Sv: Sur liten shettlandsponny
Samma tips som jag har givit ovan, man måste tala om för dem vem som bestämmer på ett mycket tydligt sätt. Om och om igen. Barn och shettisar är egentligen ingen lyckad kombination även om det finnns undantag. Min erfarenhet av rasen är att de är inte bara envisa utan också mycket hårda i psyket. Barn behöver ofta stöd i hanteringen men kan klara ridningen utmärkt.
Jag är själv uppväxt med shettis och kommer mycket väl i håg hur han attackerade mina kompisar i hagen så att jag fick agera sköld för att skydda dem. Mig gav han sig inte på för jag var en rätt kaxig unge som inte var rädd för att säga ifrån ( nu är man betydligt mesigare...)
I dag har jag både stora och små hästar i stallet varav tre är shettisar och de är individer förstås. Ett äldre sto är inköpt för attt fungera som pyssel och första ridhäst åt vår tvååring och det stoet har ett mycket milt sinnelag plus att hon är mycket omhändertagande i alla lägen. Den perfekta barnhästen.
Sen har vi en tuff 1,5 åring som jag ser redan nu kommer att få bli en vuxenhäst i många år framöver innan han ev kan bli en lämplig barnhäst. Han testar konstant, ger sig på vuxna karlar i hagen för att mäta sina krafter och barnen får definitivt inte handskas med honom. Mot mig är han världens kelgris och om han testar så är det med små "offensiver" och då får man vara väldigt tydlig med att inte ens det är acceptabelt. Biter han mig så får han en rejäl smäll och sparkar han vid t ex kratsning av bakhovar så får han också en smäll på rumpan som känns. Jag resonerar som så att nästa gång han sparkar så är det kanske inte jag som står där utan min dotter, eller inackorderingen som bara är 11 år och var tar sparken då?
Den tredje shettisen är inackorderad här, han är väluppfostrad och väl inkörd, fungerar utmärkt med vuxna. Med barn blir han mera osäker det märks tydligt på hans beteende men han blir inte stygg. Nu har han hanterats mycket av vuxna tidigare under sitt liv och tävlats mycket men garanterat om han enbart hade varit barnhäst så hade han inte varit så trevlig.
Min poäng här efter detta långa inlägg är att om man har en shettis med de tendenser som du beskriver så behöver han ha en vuxen med så länge barnen inte är stora nog att lära sig att själva säga ifrån på ett tydligt sätt. Små barn ska ha små hästar, det tycker jag är logiskt och mest praktiskt, men man måste hitta en liten häst med det rätta lynnet om barnen ska kunna hantera den på egen hand, på ett säkert sätt. Hanteringen är A och O tycker jag för att de bockar o busar ( inom rimliga gränser...) när ungarna rider det är en sak, men hugg och sparkar det är inte ok.
