Sv: *suck o pust* v.40+5...
Min vän gick två veckor över tiden, och var ungefär lika rastlös som du. Hennes fotbollsfanatiske sambo gick med hjärtat i halsgropen och bad fotbollsböner att det inte skulle komma någon bebis under Sverige-matcherna. Jag å andra sidan tyckte att det skulle varit så vansinnigt roligt om lilla Tilde hade pluppat ut just då.
Hur som helst. Min vän hade inga förvärkar, ingen slempropp, ingenting. De prövade till slut med färdknäpp ("vad gör man inte för att få ut ungen" var hennes kommentar) men ingen bebis kom. Men två dagar efteråt kom någon slags "slempropp" och dagen efter det gick vattnet, och slutligen så valde Tilde att titta fram i vår värld.
Det måste vara jättejobbigt att alla ringer och tjatar. Och när man själv går och väntar, väntar och väntar så blir det säkerligen inte bättre av alla andras tjat.
Förresten, det jag skulle säga var att min kompis BM (vi har samma för övrigt) sa att "det är inte så konstigt att bebisen inte kommer, när du håller sådant tempo hela tiden och inte ligger still och vilar så hinner din kropp aldrig ställa om till att föda barn". Och fyra dagar senare så kom hon ju igång av sig själv... (om det nu har något samband??)...
Stort lycka till!!!
