"Stora" barn och samsovning...

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Hos oss så har vi haft det så att man somnar i sin egen säng (om man nu inte är jättesjuk eller jätteledsen, då får man förstås somna hos oss) men man får komma över när som helst. Nu sov vi ju samma rum i 4 år så det var ju inga större avstånd...:D
Flickorna som är 5 år kommer över ngn gång men det har hänt att de gått över till varandra också (sover i samma rum). Bebisen sover fortfarande mellan oss men de nätter när vi varit 5 st i vår 1.80 säng (med hel madrass gud ske lov!) så är det snortrångt och jag blir rädd att ngn av de större barnen ska råka ligga på bebin så då får han sova i spjälsängen.

Jag sov själv mellan mina föräldrar till 5 års ålder och har inte haft några som helst men av det. Våra barn har heller inte haft några problem att sova borta trots att de var vana att sova i samma rum som oss.
Du kan väl prata med din tjeja och höra om det inte kunde gå för sig om hon somnade i egen säng och sedan fick gå över, kanske ni kan ha ngn sorts belöning (typ åka på lekland) om hon klarar det i x antal nätter (inte för många)?
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

KL, hugger bara sista knappen.

Vår son är 2 år och 3 månader, och han sover fortfarande med oss. Jag tycker inte att han är något "stort barn" (som trådens titel var) än, utan ganska liten... Om han inte självmant vill börja sova ensam tidigare än så får vi väl börja resonera om det när han är 3- 4 år.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

KL, hugger bara sista knappen.

Vår son är 2 år och 3 månader, och han sover fortfarande med oss. Jag tycker inte att han är något "stort barn" (som trådens titel var) än, utan ganska liten... Om han inte självmant vill börja sova ensam tidigare än så får vi väl börja resonera om det när han är 3- 4 år.

Det var därför jag satte 'stora' inom fnuttar, jag ville bara poängtera att jag inte menade bebisar, för diskussionen om samsovandets vara eller icke vara generellt känner jag är uttjatat :).

Vi har inte 'tagit tag' i saken än, vi kommer inte att göra det förrän vi båda är 100% säkra. I en ideal värld hade hon somnat i sin säng och kommit in till oss på natten, det tycker jag är bra, men så långt har vi alltså inte kommit :).
Att hon alltid är välkommen till oss är för mig självklart.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Ja, jag har haft ämnet uppe förr jag veeet :D

Min dotter är 3 år i april. Hon sover mellan oss i sängen. Om man bortser från hurpass det påverkar sömnen och gosmöjligheterna mellan oss vuxna, är det ett problem? Är det något vi 'måste' ta tag i? Hon börjar utmana regler mer och mer, och jag funderar på om vi skall 'ta tag' i att låta henne sova eget rum (hennes säng får tyvärr inte plats i vårt sovrum) innan det blir en maktkamp om saken...

Jag har funderat på att ta tag i det förr men vi har aldrig varit tillräckligt motiverade, nu somnar hon så bra på kvällen och sover hela natten. Ett par gånger har jag nattat henne i hennes säng, då vaknar hon oftast 2 timmar senare och kommer till oss. Och nattningen har tagit jättelång tid och inneburit heta diskussioner :D.

Det låter inte som ett problem för er, eftersom nattsömnen är bra. Men om ni och barnet börjar uppleva det som problem då kan ni ju börja natta i hennes säng. Min äldsta sov i vårt sovrum tills hon var 5 år, min yngsta sover hos oss, är 5 år. Nu ska vi börja natta henne i hennes säng om ett tag då det börjar bli väldigt trångt och varmt och ingen sover riktigt bra.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

*kl*
Jag har en son på drygt två år och vi kör med att han somnar i sin säng, oftast med någon av oss liggande brevid. Vi har alltid samma rutiner vid läggning, där vi avslutar med att läsa saga i hans säng.

Om han vaknar på natten vill han ibland att man ska bara rätta till täcket, ibland att man ska ligga hos honom tills han somnar om och ibland vill han få komma in i vår säng. Just nu har han mycket drömmar och då somnar han helst om inne hos oss vilket är helt ok. Man får ju räkna med att allt går i perioder och att inget vara för evigt utan man får vänta ut det perioder som är jobbiga och njuta när det är enkelt :D

Sömnen är så viktig att man får rätt känner jag så jag vill att den ska vara förknippad med trygghet och som något positivt. Så därför känns vårt sätt(och flera andra i trådens sätt) ;) dvs att somna i egen säng, men komma in till er om det behövs som ett bra sätt.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Det låter inte som ett problem för er, eftersom nattsömnen är bra. Men om ni och barnet börjar uppleva det som problem då kan ni ju börja natta i hennes säng. Min äldsta sov i vårt sovrum tills hon var 5 år, min yngsta sover hos oss, är 5 år. Nu ska vi börja natta henne i hennes säng om ett tag då det börjar bli väldigt trångt och varmt och ingen sover riktigt bra.

Hur gick den övergången? Hur tog barnet det? Jag tänker just på det att hon vet ju ingenting annat än att sova hos oss, jag vill inte att hon skall ta det som att vi skjuter bort henne. Jag tänkte att den känslan skulle bli värre med åren, så att säga, men det kanske är helt fel?
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Hur gick den övergången? Hur tog barnet det? Jag tänker just på det att hon vet ju ingenting annat än att sova hos oss, jag vill inte att hon skall ta det som att vi skjuter bort henne. Jag tänkte att den känslan skulle bli värre med åren, så att säga, men det kanske är helt fel?

Nu har ju jag inte varit där än, L är ju bara två, men i många fall jag har hört om tycker barnen att det börjar vara lite kul att vara stor och sova i eget rum när de är så pass stora. Och en femåring kan man ju prata med och förklara för på ett helt annat sätt än för en två och ett halvt-åring.

Lycka till hur ni än gör :)!
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Ingen i vår familj har något eget rum. Vi har ett sovrum. Där sover vi allihop. Stora pojken, snart 5, pratar ibland om att han ska ha en egen säng i lekrummet. Men det verkar inte vara dags än. För några år sedan sov han faktiskt ett tag i egen säng i lekrummet. Vi fick för oss att det skulle vara smidigare, och det var inga problem att få sonen med på noterna. Bara man berättar några dagar i förväg, och förklarar syftet.

Men sen kom vi på att man sparar tid om man nattar båda barnen samtidigt, och då är det enklast att göra det i familjesängen.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Vi löste det genom att betona att han skulle få en alldeles *egen* säng för stora barn (och väldigt många :banana::banana::banana: i röstläget). Sen fick han åka till IKEA och köpa en växasäng ihop med bara pappa, ytterligare en morot eftersom han är väldigt pappaglad. Till sist hjälpa till att skruva ihop den, och då var han så entusiastisk att taket nästan lyfte :) Det underlättade såklart att lillebror fick flytta ut från vårt rum samtidigt, annars hade det säkert känts som ett undanskuffande. Sen kommer ju store kille in till oss nästan varenda natt, men han somnar iallafall i sin egen säng.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Hur gick den övergången? Hur tog barnet det? Jag tänker just på det att hon vet ju ingenting annat än att sova hos oss, jag vill inte att hon skall ta det som att vi skjuter bort henne. Jag tänkte att den känslan skulle bli värre med åren, så att säga, men det kanske är helt fel?

Vi har aldrig tvingat och kört en "hård" stil, det kommer när barnet är moget och vill och så kör man på det. Ligg kvar i sängen tills barnet somnat, efter godnatt saga. säg att barnet får komma upp när han/hon vaknar. Det behöver inte alls bli en känsla av att ni skjuter bort barnet, gör det i en bra takt och ha inte jättestora krav och funkar det inte på en gång så avvakta ett tag. Det finns inga mallar!
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Vad skönt det är att läsa såna här inlägg :love:
Jag skall slappna av ett tag och lyssna in barnet.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag själv sov länge i mina föräldrars säng. Jag blev nog alltid nattad i min egna, utan större protester (mer kanske "jag är törstig", "jag behöver kissa" osv) men flyttade över till mina föräldrars säng på natten om (när) jag vaknade. När jag fick nya syskon vid 4 års ålder fick jag anpassa mig och ligga skavfötters med mina föräldrar så minstingen kunde sova mellan dem. vid 6 års ålder fick jag en till syster, ganska snart efter tyckte jag det var för varmt i sängen och för bökigt och på eget initiativ somande jag om i min egen säng...Efter ett tag gällde detta även för mina systrar. Eftersom mina systrar delat rum när de var små tror jag de slutatde gå över till mina föräldrars säng tidigare än jag gjorde, de fann nog viss trygghet i att ha varandra i samma rum.
Min slutsats är att det nog löser sig av sig själft, jag har inte tagit skada av att sova med mina föräldrar, vad jag vet, och de är oxå överlevande. Dock har jag nog, som sagt, alltid somnat först i egen säng...
 

Liknande trådar

Småbarn I vårt nya hus finns på mellanvåningen tre sovrum och ett litet allrum. Vi kommer såklart att ha ett utav sovrummen och sen funderar vi...
2
Svar
20
· Visningar
2 713
Senast: Soapbubble
·
Småbarn Dottern är ganska nyss fyllda 2 år. Hon har aldrig sovit en hel natt i sitt liv (om en med hel natt menar från nattning ca 21 till...
Svar
7
· Visningar
1 928
Senast: inverterad
·
Övr. Barn Jag och sambon väntar vårat första barn i januari och bor i dagsläget i en tvåa på 55 kvadratmeter. Graviditeten var oplanerad och...
2 3
Svar
53
· Visningar
6 815
Senast: Korven
·
Kropp & Själ Jag behöver få bolla lite tankar och skriva av mig lite, jag vet inte vad jag ska göra längre.. Jag har haft problem med rygg...
7 8 9
Svar
176
· Visningar
19 366
Senast: elfi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp