobba frenetiskt och ändå bara misslyckas?

Nu drar du allt lite för stora växlar på det jag sa.

Den individualiserade skolan skulle inte behöva stå handfallna inför dessa barn. Tvärtom! Men det gör den, skrämmande ofta.

Pga att den slimmas,
pga att invidualisering likställs med "klara dig själv i stor grupp" (välj själv, planera själv, sätt igång själv, känn själv när du blir too much)
pga "gamla gardets" ovilja att anpassa (exempel på pedagogers, skolledares uttalanden genom åren följer nedan),

"tänk om alla skulle ha specialanpassat, ja då skulle jag väl inte göra annat än å sitta å specialanpassa hela dagarna"

"Man får lyfta ut och träna på att trycka på knapparna (på adhd-killen)så att han lär sig att ta ett "kanske" och "vi får se".

"Hon har ju på åtgärdsprogrammet att hon kan gå till specped när det behövs"

Och tyvärr, det gamla gardet är finfina på att yrkessocialisera de nyutexade.

Tusen till de fantastiska pedagoger som förstått den djupa innebörden av en individualiserad skolgång och i det minsta gör sitt bästa utifrån resurserna att ge var och en vad de behöver. Det handlar lika mkt om pedagogens attityder, kunskaper (viktigaste resursen!) och viljan att söka nya kunskaper, som om ekonomiska resurser till att anställa en massa hjälpjag (även om dessa också kan behövas).

 

[kamomillo]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Nej inte om det handlar om mognad.
På ett år hinner det hända mycket + att han har försprång genom att han redan gått i skola och lärt sig en del av den årskursen.
En unge med dåligt självförtroende kan växa massor av att få briljera i klassen med sina yngre klasskamrater.

Jag håller tillfullo med mimmi, det kan vara stärkande att få vara den äldre i klassen.
Jag har en son i med dyslexi. som fått mycket hjälp av skolan, och nu i gymnasiet skriver MVG på svenska proven
Han gick inte om, men jag skulle inte alls sett det som en omöjlighet.

Jag har själv jobbat som assistent på skola, och dom två som jag sett "gått om" Har endast haft nytta av det!

Men... Dom stackars tjejerna som fick hoppa över ettan, för att dom var så duktig... Dom fick ett helvete! Till på köpet fick dom inte gå på sin egen studentbal... dom var ju bara 17 år då

* Jenny *

 

[Girasol]

Sv: Svårt att nå upp till skolans mål

Min äldsta gosse, nu tio år hade jätteproblem med skrivning, läsning och matte.

Jag var på skolan om det redan i sexårs, då jag såg vissa signaler på detta. Är nog lite vaksam då maken + 2 bröder till mig har diagnosticerad dyslexi. De tester som gjordes i skolan visade på att han låg illa till.

Jag krävde utredning men råkade ut för än det ena än det andra. precis som någon tidigare skrev att nu är det snart terminsslut, sommarlov, höst lov u name it. Första orsaken var att men gör ingen läs och skrivutredning förrän tidigast i 2an.

Antalet timmar vi tragglat, för att inte tala de timmar vi fått tjata för att han öht skulle ta fram boken -som han ofta glömt osv. har jag ingen räkning på, men alldeles för många timmar kan jag lugnt säga.

På läs och skrivutredningen framkom att han inte har dyslexi, men är intelligentare än genomsnittet för åldern. MEN i samma stund som ena utredaren funderade på varför pojken fått en "remiss" till dem så uppdagades problemet, det låser sig i läsningen, orden hoppar, han börjar gråta eller bli arg och ser inte vad det står.
Vi satt en förmiddag och fick titta på alla tester och resultat och diskutera med psykologen och läs/skrivpedagogen.

Han behövde träning, utan press och att det är en mognadssak. Han kan inte forma bokstävernas ljudande till ord. Trots detta har han varit duktig på att höra orden -om ni fattar.

Sedan hade vi och pedagog, psykolog samt lärare och specialassistent möte förra läsåret där de redovisade för det vi redan fått höra.

En månad senare när vi är på utvecklingssamtal så skäller specialläraren på sonen att han kan om han bara vill och han är lat. jag blev vansinnig och sa en mindre vänlig harang utan svordomar. Sedan avslutades mötet.

Nu i onsdags var det så dags för nytt utvecklingssamtal. Med ny klasslärare men samma speciallärare. Sonen har börjat visa mer framsteg men lästa ord per minut är ca 30 lägre än vad som är riktvärdet för åldern. hade förbättrat sig med ett ord snabbare än förra läsåret.
Jisses, inte ett otrevligt ord sa hon.... De t o m sa att vi inte ska traggla så mycket med läxor hemma, för det hjälper inte sonen.


Vi har hela tiden hävdat gentemot lärarna att vi är nöjda om han kan läsa, räkna och skriva på godkändnivå, att vi inte har avsikt att pressa honom. Helt plötsligt är de på våran linje och det märks. För nu börjar han tycka engelska är roligt och han klarade både geografi och matteprov med godkänt förra veckan.


Gira -stolt mamma.


ps. jag skällde ut rektorn för två år sedan, då var det ett väldigt tjat där man försökte lägga över hela bördan på oss föräldrar. Jag sa tydligt att med fyra barn, 30 hästar och två heltidsarbetande samt där till studerande föräldrar så kan vi inte lägga mer än ca en timme om dagen för regelrätt läsning då vi vill ha fri tid med barnen också innan sängdax. SAMT att det faktiskt är skolans uppgift att lära barnen läsa, inte vi föräldrars. *s* sa också lite syrligt att han kommer ha våra fyra barn samtidigt i olika klasser så han får dras med oss lääänge.

Har fått en ursäkt något senare där han höll med om att ansvaret låg på dem och att de inte kunde kräva mer av oss än de gjorde.