Sv: Stora diskussionstråden, del 2
Svarar flera...med lite egna tankar och träningsupplägg.
Jag har stor respekt för träning, där övningar, lydnad och lösgjordhet först, kan genomföras i skritt. Kan man dessutom kunna rida på eftergift, dvs där hästen går kvar i det tempot eller steglängd som man sätter dom i, utan att behöva andvända hand, helt enkelt för säte, då har man enligt mig kommit långt.
Min röda tråd i ridning, hjälpgivning diagonalt och att kunna rida på eftergift, har exakt samma upplägg, ger samma känsla i alla gångarter. Det man inte klarar av i skritt, klarar man inte heller i en högre gångart. Klarar man av det i skritt och gör en igångsättning till trav och tappar känslan, bryt av och hitta tillbaka och gå upp igen.
För mig är det bara att kunna hitta ett system i en framridning, som gör att man får fram en kommunikation, där hästen också ser en belöning i att, när ryttaren blir nöjd likamed-sitter still, missnöjd-rättar och går sen metodiskt vidare. Gör om gör rätt!
Om jag får tro, så bygger nog AR mycket på den röda tråden, varjefall om man ser till skritten. Dessvärre blir det en miss när piaffen kommer före en balanserad arbetstrav med genomsläpp. Nyanserna arbetstrav-samlad-ökad-samlad till piaff verkar inte existera. För mig måste nyanserna finnas och dessutom kunna utföras på vanlig tredelat bett, då eftergift från handen, dvs hästen mun, är en eftergift från bakbenen....en häst som är styv i munnen har inte verken genomsläpp eller bakben med sig. Likväl som en slapp tygel, enligt mig, inte kommer att kunna ge en halvhalter tillsammans med säte, som krävs för att kunna balansera upp hästen och kunna gå vidare till samling. För mig kan ett skarp bett ta bort symtomen, som en styv mun ger mig i ett snällt bett.
Att kunna samla skritten, hålla kvar hästen för säte med en eftergift i handen, för att sen driva den med underskänkel in i en piaff med eftergiften kvar, är för mig kvalite. Dessutom kan denna övning appliceras i alla gångarter, det är nyanserna som är viktiga, för mig ytterligare en till röd tråd
Vart en riktig roman...sorry! Ni som rider AR, kan det vara så att det finns lite i min ridning som ni utför? Eller ni som nu rider klassiskt, känner ni igen er?
Svarar flera...med lite egna tankar och träningsupplägg.
Jag har stor respekt för träning, där övningar, lydnad och lösgjordhet först, kan genomföras i skritt. Kan man dessutom kunna rida på eftergift, dvs där hästen går kvar i det tempot eller steglängd som man sätter dom i, utan att behöva andvända hand, helt enkelt för säte, då har man enligt mig kommit långt.
Min röda tråd i ridning, hjälpgivning diagonalt och att kunna rida på eftergift, har exakt samma upplägg, ger samma känsla i alla gångarter. Det man inte klarar av i skritt, klarar man inte heller i en högre gångart. Klarar man av det i skritt och gör en igångsättning till trav och tappar känslan, bryt av och hitta tillbaka och gå upp igen.
För mig är det bara att kunna hitta ett system i en framridning, som gör att man får fram en kommunikation, där hästen också ser en belöning i att, när ryttaren blir nöjd likamed-sitter still, missnöjd-rättar och går sen metodiskt vidare. Gör om gör rätt!
Om jag får tro, så bygger nog AR mycket på den röda tråden, varjefall om man ser till skritten. Dessvärre blir det en miss när piaffen kommer före en balanserad arbetstrav med genomsläpp. Nyanserna arbetstrav-samlad-ökad-samlad till piaff verkar inte existera. För mig måste nyanserna finnas och dessutom kunna utföras på vanlig tredelat bett, då eftergift från handen, dvs hästen mun, är en eftergift från bakbenen....en häst som är styv i munnen har inte verken genomsläpp eller bakben med sig. Likväl som en slapp tygel, enligt mig, inte kommer att kunna ge en halvhalter tillsammans med säte, som krävs för att kunna balansera upp hästen och kunna gå vidare till samling. För mig kan ett skarp bett ta bort symtomen, som en styv mun ger mig i ett snällt bett.
Att kunna samla skritten, hålla kvar hästen för säte med en eftergift i handen, för att sen driva den med underskänkel in i en piaff med eftergiften kvar, är för mig kvalite. Dessutom kan denna övning appliceras i alla gångarter, det är nyanserna som är viktiga, för mig ytterligare en till röd tråd
Vart en riktig roman...sorry! Ni som rider AR, kan det vara så att det finns lite i min ridning som ni utför? Eller ni som nu rider klassiskt, känner ni igen er?