Spårtråden!

[YorkWann]

Okej, kanska är svårt att komma med tips och ideér när man inte ser hunden irl, men vi kan ju försöka

Mitt "problem" med spåret är att jag kört utan pinnar för jag inte kommit på ett bra sätt för honom att markera dem (han plockar inte dem) Han spårar egentligen hur långt, och med hur många vinklar som helst. Samma med viltspåret, även om han dock har en liite högre motivation där.

Jag har nu gjort så att jag haft med pinnar under "promenad" och klickat när han nosat på dem, så tanken är att han ska ståmarkera dem bara.

Rätt, fel? Tips!

Så hur går det för er med spårande?

 

[Raven_]

Sv: Spårtråden!

Nu har inte jag kommit så långt med Pirayas spårande, det är mest raka spår och ibland bananböjar. Det går bra, lr bättre om vi säger så. Hon har kutat fram i spåret, då menar jag kuuutat. Så nu har jag jobbat med att få ner farten, och nu liknar det faktiskt nåt. Hon är mycket mer koncentrerad och går i sån takt att man slipper kämpa och kan gå i normal takt. Jag kör med näring i spåret och hon plackar varenda liten korvbit hela vägen. Så det känns lovande!

Ett litet tips med dina pinnar. Om du vill ha mer värde i pinnarna, så hade jag nog stannat om han bara går över dom. Och visat "Nämen, titta hääär! Vad roligt!" Tagit pinnen, lekt, kampat. Och sen visa på spåret. Och sen samma vid nästa.

 

[Gabbi]

Sv: Spårtråden!

Hur är apporteringen i övrigt, kan du säga åt hunden att ta upp dom?

 

[YorkWann]

Sv: Spårtråden!

Nej, saken är den att han har otroligt litet föremålsintresse. I stort sett inget (förutom vilt). Det är vårt stora problem i lydnaden med, han tar inte apporten i munnen, alls.

Raven_ som sagt, han ser inget värde i föremål, därför som jag "belönat" spontankontakt med pinnen sas.

 

[Milosari]

Sv: Spårtråden!

har du provat att göra pinnen till en target? alltså att han ska ligga/sitta/peta med nosen på pinnen? har du provat att klickerträna tidigare?

 

[YorkWann]

Sv: Spårtråden!

Ja, klickerträna gör vi

Nej det har jag inte, precis börjat med pinnarna eftersom jag inte alls haft någon bra plan där. (Har testat target för typ rutan, är det på ungefär samma sätt du menar? ) Till nosa och röra med tassen kommer vi, sen är det stopp (apporteringen i lydnaden ) Pinnarna har jag som sagt bara börjat med.

 

[dpmatte]

Sv: Spårtråden!

Du kan också träna in att han sätter eller lägger sig när han hittar en spårpinne. Det viktiga är att han stannar kvar där han har hittat den. Han ska inte fortsätta framåt i spåret förrän du har plockat upp pinnen. Det är alltså egentligen markering nog att han stannar vid pinnen.

 

[Milosari]

Sv: Spårtråden!

du kan göra pinnen till vilken sorts target som helst, dvs nos-target, tass-target eller "matta". i lydnadsapporteringen ska du inte lära hunden att ta med tassen på apporten, har de väl lärt sig det är det svårt att få bort. har du försökt klicka in intresse för lydnadsapporten? provat lydnadsapportering, dvs trycka in apporten i munnen och stänga?

 

[hundar]

Sv: Spårtråden!

Gillar han godis?

Klicka in apporteringen.
Sätt hunden framfördej när du sitter bekvämt i en stol eller i soffan. Håll en pinne i handen. så fort hunden visar minsta intresse så klick belööning. Sen ska han nosa på den. Utöka kraven med att han ska ta den i mun o senare hålla kvar. hur fort du går fram bestämmer du själv. Avancera hellre långsamt.

När han tar apporten i mun så lägg till kommando. Sen avancerar du med att lägga pinnen på golvet o han får ge dej den osv osv. då itne apport kommando utan istället "ge med den" eller nåt. Sen när det är befäst så börja med att lägga en apport på golvet o se vad han gör.

Ang pinnar i spåret så prova som dom andra skrev med sättande eller läggande istället. MEN ska du högre upp i lydnaden kl3 o högre kan det innebära probelem vid vittringen.

Min Tudor skiter i pinnar i spår men tar dom i alla andra sammanhang. Får nog tyvärr lägga ner att han ska ta pinnar i spåret då spåret är så belönande i sej självt o hoppas att han fattar när vi ska träna in vittring.

Lydnadsapportering som Cillamuffins föreslår tycker jag INTE du ska prova då det inte hör hemma i modern lydnadsträning lydnad ska hunden tycka vara roligt inte tvångsmässigt.

Med klicker har jag lärt både Mudin o Flatten att ta pinnar or handen (flatten apporterar gärna men inte från handen) o mudin har även lärt sej vanlig apportering med denna metod. O då fullständigt hatade hon att hålla alla former av trä i mun.

Med tålamod o gott godis går allt.

 

[Milosari]

Sv: Spårtråden!

nu läser du som fan läser bibeln. jag skrev lydnadsapportering, inte tvångsapportering. lydnadsapporteringen behöver inte vara ett dugg otrevligt för hunden. jag har försökt klicka in apporteringen på båda mina men fick mycket bättre grepp när jag gick över till lydnadsapportering. särskilt schäfern, som är otroligt känslig och som man inte får vara elak mot, griper nu så hårt att apporten omöjligen kan rubbas. labben som kördes intensivast på klickern kan fortfarande hålla lite löst ibland och vi får avdrag för tugg för att pinnen rör sig (lämnas av utan minsta märke, det är alltså inte tugg utan tungan som gör att den rör sig).

mina hundar är dock helt okej med att jag petar och drar i dem och gör annat som hör normal daglig visitation till. andra hundar vet jag har en större integritet och är känsligare för sådant.

 

[YorkWann]

Sv: Spårtråden!

Har klicker och godis. Lk3 har jag inga förhoppningar om med denna Tack för tips, men apporteringen har jag redan en plan jag försöker följa ( En gammal räv på klubben sa något i stil med att tja, om 3 år kommer du nog ha en bra apportering med den där... ) Det är ungefär så roligt han tycker föremål är..

Tror jag ska testa cillamuffins verion om target, och ha stående markering, ev liggmarkering bara.

cilla; Lydnadapportering funkar inte...

 

[Gabbi]

Sv: Spårtråden!

Lydnadsapportering som Cillamuffins föreslår tycker jag INTE du ska prova då det inte hör hemma i modern lydnadsträning lydnad ska hunden tycka vara roligt inte tvångsmässigt.

Skilj på lydnadsapportering och tvångsapportering. Det handlar inte om att med våld bända upp munnen och trycka in en pinne, utan att visa hunden vad man vill ha och belöna det. Har man en någorlunda förig hund stoppar man in pinnen, smeker och belönar och gör det trevligt.

 

[hundar]

Sv: Spårtråden!

Det står faktiskt "trycker in apporten"

Har aldrig hört ordet lydnadsapportering o visste inte att det var något annat än tvångsapportering.

Ja ja hur man gör spelar väl igentligen inte någon roll bara det fungerar o hunden inte blir berörd av det. Men hur man ska få in en apport i mun på en hund som inte vill det på annat sätt än att bända upp truten på den vet inte jag men det kanske finns andra sätt.

 

[Gabbi]

Sv: Spårtråden!

Om hunden får panik när man försöker kan man ju ompröva taktiken, men för de flesta handlar det nog mest om en aha-upplevelse. De förstår ju inte automatiskt att de ska hålla den i munnen bara för att vi belönar intresse. Steget därimellan kan vara långt om hunden inte är spontanapportör.

När min hund skulle apportera fågel hos Gnist förstod hon ingenting, då hon aldrig gjort det förr. Då stoppade jag fågeln i munnen på henne och sa "Håll" Dvs, hon höll på lydnad.

 

[Milosari]

Sv: Spårtråden!

tvångsapportering går i korthet ut på att tillfoga hunden tillräckligt stor smärta för att den ska gripa om apporten. det kan t ex vara att vrida om örat några varv. DET hör inte hemma i modern tävlingslydnad! lydnadsapporteringen är mjukare. man öppnar munnen och "trycker in apporten" (=lägger apporten i munnen) och stänger munnen. sedan håller man om nosen (inte hårt!!) och förklarar för hunden hur duktig och fin den är. gradvis minskar man hjälpen och håller inte om hela nosen utan kanske bara kliar den på hakan, sedan kanske man smeker den på kinderna och halsen och till slut så ska den hålla i apporten utan hjälp. detta kan man alltså göra hemma i soffan när man har en mysstund.

en viss tvåfaldig SM-mästarinna lär ut den här metoden och förespråkar att man börjar redan när valpen är 8 v så metoden är i allra högsta grad modern .

 

[YorkWann]

Sv: Spårtråden!

Gillar han godis?

Klicka in apporteringen.
Sätt hunden framfördej när du sitter bekvämt i en stol eller i soffan. Håll en pinne i handen. så fort hunden visar minsta intresse så klick belööning. Sen ska han nosa på den. Utöka kraven med att han ska ta den i mun o senare hålla kvar. hur fort du går fram bestämmer du själv. Avancera hellre långsamt.


Med tålamod o gott godis går allt.

Nja.

(hittade denna tråden igen, då hunden nu är konvalecent och inte får röra sig.)

HUR långsamt tycker du då man ska avancera? Alltså, vi har tragglat detta moment i 2,5 år. Han tar INTE apporten. Han apporterar vilt och numer även bollar, sin kamptrasa och en apportliknande tennislektjosan. Han nosar, putter,och kan greja med den, dock tar han den inte i munnen. (Inklickad på apporten.)

 

[YorkWann]

Sv: Spårtråden!

Om hunden får panik när man försöker kan man ju ompröva taktiken, men för de flesta handlar det nog mest om en aha-upplevelse. De förstår ju inte automatiskt att de ska hålla den i munnen bara för att vi belönar intresse. Steget därimellan kan vara långt om hunden inte är spontanapportör.

spontanapportör är synd att säga att han är

"lydnadsapportering" funkar inte alls.

 

[squarepants]

Sv: Spårtråden!

Apporterar han vilt på kommando alltså?
Om du kastar iväg en fågel, hämtar han den då? Hämtar han i vatten?
Det kan ju vara till stor hjälp i vanliga apporteringen.

Jag lärde min hund apportera fågel genom att "lura" honom. Han hämtade precis allting, överallt utom just fågel. Han tog kaniner, apportbockar, pinnar, dummys, plastpåsar, ja allt verkligen.

Jag gjorde så att jag tog den sak han gillade bäst (i hans fall en vanlig dummy) och kastade den ut i vattnet.
Dummy, dummy, dummy, dummy, FÅGEL
Han fattade inte ett skit, utan bara simmade snällt ut och hämtade fågeln.
När han hämtade den klockrent varenda gång i vatten gick jag över till att göra samma sak fast på land.
Dummy, dummy, dummy, dummy, fågel
Och han hämtade den där med!

Kanske något att pröva på din hund? Skicka på fågel, fågel, fågel, fågel, apportbock, fågel, fågel, fågel.
Eller boll, boll, boll, apportbock, boll, boll.

Och faktum är att du egentligen lika gärna kan lära in "öppna munnen och håll kvar", dvs apport, med en fågel eller boll. Steget brukar där efter inte vara långt till att de tar allt i munnen. Min hund tar metallapporten på ren lydnad trots att han tycker att den är skitäcklig.

Men spårapporten skulle jag klicka in ett läggande. (För att svara på ursprungsfrågan )

Edit: Och nu såg jag att du inte alls ville ha hjälp med apporteringen..

 

[escodobe]

Sv: Spårtråden!

Om hunden får panik när man försöker kan man ju ompröva taktiken, men för de flesta handlar det nog mest om en aha-upplevelse. De förstår ju inte automatiskt att de ska hålla den i munnen bara för att vi belönar intresse. Steget därimellan kan vara långt om hunden inte är spontanapportör.

När min hund skulle apportera fågel hos Gnist förstod hon ingenting, då hon aldrig gjort det förr. Då stoppade jag fågeln i munnen på henne och sa "Håll" Dvs, hon höll på lydnad.

Japp, du var ju med på lägret. Jag och två instruktörer hade gått bet på att få hundskrället att apportera. Och då hade vi testat MÅNGA metoder (inkl klicker).
Han hade ett jättefint greppande och ett jättefint släppande. Det var bara det att han aldrig någonsin fattat att han skulle hålla FAST apporten. Han var ju övertygad om att meningen var att ta den och spotta ut den.

Där kördes ju lite lydnads/tvång, för att få honom att begripa att han skulle ha munnen stängd, fem minuter senare spatserade han runt som världens stoltaste hund med apporten.
Nu har jag inte använt apportblocken sen början av sommaren, men av nån märklig slump tog jag fram den för nån timme sen - och det satt fortfarande!
Det gick visst utmärkt att lära gamla hundar sitta, om än med en metod jag personligen inte hade gett mig på i vanliga fall. Men det funkade!
Men sen är han av varianten glad och korkad och tappar inte sugen av sådant.

 

[YorkWann]

Sv: Spårtråden!

haha jodå, nu längre ner kommenterade jag apporteringen Just nu kan jag inte göra så efterosm han inte får röra på sig Spårapporten är vi på G med