Störiga saker vi stör oss på, del 17

[iNHALE]

Tycker inte att det låter helt odiplomatiskt men å andra sidan beror det mer på hur det sas med tonfall osv än faktiska innebörden.
Sedan om du vill tatuera dig så är det väl bara att göra det oavsett

Ja alltså det stoppar mig inte, tycker bara det är lite trist att få en sån respons, en tatuering är ju något man gör för sig själv, något som betyder något, är viktigt för den som bär den och som kommer vara med en hela livet (förhoppningsvis) och det påverkar ingen förutom den som har den på sin kropp.

 

[Zinfernia]

Ja? Jag ser inte vad det är för mening med att påtala att man ogillar något som ens partner/vän/kollega/whatever säger att h*n vill göra, speciellt när det inte påverkar en själv öht. Tycker man illa om det (vilket man absolut får göra hur mycket man vill) kan man behålla den tanken i huvudet och ge ett neutralt svar, men det är min åsikt.

Och för mig är det en normal konversation med en partner/nära vän/familjemedlem Att bara säga att man inte gillar något är för mig inte särskilt laddat. Jag skulle tycka att det var bra mycket stelare med någon som fejkar någon slags "Jamen kööör på!"-attityd.

 

[tanten]

Ja? Jag ser inte vad det är för mening med att påtala att man ogillar något som ens partner/vän/kollega/whatever säger att h*n vill göra, speciellt när det inte påverkar en själv öht. Tycker man illa om det (vilket man absolut får göra hur mycket man vill) kan man behålla den tanken i huvudet och ge ett neutralt svar, men det är min åsikt.

Det beror väl på om det just påverkar en själv? Du förutsätter att dina tatueringar inte påverkar partnern.

Jag gillar inte tatueringar. De väcker ofta avsmak så att jag känner det i magen. Dvs viss vämjelse. Jag vämjs inte över människor som har tatueringar, men över tatueringarna. (de stora blaffiga)
För mig personligen känns det ungefär som om nån har en snorkråka hängande i ansiktet. Kan kan inte låta bli att titta, men tittar med äckel.

Har man ett mer normalt förhållande till tatueringar så fine. Men om man verkligen ogillar dem måste man väl få säga vad man tycker? Eller?

 

[sthu]

Håller med @Zinfernia och @tanten
Tycker det är konstigaste om man inte berättar vad man tycker om saker. Visst, man kan säga det på olika sätt. Men nu fick han som jag förstod det inte världens utbrott, utan konstaterade bara att han inte gillar det?

 

[iNHALE]

Och för mig är det en normal konversation med en partner/nära vän/familjemedlem Att bara säga att man inte gillar något är för mig inte särskilt laddat. Jag skulle tycka att det var bra mycket stelare med någon som fejkar någon slags "Jamen kööör på!"-attityd.

Man behöver inte fejka, man kan säga "vill du göra det så kör på" helt utan att blanda in vad man själv tycker.

 

[Wingates]

Det beror väl på om det just påverkar en själv? Du förutsätter att dina tatueringar inte påverkar partnern.

Jag gillar inte tatueringar. De väcker ofta avsmak så att jag känner det i magen. Dvs viss vämjelse. Jag vämjs inte över människor som har tatueringar, men över tatueringarna. (de stora blaffiga)
För mig personligen känns det ungefär som om nån har en snorkråka hängande i ansiktet. Kan kan inte låta bli att titta, men tittar med äckel.

Har man ett mer normalt förhållande till tatueringar så fine. Men om man verkligen ogillar dem måste man väl få säga vad man tycker? Eller?

Jävlar vad osympatiskt.
Det låter ju inte riktigt friskt att ha en sån avsmak för tatueringar faktiskt.

 

[iNHALE]

Det beror väl på om det just påverkar en själv? Du förutsätter att dina tatueringar inte påverkar partnern.

Jag gillar inte tatueringar. De väcker ofta avsmak så att jag känner det i magen. Dvs viss vämjelse. Jag vämjs inte över människor som har tatueringar, men över tatueringarna. (de stora blaffiga)
För mig personligen känns det ungefär som om nån har en snorkråka hängande i ansiktet. Kan kan inte låta bli att titta, men tittar med äckel.

Har man ett mer normalt förhållande till tatueringar så fine. Men om man verkligen ogillar dem måste man väl få säga vad man tycker? Eller?

Redan när vi blev tillsammans så visste han att jag gillar diverse kroppsutsmyckningar, hade en hel del piercingar redan tex och han visste att jag velat tatuera mig i flera år, så hade han känt en sån stor avsmak för tatueringar att han blivit äcklad så är jag rätt övertygad om att vi hade hunnit avhandla den biten vid det här laget och jag hade redan i det skedet kunnat välja vad som var viktigast, att få tatuera mig utan att min partner vill kräkas, eller att ha en bra relation till sagd partner. Eftersom jag gillar kroppsutsmyckningar så hade det troligen inte blivit någon relation om han haft ett sånt förakt för tatueringar, jag vill kunna göra vad jag vill med min kropp (inom rimliga gränser) utan att min partner blir äcklad av blotta åsynen av mig.

Sen kan jag ju inflika att jag inte tänker tatuera in några olämpliga symboler som är direkt opassande och stötande för omgivningen utan det blir abstrakta naturmotiv.

 

[tanten]

Jävlar vad osympatiskt.
Det låter ju inte riktigt friskt att ha en sån avsmak för tatueringar faktiskt.

Hoppsan.
Du kan glatt uttala dig om hur frisk jag är?
Att du anser mig osympatisk kan jag ta men kommentarer om min mentala hälsa kan jag undanbe mig.

 

[Dentaku]

Hoppsan.
Du kan glatt uttala dig om hur frisk jag är?
Att du anser mig osympatisk kan jag ta men kommentarer om min mentala hälsa kan jag undanbe mig.

Fast att inte bara ha svårt eller känna avsmak för tatueringar utan känna sånt äckel till att man får en fysisk reaktion av låter enligt mig inte riktigt sunt(därmed inte sagt att du lider av någon mental sjukdom). Om inte annat borde det vara jobbigt med tanke på hur många som har tatueringar idag, de syns ju överallt. Har du funderat över varför du reagerar som du gör? Du behöver naturligtvis inte svara, det vore bara intressant.

 

[tanten]

Fast att inte bara ha svårt eller känna avsmak för tatueringar utan känna sånt äckel till att man får en fysisk reaktion av låter enligt mig inte riktigt sunt(därmed inte sagt att du lider av någon mental sjukdom). Om inte annat borde det vara jobbigt med tanke på hur många som har tatueringar idag, de syns ju överallt. Har du funderat över varför du reagerar som du gör? Du behöver naturligtvis inte svara, det vore bara intressant.

Jag har mina egna teorier om varför jag känner så. Men inget jag tänker vädra här.

Min poäng är att vi alla är olika. Jag har mina issues, Andra hakar upp sig på annat. Jag känner inget behov av att döma andras mentala hälsa för att de har sina aversioner. Hade inte förväntat att få min mentala hälsa ifrågasatt över en så simpel sak.

 

[LillaGubben]

Jag förstår inte.
Vad är poängen med att tala om att man vill tatuera sig om man inte vill ha någon respons?

 

[sthu]

Jag stör mig på att de hade en så sjukt snygg jumpsuit på secondhand men i helt fel storlek för mig.
Egentligen stör jag mig nog på att för tre år sen typ hade den passat men inte idag.

Och nu stör jag mig på att jag inte hittar ett liknande mönster och tyg, så jag kan göra en egen.

 

[cambodia]

Det är en granne som röker
Det är rökförbud här men har man flyttat in innan det kom med i kontraktet kan de inte göra något. Tror det är grannen över mig

Så nu är frågan om man ska vara surkärring och maila fastighetsbolaget om det eller inte… (troligtvis blir det så).

 

[iNHALE]

Jag förstår inte.
Vad är poängen med att tala om att man vill tatuera sig om man inte vill ha någon respons?

Inte vill ha någon respons? Man kan bekräfta en persons uttalande utan att automatiskt kränga in sin egen åsikt i det hela.

Jag vet inte hur det fungerar i din relation, om du är i någon, men i vår relation är det rätt normalt att man säger vad man funderar på utan att det är åtföljt av en direkt fråga till partnern. Det kan vara rätt trevligt att veta vad som snurrar i den andras huvud även om det bara är vardagsgrejer. För ett tag sedan sa sambon att han ville prova en ny sorts snus mot vad han brukar använda, "gör du det" svarade jag bara. Finns ingen anledning att säga att jag inte gillar snus, det är inte jag som ska snusa det, det är han.

 

[LillaGubben]

Inte vill ha någon respons? Man kan bekräfta en persons uttalande utan att automatiskt kränga in sin egen åsikt

Men det är det här jag inte förstår,
om du talar om nåt för partnern varför är det inte ok att denne vädrar sin åsikt?
Vad hade du väntat dig för reaktion?
Om partnern ryckt på axlarna och inte sagt något alls, hade det varit bättre?

Jag kan förstå att man vill informera om det eftersom partnern också indirekt påverkas.
Men jag förstår inte riktigt varför det inte är okej att ge respons på informationen?

Eftersom du vet att partnern inte gillar tatueringar hade trott på denne om du fått ett Fantastiskt! eller Vad roligt! som svar? Eller hade du tyckt att partnern var oärlig?

 

[karamelldrottningen]

Stör mig på allt möjligt just nu.
På missförstånd.
på disken som har samlats.
på folk som säger en sak men för något annat.
på att jag har sug efter något gott hela tiden.
Osv osv

 

[Nahar]

Trött som satan hela dagen, kan somna närsomhelst. Kvällen kommer. Jättepigg.

 

[Lightzone]

Mitt jäkla knä gör jätteont.
Radiobilarna är tydligen livsfarliga

 

[karamelldrottningen]

Trött som satan hela dagen, kan somna närsomhelst. Kvällen kommer. Jättepigg.

Det där är ju så konstigt! Hur kan det bli så
Händer även mig ibland

 

[Nahar]

Det där är ju så konstigt! Hur kan det bli så
Händer även mig ibland

Ingen aning. Kanske går vi i sömnen på dan så vi blir perfekt utvilade till kvällen?