Sterilisera man eller kvinna?

I mina ögon finns det inget "bör" i frågan. Den som vill göra det och är säker på sin sak gör det (åtminstone så länge personen inte har medicinska skäl för att låta bli). Det finns preventivmedel som är i princip lika säkra som sterilisering (som ju inte heller är 100%).

Absolut, det är ett betydligt mindre ingrepp (rent medicinskt/kirurgiskt) för en man. Hade jag varit precis den jag är men en man istället för kvinna, hade jag steriliserat mig för länge sen. Men ingrepp är något som jag anser att individen måste välja själv, oavsett.
 
Min man är steriliserad. Det var helt hans eget beslut. Men jag vet inte hur det fungerar för en kvinna, har fått för mig att processen innan man får klartecken är mycket längre för en kvinna än för en man? Alltså att man måste gå på fler samtal så det inte finns risk att man ångrar sig osv. Har för mig att jag har läst om att kvinnor fått vänta jättelänge för att vården vill säkerställa att hon inte ångrar sig. För min man gick allt jättefort och samtalet med psykologen (eller vad det var) var också väldigt kort och inte särskilt djupgående.
 
Hmm… @Sel fick mig att fundera eftersom min exmake steriliserade sig men jag gjorde ingenting. Min nya partner var redan steriliserad sedan innan och jag är fortfarande fertil.
Jag tror att tanken med exmaken var nog att han ville, han fixade och så blev det. Jag hade väl inga planer då att skilja mig och skaffa ny man så att göra ett ingrepp på mig också kändes onödigt. Förr eller senare skulle jag ju bli naturligt infertil ändå ;)

Så med nya partnern, ja då var det ju redan fixat så att säga och att sterilisera mig nu känns inte heller nödvändigt. Jag är fortfarande fertil (är ju bara 37 så något litet ägg har jag väl kvar) men skulle det här förhållandet ta slut kanske jag skulle fundera över min egna fertilitet och hur långt jag eventuellt har till klimakteriet och menopaus. Jag vet faktiskt inte men jag känner nog att det känns lite ”overkill” att båda ska steriliseras i förhållandet utan den fertila får väl omvärdera och utvärdera den dagen man går isär.
 
Nu har vi ett barn men vill/kan inte få fler så han kommer sterilisera sig just för att det är ett enklare ingrepp än vad det hade varit för mig. Vi räknar med att vara ett par hela livet.
 
Min man är steriliserad. Det var helt hans eget beslut. Men jag vet inte hur det fungerar för en kvinna, har fått för mig att processen innan man får klartecken är mycket längre för en kvinna än för en man? Alltså att man måste gå på fler samtal så det inte finns risk att man ångrar sig osv. Har för mig att jag har läst om att kvinnor fått vänta jättelänge för att vården vill säkerställa att hon inte ångrar sig. För min man gick allt jättefort och samtalet med psykologen (eller vad det var) var också väldigt kort och inte särskilt djupgående.
Så var det innan, nu är det typ 1 samtal (att man är införstådd med vad det innebär etc) och sen hamnar man i operationskö.
 
Min man är steriliserad. Det var helt hans eget beslut. Men jag vet inte hur det fungerar för en kvinna, har fått för mig att processen innan man får klartecken är mycket längre för en kvinna än för en man? Alltså att man måste gå på fler samtal så det inte finns risk att man ångrar sig osv. Har för mig att jag har läst om att kvinnor fått vänta jättelänge för att vården vill säkerställa att hon inte ångrar sig. För min man gick allt jättefort och samtalet med psykologen (eller vad det var) var också väldigt kort och inte särskilt djupgående.

Jag ringde, fick träffa en BM efter någon vecka för att få igenom olika alternativ. Fick tid för operation ett par månader efter mötet, skriv på ett papper innan operationen.
Snabbt och smidigt.
 
Oh detta hade jag ingen aning om. Bra information att ha. Förut kändes det som att med att komma till utredning och själva utredningen tog ungefär 1,5 år innan man ens kom in i operationskön.
Jag skickade egenremiss och blev snabbt kallad för möte. Där gick vi igenom vad det innebar och sedan blev jag ULad för att kolla så det inte fanns några "överraskningar" inför operation.
Det var lång kö till själva operationen (den är ju inte högprio av naturliga skäl) men resten gick fort. Fick tid snabbt till op efter att ha blivit flyttad till annan sjukhuskö (de ringde och kollade om det var ok med mig), men tror att jag ev fick en avbokningstid.

Men vet inte om det skiljer sig lite mellan regioner - jag bor ju i Skåne.
 
Jag skickade egenremiss och blev snabbt kallad för möte. Där gick vi igenom vad det innebar och sedan blev jag ULad för att kolla så det inte fanns några "överraskningar" inför operation.
Det var lång kö till själva operationen (den är ju inte högprio av naturliga skäl) men resten gick fort. Fick tid snabbt till op efter att ha blivit flyttad till annan sjukhuskö (de ringde och kollade om det var ok med mig), men tror att jag ev fick en avbokningstid.

Men vet inte om det skiljer sig lite mellan regioner - jag bor ju i Skåne.
Det kan dessvärre vara det. Kan tänka mig att mitt gamla län är kinkiga med tanke på hur vissa andra saker hanteras. nuvarande är en bra fråga. Nyligen flyttat så noll koll.
 
I mina ögon finns det inget "bör" i frågan. Den som vill göra det och är säker på sin sak gör det (åtminstone så länge personen inte har medicinska skäl för att låta bli). Det finns preventivmedel som är i princip lika säkra som sterilisering (som ju inte heller är 100%).

Absolut, det är ett betydligt mindre ingrepp (rent medicinskt/kirurgiskt) för en man. Hade jag varit precis den jag är men en man istället för kvinna, hade jag steriliserat mig för länge sen. Men ingrepp är något som jag anser att individen måste välja själv, oavsett.

De innebär dock att tillföra hormoner vilket jag inte ville göra eftersom jag mår så mycket bättre utan.
Kopparspiral finns såklart men de jag känner som testat har antingen blött som grisar eller blivit gravida 😅
Gjorde mig avskräckt för livet.
Sterilisering har varit en dröm för mig, ingen pms, jämt humör, ingen mensvärk, kortvarig och regelbunden mens.
 
Min man är steriliserad. Det var helt hans eget beslut. Men jag vet inte hur det fungerar för en kvinna, har fått för mig att processen innan man får klartecken är mycket längre för en kvinna än för en man? Alltså att man måste gå på fler samtal så det inte finns risk att man ångrar sig osv. Har för mig att jag har läst om att kvinnor fått vänta jättelänge för att vården vill säkerställa att hon inte ångrar sig. För min man gick allt jättefort och samtalet med psykologen (eller vad det var) var också väldigt kort och inte särskilt djupgående.
Jag tror inte min man ens fick träffa en psykolog.
Och ja det var enkelt för honom att få en tid, enkel operation och enkel återhämtning.
 
Sterilisering har varit en dröm för mig, ingen pms, jämt humör, ingen mensvärk, kortvarig och regelbunden mens.
:eek: Det hade jag ingen aning om! Hade uppenbarligen behövt googla det här. Jag trodde att man bara slapp graviditet och att resten var som vanligt.

Edit: Eller?
Screenshot_20240531-155931.webp

(Yes jag behöver uppenbarligen googla mer.)
 
:eek: Det hade jag ingen aning om! Hade uppenbarligen behövt googla det här. Jag trodde att man bara slapp graviditet och att resten var som vanligt.

Edit: Eller?
Visa bifogad fil 146443
(Yes jag behöver uppenbarligen googla mer.)

Ja, kroppen blir som vanligt. Men eftersom jag använt hormoner sen tonåren så vet jag inte ens vad som vanligt var innan jag slutade 😁
Min kropp trivs uppenbarligen bäst med att få vara ifred från hormoner. Jag är en glad skit alla dagar i månaden 🥳
 
Ja, kroppen blir som vanligt. Men eftersom jag använt hormoner sen tonåren så vet jag inte ens vad som vanligt var innan jag slutade 😁
Min kropp trivs uppenbarligen bäst med att få vara ifred från hormoner. Jag är en glad skit alla dagar i månaden 🥳
Jahaaa okej. Min kropp har tyvärr både PMS och ordentlig mensvärk helt utan tillsatta hormoner. :cry:
 
Min man är steriliserad. Det var helt hans eget beslut. Men jag vet inte hur det fungerar för en kvinna, har fått för mig att processen innan man får klartecken är mycket längre för en kvinna än för en man? Alltså att man måste gå på fler samtal så det inte finns risk att man ångrar sig osv. Har för mig att jag har läst om att kvinnor fått vänta jättelänge för att vården vill säkerställa att hon inte ångrar sig. För min man gick allt jättefort och samtalet med psykologen (eller vad det var) var också väldigt kort och inte särskilt djupgående.
Så var det när jag ville sterilisera mig som yngre. Det var sånt jävla krångel att jag ändrade mig.
 
De innebär dock att tillföra hormoner vilket jag inte ville göra eftersom jag mår så mycket bättre utan.
Kopparspiral finns såklart men de jag känner som testat har antingen blött som grisar eller blivit gravida 😅
Gjorde mig avskräckt för livet.
Sterilisering har varit en dröm för mig, ingen pms, jämt humör, ingen mensvärk, kortvarig och regelbunden mens.

Jo, jag vet (barnfri, och blödningsfri av medicinska skäl så skulle fortsätta med mina minipiller ändå. Jag har bara inte vågat operationen av olika skäl, men har pratat med sjukhuset om saken.). Jag menade mer att det finns alternativ om en inte vill sterilisera sig, förutom att ens partner ska göra det.
 
I mitt fall valde jag att göra det då jag inte ville ha fler barn. Min dåvarande mans vilja fick ärligt talat inget utrymme i diskussionen.

Nu när jag träffat en annan är det rätt skönt att redan vara steriliserad, då slipper vi fundera på hur otroligt bra ett barn med våra gemensamma gener hade varit :D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 603
Senast: Blyger
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 332
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång...
2
Svar
38
· Visningar
3 987
Senast: Luff
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 498
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Extremt het häst
  • Dressyrsnack nummer 18
  • Bildtråd

Omröstningar

Tillbaka
Upp