Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

[Skogstrollet]

Tänkte ventilera lite tankar med er klocka hundmänniskor på buke.

Jag har de senaste dagarna kommit till insikt att det jag har med min Loka inte riktigt är som det borde vara. Jag ser henne tillsammans med min PV och med sin dagmatte och båda är mycket förtjusta i hunden. De leker och busar m.m. Pratar med henne osv.
Sen slog det mig, i ett ögonblick av klarsinne, att jag inte gör det...

Jag undrar om det var en miss att ta henne innan Billie fick somna in (fast för hundarnas del var det kanon). Jag fick ingen hundlös period mellan och jag planerade inte heller för en Loka i mitt liv. Jag har inga drömmar/planer för henne. Hon bara finns här nu. Och jag står och stampar på samma fläck, vet inte vad jag ska göra. Är inte motiverad ALLS att göra något. Vill helst inte att hon ska varken höras eller märkas, utom när jag känner för det och då lockar fram henne.

Givetvis inser jag att detta är mycket orättvist mot hunden, vill dock förtydliga och skriva att jag inte på något vis behandlar henne illa - hon mår bra.

Vet inte vad jag ska göra för att komma över det här. Eftersom jag haft otur och förlorat alla mina djur alldeles förtidigt antar jag att det beror på rädsla, att jag inte riktigt vågar knyta an till henne. Sen undrar jag om det kan finnas en gnutta bitterhet för att jag inte fick som jag ville.
Inte heller vill jag bara "fortsätta" som med Billie. Vill inte ha samma mål som jag hade med henne, för då känns det som om hon var utbyttbar/förkastad.

Jag undrar om jag borde vara hundlös ett tag och ge mig själv tillfälle att välja att ha Loka.

Jag trodde allt var frid och fröjd. Loka är en kanonhund och egentligen passar vi rätt bra ihop.

Nån som känner igen sig? Kanske har några kloka ord eller råd?

 

[Fiffi1]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Skillnaden kanske sitter i att Loka tog du som vuxen och Billie hade du från valp. Det är svårt det där med känslor

 

[LillOhlsson]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

förstår dina känslor.
Tog bort min bäste vän i torsdags och jag kan idag inte tänka mig att skaffa ny vovve, vill inte att någon ska komma så nära igen..
Kanske är det något sådant du känner? du kanske tror någonstans omedvetet att du kommer förlora Loka och därför vill du inte knyta an till henne, sätta upp mål osv för du tror kanske att mattan snart rycks bort från er?
bara en tanke...
Har du ingen som kan ta Loka någon månad då och se hur det känns?

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Ja jag tror att det är så. Har också funderat på att lämna bort henne ett tag, bara för att få lite distans till det hela.

Det var första gången jag skaffade en ny innan den första var borta. Tidigare har det alltid varit en tom period mellan där jag efter ett tag fått tillbaka lusten och börjat planera för en ny hund/häst.

 

[escodobe]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Eller så beror det helt enkelt på olika individer. Jag har inte alls samma band/kärlek till Brutus som jag har haft till mina andra hundar. Han är en jättetrevlig hund, som jag tycker hemskt mycket om och som jag inte skulle vilja byta bort. Men vi saknar "det där lilla extra" som man brukar ha med sin hund. När han dör, visst kommer jag sakna honom, men jag kommer inte att gråta blod såsom jag gjorde med esco och vi har itne alls samma "läsa varandras tankar och älska varandra" som jag och janni.

Man BEHÖVER inte tycka om alla lika mycket. Han har det bra hos mig, och jag kunde inte få en trevligare rottis.
Vi är helt enkelt inte 100% kompatibla som individer.

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Ja det är underligt. Å andra sidan har jag aldrig haft en så bra kontakt med en hund som jag har med Loka, men Billie var verkligen min "tjej". Hur besvärlig hon än var.

 

[HeddaVovven]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Kanske var det just för att Billie var så besvärlig som gjorde att du tyckte så mycket om henne? När man får träna och kämpa så mycket som du gjorde blir man ju såklart fäst vid sin hund och glad över varje litet framsteg.

Loka har jag fått intrycket av att hon är en enklare hund som du inte behöver kämpa lika mycket med. Hon bara "är" och kanske inte har samma stora personlighet som Billie hade. Rätta mig gärna om jag har fel.

Kanske vore det bästa om du kunde lämna bort henne till någon annan ett tag så att du upptäcker hur stor plats i ditt liv hon faktiskt tar, för det tror jag att hon gör. Vidare tycker jag att du ska sätta upp något mål med henne, gärna något som du inte hade med Billie. Kan du inte anmäla dig till någon kurs med henne? Det är alltid roligare att träna tillsammans med andra ...

 

[elmelts]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Kände något liknande med en tax vi haft. Vi ägde mamman men hon dog när valparna var 4.5 v gamla. Vi valde att behålla en valp eftersom den var efter Fia som vi älskat högt. Denna valp var underbar på alla sätt, MEN den var inte Fia. Tyvärr blev det att jag jämnförde dessa två hundar, vilket gjorde att jag inte kunde tycka om valpen. Hon var inget som hennes mamma hade varit. Vi hade kvar henne i ca 1 år, sen såldes hon. Mest pga att jag inte kunde med henne. Vet att jag gjorde fel mot hunden (innan vi sålde henne) hon hade inte gjort ngt fel. Tror det var för jag ville ha en ny Fia som det blev som det blev. Fia dog tragiskt i drunkningsolycka och hela familjen sörjde henne väldigt. Hon var en sån hund man aldrig får igen.

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Jag tror du har väldigt rätt i det du skriver. Jag funderade mer på det igår kväll och kom själv fram till att jag kanske borde satsa på något helt nytt med Loka, som jag inte ens kom på tanken att göra med Billie, och funderar nu på att gå en kurs i freestyle eller nåt annat lika kravlöst. Bara för skojs skull.

Loka är precis så okomplicerad en hund bara kan bli. Hon följer liksom bara efter. Men ändå inte menlös på något vis. Jag märker, de dagar jag tar mig i kragen och gör något, att hon fullkomligt lyser upp. Billie krävde en massa och blev odräglig utan, Loka är bara rakt igenom tacksam och önskar inget annat än mat varje dag, mjuk sovplats och någon som älskar just henne.

Till Elmelts:
Loka var aldrig tänkt som en ersättare till Billie. Egentligen var nog mina största anledningar till att jag tog henne att hon passade in hos oss, skulle förgylla Billies sista tid och när Billie var borta skulle jag slippa vara ensam. Och Loka skulle få det bättre än hon hade det innan.
Sen när vi blev ensamma, Loka och jag, var det som att lära känna en ny hund - igen. Men ja, Loka påminner mig om Billie. Inte så att jag önskar jag hade Billie istället för Loka, men jag saknar tvåsamheten de delade. När jag ser Loka ligga i sin säng och sova så ser jag hur de brukade brottas på mattan istället.

En del av mig önskar att Loka fick ett hem där hon uppskattades mer, och att jag fick vara hundlös ett tag. Kanske ev någon dag skaffa en mindre sällskapshund. Hela hunderiet känns just nu ointressant, jobbigt och motigt.

Just nu är jag låg även pga av andra andledningar (kämpigt på jobbet) så jag tror att detta kan vara en reaktion på det.

 

[Gilan]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Jag förstår dej helt. jag hade samma problem med mina hästar. Köpte en halvt vanvårdad häst och gjorde allt för att få henne frisk dock gick det aldrig helt så fick lämna iväg henne endast som sällskaps häst. hade då redan tittat på en ny men det blev aldrig samma sak. Så sålde henne och köpte hund. gnistan på att kämpa hårt med en ny häst fanns inte hon var inte Den. inte den speciella. Sen kan det kanske bero på att loka inte kom in i ditt liv som valp, då blir det skillnad.

Men iden om att börja med någor helt nytt låter bra. hoppas det blir bättre

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Känner även igen mig i det du skriver. Jag köpte en skadad f.d. travare för några år sedan, hade honom i 1,5 år varav han var friskförklarad i två veckor... Kämpade som fan och det slutade iaf med avlivning. Tappade helt sugen på hästar, sålde sadeln och köpte Billie för den slanten.

Och sen förlorade jag Billie också, bara 2,5 år gammal efter mycket kämpande.

Inte undra på att jag helt tappat lusten...

(Hade även innan hästen en hund som jag fick ta bort 4 år gammal efter två års odiagnostiserad sjukdom och mycket smärta/kämpande.)

Fäster jag mig vid Loka och börjar satsa på henne så går väl hon också och dör för mig...

 

[Gilan]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

jo jag förstår känslan det var en travare jag med hade och hästen innan henne var en knabstrupper som fick avlivas efter 1 år pga tänd och käkfel endast 5 år.

Bodde hos min syster 1 år efter det och hon hade 3 hundar varav en av dom(min favorit) dog i livmodercancer.

När jag sen köpte min hund var han sjuk jämt och dom trodde han hade leukemi men som tur är var dte inte det så nu har han hållt sej frisk ett par månader. Men det är svårt att släppa in något. men man lär försöka ändå, livet blir inte bättre för att man går runt och stänger sej.

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Nu väcker jag lite liv i min egen tråd igen.

Loka har nu varit hos sin dagmatte (som hon älskar och som älskar henne, hon blir grymt ompysslad där) sedan i torsdags. I helgen var jag full sysselsatt men ikväll kan jag inte hitta på ngt att göra... Alla är upptagna och jag känner mig bara...överflödig på något sätt.

Dessutom lurar en liten tanke i bakhuvudet på mig som jag inte kan skaka av mig...

"Ska jag fråga C om hon vill ta över Loka? Hon skulle egentligen få det bättre där... Mer tid och mer uppmärksamhet..."



Egentligen är det rätt skönt att vara hundlös. Jag trivs så här och en del av mig önskar att jag aldrig skaffat Loka får då hade jag varit hundlös nu utan att behöva fatta ett trist beslut för att bli det. Om ni hänger med.

Jag saknar henne, naturligtvis, och det känns inte bra att hon är utlånad eftersom hon står "under mitt beskydd och ansvar". Men jag skulle kunna släppa det till C om jag ville (och om hon ville) och veta att Loka får det bra. Men det är allt det andra runt omkring... Vad ska folk tycka/säga/tänka... osv. Skulle jag ångra mig.

Loka känns fortfarande inte som min. Inte ens nu då jag borde sakna henne. Visst är det tomt, men jag lider inte av det.

Äh... var bara tvungen att skriva av mig...

 

[Philosophia]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Men du, kan det inte hänga ihop med annan stress och elände som du har känt? Jag kommer ihåg att du var stressad och mådde dåligt ett tag före jul. Kan det inte vara det som fortfarande sitter i?

Sådant kan göra en håglös och känna att man inte har lust att göra saker. Kanske du tolkar det fel och tror att det är så att Loka inte är rätt för dig när det i själva verket kan vara så att du just nu inte har förmågan att känna lust och glädje över någon hund och de aktiviteter som följer med?

Jag bara spekulerar här eftersom orsaken till problemet kan vara något annat än det man tror, även om jag ser att du närmar dig det i vissa av dina inlägg.

 

[Gnist]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Du vet i ditt hjärta vad som är det rätta att göra vännen

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Jo jag tror att det kan bero på allt annat som var före och under julen, samt det trista med Billie. Har också en stark misstanke om att det hela beror på ett stort behov jag känner av att förenkla mitt liv. Jag har levt från löning till löning med skulder (pga veterinärräkningar för flera djur) de senaste tre åren. Min toastol är trasig och har varit det i ett halvår, men jag har inte haft råd att fixa ny... Som exempel. Jag vill ta körkort, plugga, så småningom skaffa hus. Men jag måste få ordning på ekonomin först. Och med hund kan jag inte jobba extra och dagpassningen för henne är dyr.

En annan liten insikt jag tror jag kommit till är att mina djur har varit mina "bojar". Jag har alltid haft svårt för att umgås med folk men tack mina djur har jag aldrig riskerat bli helt ensam.
Jag känner mig, paradoxalt nog, starkare nu och vill utforska allt det där jag inte ägnat mig åt förut. Umgänge, resor m.m.

När Loka är hemma är jag tacksam för hennes sällskap men orkar/ids inte hitta på något och blir irriterad så fort hon blir "i vägen". Det känns så orättvist.

Å andra sidan, om jag inte hade Loka kvar och det tog slut med pojkvännen till exempel (som fyller stor plats i mitt liv idag). Skulle jag ångra beslutet då? Och han skulle också sakna Loka... Men är det skäl nog att fortsätta och hoppas det blir bättre?

Jag är helt rådvill.

Jag pendlar verkligen hejvilt. Ena dagen vill jag ha en hund till, andra dagen vill jag inte ha någon. Jag tror det beror på att jag liksom balanserar på kanten och velar: ska jag satsa på att bli hundmänniska igen (nysatsning) eller ska jag testa att lämna det helt ett tag.

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Vet du jag önskar jag visste vad som var det rätta, men jag gör inte det...?

Jag ska iaf inte fatta något beslut ikväll. Funderar på att kolla med dagmatten om hon vill ta Loka lite mer framöver så jag vinner lite tid. Hon bad att få behålla henne några dagar till när jag pratade med henne idag så det blir nog inte omöjligt.

Det som vore enklast vore nog om Loka tydligt visade att hon redan "flyttat" till C när jag kommer dit för att hämta henne. Då vore inte beslutet mitt utan redan taget av hunden själv (förutsatt att C vill ha henne förstås).

Men visst svider det lite.

*funderar vidare*

 

[Gabbi]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Kanske kompisen kan ta hand om henne ett längre tag än några dagar? Jag tror att du innerst inne vill testa att vara utan hund, men som du själv skriver, är rädd för vad folk ska säga osv. Kanske om det är för en kortare tid först, att det blir enklare för dig att släppa taget?

 

[Gnist]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Om du inte tänker på det, utan "bara" känner, så kommer det rätta svaret i sinom tid.

 

[Skogstrollet]

Sv: Svårt att fästa sig vid ny hund när den gamla är borta.

Jo jag tror det. C vill ju själv ha hund och en orsak till att hon är dagmatte är för att hon ska testa på om hon orkar (sjukpensionerad på deltid). Nu har hon dessutom fallit rejält för Loka. Man kan ju fråga om hon vill ha henne en period. Och hoppas att hon inte fäster sig så pass att det blir plågsamt att ge upp hunden om jag bestämmer mig för att behålla henne...

Jag tror en successiv övergång vore det bästa för oss alla tre annars. Och jag kvarstår isf hemskt gärna som backup/passning om hon vill.