Jag kanske ska börja se alla kvinnor som min polare istället då. Se alla kvinnor som kn*llbara då för det verkar ju gå hem...
Tycker du själv att det verkar vara en bra idé?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag kanske ska börja se alla kvinnor som min polare istället då. Se alla kvinnor som kn*llbara då för det verkar ju gå hem...
Ja, det är ju de enda två alternativen såklartJag kanske ska börja se alla kvinnor som min polare istället då. Se alla kvinnor som kn*llbara då för det verkar ju gå hem...
Men hur ska man veta vad en blick betyder ??
Jag tycker jag får blickar då och då från tjejer på gymmet där vi möter blicken. En tjej ställde sig länge vid spegeln framför mig när jag tränade och fixa och greja med håret. Men jag har absolut ingen aning om hon ville göra sig snygg för mig, eller bara kände för att fixa håret där och då, eller om blicken betyder att hon är intresserad eller tittar hon på alla killar hon går förbi ? Who knows...
Nej några garantier finns inte. Du får chansa. Säga "hej" kanske? Då märker du ju om hon ler och verkar vilja fortsätta samtalet eller inte. Du kan inte läsa folks tankar med du kan ju åtminstone lyssna på det de säger, både i ord och kroppsspråk.
Det verkar som om du inte klarar någon form av mänsklig kommunikation. eller är det bara med perfekta tjejer som du fullständigt i baklås?
Hehe, det var ju också ett sett att se på det.
Vad är din poäng ? Att både min kompis och jag har fel sett att se på kvinnor ?
Men ganska korrekt liknelse. Min kompis är väldigt impulsiv med det mesta.
Medan jag är lite mer perfektionist i det mesta. Jag vill ha det perfekt vare sig det gäller bostad, prylar eller kvinnor. Alltså , jag gillar inte att göra saker lite halvt. Tex, one nights med en kvinna jag inte känner attraktion till känns ju helt meninglöst för mig. Jag vill älska någon passionerat och inte bara ha nån att stoppa k*ken i... ursäkta uttrycket.
Min poäng? Så länge du utan att ens reflektera över det jämför din blivande livskamrat med materiella prylar som du också vill ha så kommer det inte att fungera. Eller med praliner. Du går inte ut och köper en perfekt livskamrat.
Precis men då är det fortfarande oftast killen som måste ta första steget och säga just hej, skicka meddelande på instagram, lägga till på facebook osv. Det är inte alltid det men oftast är det männen som tar just det jobbiga första steget att riskera att bli dissad.Nej några garantier finns inte. Du får chansa. Säga "hej" kanske? Då märker du ju om hon ler och verkar vilja fortsätta samtalet eller inte. Du kan inte läsa folks tankar med du kan ju åtminstone lyssna på det de säger, både i ord och kroppsspråk.
Det verkar som om du inte klarar någon form av mänsklig kommunikation. eller är det bara med perfekta tjejer som du fullständigt i baklås?
Okej Hero, när jag började läsa lite olika relationsorienterade trådar tyckte jag att damerna gick lite väl hårt åt dig.
Jag får medge att jag inte har orkat läsa precis allt för det är mycket upprepningar.
Har bitit mig i tungan många ggr och övertalat mig själv att inte skriva i trådarna...men man är som man är
Har som sagt inte följt allt slaviskt men tolkar det som att grundproblemet är att du har svårt att hitta en partner, stämmer det?
Av svaren att döma handlar en hel del av dina och övrigas tankar om manlighet, stereotyper och människosyn.
Tolkar jag det rätt?
Har du lust att uppdatera mig med en kort sammanfattning av vad du själv upplever är problemet för dig?
Vad innebär manlighet för dig? Svara från hjärtat, fundera gärna på vad det innebär för dig i rent fysiska aspekter men också vad du tänker om manlighet på ett djupare plan, emotionellt och i vardagliga möten.
Kan inte lova att jag har några nycklar eller bra svar men kanske kan delge tankar från en annan mans perspektiv.
/Zorro
Är det? Jag har raggat upp majoriteten av de jag haft ihop det med. Och det är inget ovanligt bland mina kvinnliga vänner.Precis men då är det fortfarande oftast killen som måste ta första steget och säga just hej, skicka meddelande på instagram, lägga till på facebook osv. Det är inte alltid det men oftast är det männen som tar just det jobbiga första steget att riskera att bli dissad.
Jag tror att du @Hero har rejäla svårigheter med att läsa och förstå icke-verbal kommunikation. Troligen också en blindhet för vad du själv sänder ut för signaler till andra. Så mycket av socialt samspel och mellanmänsklig interaktion görs med subtila signaler, och djupet av känslor och intentioner hos andra kommer helt enkelt inte fram om man saknar känslan för att tolka detta. Social dyslexi.
Till skillnad från en del andra här så tror jag faktiskt att @Hero ärligt vill och försöker förstå. Men stupar på problemet att det är svårt att se vad man saknar, just för att det ligger utanför ens eget förståelse- och erfarenhetskoncept.
Du använder enbart intellektuell förmåga till att förstå och tolka sådant som andra människor processar till stor del på andra sätt och därför blir dina modeller av människors egenskaper, beteenden och känslor väldigt fyrkantiga och får låg träffsäkerhet. När du sedan dels tolkar omvärlden, dels utformar dina ageranden, utifrån dem så blir de ganska dåligt kompatibla.
Men hur gör du på jobbet?Jag klarar mänsklig kommunikation när andra inleder det. Skulle jag säga "hej" till en tjej som tränar på gymmet. Skulle det väldigt lätt bli "awkward" , om jag inte har nåt syfte med det. Tex, fråga om maskinen bredvid är ledig... Men hur går man vidare därifrån ? utan att det blir "awkard"...
Det är en liten annan situation. Folk tar kontakt med varandra vid kaffeautomaten. Det är inget konstigt, vi är kollegor liksom, det hör till god ton att åtminstone heja..Men hur gör du på jobbet?
Måste andra inleda även då?
Tja.. jag har pratat med folk på gymmet.Det är en liten annan situation. Folk tar kontakt med varandra vid kaffeautomaten. Det är inget konstigt.
Men tar folk kontakt med varandra på gymmet ?
Alltså nu gymmar inte jag. Så min liknelse kanske blir heeeelt fel. Men jag har en häst, som jag rider i min klubbs ridhus med, och jag åker på tävlingar. Då händer det ganska ofta att jag möter någon jag inte känner så bra, eller inte känner alls. Men jag har både hejat, och blivit hejad på utan att det blivit akward stämning. Är det kanske nån bukefalist som kan bekräfta/dementera om det är så olika stämning på ett gym jämfört med ett känt eller okänt ridhus?Det är en liten annan situation. Folk tar kontakt med varandra vid kaffeautomaten. Det är inget konstigt, vi är kollegor liksom, det hör till god ton att åtminstone heja..
Men tar folk kontakt med varandra på gymmet ?
Ok, då har vi en start.
Vad söker du hos en kvinna?
Vad är viktigt för dig? Nu menar jag inte enbart utseendemässigt.
Hur tänker du att ditt liv med den kvinnan ser ut? Säg att du träffar drömkvinnan, hur ser en vanlig lördag ut för er om tio år?
(Hur gammal är du?)
Ja, förutom att jag vill känna attraktion, elektriciteten emellan...
Så är det viktigt att vi är bra kompisar , vi ska ju liksom vara ett team och partners. Dvs, ha kul tillsammans.
En vanlig lördag med mitt ex kunde vara ett intervallpass i spåret, eller en utflykt till stranden, en helg i stockholm på hotell. Eller bara vara hemma med god mat och se en bra film.
Ja, jag har svårt att hitta en partner.
Problemet är väl att jag förlitar mig för mkt på Tinder och Tinder är otroligt svårt om du inte ser ut som en hunk , eftersom det är kvinnornas marknad. Jag har aldrig träffat en partner på andra sett , än över nätet.
Jag vistas inte i sammanhang där det finns mkt kvinnor och har inte ett jättestort socialt liv. Så att träffa någon utanför nätet är svårt på gränsen till omöjligt.
Manlighet är väl dels att ha ett manligt utseende, vara trygg i sig själv och förmedla trygghet till andra, ledar egenskaper , osv. Svårt att utveckla det mer än så...
Heja känns rimligt både på gym och i ridhus. Men personligen uppskattar jag inte vidare kontaktförsök på gymmet.Alltså nu gymmar inte jag. Så min liknelse kanske blir heeeelt fel. Men jag har en häst, som jag rider i min klubbs ridhus med, och jag åker på tävlingar. Då händer det ganska ofta att jag möter någon jag inte känner så bra, eller inte känner alls. Men jag har både hejat, och blivit hejad på utan att det blivit akward stämning. Är det kanske nån bukefalist som kan bekräfta/dementera om det är så olika stämning på ett gym jämfört med ett känt eller okänt ridhus?