_FiA_
Trådstartare
Jag kommer börja studera nu på Universitetet till hösten, och kommer precis fylla 31 vid starten. Utbildningen är 3 år. Jag och min sambo skulle vilja ha barn rätt snart, MEN jag är en person som haft det kämpigt i livet och ligger därför lite efter när det gäller allting. Jag har nyss kommit till insikt med att det är väldigt viktigt för mig att plugga , det är ett mål som jag verkligen vill uppnå! Jag känner en stor stress av den biologiska klockan, jag vill ha ett barn eller möjligen två som jag känner nu.
Hur ska jag tänka kring plugget, skall jag läsa ett år och sen ta studieuppehåll, eller ska jag läsa klart. Jag kommer vara 33 år och snart fylla 34 när jag har läst klart, om jag skall försöka tajma in (jag vet att det inte alltid går) att bli gravid så att jag hinner vara det sista terminen så hinner jag gå klart. Skulle ni våga chansa?
Problemet om jag istället skulle ta ett studieuppehåll är att jag är rädd att jag inte kommer ta tag i studierna igen, barn kommer innebära många påfrestningar, och särskilt för mig som har sjukdomar som kommer göra allt lite jobbigare.
Jag skulle vilja läsa klart och sedan kunna ägna mig helt åt mitt barn, och sedan hitta jobb (kommer vara brist på folk med min examen) men är som sagt orolig över fertiliteten och undrar om det bara är otroligt dumt att skjuta upp barn till examen.
Jag vet ju självklart att jag kommer få svar nu att det inte går att planera allt i livet, och så är det ju. Jag känner väl ändå att jag vill utgå från att jag och sambon kommer kunna bli gravida på naturlig väg och att genomsnittet att bli gravid tar 6 månader.
Hur ska jag tänka kring plugget, skall jag läsa ett år och sen ta studieuppehåll, eller ska jag läsa klart. Jag kommer vara 33 år och snart fylla 34 när jag har läst klart, om jag skall försöka tajma in (jag vet att det inte alltid går) att bli gravid så att jag hinner vara det sista terminen så hinner jag gå klart. Skulle ni våga chansa?
Problemet om jag istället skulle ta ett studieuppehåll är att jag är rädd att jag inte kommer ta tag i studierna igen, barn kommer innebära många påfrestningar, och särskilt för mig som har sjukdomar som kommer göra allt lite jobbigare.
Jag skulle vilja läsa klart och sedan kunna ägna mig helt åt mitt barn, och sedan hitta jobb (kommer vara brist på folk med min examen) men är som sagt orolig över fertiliteten och undrar om det bara är otroligt dumt att skjuta upp barn till examen.
Jag vet ju självklart att jag kommer få svar nu att det inte går att planera allt i livet, och så är det ju. Jag känner väl ändå att jag vill utgå från att jag och sambon kommer kunna bli gravida på naturlig väg och att genomsnittet att bli gravid tar 6 månader.