Svammliga Babytankar såhär på kvällen

C

C_L

Vad det händer mycket i och utanför en när man blir gravid.

Nu har vi gått över halva tiden och det börjar verkligen bli ett faktum.

Utan att känna stress eller mani har jag ändå börjat titta på vagn, säng, skötbord och sådana saker som faktiskt ska till för att underlätta vardagen!

Som gravid börjar man ofta boa, eller bona om sitt hem, det är genetiskt betingat och många fnittrar över det.

Jag har inte tänkt på det tidigare men hemmet har klart blivit viktigare för mig den senaste tiden på ett sätt som verkligen är starkt. Jag vill ha allt klart när liten tittar ut.

Det är inte så mycket att fnittra över, det är gansk allvarligt har jag märkt, likaväl är det viktigt att känna trygghet.

Livmodern är kvinnans känslocenter, den drar ihop sig, jobbar, slappnar av och agerar helt utifrån kvinnans känsloliv eller utifrån all input utifrån. Om någon höjer rösten, retas, visar känslor, gråter, visar ilska eller på något vis stressar kvinnan reagerar livmodern. Ofta märks det inte alls men som gravid känner man det konstant.

Man kan till och med läsa av sin egen livmoder hur stämningen i ett rum är.

Detta är ju spännande på ett sätt och ganska festligt ibland att märka hur fantastisk kroppen är, men i fall där kvinnan har sammandragningar är det och kan bli rent av farligt.

Om kvinnan har för tidiga sammandragningar är det av ytersta vikt att känslolivet är och förblir stabilt, här är det VIKTIGT att pappan och resten av familjen FÖRSTÅR att det krävs lugn och ro UTAN stress av NÅGOT slag för att bebisen ska må bra och för att inget ska hända.

Minsta lilla för mycket press kan göra mer skada i ett sådant skede än vad jag vill tänka på.


Man ska njuta av sin graviditet. Man ska njuta av sin kropps egenskaper och tanken på att jag kan med en annan människa fortplanta våra gemensamma gener i något så underbart som en liten bebis.

Nu är det ju inte alltid rosenrött.

Har man haft svåra tidigare graviditeter ligger minnena och kokar under ytan och poppar onekligen upp någon gång under den nya graviditeten. Då är det återigen, VIKTIGT att kvinnan kan känna sig trygg för att kunna slappna av och inte riskera att livmodern överarbetar sig. Bebisen hör dessutom allt, känner allt och kan på detta vis bli stressad av mammans dåliga mående.

RESPEKT! För mammans tillstånd ska ges, även om vi VET att pappan fan inte har det lätt i sin situation där han känner sig både handikappad och otillräcklig så han egentligen bara vill sätta sig på ett tåg till Timbuktu och komma tilbaka när ungen är 18 och utflugen.

Men när saken är som den är så är det så och då får man bita i det där äpplet.

Hur kan mamman respektera pappan?

Ja det är ju inte lätt på det hållet heller, kommunikation är viktig. I lugn och ro. Inte nattetid i stress eller när den ena inte mår bra.

Att samtala NÄR BÅDA mår bra är det absolut bästa men tyvärr har man sällan tid för det då!

Själv älskar jag att göra fint i vanliga fall hemma, skilnaden är inte mycket större nu, men i lite svackor eller när man känner att man har en dålig dag är det som en tröst, att i alla fall få göra fint i hemmet, att få göra fint för familjen, tillsammans med sina barn för att förbereda även om bebisen inte bryr sig ett smack om svart eller vitt.

Att bry sig om färger är de vuxnas privilegium.

Otrohet bland par är som störst när kvinnan är gravid, det är inget nytt, men jag har så svårt at se och förstå varför, är det inte då mannen ska vara nära sin kvinna?

Isrället för at kalla henne en massa saker eller namn och springa ut på närmsta pub, ska inte mannen kunna ta sitt vuxna ansvar för sig själv och hejda sig?

Nej i många fall är det svårt, mycket svårt och därför går också många par skilda vägar under eller direkt efter graviditet och förlossning.

Egentligen när de behöver varandra som mest!


Hur aktiva är män i själva processen då?

Är männen aktiva i sakletandet såsom vagn, säng och skötbord etc?

Boar mannen?

Ja det är väl klart, så är det säkert på sina håll, men säkert i minst lika många fall så är mannen otroligt passiv och låter det hela ligga på kvinnan. Ganska förvånande tycker i alla fall jag.

Hur mycket ska man låta kvinnan hållas då, hörde jag någon fråga, tja, det ska väl inte behöva vara så alls att någon ska hållas?

Om respekt visas från båda håll så ska ju relationen som blivande föräldrar kunna skrida lugnt och stilla som en båt på lugnt vatten.

Om det går prestige i det hela eller om mannen flippar för att kvinnan boar eller för att kvinnan mår psykiskt dåligt är det inte lätt.

Mannens otillräcklighetskänslor kan verkligen ställa till det!

För kvinnan är det ofta så att hon inte ens märker att mannen inte är där "mer" än vanligt och då är det ju helt snett.


Ensamma mammor är starka, nja det vete sjutton, men de önskar nog att de var, att bli lämnad i sticket kan inte vara och ÄR inte en dans på rosor men det går! Allt går! och nog blir man starkare av erfarenheten men det ÄR inte alltid så att bra kvina reder sig själv, inte ens för männen.

Halvägs gången, det är jag, med en önskan som varje normal kvinna med ett lyckligt slut..

Sammandragningarna är jobbiga, stress påverkar och ibland är det svårt att hantera det. Sömn är olidligt viktigt men funkar inte...så dagarna är tuffa.

Den stundande förlossningen är ett kapitel för sig men samtal hjälper och att få lugn omgivning för att livmodern ska hålla sig lugn hjälper mig att ta det hela med ro. I alla fall mellan varven.


Jag önskar att jag kunde få mer utlopp för min kreativitet, ok jag skriver boken men färg och form är något jag saknar.Inredning och planer. Där hade jag fått loss gammal kletig energi som ligger lagrad, som alltid med kreativitet som släpper det negativa när man gör något positivt.

Om det inte blir motarbetat.

Då får man gå tillbaka till GÅ igen och försöka kravla sig upp på första pinnen igen.


Vänner är viktigt.

Jag är glad att de finns.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Jag begriper mig inte på din text riktigt... Blandar du fakta du hittat någon annanstans med dina egna tankar?

Varifrån har du fått det där om otrohet? Jag tror inte att det stämmer.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Sambons storebror dog när jag var i v 32 och det påverkade mig, undertiden vi satt hos begravningsentreprenören så hade jag sammandragningar och så även under begravningen så att stress och andra sinnesstämmningar påverkar livmodern håller jag defenitivt med om.

Ang att boa så flyttade vi när vi var halvvägs in i graviditeten och sambon målade våran bättre begagnade dubbelsäng och tapetserade om i vårat sovrum så han boade också :D

Jag skaffade allt som behövdes till våran lille man så som vagn, skötbord och spjälsäng köpte vi tillsammans.

Nu när jag tänker tillbaka på den tiden ( hugaligen det är redan 8 år sedan ) så saknar jag tiden jag var gravid.

Skulle vi mot alla odds komma på att skaffa en liten till så måste jag göra som du gör, dvs gå på samtal för att klara av en förlossning eftersom min förlossning var allt annat än underbar.

Men jag tror inget annat än att du kommer att klara av din förlossning galant fast jag förstår att det finns tvivel. Lita på din kropp och dig själv och glöm inte bort att göra dig hörd om det känns som att det inte fungerar.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Jag begriper mig inte på din text riktigt... Blandar du fakta du hittat någon annanstans med dina egna tankar?

Varifrån har du fått det där om otrohet? Jag tror inte att det stämmer.


Det med otroheten är en blandning av rädsla samt erfarenhet av människor rut omkring. Min text var som jag skrev i överskriften svammel och när man är lite nere skriver man inte alltid klart.

Aina: Tack för dina ord! Du har så rätt så.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Jag har aldrig varit så funderande när jag var gravid, utan det har bara varit som vanligt så jag kan inte riktigt sätta mig in i hur jobbig det måste vara med sådana tankar som flyger omkring och oroar på detta sätt, men skickar

Kram-ros.jpg
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Instämmer med Gnist!
Mina graviditeter har aldrig manat till sådana tankar utan det har bara varit en "transportsträcka" i vardagen mer eller mindre.

Med det första barnet tänkte jag kanske mer men inte alls så djupgående.
Känner därför inte igen mig i dina annars så tänkvärda och fina ord!:love:
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Jag tolkar din text som en plädering för att gravida kvinnor ska behandlas med yttersta varsamhet. Själv skulle jag ha blivit rosenrasande av att behandlas så när jag var gravid. Jag tror inte att graviditeter är tillnärmelsevis så mystiska och särpräglade som din text verkar ge uttryck för, utan en rätt vanlig och normal historia som har gått alldeles utmärkt under de mest skilda levnadsförhållanden och i de mest skilda kulturer. Kroppen verkar oftast fixa det där, helt enkelt.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Om kvinnan har för tidiga sammandragningar är det av ytersta vikt att känslolivet är och förblir stabilt, här är det VIKTIGT att pappan och resten av familjen FÖRSTÅR att det krävs lugn och ro UTAN stress av NÅGOT slag för att bebisen ska må bra och för att inget ska hända.

Minsta lilla för mycket press kan göra mer skada i ett sådant skede än vad jag vill tänka på.

Jag har haft sammandragningar vid alla mina graviditeter och detta har jag alltid fått höra är någonting helt normalt!

Har aldrig förknippat mina sammandragningar med stress...

Men som sagt, det är intressant att läsa andras tankar om graviditet. Man får en större inblick i hur vissa känner sig och uppfattar saker som man själv är helt främmande inför!
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Man skall vara rädd om sin graviditet, inte bara barnet man bär utan även sin egen upplevelse.
Min andra graviditet minns jag knappt , bara ångest, ilska och sammandragningar .
Jag hade en vän som floppade och svek mitt förtroende på värsta tänkbara sätt.
Man djävlas inte med gravida kvinnor.

Vår son föddes två veckor före tiden med navelsträngen två varv runt halsen och en fullständig knut...
Han är nu 3 1/2 år och är tack och lov ett fullt normalt barn om än väldigt aktiv men gudarna skall veta att jag har undrat många gånger om han verkligen klarat sig oskadd.

Jag sörjer ofta att jag inte klarade njuta av graviditeten och att en människa kunde få mig så ur balans.

Så var rädda om er ni som är gravida och undvik påfrestande konflikter.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Svammel är verkligen rätt rubrik! :D

Ang sammandragningarna kan jag inte hålla med. Jag börja känna av sammandragningar i v.20 och det när jag gjorde det jag älskar mest! Dvs när jag satt på hästryggen eller var på dragracing.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Och jag fick jätte mycket sammandragningar när jag var stressad och ledsen, tex när min hund fick avlivas...
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Men sammandragningar i sig är ju inget farligt utan fullt naturligt!
Det är ju livmoderns sätt att förbereda sig inför en förlossning!

I två av mina graviditeter hade jag otroligt mycket sammandragningar medan med den första lite mindre.
Det var f.ö han som dom fick ta fram i v.29!

Får man däremot ont i samband med sammandragningarna är det ett ett tecken på att man behöver ta det lite lugnt med tex. fysiska aktiviteter!
Detsamma gäller självklart om man får blödningar i samband med sammandragningarna!
(Då man givetvis får åka in eller ringa till sjukhuset!)
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Ja, givetvis, jag ser inte var jag skrivit att dem är farliga? :)

Jag svarade bara på pmm:s inlägg om att hon bara fick dem när hon gjorde saker som hon gillade.

Jag fick f.ö åka in i v 29 och stanna upp mina sammandragningar (värkar) med brickanyl.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Ok, det var jag som tolkade in att flera av inläggen inkl. det första menade på att sammandragningar i sig var "farliga"!:)

Får byta glasögon!;)
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Instämmer med Gnist!
Mina graviditeter har aldrig manat till sådana tankar utan det har bara varit en "transportsträcka" i vardagen mer eller mindre.

Med det första barnet tänkte jag kanske mer men inte alls så djupgående.
Känner därför inte igen mig i dina annars så tänkvärda och fina ord!:love:


Tack för dina rader :love:
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Jag tolkar din text som en plädering för att gravida kvinnor ska behandlas med yttersta varsamhet. Själv skulle jag ha blivit rosenrasande av att behandlas så när jag var gravid. Jag tror inte att graviditeter är tillnärmelsevis så mystiska och särpräglade som din text verkar ge uttryck för, utan en rätt vanlig och normal historia som har gått alldeles utmärkt under de mest skilda levnadsförhållanden och i de mest skilda kulturer. Kroppen verkar oftast fixa det där, helt enkelt.

Du är du...jag är jag...mitt svammel är just bara...svammel...inget att ta så allvarligt.Mina känslor är mina och i den skrivande stunden var det just de orden som rann ur mig.

Jag vet att det finns fler kvinnor med liknande tankar, som kanske aldrig våga skriva eller ens på något sätt ge uttryck...

När man är i det är det just den verkligheten man lever i.

Fint att du inte är märkt av din graviditet, det måste vara fantastiskt :)
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Man skall vara rädd om sin graviditet, inte bara barnet man bär utan även sin egen upplevelse.
Min andra graviditet minns jag knappt , bara ångest, ilska och sammandragningar .
Jag hade en vän som floppade och svek mitt förtroende på värsta tänkbara sätt.
Man djävlas inte med gravida kvinnor.

Vår son föddes två veckor före tiden med navelsträngen två varv runt halsen och en fullständig knut...
Han är nu 3 1/2 år och är tack och lov ett fullt normalt barn om än väldigt aktiv men gudarna skall veta att jag har undrat många gånger om han verkligen klarat sig oskadd.

Jag sörjer ofta att jag inte klarade njuta av graviditeten och att en människa kunde få mig så ur balans.

Så var rädda om er ni som är gravida och undvik påfrestande konflikter.


Fina ord. Jag är med dig i vad du uttrycker. Jag önskar alla en så fridfull graviditet som möjligt, det är ju så det ska vara...lugnt...fint..vackert.
 
Sv: Svammliga Babytankar såhär på kvällen

Svammel är verkligen rätt rubrik! :D

Ang sammandragningarna kan jag inte hålla med. Jag börja känna av sammandragningar i v.20 och det när jag gjorde det jag älskar mest! Dvs när jag satt på hästryggen eller var på dragracing.


Ja tänk...så olika det är för alla..och bara det i sig är ju ganska så vidunderligt ;)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 015
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 853
Senast: Milosari
·
Hemmet Lägenheten ovanför mig har fått nya boende. Vet att jag tidigare har skrivit om mitt lyhörda hus och att det hörs särskilt mycket från...
12 13 14
Svar
272
· Visningar
25 557
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 379
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp