Spår

[Syrsa]

Har nu av och till lagt olika långa spår, låtit ligga olika länge, på olika underlag, i väta/lite snö och i torr mark, avslutat med ibland godis och ibland leksak. (Som han aldrig är intresserad av. Ofta springer han över godiset också och vill bara fortsätta. Man får liksom stanna honom och säga "Slut" när man nått spårslutet.)

Ibland har jag lagt en eller två vinklar, ibland i mjuka "vågformer" men oftast ganska raka spår.

Han bara tutar och kör rakt igenom, verkar inte ens behöva koncentrera sig. Någon fråga om att "arbeta" är det inte, han bara "drar igenom det".

Vilken faktor skulle ni vana "spårtränare" ändra på mest för att göra det mer till ett arbete, en koncentrerad övning istället för "1:ans gångertabell"? Liggtid, längd, väta, vinklar, terräng/markunderlag? Annat?

Naturligtvis kan jag ändra en sak i taget och se vad som ger bäst utslag, men jag är lite rädd att han ska tröttna om det fortsätter att vara såhär lätt för honom? Eller är det något jag inte behöver oroa mig för, kanske? Och själv tröttnar man ju lite när man tagit bussen till skogen, traskat strax under en kilometer, gått en lov tillbaka, väntat på bussen, åkt hem, fikat, tagit bussen tillbaka med hunden och han bara springer igenom det hela utan att ens behöva fundera. Känns som mycket arbete för lite utdelning, typ.
(Jag vet, jag måste inte åka till skogen, men det är svårt att lägga spår mitt i stan, tycker jag. Visst blir det många fina förledningsspår, men minsta människa och han vill hellre hälsa än spåra. För att inte tala om om det dyker upp ett barn eller en HUND! Svårt att få till en bra längd på spåret också.)

Hur skulle ni gått vidare?

Tacksam för alla svar och idéer!
/Syrsa

P.S. Spårandet är bara för vardagsysselsättning och aktivering, inte någon tävlingsträning. Kanske finns en skillnad, troligen?

 

[Syrsa]

Sv: Spår

Ingen som har ens ett litet tips?

/Syrsa, som puttar lite

 

[dpmatte]

Sv: Spår

Eftersom han är snabb och drar över det hela väldigt snabbt måste du göra något för att det ska bli mer intressant att gå långsamt fram.

Finns det någonting som befinner sig på marken som han stannar till och luktar på? Ta i så fall ett antal sådana, vad det än är, och lägg mitt i spåret. Du lägger det alltså mitt emellan fötterna när du går ut spåret, cirka 20 meter emellan.

Om det ska vara som på tävling så ska det vara träpinnar som är cirka 10 cm långa och cirka 2x2 cm tjocka. Om du stoppar ett antal sådana träpinnar i en plastpåse tillsammans med det godis han gillar allra bäst och låter dem ligga och gotta till sig ett par timmar eller längre. Sen när du lägger ut dem i spåret så håller du dem några sekunder i handen ( = din doft är också med) och lägger dem mitt emellan fötterna. Låt gärna spåret ligga 1 timme innan du släpper på hunden. Och jag hoppas att du spårar med sele och lina? Det säger du ingenting om.

Ett appellklass spår är 300 meter med 2 vinklar, där lägger man ut 2 st pinnar enligt ovan och allra sist en längre pinne, cirka 30 cm. Om du istället lägger ut 1 pinne per cirka 20 m så bör det dra ner hastigheten. Förhoppningsvis stannar han även till vid pinnarna för att kolla om det är godis. Kan hunden apportera? I så fall kan du säga "apport" precis när han hittar en pinne. Sen får han godis och massor med beröm om han gör minsta ansats att kolla in pinnen. Om han inte är ett dugg intresserad så försök och få stopp på honom och smyg ner lite av det där allra bästa godiset vid pinnen.

Om ni leker med det han hittar så tänkt på att alltid leka bakåt i spåret. Då förstör man inte fortsättningen framåt.

 

[Aliide]

Sv: Spår

Jag hade lagt kluriga spår. Oftast när man lägger själv så tänker man kanske "NU ska jag trixa till det", men indirekt blir det ändå som alla andra gånger man försökt

Till exempel tycker jag påsläppet är viktigt, de första meterna i spåret som gör hunden koncentrerad och intresserad. Många lägger alltid spåret rakt fram, 40 meter eller så. Istället för att gå längst med en väg eller stig, gå in på spåret, vinkla direkt efter 4-5 meter till höger eller vänster. För att få hunden uppmärksam att inte allt går rätt fram.

Sedan kan man göra sk. återgångar i spåret. Du har gått en bit av spåret, sedan tittar du framåt och tänker en rak linje. Gå rätt ut 10 meter till att börja med, snitsla så du vet att det är en återgång, sedan går du tillbaka i dina egna fotspår 10 meter, och sedan viker du av och fortsätter gå ett spår. Så hunden kommer förmodligen tappa bort sig, och fundera på vart spåret tog vägen.

Det jag tycker många är dålig på är att hantera en lina. Jag anser att man ska ha väldigt kort lina, 2 meter och inte längre om hunden slår mkt i spåret. Man ska hela tiden hålla det kort så att hunden inte får tillfälle att flacka omkring som en yr höna. Nackdelen med lång lina och mycket apporter i spåret är att hundar oftast vindar/flackar in en apport i näsan eller bara råkar springa över den. Nu är det så att din hund inte verkar ha intresse för apporter men bara något jag kom att tänka på.

Och gällande apporter så skulle jag aldrig någonsin låta hunden fortsätta spåra om han/hon inte markerar en apport. Min lilla malletik är likadan, skit i apporterna, de är inte det viktiga. Men hon liggmarkerar fint för att hon SKA det. Jag låter henne jobba ut markeringarna helt enkelt. Jag vet exakt vart jag lagt apporterna, när hon kommer fram och slänger en snabb sniff på pinnen och vill fortsätta håller jag i.

Det finns många sätt att klura till spåren, men jag tror på att göra det SVÅRT. Våga utmana hunden. Mitt i spåret kan du tex. valla en lite ruta på kanske 5*5 meter, och i den rutan kanske du sedan går ut 90 grader till höger eller vänster.

Underskatta aldrig en hunds näsa!

 

[Aliide]

Sv: Spår

Roade mig lite med att rita

De svarta strecken är apporter. Det behöver inte alls vara hederliga tävlingsapporter, det kan vara lite vad som helst. Jag föredrar saker som är lite mindre och inte så lätta att få se på. Men något som kan vara bra för din hund är leksaker med ett längre snöre i, så du kanske får igång en jaktlek med honom. Så fort näsan ens är på apporten så flyger du fram och gör pinnen "levande".

Annars kan man innan spåret göra en sk. apportstig. 50 meter rakt fram med 5 apporter i, som man gör jätteroliga.

 

[Aliide]

Sv: Spår

Hårda spår är också jätteroligt. Åk iväg till någon asfalt eller grusparkering och lägg ett spår någon kväll? Tänk på SUPERKORT lina, alt halsband och koppel så att hunden inte sicksackar. I slutet kan du tex lägga torkad blodpudding eller annat som inte syns så väl.

 

[nybörjare]

Sv: Spår

Låt spåret ligga längre. Det är helt enkelt för lätt för honom.

 

[Syrsa]

Sv: Spår

*kl*

Jag tackar alla för era förslag! I helgen blir det ett asfaltspår och ett klurigt!

Ja, att jag gjort det för lätt är sant, men eftersom jag är oerfaren vet jag (som sagt) inte vilken ände som är bäst att börja "klura till"! Vill ju inte göra något dumt...

Vi spårar med lina och sele. Vi har påbörjat apporteringsarbetet såpass att han fattar att han ska ta apporten och komma till mig (gick på 30 sekunder att fatta. Men inte alltid han "vill"). Jag kan både kasta ut en apport och skicka iväg honom efter den, eller gå och gömma den, be honom leta reda på den och komma till mig. Vi har bara övat detta inne än så länge eftersom han är svårmotiverad på kontakt utomhus. Världen är ju såååå spännande!!! På vägen till mig tuggar han ofta sönder apporten om den är av trä.

Igår lade jag ett mjukt böjt, men ganska rakt spår, ca 200 meter bara, på tunt lager blöt snö, det duggade lätt på spåret under liggtiden (kanske femton minuter duggregn) och spåret låg 1 timme 20 minuter. Markunderlag: först platt barrskog sedan över en ängsmark. En kort stund bredvid en gångstig.

Häpp. Han bara viftade på svansen och sa "Matte, hitåt ska vi!" Och vips var han framme vid spårslutet! Och ville följa mina "Nu går jag härifrån-steg".

Men i helgen blir det allvar! Då jäklar ska det vara så svårt att han får tänka ordentligt!!! (Är det fel att göra det så svårt att han inte klarar det? Inte vill man väl förstöra ett gott "spårsjälvförtroende"? Men det kan ju få honom att tänka till...?)

Tack, än en gång!
/Syrsa

 

[Jeeves]

Sv: Spår

Nu utgår jag från att du inte tränar spår i tävlingssyfte och ger råd därefter.

Så här hade jag gjort; Undvikit asfalt tills hunden är mera spårsäker coh apportintresserad på lättare underlag. Asfaltspår är kul men det kräver en hund som är rätt spårsäker och koncentrerad.
Jag hade satsat på skogsspår eller ängsspår ( se upp med besvärlig vind bara ), lägg ett spår med ett par vinklar, låt det ligga ca 45 minuter, lägg ut många små apporter, göm dem lite finurligt. Spåra i sele o lina men släpp ut hunden på lite kortare lina bara, så att du har en bra överblick. Styr farten, dvs bromsa genom att hålla emot - inga kommandon i spåret så länge det inte gäller att sätta honom vid apportering och återuppta spårning efter det.

Vid VARJE apport, varje liten markering från hunden så stannar ni, BYT UT apporten ( efter kort beröm av markeringen) och kampa med hunden alt ge en godis. Sätt eller lägg hunden, en kort stunds koncentration och sen "SPÅR" och "börja om spåret". Gör så vid varje apport, var noga med att det verkligen är GLÄDJE vid minsta markering! En del hundar markerar väldigt subtilt och jag har sett många hussar o mattar totalt missa att hunden för länge sen markerat apporter allt medan husse o matte beklagar sig över att hunden bara springer över dem!

Lägg ingen vikt vid stor belöning av spårslutet - det ger ofta en hund som stressar och jagar spårslutet. Spåret är slut när det är slut, ta av selen vid spårslutet, gå iväg en bit och avsluta med lek/kontakt er emellan. Den stora glädjen ska vara vid varje apport och I spåret - inte när det är slut.

Till sist; lägg många och kortare spår istället för lååånga och jääättekluriga spår.

Vill poängtera att jag INTE tränar spår för tävling utan för att aktivera mina hundar alt,förut, för tjänstebruk.

 

[Aliide]

Sv: Spår

Det är kul att se olika metoder, och väldigt lärorikt att läsa.

Min hane är en sån där hund som TS beskriver, rusar igenom. Men väldigt apportsäker. Det som fungerade på honom var 2-3 km långa spår, sista km kom han ner i tempo och fick ett fint avslut.

Nu för tiden är det inte alls samma rus, för han vet att det krävs koncentration för rätt som det är så är spåret borta

 

[Jeeves]

Sv: Spår

Men visst är det så, det finns ju många olika sätt att träna på o både hundar o folk är olika individer.

Min värsta mardröm när det gäller hundar och spårträning det skulle nog vara den lata och helt oinspirerade vovven, jag har haft "turen" att i stort sett bara ha haft hundar med STORT spårintresse och massor med energi. Det måste ju vara absolut svårast egentligen att försöka gasa på en hund, inte bromsa som vi gör med våra

 

[Syrsa]

Sv: Spår

Tackar igen!

Jag tror ändå att jag provar ett kort spår på hårt underlag i helgen, det vore roligt att se skillnaden (om där blir någon)!

För att få till glädjen och leken vid apporter/spårslut får vi börja mycket tidigare: när vi är ute är han inte alls så intresserad av husse eller matte. Jag vet inte vad som händer, men hunden som flyttar sig varje centimeter jag rör mig i ett rum tycker helt plötsligt inte att jag är så viktig! Leka kan vi bara göra om både husse, matte och fotbollen är med - i korta turer!

Så det får nog bli en mer stillsam kontakt och "duktig pojke-stund" vid apporter/spårslut. Han gillar det och jag behöver inte misslyckas med att starta en lek han inte vill delta i.

Tack för tipsen! Återkommer med rapporter om hur helgens övningar artade sig!

/Syrsa

 

[dpmatte]

Sv: Spår

Jeeves har helt rätt. Om man går asfaltspår ska hunden ha mycket erfarenhet. Det är den allra svåraste typen av spår. Både när det gäller person- och viltspår. Om man t ex passerar över en grusstig bör man ta mindre steg för att få en bättre markering av var spåret går. Ett personspår består av markens doft och din doft. Ett viltspår består av dessa 2 dofter plus bloddoft och klövdoft.

Så kommer här ett tips till den som eventuellt har svårt att få ner nosen i spåret. Vissa hundar går med väldigt hög näsa och håller koll på spåret högt ovanför marken, meningen är att de ska följa spåret med nosen ända ner i backen. Om det duggregnar så sjunker spåret lättare närmre marken.

 

[Aliide]

Sv: Spår

Jeeves har helt rätt. Om man går asfaltspår ska hunden ha mycket erfarenhet. Det är den allra svåraste typen av spår. Både när det gäller person- och viltspår. Om man t ex passerar över en grusstig bör man ta mindre steg för att få en bättre markering av var spåret går. Ett personspår består av markens doft och din doft. Ett viltspår består av dessa 2 dofter plus bloddoft och klövdoft.

Så kommer här ett tips till den som eventuellt har svårt att få ner nosen i spåret. Vissa hundar går med väldigt hög näsa och håller koll på spåret högt ovanför marken, meningen är att de ska följa spåret med nosen ända ner i backen. Om det duggregnar så sjunker spåret lättare närmre marken.

Fast bara för att en hund lärt sig att rusa igenom spåret så innebär inte det att hunden inte har en bra näsa.

Jag vet flera rushundar som går klockrent på hårda underlag för att det inte går att slarva. Gäller bara att hålla hunden kort.

 

[Aliide]

Sv: Spår

Du kan alltid plocka i markeringar utanför spåret. Låt säga att du vill ha spårpinnar (jag föredrar att köra med alla typer av föremål), sätt fast ett snöre i den hemma och kör igång jaktlekar. Kan inte förstöra något iallafall

 

[Syrsa]

Sv: Spår

Jag hade ett mål med dagens spår:

Keo skulle få tänka till.

Så jag gick emot alla regler och tips och "såhär blir det bäst" och bara körde på:

Strax över 300 meter, liggtid 1,5 timmar.
Först kort bit över högt gräs, så över en stig, gräsmatta som korsades av en cykelbana och sedan fotbollsplan fram till slutet som gick fem meter över en asfaltsplan.

Jag struntade i vindriktningar, lade vinklar åt alla håll och kanter (5 skarpa vinklar, en "U-sepentin" och en böj). Lade första vinkeln ca fem meter från spårstart.

Eftersom det blåste lite flyttade nog spåret på sig en bit (eller, smetades ut) och det syntes för han drog iväg någon meter åt ett håll för att sedan tvärvända och leta sig tillbaka till spårkärnan. Så gjorde han ett par gånger, hittade alltid tillbaka själv. Slog eller cirklade, men oftast såg det mest ut som "Nepp, inte ditåt, det var bättre här borta". Alltså inte att han tappade bort, utan utvärderade...eller vad man ska säga.

Det gick fort, men jag höll emot lite denna gång. Tidigare har jag inte velat störa honom så jag försökte rusa lika fort som han. Han verkade inte störas så länge jag höll käften.

Inga apporter, eftersom han ändå inte vet vad han ska göra med dem i nuläget.

Näsan tryckt i marken, tog hela spåret men denna gång fick han jobba lite! Underbart att se när det liksom "hände". Han tutade på sådär dösäker som han alltid ser ut...och helt plötsligt så...behövde han faktiskt tänka lite. Det gick fortfarande fort, inga tveksamheter, full rulle framåt. Men. Han fick ju göra de där utvärderingarna och faktiskt anstränga sig lite för att hålla koll på vart spåret låg.

UNDERBART!

Och asfalten var inga problem. Nästan tydligare mitt i spåret där än på fotbollsplanen. Höga gräset var ju lättast, såklart. Fastnat mer doft där.

Han springer inte med näsan över backen. Den är djupt nedborrad i marken. Nu tror jag att jag hittat hur trixigt jag behöver göra det för att han ska stanna upp litegrann. Såg ju vilka sträckor han behandlade på vilket sätt.

Tack för all hjälp!
/Syrsa

P.S. Jag är i vilket fall väldigt glad att han tycker det är roligt, för det gör jag också! Och att han redan med det första lilla korvspåret på gräsmattan när han var tio veckor förstod vad det var frågan om, vad vi ville skulle hända. (Eller, han ville ju också. Korv är gott!)