Jamtland
Trådstartare
Valacken, som nyss fyllde 20 år, har alltid varit en suris, han vill inte gosa och gör du något som inte passar så har han lagt öronen bakåt, särskilt när han och du är lös i hagen. Han har dock aldrig bitit eller sparkat, nafsat i luften ett par gånger under de 16 år vi hängt ihop men inget mer.
Men senaste veckorna har något hänt, nu står han och lägger öronen JÄMT när jag (eller någon annan) är i närheten. Han har haft vintervila (läs matte har inte haft råd att införskaffa brodd till hans bakboots) senaste månaderna, han har dock aldrig varit förtjust i att jobba så jag tror inte det stör honom nämnvärt. Jag har klämt och känt igenom honom (är utbildad hästmassör) men kan inte hitta något.
Veterinären kommer ut nästa vecka och kollar tänderna, var in med honom i höstas och då konstaterade de att han börjat få lite glesare mellan tänderna och rådde mig att låta kolla upp honom för att ta bort foderinpackningar ungefär var 6:e månad så det är dags för det.
Han har under åren haft en hel del rejäla skador och han har under konvalescenttiderna aldrig varit sur och grinig när han haft skador som gjort ont. Har gjort ren djupa sår och han har bara stått still, han slet sönder bogmusklerna och stod på box i flera veckor, inte en sur min då heller.
Har även märkt att han är grinigare mot sin hagkompis, det är han som bestämmer men han har tidigare bara varit sur på henne när det funnits anledning.
Har ni något liknande fall och har ni några förslag vad det kan bero på?
Men senaste veckorna har något hänt, nu står han och lägger öronen JÄMT när jag (eller någon annan) är i närheten. Han har haft vintervila (läs matte har inte haft råd att införskaffa brodd till hans bakboots) senaste månaderna, han har dock aldrig varit förtjust i att jobba så jag tror inte det stör honom nämnvärt. Jag har klämt och känt igenom honom (är utbildad hästmassör) men kan inte hitta något.
Veterinären kommer ut nästa vecka och kollar tänderna, var in med honom i höstas och då konstaterade de att han börjat få lite glesare mellan tänderna och rådde mig att låta kolla upp honom för att ta bort foderinpackningar ungefär var 6:e månad så det är dags för det.
Han har under åren haft en hel del rejäla skador och han har under konvalescenttiderna aldrig varit sur och grinig när han haft skador som gjort ont. Har gjort ren djupa sår och han har bara stått still, han slet sönder bogmusklerna och stod på box i flera veckor, inte en sur min då heller.
Har även märkt att han är grinigare mot sin hagkompis, det är han som bestämmer men han har tidigare bara varit sur på henne när det funnits anledning.
Har ni något liknande fall och har ni några förslag vad det kan bero på?