Stöd på bettet?

[morbullan]

hmm ja stöd kan ju definieras olika förstås

alltifrån en tanke som överförs genom tygeln = mentalt stöd

till riktigt hårda tag = fysiskt stöd

men, ska?

jag frågar mest för att uppmärksamma att det kanske inte är en självklarhet för alla. trådskrivaren verkar ha börjat fundera lite över det hon lärt sig, å om det finns nåt annat sätt å isåfall varför å hur.


mvh rymdentusiasten

 

[Jessica]

Jag förstår, men ditt resonemang ang hingsten stämmer ju då med min teori.

När du blir duktigare och kan rida med finare hjälper så kommer hästen att kunna gå med mindre stöd, eller vad tror du?

Det innebär ju faktiskt att det inte behöver vara hästen som är oskolad om den "måste" ha stöd i tygeln, utan det kan även vara ryttaren som behöver skolas.

mvh Jessica

 

[Bisquit]

Okej.

SKA kanske var att ta i.
Men jag har i alla fall alltid lärt mig att man ska ha kontakt med hästens mun.

 

[Spider84]

25kg tror jag var det mest uppmätta av en dressyrryttare!!

Kolla också in bilderna lite längre ned i tråden. Inte vackra röntgen bilder.

 

[lizan]

precis!
det är jag som behöver skolas, du skrev att en häst som behöver stöd inte är färdigskolad (enligt dig), men det behöver ju inte vara fallet!

fast om han är på sitt ystra humör (vilket han oftast är ) så behöver han nog stödet för att behålla koncentrationen.

så för honom är det nog trots allt inte en skolgrej, utan en koncentrationsgrej. han behöver stödet mentalt för att komma ihåg att han inte rids för att få flasha, utan för att jobba!

 

[Jessica]

så för honom är det nog trots allt inte en skolgrej, utan en koncentrationsgrej. han behöver stödet mentalt för att komma ihåg att han inte rids för att få flasha, utan för att jobba!

Hmm, jag skulle vilja vända på det. Det är inte hästen som behöver stödet utan ryttaren, för att överhuvudtaget få kontakt med hästen.

Det handlar nog lite om respekt för ryttaren. Den respekt/kontakt som du upplever att du får genom stödet i tygeln bör flyttas över till att hästen känner respekt för dig som person.

Kom ihåg att jag inte skriver om dig som person, utan det är mina tankar som poppar upp här.

mvh Jessica

 

[morbullan]

men hästen kan oxå vara fysiskt "beroende"av ett handfast tygeltag särskilt om den är van vid det det blir som ett femte ben för den då är det inte så lätt för varken ryttare eller häst att bara mjukna å hoppas att det funkar ändå

om man har känslan av att ha hästen framför sig när man sitter på är ett tecken på att den bär sig själv

känslan när man rider hästar som är vana vid för mycket stöd i munnen är att de lätt "skuffar" fram en framför sig å det tycker åtminst jag är svårt att korrigera med handen

 

[Jessica]

Men faktum kvarstår ju!?!

Det handlar fortafarande om att häst och ryttare måste skolas. Man kan ju inte bara luta sig tillbaka och tro att man är färdigskolad för att hästen råkar fungera med stöd i handen.

Om en häst fungerar endast om den får ett visst stöd i munnen då tycker jag det är läge att ta sig en allvarlig funderare på hur skolningen av just den hästen har gått till. Kanske är det dags och ta sig i kragen och acceptera att man inte är fullärd.

Alla påstående som går ut på att hästen är skolad till att behöva visst stöd i munnen är enligt mig bara bortförklaringar. Börja fundera lite över hästens/ryttarens skolning istället för att sitta och påstå för mig att hästen måste ha stöd för att gå bra. Jag kan inte påstå att jag sliter mitt hår i förtvivlan över att X antal hästar i Sverige inte kan fungera utan stöd i tygeln, men jag tycker det är synd när jag märker att folk fastnar i ett tankesätt och vägrar fundera vidare för att de tycker det fungerar så bra som det är.

Även om man tycker att ens ridning fungerar bra så kan man ju börja fundera hur den skulle kunna bli ännu bättre, och ett nästa steg kan ju vara att börja lätta på stödet i handen och se om man kan få hästen att gå kvar i formen. Blir hästen mer framtung har den antagligen haft den största viktfördelningen framtill och inte bak, som är att föredra, och kör den upphuvudet så har hästen kanske inte tillräcklig respekt för att behålla koncentrationen på ryttaren och arbetet, den tycker helt enkelt andra saker är viktigare. Börjar hästen vingla hit och dit så är den antagligen så van vid att ryttaren håller balansen åt den att den inte bryr sig om att göra det själv osv osv i all oändlighet.

I alla ovanstående fall finns det sätt att träna vidare. Det är bara att bryta ned problemet och ta i tu med det.

Om man hela tiden kommer ihåg att man aldrig kan bli fullärd så är det lättare att bli ödmjuk inför träningen med sin häst.

mvh Jessica

 

[morbullan]

ja du har rätt ingen är ju fullärd

det finns många uppfattningar om hur det ska vara men på ridskola får man oftast lära sig att tygeln inte ska glappa för då tappar man kontakten med hästen...å kan inte få hästen att bära sig bak. om man hört det hela sitt ryttarliv är det lätt att bli förvirrad när man ser nåt som är annorlunda. då kan man välja att avfärda det direkt eller börja fundera om det finns fler sanningar..


det är verkligen inte lätt å sålla ut bland alla råd man får men det är bra att känna till att det finns olika sätt å olika syn å att det leder till olika inverkan å olika resultat

det beror på vad man är ute efter å man tar ju till sig det som passar ihop med det man tänkt göra



mvh rymdentusiasten

 

[Jessica]

Ja, det är nog så att man får rannsaka sig själv och sin ridning och ta reda på vad man vill ha ut av den.

Det finns ingen möjlighet att lyssna på alla utan man får helt enkelt hitta en mentor, som man tycker verkar vettig, och lyssna på den personen, annars kan man bli knäpp av att försöka sortera bland alla "goda råd".

mvh Jessica

 

[lizan]

njae, jag är fruktansvärt koncentrerad när jag rider honom vare sig jag har honom hängandes i tyglarna (Vilket iofs aldrig händer) eller ingen kontakt i munnen alls!


kontakten har man.
han utför alla rörelser man ber om, vilket form han är går i och vilket stöd man än har (skolor, byten, vad det nu må vara). han ÄLSKAR att jobba, så han gör ju allt ändå.

men man gör det mer som en lek och inte som ett arbete när han inte har stödet.

jag har "hittat" honom och vet hur man säger åt honom att "du, jobba!" så jag kan gå från hans lattjande utan stöd, till att göra exakt samma rörelse fast ärligt arbetande med en övergång mellan de tu på en sekund.

så han respekterar ju mig ändå, annars hade han inte låtit mig ta tillbaka honom så fort, utan tvingat mig att arbeta för det, vilket han gjorde hela första lektionen, och halva andra. då respekterade han mig inte alls utan tyckte att ääähhhh, inte så noga med henne. Medans jag nu nästan bara behöver tänka arbete, så tar han stödet och jobbar ordentligt.

 

[morbullan]

kan rekommendera den här sidan klicka på tidningen sedan på leslie desmond

där finn några tänkvärda artiklar bla om munnar å bett


mvh rymdentusiasten

 

[bigganl]

Man ska ha en mjuk, lätt och jämn förbindelse med hästens mun.

 

[lizan]

fast att säga att man "ska" ha det är ju inte helt sant.

beror ju helt på dels vilken disciplin man sysslar med, och dels vilken väg man valt att gå inom den disciplinen.

så även om vi bara pratar om dressyr vet jag dom som tycker att man ska ha en otroligt lätt kontakt med hästen, och dom som tycker att 1kg per hand är idealet.

 

[Fifflan]

Det är det inte. En förutsättning alltså. För många hästar är det som människan på ryggen anser vara ett mjukt stöd rena tvångströjan, och när man släpper efter lite så blir hästen mycket mer avslappnad och börjar bära sig själv. Min ena häst går bäst på det som för mig känns som 'nätt och jämnt kontakt'.

Men det måste ju vara hon som definierar vad som är lagom, jag kan inte rida henne med inställningen 'nu får du allt sluta att vara så känslig!' Istället tränar jag min egen känsla så gott jag kan, för att kunna ge så fina hjälper att min häst kan svara på dem utan spänningar.

 

[bigganl]

Självklart ska hästen bära sig själv även när man rider dressyr. Det skulle inte gå att få hästen arbeta rätt annars.

 

[bigganl]

Man vill ju att hästen ska bära upp mer av sin vikt på bakdelen. Ju mer viktbärande bakdelen blir desto lättare blir den fram, eller hur. Att jag skrev att man "ska" ha ett mjuk, lätt och jämn förbindelse med hästen mun är ju för att om förbindelsen bryts bryter du ju din kontakt med hästen. Att hänga i tyglarna har ingenting med det här att göra. Det gäller att hela hästen hänger i hop. Från bakdelen genom ryggen till hästens mun. Glappar tygeln har du brutit länken.

 

[morbullan]

hur många år tar det då innan du kan släppa efer i tygeln så att hästen bär sig själv??

förklara gärna!?

mvh

 

[Lina_Zacha]

med bära upp sig själv menas att hästen tar eget ansvar över att gå i form, istället för att ryttaren måste ge den stöd på tygeln hela tiden.
Tar man bort stödet på dessa hästar så står de på näsan. Om andra ord så bär de inte sig själva, och illusionen blir då att hästen inte kan gå i form på slak tygel. Tränar man istället mest med sitsen och använder lös tygel som guidning, så får man resultatet att häst & ryttare inte är beroende av tygeln för arbete i form.

 

[Mabuse]

Nu kanske jag tänker helt fel, men jag ser inte stödet i handen som ett "stödhjul", utan istället ett tecken på att man har bjudning och "bakbenen i handen". Hästen jag rider går mer än gärna utan "sug" i bettet - då kan han nämligen masa sig runt i undertempo utan att kliva på ordentligt och använda kroppen. Eftersom stödet inte är nedåt utan framåt så tappar hästen inte balansen om jag släpper efter - snarare blir den längre och lägre i formen. Så som jag har blivit lärd (traditionell tävlingsdressyr förvisso! ) så brukar jag försöka rida fram till ett stöd i handen, det är först då som det känns som jag har ordentlig koll på bakbenen. Helst ska då en ökad drivning ge mer aktivitet bak och mer sug i tygeln, och på så sätt möjliggöra en högre form. Min ridlärare förklarade det hela som en pilbåge, tänk dig att hästens överlinje från nos till bakben är pilbågens "båge", som man spänner med hjälp av hand och skänkel. Om man inte har något stöd fram kan man ju inte spänna pilbågen och samla hästen.

Fast det beror ju säkert på enligt vilken skola man rider. i o f s, när jag bodde i Wien gick jag ofta till Spanska hovridskolan som väl rider akademiskt , och de hade stöd i handen när de red. Fast deras ridning kanske inte räknas som akademisk?