Strulat till det på jobb

[tanten]

Visst, det kan man ha. Och den dagen endera parten misslyckas med att hålla den där överenskommelsen, så står man där. Det är långt ifrån säkert att det då hade varit sämre att inte ha den där sortens föresatser från början, utan istället varit lite mer inriktad på att man får ta saker som de kommer, om de kommer.

Ju äldre jag blir desto färre principer har jag...

 

[Lovisaleonora]

Det är långt ifrån säkert att det då hade varit sämre att inte ha den där sortens föresatser från början, utan istället varit lite mer inriktad på att man får ta saker som de kommer, om de kommer.

Men precis. Att ha en fullt utarbetad plan för allt, hela tiden, alla tillfällen känns bara så... kissnödigt ängsligt. Det finns ju massor med saker som MÅSTE ha en plan, men just den typen av saker händer ju sällan enligt standard 1A. Känslor har en tendens att trilla över sin bärare, och därmed överraska även omgivningen.

Jag har inte råd att ha principer. Det är en lyx jag fått avskriva.

 

[Hyacinth]

Jag skulle tycka det var urjobbigt att faställa i början av en relation vilka regler som gäller. Förhoppningsvis utvecklas man som människa och kanske byter ståndpunkt eller åsikter. Finns det fler regler än otrohetsrelaterade skulle jag undra direkt. För vilka man träffar? Vad man ska berätta? Jag blir obstinat direkt.

 

[Petruska]

Jag skulle tycka det var urjobbigt att faställa i början av en relation vilka regler som gäller. Förhoppningsvis utvecklas man som människa och kanske byter ståndpunkt eller åsikter. Finns det fler regler än otrohetsrelaterade skulle jag undra direkt. För vilka man träffar? Vad man ska berätta? Jag blir obstinat direkt.

Överhuvudtaget att diskutera regler för förhållandet, känns för mig underligt. Dels för att det som du är inne på, måste verka konserverande. Att 20 år senare få höra "Men vi bestämde ju att...!"

Dessutom verkar sådana där regler vanligen handla om att man ska sätta regler för varandra, inte för sig själv.

Jag tänker att jag efter förmåga undviker att göra min partner illa, och jag undviker att försätta partner i (socialt) obekväma situationer. Egentligen samma saker som jag undviker när det gäller alla jag tycker om. Givetvis händer det att jag misslyckas, men då tar ju partner upp det till diskussion. Eller jag själv, om jag märker att jag har klantat mig.

Jag har inte bett om en lista på förhand över sådant som kan göra partner illa, utan det handlar mer om att livet rullar på och samtalet mellan oss också.

 

[Petruska]

Jag har inte råd att ha principer. Det är en lyx jag fått avskriva.

Jag går längre och tänker att jag är fri och lycklig nog att slippa principer för mina nära relationer. Jag agerar mycket friare i dem än så, och jag är mer närvarande än vad jag hade varit om jag mest lutat mig mot ett knippe principer när jag relaterar.

Principer är ett gissel jag slipper, snarare.

 

[Hyacinth]

Överhuvudtaget att diskutera regler för förhållandet, känns för mig underligt. Dels för att det som du är inne på, måste verka konserverande. Att 20 år senare få höra "Men vi bestämde ju att...!"

Dessutom verkar sådana där regler vanligen handla om att man ska sätta regler för varandra, inte för sig själv.

Jag tänker att jag efter förmåga undviker att göra min partner illa, och jag undviker att försätta partner i (socialt) obekväma situationer. Egentligen samma saker som jag undviker när det gäller alla jag tycker om. Givetvis händer det att jag misslyckas, men då tar ju partner upp det till diskussion. Eller jag själv, om jag märker att jag har klantat mig.

Jag har inte bett om en lista på förhand över sådant som kan göra partner illa, utan det handlar mer om att livet rullar på och samtalet mellan oss också.

Överhuvudtaget att diskutera regler för förhållandet, känns för mig underligt. Dels för att det som du är inne på, måste verka konserverande. Att 20 år senare få höra "Men vi bestämde ju att...!"

Dessutom verkar sådana där regler vanligen handla om att man ska sätta regler för varandra, inte för sig själv.

Jag tänker att jag efter förmåga undviker att göra min partner illa, och jag undviker att försätta partner i (socialt) obekväma situationer. Egentligen samma saker som jag undviker när det gäller alla jag tycker om. Givetvis händer det att jag misslyckas, men då tar ju partner upp det till diskussion. Eller jag själv, om jag märker att jag har klantat mig.

Jag har inte bett om en lista på förhand över sådant som kan göra partner illa, utan det handlar mer om att livet rullar på och samtalet mellan oss också.

Ahhhh, du tycker också att man öppnar sin egen post och ingen annans

 

[Petruska]

Ahhhh, du tycker också att man öppnar sin egen post och ingen annans

HUR kunde du gissa det???!!??!

 

[Hyacinth]

HUR kunde du gissa det???!!??!

Äsch, vi som döljer saker känner igen varandra.






(Det är min bukefavorittråd, sällan har jag mött sån ihärdighet som strävan att framhålla att i en relation ska man inte ha hemligheter och en del av detta är att man utan att tveka öppnar partnerns post. Min partner vet inte ens vad jag tjänar varje månad...)

 

[ameo]

Jag skulle tycka det var urjobbigt att faställa i början av en relation vilka regler som gäller. Förhoppningsvis utvecklas man som människa och kanske byter ståndpunkt eller åsikter. Finns det fler regler än otrohetsrelaterade skulle jag undra direkt. För vilka man träffar? Vad man ska berätta? Jag blir obstinat direkt.

Man kan se det som regler om man vill.
Eller också konstaterar man att man har samma syn på saken, att man avslutar det man har innan man går vidare till nästa. Det behöver alltså inte vara någon regel utan att man helt enkelt tycker likadant i frågan.
Den dag jag skulle känna behov av att hoppa över skaklarna för att någon annan är mer intressant än min make, då är det nog ändå dags för mig att avsluta relationen med maken. Oavsett om det ska bli något med "den mer intressante" eller inte. Så tycker jag och jag hoppas att jag har rätt att ha den åsikten (vilken även min make har) utan att behöva bli dumförklarad här.

 

[Aliche]

Svarar flera på en gång.
Så för att jag inte tycker det är helt okej att vara otrogen mot min partner eller den mot mig så länge jag/hen inte vet om det och/eller dom väljer mig/jag dom i slutändan och jag har en klar bild av vad JAG anser mig må bra av i ett förhållande och känner är respektfullt så är jag en kissnödig regelryttare som inte kan ta livet som det kommer? Jag har aldrig sagt att det jag skriver är den absoluta sanningen men jag kan ju bara diskutera utifrån vad jag tycker är att respektera andra människor och min partner och för mig är det inte okej att vara otrogen till höger och vänster kanske under flera år med massa olika människor så länge man stannar hos sin ursprungliga partner eller denne inte vet om det.
Ni får tycka att jag är hur präktig och tråkig som helst men jag skulle aldrig kunna må bra eller respektera min partner om denne var otrogen oavsett om hen valde mig eller inte.
Förövrigt är jag en väldig easygoing och frisläppt människa som inte har några som helst problem med att ta dagen som den kommer eller anpassa mig efter alla ständigt föränderliga omständigheter i livet men jag vet, för min egen skull, att otrohet är inte okej oavsett varför, med vem eller hur många gånger.

Jag anser, igen för min egen skull, att är min partner otrogen så har hen gjort ett val och det valet är inte mig och vårt förhållande. Är inte jag tillräcklig för att vilja stanna i förhållandet så anser jag att det mest respektfulla är att lämna mig och sedan kan hen göra vad hen vill med någon annan, det är så jag önskar att det är och jag kan såklart inte styra över vad någon annan gör men jag kan ha en önskan om att min partner tänker på det om hen börjar tvivla, tappar kärlekskänslorna och längtar efter något annat. Och som sagt är hen ändå otrogen så är valet gjort även om hen inte tycker det, jag kan inte respektera och lita på min partner efter det- det är något jag varit med om och insett.

Jag har inga problem med att andra inte känner likadant men jag kan väl tycka att det är schysst att informera sin partner om vad man anser otrohet vara och hur man känner inför en eventuell sådan så inga onödiga missförstånd uppstår. Sen kan man absolut inte förutse vad som händer om det händer men man kan ju ha gjort sina grundkänslor klara och är man överens så är det ju lugnt. Det ä inte för mig regler och kontrollera sin partner, det är mer såhär känner jag hur känner du? Förstår inte varför det är konstigare än att diskutera hur ofta man tycker det ska dammsugas eller tvättas eller huruvida man tycker det är jobbigt med kläder på golvet eller inte. Man förklarar vad man tycker är viktigt och sen kan den andra hålla med eller inte, respektera det eller inte men då vet man hur den andra känner.

 

[Petruska]

Äsch, vi som döljer saker känner igen varandra.

Min partner vet inte ens vad jag tjänar varje månad...)

Jag drar det ett steg längre: JAG vet inte vad jag tjänar varje månad. Än mindre vet jag vad min partner tjänar, men uppenbart betydligt mindre. (Jag har just bekostat hans vintersemester.)

 

[Gry]

Det är faktiskt helt ovidkommande om hur NI kan tänka er att dela eller inte dela är sambo/man med andra. Det handlar enbart om hur TS's sambo kan tänka sig att dela TS med andra. Och om det vet vi inget. Hen verkar inte få välja eller önska.

Att det finns miljoner sätt att se på det här dilemmat ser vi väl alla.

Intressant diskussion iofs.

 

[vallhund]

Ahhhh, du tycker också att man öppnar sin egen post och ingen annans

Att öppna någon annans post är ganska olagligt.

 

[Myrten]

Ahhhh, du tycker också att man öppnar sin egen post och ingen annans

Nu känner jag mig... BLOND (vilket jag är). Talar ni i metaforer eller finns det relationer där det är självklart att man öppnar varandras post?

 

[Hyacinth]

Nu känner jag mig... BLOND (vilket jag är). Talar ni i metaforer eller finns det relationer där det är självklart att man öppnar varandras post?

Nu känner jag mig... BLOND (vilket jag är). Talar ni i metaforer eller finns det relationer där det är självklart att man öppnar varandras post?

Metawhat

Jag skulle säga att det är lika självklart i vissa relationer som det är fullständigt otänkbart i min.
Jag skulle se det som totalt gränsöverskridande och andra som ett tecken på tillit. Your choise

 

[Hyacinth]

Det är faktiskt helt ovidkommande om hur NI kan tänka er att dela eller inte dela är sambo/man med andra. Det handlar enbart om hur TS's sambo kan tänka sig att dela TS med andra. Och om det vet vi inget. Hen verkar inte få välja eller önska.

Att det finns miljoner sätt att se på det här dilemmat ser vi väl alla.

Intressant diskussion iofs.

Om jag av en eller annan orsak fann det värt besväret att dela med mig av mig själv till annan än partnern under de omständigheter som beskrivs av ts skulle jag faktiskt se helt och hållet till mina egna intressen i första hand. Behöver man knulla lite vid sidan av för att komma till ett beslut så må väl det vara hänt. Ska ts alltså fråga sin sambo om lov innan? Eller missförstår jag ditt inlägg? Jag tycker ts ska utgå från sig själv.

 

[Borttaget konto]

Och nej, om partnern inget vet lider de inte av det. Hur skulle det gå till?

Mindre umgänge/tid tillsammans eller på olika sätt lägre prioritet av partnern pga otrohetsaffären/affärerna.
Hen kanske får en könssjukdom eller liknande i present från part tre (eller fyra eller vad hen nu är).
Hen misstänker att något "inte stämmer" utan att faktiskt veta, lögner, historier som inte riktigt går ihop etc ger inte tillit.
Osv.

Nog för att jag inte ser otrohet som en dödssynd och knappast är någon förkämpe för monogami, men kan tänka mig flera sätt. Beror på situationen och de inblandade. Det kan nog både flyta på neutralt utan att otroheten påverkar nämnvärt, men också ha positiva eller negativa effekter - även när partnern inte vet.

 

[Petruska]

Nu känner jag mig... BLOND (vilket jag är). Talar ni i metaforer eller finns det relationer där det är självklart att man öppnar varandras post?

Det verkar inte bättre. Och kollar varandras mail, sms osv. Det brukar på buke - av somliga - försvaras som ett tecken på tillit och att man inom relationen delar på allt och inte har några hemligheter.

 

[em-pirre]

Överhuvudtaget att diskutera regler för förhållandet, känns för mig underligt. Dels för att det som du är inne på, måste verka konserverande. Att 20 år senare få höra "Men vi bestämde ju att...!"

Vet du, en granne till mig sitter i ett skitförhållande och skyller på en såndär överenskommelse. "Ja, jag borde göra slut, men för tio år sedan sa jag åt honom att jag är okej med hans livsstil (knark)."

Nej, jag skojar inte.

 

[Petruska]

Vet du, en granne till mig sitter i ett skitförhållande och skyller på en såndär överenskommelse. "Ja, jag borde göra slut, men för tio år sedan sa jag åt honom att jag är okej med hans livsstil (knark)."

Nej, jag skojar inte.

Det är Sann Kärlek, det. Rörande, verkligen.