Språkstörning?

[mandalaki]

Han är väldigt rädd för att tappa bebisen eller att något ska hända när han håller i hen. Vi har pratat om det flera gånger. Han har också stor ångest runt även andra saker. Så har det varit länge, kanske att det är mer nu.

Då låter det verkligen som om @Philosophia är på rätt spår, snarare än något neurologiskt.

 

[em-pirre]

Ja alltså har han någon form av tvångstankar förstår jag absolut att han inte vågar hantera babyn. Han kanske är rädd för att få för sig att göra något helt tokigt med barnet, även om det i verkligheten inte alls är realistiskt.

Jag tror ni behöver fundera hur ni ska lösa det här. Har han tvångstankar som såpass mycket inverkar på hans vardag behöver han ju hjälp.

 

[Jens]

Men har du inte tagit upp detta? Detta låter som allvarlig motorisk och språklig störning? Varför söker han inte hjälp själv?

 

[Araminta]

Språk och motorik hänger ihop till viss del men det är omöjligt att svara på utifrån den här tråden. Jag fick spontant tanke stamning när jag läste om språkproblemen i trådstarten. Har han stammat som liten? Många som stammar byter ord som en strategi för att inte stamma. En del är så duktiga på det att de kan dölja stamningen fullständigt och det enda man märker är när ordbytena inte blir helt naturliga.

Men som sagt, det är helt omöjligt att råda utifrån en tråd. Är han besvärad av det så skulle jag ta kontakt med en logopedklinik så att ni får det utrett. Då kan ni även möjligen få svar på om det kan hänga ihop med motoriken.

/logopedstudenten

 

[Tyrah]

Då låter det ännu mer som att det i botten sitter i huvudet på ett eller annat vis.
Angående hur man tar upp det så tror jag kanske att du kunde försöka ta upp det som en grej som måste lösas - dvs att han kan sköta bebisen. Oavsett om det är för att han inte törs eller rent fysiskt inte kan, så måste han lära sig. Om ni jobbar på med det förutsättningslöst, så kanske det visar sig var problemet är, eller så löser det sig, oavsett vad som var grunden.

Tack för dina tankar! Jag har trott att tiden och peppning skulle hjälpa. När jag blev magsjuk så behövde han trekvart på sig innan han kunde ta bebis och ge hen mat. Men det löste han faktiskt! Så du har nog rätt i att en del sitter i huvudet också.

Flera har undrat vad han kan/inte kan göra i vardagen.
Han kör bil bättre än många andra.
Han kan, men har svårt för att knyta skorna. Har svårt med skor där man måste pilla med t.ex. plösen för att få på sig dem.
Kan med stor svårighet lyfta upp en katt. Det går knappt.
Kan byta glödlampor, men vinglar läskigt på stegen.
Kan sy med nål och tråd.

Han kan mer än han tror, men det ligger något i hans rädsla.

 

[Tyrah]

Då låter det verkligen som om @Philosophia är på rätt spår, snarare än något neurologiskt.

Så kan det absolut också vara. Det yttrar sig dock rätt tydligt fysiskt.

 

[mandalaki]

Så kan det absolut också vara. Det yttrar sig dock rätt tydligt fysiskt.

Ja, det förstår jag. Det var därför jag frågade tidigare om andra saker som han klarade/inte klarade. Om han klarar annat så kan det säkert beror på något psykologiskt om han inte kan/vågar hantera just barnet.

 

[Tyrah]

Ja, det förstår jag. Det var därför jag frågade tidigare om andra saker som han klarade/inte klarade. Om han klarar annat så kan det säkert beror på något psykologiskt om han inte kan/vågar hantera just barnet.

Ja, det har du förstås rätt i.

För att komplicera det ytterligare, så har vi fyra garderober i sovrummet. Han har själv inrett dem. Han hittar till sin egen garderob, men vet forrfarande inte vilken som är bebisens. (Den närmast hans.)
Ber jag honom lägga in hens kläder, blir han så stressad att även annat följer med in. Fixar inte att sortera in byxor på byxhögen etc, utan slänger in allt ovanpå.
Har liknande problem i köket.

 

[mandalaki]

Ja, det har du förstås rätt i.

För att komplicera det ytterligare, så har vi fyra garderober i sovrummet. Han har själv inrett dem. Han hittar till sin egen garderob, men vet forrfarande inte vilken som är bebisens. (Den närmast hans.)
Ber jag honom lägga in hens kläder, blir han så stressad att även annat följer med in. Fixar inte att sortera in byxor på byxhögen etc, utan slänger in allt ovanpå.
Har liknande problem i köket.

Även om du inte ber honom, alltså? Jag tänker på om det stressar honom när du gör det.

Det låter jättemärkligt. Och måste vara otroligt jobbigt med tanke på att ni har en liten.

 

[LiZH]

Jag har en son ( övre tonåren)med lite liknande problem. Tafatt, osäker motoriskt särskilt när det är ngt nytt han ska testa ( han är otroligt duktig att åka skidor så han har bra balans. Cyklar däremot sådär halvbra ). Osäker i nya situationer där han förväntas göra ngt praktiskt för han behöver mycket övning på allt. Har haft en del tics men jobbat bort dem med hjälp av psykolog. Behöver enormt mycket peppning o uppmuntran att testa nya saker och ibland tror jag att han blir ännu mer tafatt för att han vet att han är tafatt och " valhänt". Är utredd inom BUP och är väldigt överintelligent. Han har koncentrationssvárigheter( men absolut inte hyper) och som sagt tvångstankar. Han medicinerar med ritalin sedan två år och det har hjälpt enormt mycket, inte endast i skolan utan även socialt, hemma osv. Han kunde jobba bort ticsen helt och är mindre tafatt. Läkaren beskrev hans hjärna som en " Ferrari i en leråker-hjulen snurrar för fullt, motorn går på högvarv men han kommer ingen vart utan den blir bara överhettad". Psykologhjälp och medicin har tagit honom ur leråkern och han kan nu använda sin kapacitet mer konstruktivt. Han är lugnare i själen, kan ta instruktioner bättre, mindre orolig/rädd i nya situationer och även motoriken fungerar bättre.
Eftersom din mans "problem" helt klart påverkar er vardag tycker jag att du ska peppa honom att söka hjälp. Det kan göra en stor skillnad för er alla och framförallt göra honom tryggare i sin papparoll.

 

[Brandgul]

Språk och motorik hänger ihop till viss del men det är omöjligt att svara på utifrån den här tråden. Jag fick spontant tanke stamning när jag läste om språkproblemen i trådstarten. Har han stammat som liten? Många som stammar byter ord som en strategi för att inte stamma. En del är så duktiga på det att de kan dölja stamningen fullständigt och det enda man märker är när ordbytena inte blir helt naturliga.

Men som sagt, det är helt omöjligt att råda utifrån en tråd. Är han besvärad av det så skulle jag ta kontakt med en logopedklinik så att ni får det utrett. Då kan ni även möjligen få svar på om det kan hänga ihop med motoriken.

/logopedstudenten

Min första spontana tanke var korsmotorik. Men sen dök det ju upp lite annat i följande text :-)

 

[Petronilla]

Min spontana tanke på trådstarten är dyspraxi.

 

[Snubbelfot]

Min spontana tanke på trådstarten är dyspraxi.

Den här litteraturstudien får mig att tro att du är på väldigt rätt spår.

 

[em-pirre]

Min spontana tanke på trådstarten är dyspraxi.

Det där låter ju jätteintressant!

 

[Jens]

Det där låter ju jätteintressant!

Ja kolla även, https://sv.wikipedia.org/wiki/Apraxi

"Apraxi är en rörelsesjukdom där förlusten av viljemässiga och kommenderade rörelser inte beror på svaghet, oförmåga till rörelse, onormala eller förtvinade muskler, tremor, intellektuell nedsättning eller kommunikationsproblem. Apraxi har sin orsak i hjärnan. Psykogena sådana tillstånd är till exempel psykomotorisk hämning, som snarare handlar om viljelöshet."

 

[Tyrah]

Språk och motorik hänger ihop till viss del men det är omöjligt att svara på utifrån den här tråden. Jag fick spontant tanke stamning när jag läste om språkproblemen i trådstarten. Har han stammat som liten? Många som stammar byter ord som en strategi för att inte stamma. En del är så duktiga på det att de kan dölja stamningen fullständigt och det enda man märker är när ordbytena inte blir helt naturliga.

Men som sagt, det är helt omöjligt att råda utifrån en tråd. Är han besvärad av det så skulle jag ta kontakt med en logopedklinik så att ni får det utrett. Då kan ni även möjligen få svar på om det kan hänga ihop med motoriken.

/logopedstudenten

Tack för tips! Jag känner inte till om han har stammat som liten. Det som sticker ut är just att han alltid ersätter med ett motsatsord. Vet inte om dem som stammar kan använda samma typ av ersättningsord eller om de istället väljer synonymer?

 

[Tyrah]

Jag har en son ( övre tonåren)med lite liknande problem. Tafatt, osäker motoriskt särskilt när det är ngt nytt han ska testa ( han är otroligt duktig att åka skidor så han har bra balans. Cyklar däremot sådär halvbra ). Osäker i nya situationer där han förväntas göra ngt praktiskt för han behöver mycket övning på allt. Har haft en del tics men jobbat bort dem med hjälp av psykolog. Behöver enormt mycket peppning o uppmuntran att testa nya saker och ibland tror jag att han blir ännu mer tafatt för att han vet att han är tafatt och " valhänt". Är utredd inom BUP och är väldigt överintelligent. Han har koncentrationssvárigheter( men absolut inte hyper) och som sagt tvångstankar. Han medicinerar med ritalin sedan två år och det har hjälpt enormt mycket, inte endast i skolan utan även socialt, hemma osv. Han kunde jobba bort ticsen helt och är mindre tafatt. Läkaren beskrev hans hjärna som en " Ferrari i en leråker-hjulen snurrar för fullt, motorn går på högvarv men han kommer ingen vart utan den blir bara överhettad". Psykologhjälp och medicin har tagit honom ur leråkern och han kan nu använda sin kapacitet mer konstruktivt. Han är lugnare i själen, kan ta instruktioner bättre, mindre orolig/rädd i nya situationer och även motoriken fungerar bättre.
Eftersom din mans "problem" helt klart påverkar er vardag tycker jag att du ska peppa honom att söka hjälp. Det kan göra en stor skillnad för er alla och framförallt göra honom tryggare i sin papparoll.

Tack för att du delar med dig!

Svarar flera: Ja, för vår lilla familjs skull så behöver pappan hjälp på traven. Som jag ser det dels med att våga rent praktiskt och dels med att träna på hur man gör. Jag peppar allt jag kan, men är försiktig med att pressa. Han har tagit några kliv framåt från det att bebisen kom, men det är långt ifrån ett mer jämnt delat ansvar. (Siktar inte på exakt 50/50 med allt, men åt det hållet.)

Men den stora frågan är hur hjälper jag honom att hjälpa sig själv?

 

[Tyrah]

Den här litteraturstudien får mig att tro att du är på väldigt rätt spår.

Har nu läst hela. Intressant! Första gången jag läst något som åtminstone är i närheten av att kunna beskriva det jag upplever. Dessutom några saker och situationer beskrivna som jag faktiskt inte tänkt så mycket på tidigare. Oflexibel (så in i märgen) till exempel.

Det som inte stämmer är beskrivningen av svårigheterna i skolan, min man har tvärtom haft lätt för sig med de flesta teoretiska ämnena.

Han är extremt, till gränsen på jobbigt, organiserad när det gäller logistik t.ex. inför resor. Passar tider utan problem. Annars rätt oorganiserad. Så stämmer delvis.

Jag tror det blir jobbigt för honom när han visuellt upplever att det blir en "flock med zebror". Till exempel vägrar han kunna skilja en fågelart från en annan. Möjligtvis känner han igen en svan. (Finns fler saker han vägrar kunna.)
Tvätthögen är också jobbig.

 

[Petronilla]

Man måste vara väldigt organiserad med en med dyspraxi. Ligga steget före och planera hela tiden. Men dom är inte dumma i huvudet.

 

[Petruska]

Men den stora frågan är hur hjälper jag honom att hjälpa sig själv?

Är du säker på att du tar en så aktiv roll i hans arbete med sig själv, så att säga?

För mig framstår det som en bättre idé att ni har ert förhållande och i den mån någon av er behöver - vilket din man ju verkar göra - hjälp (eller vård/behandling) så vänder ni er till yrkesutövare.