Staffordshire Bull Terrier

[lillasyster]

Jag har nu passat en staffe över några månader och intresset för rasen har väckts rejält. Ju mer jag umgås med honom ju mer nyfiken blir jag på rasen. Har redan en hanhund på 10 år och har länge tänkt på att utöka flocken. Skulle vara kul om staffeägare ville skriva hur livet med staffe är.
Finns det något mer man ska se efter när man väljer uppfödare, bortsett från att hundarna är röntgade, ögonlysta, mh-testade eller bph-beskrivna (att det är bra resultat såklart)? På vissa kennlar jag tittat på känns det som att de aldrig jobbat med hundarna, utan bara föder upp rena sällskapshundar. Har fått för mig att rasen verkligen vill jobba med kropp och knopp så jag trodde inte man utgick ifrån att ha dessa små bulldozers som rent sällskap utan aktivering?

Har läst här och där att allergier inom rasen är vanligt. Något jag inte fördjupat mig i så vill någon upplysa mig mer om det är det av intresse också. Andras erfarenheter känns som att de inte går ihop med andra hundar eller inte med sitt eget kön iaf.

Jag gillar att staffen jag passar är bufflig, påhittig, orädd, initiativrik och framförallt väldigt tillgiven och vill ha fysisk kontakt när man är hemma med honom. Han fäller inte särskilt mycket hår. Han är min enda erfarenhet från rasen så jag vet inte om han är väldigt rastypisk. Vad jag inte gillar med honom är att han är uppskruvad och väldigt dragig på våra koppelpromenader. Men det tänker jag att det har med viss understimulans och brist på bra koppelträning att göra.
Några särskilda grenar just staffarna gillar och är duktiga på? Min tanke är att träna agility om min framtida nästa hund skulle nu gilla det och även lydnad.

Många frågor och funderingar. Kul om nån vill dela med sig. Har mejlat och ringt uppfödare och frågat om man får komma på besök, men antingen får man ingen respons eller så hänvisar dom en till utställning eller nån klubb vissa staffar tränar på. Det är väldigt bra råd förstås men känns lite långt bort. Utställning i sommar i Gränna har jag redan tänkt att gå på. Klubben jag blev hänvisad till har jag mejlat. Vet inte om uppfödare vill att man ska säga att man verkligen tänkt köpa valp för att man ska få komma på besök? Men känns ju faktiskt mer seriöst att säga att man vill bekanta sig med rasen bättre och lära känna kenneln, än att bara ringa upp och säga att man vill köpa valp då det låter mer oigenomtänkt och oseriöst. Tankar om det?

 

[vallhund]

@Aningsfull kanske vill dela med sig?

 

[mandalaki]

Tror att @Monstermom har erfarenhet av staffar från sina kurser.

 

[Sporthorse]

Jag har nu passat en staffe över några månader och intresset för rasen har väckts rejält. Ju mer jag umgås med honom ju mer nyfiken blir jag på rasen. Har redan en hanhund på 10 år och har länge tänkt på att utöka flocken. Skulle vara kul om staffeägare ville skriva hur livet med staffe är.
Finns det något mer man ska se efter när man väljer uppfödare, bortsett från att hundarna är röntgade, ögonlysta, mh-testade eller bph-beskrivna (att det är bra resultat såklart)? På vissa kennlar jag tittat på känns det som att de aldrig jobbat med hundarna, utan bara föder upp rena sällskapshundar. Har fått för mig att rasen verkligen vill jobba med kropp och knopp så jag trodde inte man utgick ifrån att ha dessa små bulldozers som rent sällskap utan aktivering?

Har läst här och där att allergier inom rasen är vanligt. Något jag inte fördjupat mig i så vill någon upplysa mig mer om det är det av intresse också. Andras erfarenheter känns som att de inte går ihop med andra hundar eller inte med sitt eget kön iaf.

Jag gillar att staffen jag passar är bufflig, påhittig, orädd, initiativrik och framförallt väldigt tillgiven och vill ha fysisk kontakt när man är hemma med honom. Han fäller inte särskilt mycket hår. Han är min enda erfarenhet från rasen så jag vet inte om han är väldigt rastypisk. Vad jag inte gillar med honom är att han är uppskruvad och väldigt dragig på våra koppelpromenader. Men det tänker jag att det har med viss understimulans och brist på bra koppelträning att göra.
Några särskilda grenar just staffarna gillar och är duktiga på? Min tanke är att träna agility om min framtida nästa hund skulle nu gilla det och även lydnad.

Många frågor och funderingar. Kul om nån vill dela med sig. Har mejlat och ringt uppfödare och frågat om man får komma på besök, men antingen får man ingen respons eller så hänvisar dom en till utställning eller nån klubb vissa staffar tränar på. Det är väldigt bra råd förstås men känns lite långt bort. Utställning i sommar i Gränna har jag redan tänkt att gå på. Klubben jag blev hänvisad till har jag mejlat. Vet inte om uppfödare vill att man ska säga att man verkligen tänkt köpa valp för att man ska få komma på besök? Men känns ju faktiskt mer seriöst att säga att man vill bekanta sig med rasen bättre och lära känna kenneln, än att bara ringa upp och säga att man vill köpa valp då det låter mer oigenomtänkt och oseriöst. Tankar om det?

Det ÄR en ras som tyvärr avlats mer och mer på ren sällskap och utställning, men det finns kennlar som avlar på arbete också, tex agility, lydnad, weight pull och lite annat så där är du inte helt fel ute. Det blir alltid så med populära raser att folk avlar sönder rasen åt ett håll som gör att den passar den breda skaran hundköpare bättre.
Var noga att kolla allergier hos den valp du tänker köpa, det är ett helvete med en allergisk hund och rasen är tyvärr hårt drabbad.

Tycker absolut att du ska satsa på agility med din blivande hund, många staffar är som klippta och skurna för det på hobbynivå. Snabba, mycket driv, hopp och leklust.

Generellt fungerar staffen bra ihop med andra hundar inom flocken, mindre bra med okända hundar av samma kön (dock är det väldigt olika här beroende på avel, vissa är snälla mot alla andra hundar oavsett kön, vissa gillar inga andra hundar alls).
Dom är rätt tuffa i lek, har mycket tass och dominant beteende i lek som kan trigga igång osämja med andra hundar (som sagt, hos vissa individer).

Tycker din staffe låter rastypisk från din beskrivning, dom drar mycket generellt, bäst att skona halsen och använda sele eller brett halsband där trycket fördelas någorlunda.
Med åldern minskar draget, har inte så mkt med koppelträning att göra skulle jag säga.

Kika in på deras rasförbund http://ssbtk.se/

 

[fickan]

Jag har en staffe! Han stämmer ganska bra in på din beskrivning. Han är bufflig (noll känsla för vart man kan tränga sig förbi och inte. Han flyttar lätt möbler för att ta sig fram), clownig, pratig, mysig och vill alltid vara med.

Min är bedrövlig på att gå i koppel när mina föräldrar har haft honom. Med mig går han bra men man måste vara konsekvent, han vet mycket väl att jag inte tar ett steg så länge han drar i kopplet. Nackdelen med min staffe är att han lätt går upp i stress när man får besök hemma och passivitetsträning är en never ending story. När han är missnöjd/uttråkad så klagar han HÖGLJUTT (inte så lämplig ridhushund). Jag har dock inte haft min sedan han var valp och tänker att det hade varit lättare om han fått med sig dom delarna bättre från början.

Min går än så länge (han är 3,5 så kan ändras fort) bra med andra hanar, men jag är väldigt restriktiv med vilka han får hälsa på. Han leker hårt och burdust men blir mycket kränkt om nån leker lika hårt tillbaka

Jag tränar inget särskilt med min, planen är att testa på rally när vi har bestämt oss för vart vi ska bo (jag pluggar så han åker mellan mig och mina föräldrar). När vi är i hemstaden brukar vi vara med på öppen vardagsträning (mötes, inkallning, sök, apport osv). Hemma går vi promenader, tricktränar och kör godissök.

Jag är väldigt glad i min staffe och känner att det är rätt ras för mig. Ibland hade det kanske varit trevligt med en inte lika envis hund utan selektiv hörsel men det har ju sin charm det med

 

[lillasyster]

Jag har en staffe! Han stämmer ganska bra in på din beskrivning. Han är bufflig (noll känsla för vart man kan tränga sig förbi och inte. Han flyttar lätt möbler för att ta sig fram), clownig, pratig, mysig och vill alltid vara med.

Min är bedrövlig på att gå i koppel när mina föräldrar har haft honom. Med mig går han bra men man måste vara konsekvent, han vet mycket väl att jag inte tar ett steg så länge han drar i kopplet. Nackdelen med min staffe är att han lätt går upp i stress när man får besök hemma och passivitetsträning är en never ending story. När han är missnöjd/uttråkad så klagar han HÖGLJUTT (inte så lämplig ridhushund). Jag har dock inte haft min sedan han var valp och tänker att det hade varit lättare om han fått med sig dom delarna bättre från början.

Min går än så länge (han är 3,5 så kan ändras fort) bra med andra hanar, men jag är väldigt restriktiv med vilka han får hälsa på. Han leker hårt och burdust men blir mycket kränkt om nån leker lika hårt tillbaka

Jag tränar inget särskilt med min, planen är att testa på rally när vi har bestämt oss för vart vi ska bo (jag pluggar så han åker mellan mig och mina föräldrar). När vi är i hemstaden brukar vi vara med på öppen vardagsträning (mötes, inkallning, sök, apport osv). Hemma går vi promenader, tricktränar och kör godissök.

Jag är väldigt glad i min staffe och känner att det är rätt ras för mig. Ibland hade det kanske varit trevligt med en inte lika envis hund utan selektiv hörsel men det har ju sin charm det med Visa bifogad fil 29628

Så himla fin

 

[sockerdricka]

Jag har nu passat en staffe över några månader och intresset för rasen har väckts rejält. Ju mer jag umgås med honom ju mer nyfiken blir jag på rasen. Har redan en hanhund på 10 år och har länge tänkt på att utöka flocken. Skulle vara kul om staffeägare ville skriva hur livet med staffe är.
Finns det något mer man ska se efter när man väljer uppfödare, bortsett från att hundarna är röntgade, ögonlysta, mh-testade eller bph-beskrivna (att det är bra resultat såklart)? På vissa kennlar jag tittat på känns det som att de aldrig jobbat med hundarna, utan bara föder upp rena sällskapshundar. Har fått för mig att rasen verkligen vill jobba med kropp och knopp så jag trodde inte man utgick ifrån att ha dessa små bulldozers som rent sällskap utan aktivering?

Har läst här och där att allergier inom rasen är vanligt. Något jag inte fördjupat mig i så vill någon upplysa mig mer om det är det av intresse också. Andras erfarenheter känns som att de inte går ihop med andra hundar eller inte med sitt eget kön iaf.

Jag gillar att staffen jag passar är bufflig, påhittig, orädd, initiativrik och framförallt väldigt tillgiven och vill ha fysisk kontakt när man är hemma med honom. Han fäller inte särskilt mycket hår. Han är min enda erfarenhet från rasen så jag vet inte om han är väldigt rastypisk. Vad jag inte gillar med honom är att han är uppskruvad och väldigt dragig på våra koppelpromenader. Men det tänker jag att det har med viss understimulans och brist på bra koppelträning att göra.
Några särskilda grenar just staffarna gillar och är duktiga på? Min tanke är att träna agility om min framtida nästa hund skulle nu gilla det och även lydnad.

Många frågor och funderingar. Kul om nån vill dela med sig. Har mejlat och ringt uppfödare och frågat om man får komma på besök, men antingen får man ingen respons eller så hänvisar dom en till utställning eller nån klubb vissa staffar tränar på. Det är väldigt bra råd förstås men känns lite långt bort. Utställning i sommar i Gränna har jag redan tänkt att gå på. Klubben jag blev hänvisad till har jag mejlat. Vet inte om uppfödare vill att man ska säga att man verkligen tänkt köpa valp för att man ska få komma på besök? Men känns ju faktiskt mer seriöst att säga att man vill bekanta sig med rasen bättre och lära känna kenneln, än att bara ringa upp och säga att man vill köpa valp då det låter mer oigenomtänkt och oseriöst. Tankar om det?

Har en staffetik på 5 månader! Hon är bedårande charmig och väldigt snäll och ”lugn” för att vara en staffevalp säger de flesta som möter henne som träffat andra staffevalpar. Jag kan inte uttala mig alltför mycket då hon är så ung, men jag kan hittills säga att hon är väldigt arbetsvillig och mysig men också lite envis ibland Leker buffligt med andra och gosar gärna i allas människofamnar. Är väldigt glad att jag tagit med henne på t ex caféer och hem till folk redan som väldigt liten. Tar jag med henne till en restaurang etc så sover hon. Sköter sig exemplariskt när jag tar med henne till folk/nya platser oftast - vill tro att det är pga mycket miljöträning. Hoppas det håller i sig!

Vi börjar vår företa noswork-kurs i juni och tänkte pröva agility i framtiden samt ev WP. Får se vad vi fastnar för! Uppfattar henne som mycket arbetsglada men också clowniga.

 

[Blandrastik]

Har jag en staffe på kurs, så vem som är klassens clown. Möjligen om jag har en fralla också så kan det bli strid om titeln.
Bara du vet vad du har i snöret sas. Så man inte blir besviken på ras som beter sig som rasen, att den är brötig bufflig. Kräver stålmannenmentalstyrka för att få följsam, så tror jag du kommer att skratta väldig mycket. Sen har de ju den sjukdomsbild de har, tyvärr vet jag få som inte har nåt fuffens med allergier, måste badas i diverse special-svindyra-schampon och så. Men det antar jag att du vet.

 

[sockerdricka]

Jag har nu passat en staffe över några månader och intresset för rasen har väckts rejält. Ju mer jag umgås med honom ju mer nyfiken blir jag på rasen. Har redan en hanhund på 10 år och har länge tänkt på att utöka flocken. Skulle vara kul om staffeägare ville skriva hur livet med staffe är.
Finns det något mer man ska se efter när man väljer uppfödare, bortsett från att hundarna är röntgade, ögonlysta, mh-testade eller bph-beskrivna (att det är bra resultat såklart)? På vissa kennlar jag tittat på känns det som att de aldrig jobbat med hundarna, utan bara föder upp rena sällskapshundar. Har fått för mig att rasen verkligen vill jobba med kropp och knopp så jag trodde inte man utgick ifrån att ha dessa små bulldozers som rent sällskap utan aktivering?

Har läst här och där att allergier inom rasen är vanligt. Något jag inte fördjupat mig i så vill någon upplysa mig mer om det är det av intresse också. Andras erfarenheter känns som att de inte går ihop med andra hundar eller inte med sitt eget kön iaf.

Jag gillar att staffen jag passar är bufflig, påhittig, orädd, initiativrik och framförallt väldigt tillgiven och vill ha fysisk kontakt när man är hemma med honom. Han fäller inte särskilt mycket hår. Han är min enda erfarenhet från rasen så jag vet inte om han är väldigt rastypisk. Vad jag inte gillar med honom är att han är uppskruvad och väldigt dragig på våra koppelpromenader. Men det tänker jag att det har med viss understimulans och brist på bra koppelträning att göra.
Några särskilda grenar just staffarna gillar och är duktiga på? Min tanke är att träna agility om min framtida nästa hund skulle nu gilla det och även lydnad.

Många frågor och funderingar. Kul om nån vill dela med sig. Har mejlat och ringt uppfödare och frågat om man får komma på besök, men antingen får man ingen respons eller så hänvisar dom en till utställning eller nån klubb vissa staffar tränar på. Det är väldigt bra råd förstås men känns lite långt bort. Utställning i sommar i Gränna har jag redan tänkt att gå på. Klubben jag blev hänvisad till har jag mejlat. Vet inte om uppfödare vill att man ska säga att man verkligen tänkt köpa valp för att man ska få komma på besök? Men känns ju faktiskt mer seriöst att säga att man vill bekanta sig med rasen bättre och lära känna kenneln, än att bara ringa upp och säga att man vill köpa valp då det låter mer oigenomtänkt och oseriöst. Tankar om det?

Just det apropå uppfödare, fick verkligen jaga! Hade ett excelark till slut med namn på de uppfödare jag tyckte var intressanta. Skulle säga att ringa eller skriva direkt på fb fungerade bäst. Vi fick komma och hälsa på hos vår uppfödare vilket kändes skönt och seriöst. Tips är att gå med i ”staffe-snack” på fb, sök på uppfödarnas namn/kennel där och se vad folk har för erfarenhet av kenneln du är intresserad av. Strök t ex en på min lista efter skvaller där, som var tur att jag fick reda på. Vill ju inte stötta oseriös avel av rasen. Lycka till!!!

 

[Monstermom]

I stort sett enig med @Sporthorse beskrivning tror jag.

Allergier är ett stort problem, jag hade sett det som betydligt viktigare att fokusera på allergier än på tex friröntgning. Jag har känt ett antal staffar med dåliga röntgenresultat som inte visat ett dugg problem även vid hög ålder, medan de med allergi som inte lider kanske inte existerar...

De låter som regel massor! Inte alla (och där skiljer det en del på linjer), i alla fall inte lika mycket, men om man inte gillar ljudet av att man sätter sig på en biltemagris är staffe kanske inte rätt för en. Vill man ha en hund som är enkel med andra hundar är staffar absolut inte rätt ras. En del funkar absolut finfint, men det är en riktigt riskabel chansning om det är viktigt för en och för allas skull tycker jag faktiskt att man låter bli såna.

Agility brukar vara en jättebra sport för dem, de är snabba och glada små rackare som älskar att ta i. Nosework brukar gå hem också, de är oftast helt oberörda av miljö och flyger och far upp på bord, under stolar, upp i fönsterkarmar osv. Möjligen kan man få en del problem med att de är för brötiga och river banor för att komma fram men det är ett sympatiskt problem som går att jobba med. Lydnad... Visst går det, men jag skulle på rak arm tippa att de flesta som ger sig på det med några ambitioner gör sig själv och hunden ledsna i onödan - det finns ju annat att göra. Freestyle, rally, viltspår tex, aktiviteter där det finns utrymme för lite mer personlighet...

Staffar är uppskruvade dock. Det är liksom deras grej. Jag håller inte med Sporthorse om att de är hopplösa dragare, jag känner ganska många som går finemang i koppel oavsett ålder (men med träning), men de är... energiska. En staffe tittar på en aktivitet, bestämmer sig för att det är en bra idé, och sen är det all in! På 0,00 sekunder ska den ha allt, mer mer mer, tjenahej, flytta på er, här kommer jag och jag är bäst på det här! Det är en stor del av deras charm skulle jag säga. Uppskruvad går inte över med mer aktivering. (Däremot kan och bör man såklart lära dem att rikta energin! Men lugnare blir de just inte, skulle jag säga.)

 

[Fisherling]

Som @Monstermom säger är allergier extremt vanligt, och det kan te sig riktigt illa. Jag kände en staffe/amstaffblandning en gång (båda raserna har ju problem med allergier) och den stackarn kunde knappt röra sig utan att det började blöda i huden. De försökte allt i medicinsk och foderväg, men det blev aldrig bra. Hunden fick somna in knappt 1 år gammal.

Har haft med en del staffar att göra, bland annat på hunddagis. En hade nästan samma andningsproblematik som dagisets frallor för den var så kort och bred i ansiktet, så det är också något att se upp med.

 

[Pancakes]

Jag har staffe högt på min lista när jag (någon gång i framtiden) ska skaffa hund. Har en kompis som avlar i mindre skala så kennel är redan klart i så fall. Deras hundar är så himla lätta att ha att göra med, men jag som lätt får blåmärken är inte alltid så himla snygg när jag kommer därifrån Det är ju små bulldozers verkligen, när man sätter sig i soffan är det en smärre röra när alla hundarna ska knö sig upp närmast då samtliga väldigt gärna vill ligga nära när de får chansen.

De har fem tikar hemma just nu, det är inga problem att gå koppelpromenader med dem man bara tar ett gäng snören i varje hand och går. Leker man i trädgården så är det mycket tacklas och kampa med varandra även om de såklart springer några repor också.

De ställer ut sina hundar, några av dem har även gått kurser i agility och lydnad vet jag. Hundarna är tålmodiga med barnen och var även när barnen var små. Som flera andra skrivit är det hundar som hörs ganska mycket. De skäller sällan men har massa andra ljud för sig. Det finns inga allergier bland deras hundar, så jag hade faktiskt dålig koll på att det var så utbrett i rasen som andra förklarat tidigare i tråden. Just bland deras hundar finns det inga direkt andningsproblem heller, men jag har varit med på utställning några gånger och då finns det ju ganska många hundar som inte låter riktigt bra ens i mina öron och då är jag låååångt ifrån att vara någon slags expert.