Jag har pratat med folk på gymmet, i väntan på pendeltåg och bussar, sagt hej till folk jag mött ute på promenad (trots att jag bor i Sthlm och inte ute på landet där alla känner alla). Jag har pratat med folk i mataffärer och klädaffärer...
Jag ser mig inte som någon översocial person, men jag tycker att det lätt blir obehagligt att stå nära någon okänd person (tex i en kö eller så) och säger ibland hej bara för att avdramatisera det hela lite för mig själv. Det gör att jag ibland börjar småprata med alla möjliga människor, av olika kön, i alla möjliga åldrar och med alla möjliga olika ursprung. Är det personer som finns i närheten (tex handlar i samma mataffär) så händer det ju att vi möts fler gånger, hälsar då med och vips så blir det att vi pratar lite mer, kanske lär känna varandra lite och upptäcker att vi trivs i varandras sällskap.
Med andra ord, människor går att träffa var som helst där det finns människor. Är det specifikt en partner man är ute efter, då underlättar det ändå att ha åtminstone ytlig kontakt med många personer för att lättare råka träffa någon som man trivs med lite extra mycket. Men åter igen: om du är nyfiken på andra människor utan att försöka klura ut hur bra de skulle passa som just partners, då blir det det nog lättare för dig.
Och du. Vill du lättare läsa av andra människors kroppsspråk osv? Sluta läs dina "studier" om hur människor fungerar teoretiskt. Gå istället och sätt dig på en tågstation eller något. Titta på människor. Titta på hur personer som känner varandra beter sig mot varandra, titta på hur okända beter sig mot varandra. Lyssna inte på dem, iaktta kroppspåken och försök tyda dem. Det går att lära sig mycket bara genom att vara nyfiken och försöka sådant, men det kräver såklart träning precis som allt annat.