Sövas?

[Lupino]

Sv: Sövas?

KL

Det är intressant att läsa om alla barn som bara kan nattas, det går ju förr eller senare för alla antar jag (vilka 15-åringar sövs aktivt av sina föräldrar? ). Säkert är det för att jag såklart är avundsjuk, men någonstans läser jag in att man är lyckad som förälder när man har ett lättlagt barn jämfört med ett som behöver sövas (blir faktiskt osäker här om jag själv brukar säga ordet söva, men jag är säker på att jag haft ”sövaom” i min vokabulär för att gå och amma ett barn som vaknat i sömnen).

Dagar när man hör många av dessa berättelser om lyckade föräldrar så är det skönt att tänka på min kompis med tvillingar. Samma tillvägagångssätt men två helt olika barn. Ett som sover hela natten och är lättlagd, ett som behöver ”sövas” på kvällen och sedan vaknar ideligen under natten.

/Lupino lite bitter ibland

 

[Jane_Done]

Sv: Sövas?

Nu vet jag inte var lyckade föräldrar kom in i det hela men min fråga handlar om hur våra ord styr våra handlingar.

Om jag börjar benämna det jag gör med "söva" så är min tanke att det påverkar mitt agerande, att det finns en idé om att det är krångligt när barn ska sova.

Sen kan jag fundera vidare på om vi kan påverka våra barn. Är de en gång för alla bara så att de antingen somnar lätt eller inte. Eller är det så att våra förväntningar också påverkar?

 

[Lupino]

Sv: Sövas?

Nu vet jag inte var lyckade föräldrar kom in i det hela men min fråga handlar om hur våra ord styr våra handlingar.

Om jag börjar benämna det jag gör med "söva" så är min tanke att det påverkar mitt agerande, att det finns en idé om att det är krångligt när barn ska sova.

Sen kan jag fundera vidare på om vi kan påverka våra barn. Är de en gång för alla bara så att de antingen somnar lätt eller inte. Eller är det så att våra förväntningar också påverkar?

Lyckade föräldrar skrev jag om därför att din fundering utmynnade i att många här i tråden skriver om hur enkelt de nattar sina barn.

Orden styr våra handlingar skriver du, men kan det inte vara så att ordet har kommit till för att beskriva hur vi handlar istället. Dvs alla vi som mer aktivt måste natta våra barn (för vi är många även om det inte syns i den här tråden) vill ge det en mer rättvisande beskrivning än natta/lägga. Ordet natta förknippas ju dessutom med kvällen och barn läggs ju även på dagarna.

Nu skriver du att du funderar, men jag tolkar dig som att du tycker att föräldrar som har svårlagda barn har sig själva att skylla eftersom de förväntar sig att det ska vara så (men du vågar inte skriva det rakt ut, utan döljer dig bakom din fundering).

Jag tror så här: kom igen och diskutera när du haft ett barn som inte bara går att lägga hur som helst så kanske jag kan ta diskussionen på allvar.

Kanske jag låter supersur och bitsk, egentligen borde jag inte vara det då min dotter vanligen går att lägga på 5-15 minuter och det är inte betungande att vara i hennes rum under den tiden. Det är nog det att jag ser rött när man som förälder blir beskylld att ha skapat sitt barns beteende och när det enda man gör är att bejaka barnets behov av närhet och trygghet!

 

[Sar]

Sv: Sövas?

Nu tror inte jag att att hur lättsamt läggningen går behöver vara ett mått på hur lyckat ens föräldraskap är.

Jag har dock i min bekantskapskrets både exempel på barn som inte kunnat komma till ro och vara lättnattat hur bra "strategi" de än haft för läggningen och trots att det fungerat med de andra barnen samt föräldrar som skapat en sådan rutin för nattningen som de sedan har svårt att stå ut med (med 2:an gick det dock alldeles utmärkt, de säger själva att de var ett "beginners-mistake" de gjorde med första barnet).

Jag tror att man som förälder har alldeles för lätt att hamna i en skuldfälla när något inte riktigt fungerar enligt mallen. Barn är ju helt individuella!
Det absolut viktigaste är dock att man själv och barnet känner sig trygg i sin hantering och att men inte okritiskt anammar "metoder" man sedan inte kan stå för.

Fungerar nattningen och sömnen bra är det dock något man kan glädjas åt och med, det är lättare att orka med både för barn och föräldrar om man får sova.

 

[Jane_Done]

Sv: Sövas?

Det lyckade eller inte får stå för dig och ja, jag uppfattar dig som bitsk mot mig. Kanske var jag naiv som startade tråden och inte insåg att ämnet var så laddat.

Hur tycker du jag sla bemöta kängan om att jag inte har någon erfarenhet och därför inte ska uttala mig?

Men frågan om hönan eller ägget kom först är intressant. Både vad gäller ord som styr tanke och handling och huruvida barn helt enkelt ÄR på ena eller andra sättet. Menar du verkligen att föräldrar inte kan påverka barnet?

Jag menar nog att inom vissa gränser så svarar barn upp mot våra förväntningar på ett plan som vi föräldrar kanske inte är riktigt medvetna om.

Är det bara jag som tycker att man agerar med en större självklarhet mot det andra barnet, och i och med det blir många saker enklare? Alltså, det första barnet provar vi en massa saker, vi frågar barnet (om det är okej att sova nu).

Ja, jag är inspirerad av Anna Wahlgren som har tankar om sömnen. Jag undrar vad Juul säger om sömn?

 

[Sunshine]

Sv: Sövas?

Asch bry dig inte om vad andra sager/skriver. Sedan jag sjalv blev foralder sa har jag markt att sanningen ofta glorifieras (ratt rejalt) och konkurrensen ar stenhard vem som har "basta" och "lattaste" barnet. En vaninna sade till mig haromdagen att barn som inte sover hela natter (minst 21-07 men helst 19-07) vid 5 manaders alder ar det nagot fel pa

Jag har ju tvillingar som du sakert vet och de ar valdigt olika i sattet. A ar en valdigt snall bebis och hon ar en san dar som man bara lagger i sangen, sager godnatt och gar ut. C behover mer nattning, hon behover sanger och halla handen en stund och ibland kan det ta ett tag innan hon kommer till ro.
Men C sover battre an A - C sover oftast 20-05/06 utan att vakna daremellan, medan A alltid vaknar minst en gang men ofta tva varje natt, och ibland mer.

 

[mino]

Sv: Sövas?

jag håller med. Själv vill jag inte hålla på med nåt föräldraskap som går ut på att man ska trimma ungen till att funka perfekt i varje situation, det passar inte min stil. Min tvååring är kvällspigg och behöver ofta nattas ganska länge (vanligtvis minst 20 min) för att komma till ro, men å andra sidan är hon morgontrött och sover till 8.30 om hon inte störs av att vi går upp. Själv vaknar jag nästan alltid före henne. Så det känns som om vi kompenseras ganska bra för att det tar lite tid på kvällarna.

 

[Inte_Ung]

Sv: Sövas?

Läst hela och vad det tjaffsas.
Det var tydligen känsligt det där.

Jag säger olika.
Natta i normalfallet och söva när det tillstött komplikationer.
Om barnet är oroligt, sjukt eller har svårt att somna så måste jag ju få det till ro.
Och det kan kräva en del olika åtgärder för att få till.

 

[Inte_Ung]

Sv: Sövas?

Så det känns som om vi kompenseras ganska bra för att det tar lite tid på kvällarna.

Kompenceras?
Det låter ju som att ett bra barn är ett sovande barn.

Bara undan med dem så att man blir "ledig".

Jag för min del tycker att vakna barn är roligare än sovande barn.
Så de slocknar väl till slut av ren utmattning.

 

[Lupino]

Sv: Sövas?

Nu tror inte jag att att hur lättsamt läggningen går behöver vara ett mått på hur lyckat ens föräldraskap är.

Jag har dock i min bekantskapskrets både exempel på barn som inte kunnat komma till ro och vara lättnattat hur bra "strategi" de än haft för läggningen och trots att det fungerat med de andra barnen samt föräldrar som skapat en sådan rutin för nattningen som de sedan har svårt att stå ut med (med 2:an gick det dock alldeles utmärkt, de säger själva att de var ett "beginners-mistake" de gjorde med första barnet).

Jag tror att man som förälder har alldeles för lätt att hamna i en skuldfälla när något inte riktigt fungerar enligt mallen. Barn är ju helt individuella!
Det absolut viktigaste är dock att man själv och barnet känner sig trygg i sin hantering och att men inte okritiskt anammar "metoder" man sedan inte kan stå för.

Fungerar nattningen och sömnen bra är det dock något man kan glädjas åt och med, det är lättare att orka med både för barn och föräldrar om man får sova.

Bra skrivet!

Jag tycker absolut inte att lättsam läggning är ett mått på lyckat föräldraskap. Men man matas ju av historier från föräldrar med lätta barn där man får uppfattningen att DE tycker så.

T.ex satt jag på en middag där vi kom in på barnfrågan (man gör ju ofta det ) där det deklarerades att "vi har minsann lärt våra barn att sova till 10 på morgonen på helgerna". Om man då har ett barn som vaknar 6 har man alltså missat lära barnet att ta sovmorgon är kontentan...

 

[Lupino]

Sv: Sövas?

Ja, jag vet du har tvillingar !

Skönt att läsa att även du har samma erfarenhet som min kompis. På något sätt blir det inte tydligare än vid just tvillingar att det inte är något föräldrar skapat! Det går inte att komma med att vid barn två var man mer avslappnad...

Jag har kompisar som säger att barn ett var en gudagåva men barn två väldigt krävande. Så det finns nog alla varianter.

 

[Gnist]

Sv: Sövas?

*lån*

Mina knattar har alla tre haft lätt för att somna och sova ordentligt, men det tror jag inte har så mycket med vårat föräldraskap att göra egentligen, eftersom de alltid varit så sedan födseln.

Detta är väl bra iofs, men att ha en dotter (mellanbarnet) som fram tills hon var nästan 2 år behövde sova ca 18-20 h/ dygn medförde i gengäld att hon var sen med att komma igång att gå och prata. Detta rätade till sig helt av sig själv. Fullt nöjd med att sitta i sin egen lilla värld och filosofera, en trevlig tjej som kommer överens med alla

Sonen lika lätt att lägga ner, sov bra men hade betydligt mer vakentid, gick och pratade vid tidig ålder. En mkt aktiv och praktiskt nyfiken liten sak, men har alltid varit lite butter och bister och absolut en sådan som funderar mycket och klurar för sig själv, sedan han född blev. Svår att lära känna för andra pga dessa egenskaper dock, men en pålitlig vän för de som ger honom lite tid.

Yngsta filuren; lätt att lägga ner, har sovit bra och haft en helt vanlig utveckling. Har låtit konstant när hon varit vaken med "prat" och snattrar nu nonstop med allt och alla. En glad, social liten busunge.

På det stora hela taget är alla tre väluppfostrade, ansvarsfulla och pålitliga, men var och en med sina individuella personligheter och sina egna för och nackdelar (det är ju inte änglar jag klämt fram ) och jag tvivlar som sagt på att huruvida man är en "lyckad förälder" eller inte kan mätas i hur lätt/svårt ens barn har att komma till ro och sova.

Jag kan heller inte påstå att jag anser att man glorifierar sig som förälder för att man har barn som somnar lätt, lika lite som man gjort något fel om man har barn som har svårt att komma till ro när det ska sovas.

Är bara att gå till sig själv ju. När man går och lägger sig är det mycket som snurrar i tankarna för många och för andra så töms skallen iom att huvudet träffar kudden. Är den som däckar i samma sekund som den lägger sig en bättre människa än den som behöver en stund på sig för att varva ner och komma till ro

 

[Bollen]

Sv: Sövas?

Jag är nog undantaget som bekräftar regeln... jag som 25 åring "sövs" ganska ofta av min sambo genom att han har högläsning ur Illustrerad vetenskaps urtrista artiklar... skämt å sidor.

Jag har alltid haft svårt och somna, dock behövde inte mina föräldrar "natta" mig i 15 års ålder utan jag somnade med radion på timer inställning...

 

[Lupino]

Sv: Sövas?

Jag blir tyvärr bitsk eftersom jag hört detta skuldbeläggande så många gånger.

Men du behöver inte ta åt dig. Självklart har du samma rätt att diskutera som alla andra! Men jag har också rätt att säga att om man inte upplevt det själv så kanske man inte kan se det helt objektivt. Fast det kan ju såklart inte jag heller som sitter mer på andra sidan. Kanske lättast att de med helt olika barn kan ge sin syn på det hela!

Självklart påverkar vi våra barn! Men menar du att om jag förväntar mig att dottern kommer somna själv utan tårar så kommer hon göra det? I så fall är det väl ett väldigt enkelt och rättframt råd som borde ges från BVC... Jag har dock aldrig hört det.

 

[boccia]

Sv: Sövas?

Skriver/Säger någon att "Jag ska söva Nisse nu" så tolkar jag det som att Nisse har svårt och somna och behöver vaggas, bäras eller köras i vagnen för att sova.

Rasmus nattar vi.

Pyamas/shorts, ny blöja, "borsta tänderna" sen välling, rapa, lägga ner i sängen och säga natt i natt sov gott så vänder han på sig och somnar 9/10 gånger och har gjort sen han var 2 veckor.

Inte för att det har med tråden att göra, men är det inte bättre att ge välling först och sen borsta tänderna? Tror att det är lättare att ändra rutinerna nu än senare. (bara en tanke, absolut inget påhopp )

 

[Inte_Ung]

Sv: Sövas?

Men menar du att om jag förväntar mig att dottern kommer somna själv utan tårar så kommer hon göra det? I så fall är det väl ett väldigt enkelt och rättframt råd som borde ges från BVC... Jag har dock aldrig hört det.

Det har jag hört.
Just det.
Samt att barn ofta blir så som vi har våra förväntningar.

Tankar och förväntningar har en ganska så stor förmåga att påverka.

 

[Lupino]

Sv: Sövas?

Det har jag hört.
Just det.
Samt att barn ofta blir så som vi har våra förväntningar.

Tankar och förväntningar har en ganska så stor förmåga att påverka.

Vad bra att du har hört det, då är det nog så *ironisk*.
Jag förväntade mig inte att jag behövde vara på plats tills dotterns somnat, men hon protesterade (protesterar) när jag inte är det helt enkelt.

Varför ger inte BVC det rådet då? En kompis rådfrågade hur hon skulle göra med dottern som sov dåligt och då var det 5-minutersmetoden som rekommenderades. Låter mycket enklare och humanare att de skulle säga att man ska förvänta sig att barnet somnar själv så löser det sig...

 

[Inte_Ung]

Sv: Sövas?

Vad bra att du har hört det, då är det nog så *ironisk*.

Det skrev jag inte.

Varför ger inte BVC det rådet då?

Men det gör de ju, eller gjorde i alla fall.
Inte för att det räcker att bara göra så men det är definitivt en förutsättning.
Om man inte förväntar sig att det skall fungera så gör det i alla fall definitivt inte det.
Om man däremot är övertygad om att det blir gråt och tandagnisslan så blir det ju det.

5-minuters-metoden gillar inte jag.
Och den har jag inte använt och kommer inte någonsin att använda.

 

[Petruska]

Sv: Sövas?

Om jag börjar benämna det jag gör med "söva" så är min tanke att det påverkar mitt agerande, att det finns en idé om att det är krångligt när barn ska sova.

Dels det, och att man gör något aktivt.

Och de saker jag kan komma på för att söva någon, skulle jag inte rekommendera som daglig rutin för barn. (Eter och bomullstuss, ett slag mot huvudet, narkos.)

Min sons farmor brukade fråga om jag "fått honom att somna", vilket jag hänför till samma kategori som "söva".

Som om jag tog till min sömnmagi, och vips! ett sovande barn. Men enligt min uppfattning kan man inte få en annan person att sova, precis som man inte kan hindra en annan person från att vakna.

Så här läggs barn, och en allmänbildande och språkutvecklande saga läses.

Själva insomningen räknas till barnets egna kompetenser, och efter ett oräkneligt antal små ärenden brukade även min extremt kvällspigga unge faktiskt somna, ibland före midnatt. Naturen tar väl ut sin rätt, bara man väntar länge nog.

Hade jag legat bredvid hade han småpratat med mig hela natten, så det var inget alternativ (jag testade).

Dvs att vänta ut att barn till mig (mina kvällspigga gener) somnar är ungefär lika mycket eller lite krångligt som att vänta ut att jag själv somnar.

 

[cirkus]

Sv: Sövas?

Jag tror så här: kom igen och diskutera när du haft ett barn som inte bara går att lägga hur som helst så kanske jag kan ta diskussionen på allvar.

AMEN !

Jag håller med i varenda stavelse. Det allra värsta är när alla som är så duktiga minsann VET hur lätt det är att lägga barn bara man gör RÄTT.

Jag har en numera snart 13-åring som ALLTID haft problem med sömnen. Från dag 1. Och fortfarande har det jobbigt på nätterna. Vaknar och har fruktansvärda mardrömmar, vilket naturligtvis gör att det är svårt att somna och att han är mörkrädd.

För övrigt - så ordet söva får mig också att tänka på nån form av narkos.