Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

en liten fråga apropå detta, kan man formellt sett bli vårdnadshavare när man inte är myndig? Det blir ju väldigt konstigt att man har juridisk rätt att ta beslut om ett barn som man inte har rätt att ta för sig själv?
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Den frågan undrar jag också? Nu när jag tänker på det.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Intressant fråga!
Myndighetsåldern är ju dock lite "utspridd" egentligen. Man är ju "byxmyndig" vid 15 och straffmyndig vid 16. Så kanske är man ändå förmyndare för sitt barn om man är över 15 år gammal i alla fall?

*ska googla*
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Hittar en tråd om ämnet på Familjeliv. Där påstår någon att man inte kan vara förmyndare för sitt barn som icke-myndig. Däremot får man vårdnaden.

Ska kolla vidare
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag tycker att golit har en väldigt bra inställning, så hade nog jag också reagerat (långt kvar dit, äldsta dottern är ju bara 2 år ;))
Vet själv att jag tyckte jag var alldeles för ung att bli mamma när jag var 22 :o, så då valde jag att inte fullfölja den graviditeten... Vet att min mamma inte hade haft några invändningar, snarare undrade hon VARFÖR jag hade tagit bort det (trots att jag och barnets pappa hade brutit med varandra). Mamma var själv 16 när hon fick sitt första barn.

Självklart måste man respektera och stötta sina barn oavsett, men för den skull behöver det ju inte innebära att man stöttar beslutet som sådant.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag hade tyckt att det var förfärligt om jag hade en tonåring eller mkt ung vuxen som väntade barn. Jag hade talat för abort, men givetvis hade jag stött min dotter om hon hade valt att behålla barnet. Jag tycker alla barn har rätt till ordnade förhållanden och en känslomässig mognad hos de blivande föräldrarna, som förhoppningsvis kommer med ökad ålder (även om det givetvis inte alltid sker). Självklart finns det också väldigt unga föräldrar som gör ett väldigt bra jobb, men jag tror det är svårare när man är såpass ung.
Sen tycker jag samhället har ett stort ansvar för att stötta unga föräldrar så att de känner att de har stöd.
 
Senast ändrad:
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

det är svårt att säga, det beror så mycket på hur tonåringen är. Men i allmänhet så tycker jag att man ska kunna försörja sitt barn och ordna med tak över huvudet för det på egen hand. Har man inte de förutsättningarna så ska man inte sätta ett barn till världen oavsett ålder. Mitt intryck är att det curlas fruktansvärt mycket med folk som får barn tidigt, har själv sett det på nära håll.
Jag håller med dig.

På förekommen anledning har jag och min man diskuterat just det här ganska ingående, trots att vi ännu inte har egna barn. Det visade sig att vi var rörande överens. Vill vi ha fler barn kan vi skaffa själv. Anser man sig mogen nog att skaffa barn är man även mogen nog att bo själv: Annat boende införskaffas innan barnet föds. Vi tänker inte vara extraförälder, barnvakt med extremt kort varsel, o.s.v. Och jag tänker inte sticka till pengar och prylar.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Och jag tänker inte sticka till pengar och prylar.

Fast sticka till pengar o prylar - det gör man nog gärna ändå till sina barn eller snarare barnbarn då. Eller? Oavsett om ens barn är 17, 25 eller 35 när barnbarnet kommer.

Men; allt har ju en gräns. För mig skulle det kännas väldigt konstigt om vi måste få prylar och pengar av våra föräldrar för att få saker och ting att gå runt. Vi har ju råd att köpa allt sonen behöver själva, men våra föräldrar vill ju gärna ge presenter. Och då tackar vi inte nej. ;)
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Det är just den där gränsen.

Den "förekomna anledningen" behövde knappt köpa något själv, de fick barnvagn, massor av kläder, o.s.v. och det hade för min del varit över den gränsen. Enstaka plagg någon gång ibland, ja. Åtskilliga uppsättningar kläder på kort tid, nej. Barnvagn/babyskydd/bärsele, nej.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Det är just den där gränsen.

Den "förekomna anledningen" behövde knappt köpa något själv, de fick barnvagn, massor av kläder, o.s.v. och det hade för min del varit över den gränsen. Enstaka plagg någon gång ibland, ja. Åtskilliga uppsättningar kläder på kort tid, nej. Barnvagn/babyskydd/bärsele, nej.

Jag förstår vad du menar. Men egentligen handlar det väl kanske inte om just vad de köper utan snarare varför de köper det? Vi fick tex barnvagn av farfar (plus en billig extravagn av mormor - som vi egentligen tänkte betala själva och gav henne i uppdrag att hämta). Vi har fått jättemycket kläder av mormor/morfar och även av farmor. Men allt har ju kommit liksom utöver det vi själva köpt. Tja, utom barnvagnen då. Den hade vi ju dock räknat med att köpa själva, men när erbjudandet dök upp (före barnets födelse) så antog vi det.

Däremot hade jag nog snarast tyckt det varit nästan lite tråkigt om ALLT kom via släktingar - då hade vi ju inte fått chansen att välja något alls själva.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Det är ju också en viss skillnad på om det var en "olycka" eller planerat. Jag blir mörkrädd när jag läser om unga tjejer (ja, det är tjejer som uttalar sig) om att "jag och min pojkvän planerar barn, vi är 16 och 17 år, kan man få pengar från soc" (ska helst avslutas med deras favorituttryck "mamma är ingen ålder").
Jag hade självklart stöttat mina barn men det hade varit otroligt jobbigt om de hade fått barn innan de flyttat hemifrån. Vi bor trångt och att ha en bebis i huset (plus bebins andra förälder) plus alla vi som redan finns i familjen, ja... alla hade blivit galna. Så jag hoppas verkligen att våra väntar tills de har eget boende. Men vända ryggen till, nej... :cry:
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag skulle inte ha jublat av lycka om dom varit under 20 kanske:D.
Trots att jag själv var en ung mamma (18 och 21 år). Men jag vet ju så klart om svårigheterna också, av egna erfarenheter:angel:

Däremot skulle jag stötta dom - givetvis, och förmodligen blivit världens mesta o bästa mormor/farmor:rofl:
(Alla som känner mig vet hur mkt jag älskar barn.)

Min systers son blev pappa för två år sedan, då var han 16, mamman var endast 14 år.
Givetvis har det varit en oerhört jobbig resa för alla inblandade.
Men jag är så imponerad över hur de löst det hela.

Lilla Filippa (som den ljuvliga tjejen heter) bor varannan vecka hos mamma/mormor, varannan vecka hos pappa/farmor o farfar - och är hela släktens (släkternas) lilla charmtroll.
Bägge föräldrarna studerar ju fortfarande. Pappan går på idrottsgymnasie på annan ort, så det är syrran o hennes man som har huvudansvaret.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Min mamma älskar att shoppa bebiskläder och jag hindrar inte henne, hon ringer alltid innan och frågar om det är något Rasmus behöver när hon får hem rabattkuponger eller ändå ska ner på affären.


Unga föräldrar och vårdnad
Är man under 18 år så får man vårdnaden för sitt barn. Hamnar man i en sån situation att det är ett beslut som måste tas av en myndig vårdnadshavare så utser soc en sån person (heter nått annat) och den personen behöver inte ha någon anknytning alls till barnet men jag tror att föräldrana själva kan välja t.ex. en mormor att fatta sånna beslut eller skriva på ett sånt papper.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

det handlar mer om vem som tar ansvar än vem som köper vad. Problemet är liksom inte att nån köper en body till ungen, problemet är som i det fall jag känner väl att föräldrarna fortfarande i 30-årsåldern har farföräldrar som chaufförer (de har inte haft råd att ta körkort), som borgenärer på kontraktet, som heltidsansvariga för de numera tonåriga barnen på somrarna etc etc. Sån osjälvständighet är väldigt provocerande tycker jag. Det har inte gynnat föräldrarnas utveckling och ansvarskänsla ett enda dugg.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

det handlar mer om vem som tar ansvar än vem som köper vad. Problemet är liksom inte att nån köper en body till ungen, problemet är som i det fall jag känner väl att föräldrarna fortfarande i 30-årsåldern har farföräldrar som chaufförer (de har inte haft råd att ta körkort), som borgenärer på kontraktet, som heltidsansvariga för de numera tonåriga barnen på somrarna etc etc. Sån osjälvständighet är väldigt provocerande tycker jag. Det har inte gynnat föräldrarnas utveckling och ansvarskänsla ett enda dugg.

Ja, jag håller med dig helt och fullt!
Och det där övertagandet av ansvar (curlandet) har förmodligen inte alltid med presentmängden eller kostnaden att göra.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

det handlar mer om vem som tar ansvar än vem som köper vad. Problemet är liksom inte att nån köper en body till ungen, problemet är som i det fall jag känner väl att föräldrarna fortfarande i 30-årsåldern har farföräldrar som chaufförer (de har inte haft råd att ta körkort), som borgenärer på kontraktet, som heltidsansvariga för de numera tonåriga barnen på somrarna etc etc. Sån osjälvständighet är väldigt provocerande tycker jag. Det har inte gynnat föräldrarnas utveckling och ansvarskänsla ett enda dugg.
Jag håller med dig. Jag kan väl närmast se köpandet som ett symtom.
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

*kl*

Jag blev oplanerat gravid med en tillfällig pojkvän när jag var 18 (skulle fylla 19 inom kort), hade precis tagit studenten. Min mamma tvingade mig hårdnackat att göra abort, det fanns inget annat alternativ enligt henne. Jag behöver väl inte ens antyda hur jobbigt det var?

Om min son (som fyllde 2 i april... :angel: ) skulle välja att bli förälder väldigt ung, så skulle jag vilja försöka stötta honom och mamman på det sätt som förhoppningsvis hade varit bäst. Det är jättesvårt att se in i framtiden och det finns dessutom tusentals varianter på omständigheterna här! Men helt egoistiskt skulle jag bli glad över barnbarnet och att jag slapp vänta tills han blev var 35+ innan han blev pappa. :D

Notering till mig själv: Jag lovar och svär på vad allt som heligt är att jag ska vinlägga mig om en bra relation med min framtida svärdotter och tillika den framtida mamman till mina framtida barnbarn. :)
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Nu ju jag dessutom en betydligt yngre halvsyster, som blev oplanerat gravid strax före studenten och som flyttade ihop med den tre år äldre blivande pappan. Min halvsyster är väldigt omogen för sin ålder (hon är drygt 21,5 år gammal) och jag hade väl hoppats och trott att graviditeten och det faktum att hon blev mamma skulle skynda på mognadsprocessen, men icke sa nicke. När hon gjorde slut med sin sambo runt deras sons ettårsdag, så flyttade hon hem till pappa igen (han och halvsystrarnas mamma hade precis separerat) och bodde där med sin son i nästan ett år. Hon jobbade lite på helgerna och festade mycket, precis som under gymnasietiden och vår pappa fick passa hennes son väldigt mycket.

Till saken hör att mina halvsystrar är makalöst bortskämda och curlade. Slår man upp ordet curlingförälder så lovar jag att de har infogat ett foto på min pappa. :angel: Han fixade jobb åt henne, han fixade lägenhet åt henne (ovanvåningen på ett hus på samma ort, bekanta till honom som hyr ut) och när hennes pengar tar slut efter ungefär en vecka in på den nya månaden (hon har lön, barnbidrag och underhåll från barnafadern), så ringer hon upp pappa och gnäller lite arrogant så vips betalar han hennes bensin och räkningar. Barnafadern har deras son ungefär varannan helg och min halvsyster nöjer sig inte med att festa enbart då, utan dumpar sonen hos vår pappa dvs morfar, när andan faller på. Och han tycker ju att det är så synd om henne, så han ställer upp precis när som helst och ställer inga krav på henne.

En talande liten händelse, som utspelade sig i vår bil där pappa befann sig, några dagar efter att min halvsyster tagit studentexamen från Restaurangprogrammet: Halvsystern ringer upp pappa på mobilen och undrar hur man gör havregrynsgröt. Han ger henne receptet muntligt, men ifrågasätter inget och ställer inga krav på att hon minsann är utbildad gymnasiekock och dessutom läskunnig. Men det är ju så jobbigt att ta fram havregrynspaketet och läsa innantill! :grin:
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

ööhh.....

Man vet ju inte riktigt vem man vill ge en spark där bak!
 
Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Lite OT men jag kan inte låta bli.

Jag tycker faktiskt synd om din halvsyster :( hon får inte chansen att bli vuxen/mogna med en sådan far.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Vi har kollat lite lätt på ett hus, det ligger lite utanför, men skolbussen går där och hämtar upp elever som bor ännu längre bort, men...
2
Svar
31
· Visningar
1 566
Senast: Lejanna
·
Övr. Barn Fick information i appen från förskolan angående en bussresa nästa vecka. Ingen förfrågan om barnen får åka med öhvt utan bara...
2
Svar
21
· Visningar
2 354
Småbarn Jepp, som rubriken säger. Vad lagas för vegetariskt till barnen (som dessutom går hem i stugorna)? Har lite idétorka när det gäller att...
2
Svar
23
· Visningar
1 189
Senast: cherie
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 940
Senast: Mirre
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp