Sova över hos killar

[Enya]

Länk tack …
Det är inte olaga frihetsberövande att fysiskt hindra barnet från aktiviteter som kan vara riskfyllda.
Skolor kan låsa in barnen i skolan om det är någon fara utanför, menar du att skolorna i Örebro är skyldiga till olaga frihetsberövande för att de låste in eleverna under masskjutningen …?
När jag gick högstadiet blev vi inlåsta i skolan en gång när en stor hund sprang lös ute. En hund som inte var farlig men som folk var rädda för.

Du tar ju gång på gång upp uppenbara faror och jämför med att som förälder hindra en 15 åring att umgås med sina vänner för att det kanske eventuellt möjligtvis skulle kunna ske något obehagligt och skadligt för tonåringen. Om skolor låser in barnen för att det pågår masskjutning så vet man att det pågår masskjutning. Ska man som förälder låsa in sin tonåring för att man vet att 18 åriga pojkar våldtar?

 

[Grazing]

Länk tack …
Det är inte olaga frihetsberövande att fysiskt hindra barnet från aktiviteter som kan vara riskfyllda.
Skolor kan låsa in barnen i skolan om det är någon fara utanför, menar du att skolorna i Örebro är skyldiga till olaga frihetsberövande för att de låste in eleverna under masskjutningen …?
När jag gick högstadiet blev vi inlåsta i skolan en gång när en stor hund sprang lös ute. En hund som inte var farlig men som folk var rädda för.

Fast nej, det är inte okej eller lagligt för en förälder att fysiskt hindra barnet från att träffa någon..

 

[Grazing]

Har man valt att bo på internat så har man valt att följa reglerna och att personalen får se till att reglerna efterlevs. Vill man inte det så får man skaffa eget, privat boende.
Jag såg en dokumentär om Lundsberg för länge sen, där gick personalen runt på kvällen och kollade att rätt personer var i rött rum och att fönsterna på elevrummen var låsta, tydligen för att eleverna inte skulle smita ut på natten.

Och den skolan går ju allting så bra på..? Det är uppenbart inget koncept som fungerar där. När jag bodde på internat så var det inte godkänt för någon personal att kolla igenom eller gå igenom min garderob osv. Självklart om man missbrukat förtroende osv innan att regler kan ändras dock men utan anledning är det inte okej.

Respekt och förtroende kommer man längre med, missbrukar eleverna det då är det ju en helt annan situation dock.

 

[Luff]

Och den skolan går ju allting så bra på..? Det är uppenbart inget koncept som fungerar där. När jag bodde på internat så var det inte godkänt för någon personal att kolla igenom eller gå igenom min garderob osv. Självklart om man missbrukat förtroende osv innan att regler kan ändras dock men utan anledning är det inte okej.

Respekt och förtroende kommer man längre med, missbrukar eleverna det då är det ju en helt annan situation dock.

Det får ju inte bli koncentrationsläger. Men hade dom bott hemma? Hade dom fått vara ute till sent, fått ta in vem som helst och vara alkoholpåverkade? Troligen inte. Och vi kanske behöver gå in i rum en gång per läsår. Men vi har rätt att göra det.

 

[Grazing]

Det får ju inte bli koncentrationsläger. Men hade dom bott hemma? Hade dom fått vara ute till sent, fått ta in vem som helst och vara alkoholpåverkade? Troligen inte. Och vi kanske behöver gå in i rum en gång per läsår. Men vi har rätt att göra det.

Som sagt, jag tror inte på att ha stenhård kontroll utan mer på respekt och förtroende, sen om som sagt igen det förtroendet missbrukas, då är det en helt annan sak.

 

[Nota]

När jag var 14 eller 15 hade majoritet av mina vänner sex och pojkvänner och ofta var killarna något äldre. Min bästa vän hade en som var 18 och hade egen lägenhet.

Jag tror du ska göra det som känns bra just för dig men bland mig och mina vänner råkade ingen illa ut i den åldern utan det var bara roligt.

Däremot när man började gå på krogen och den typen av aktiviteter det var då det hände grejer i mitt kompisgäng.

 

[Midsommarblomster]

Nu diskuterar du med nån annan än mig...

Ja, jag gjorde ju det. Jag hade en diskussion med en annan användare som du sedan gav dig in i med en kommentar. Så mitt svar kan inte heller bli lösryckt från diskussionen utan var en del av ett sammanhang. Där det hävdades att man med min inställning lika gärna kan låsa in och hemskola barnen så inget händer dem, och att ett förbud mot diskuterad situation tyder på dålig relation och samtalsmiljö med sina barn. För mig beskriver TS en riskmiljö och den är oförändrad av relationen med barnen. Dessutom lämnar det en dålig eftersmak för mig att börja prata om övergrepp i termer vem man är som person och vilka ens föräldrar är. Det skaver väl särskilt för mig personligen som har flera övergrepp i bagaget och föräldrar som gjort precis allt för mig och mer därtill, inom ramen för deras och mitt vetande och kunnande vid tiden. Vi har alltid pratat. De har alltid stöttat. Vi har gjort vårt bästa. Jag har råkat rätt illa ut. Kan vi lämna det vid att det kan vara så, eller är det fler i tråden som vill skamma föräldrar och tonåringar som inte lyckas avvärja övergrepp?

 

[Cambrie]

Det är intressant att man som förälder aldrig kan göra rätt och tydligen ska scammas fast att andra inte vet ett dugg om situationen. Poängen var liksom inte relationen med min dotter (som kommer av obearbetad sorg från henne att pappa skiter i henne och det går ut över mig, jag behöver givetvis ingen bukefalists dömande för det, hon får professionell hjälp för sitt mående och vi får den hjälp vi behöver av bup och jag förutsätts att det inte behövs tas upp i den här tråden igen).

Min fundering var mer åt det praktiska hållet, det har aldrig ens varit diskuterbart att jag skulle sova med killar när jag var 15, såklart i större gäng så som klassresa etc men det här handlar alltså om två äldre killar och två tjejer där den ena inte ens är 15.
Jag tycker jag har fått svar på min fråga nu och är ändå inne på att hon får vänta ett par år, till gymnasium, 15 känns för ungt helt enkelt, framförallt utifrån att hon har noll konsekvenstänk, hon hinner sova med killar och hon lär inte bli skadad för livet för att jag drar en gräns.

Med det sagt tror inte jag heller att man kan eller ska hindra henne handbegripligen, vad jag däremot kan göra är att hon inte får tävla på den nivån hon önskar, respekterar hon inte min gränsdragning, som definitivt inte är extrem på något sätt, så vill jag inte köra norden runt för för att tävla ponnyhoppning och lägga de enormt mycket pengar det handlar om för en vanlig löneanställd. Då har hon ändå ett val tycker jag. Hittills har hon därför inte gjort saker som jag säger nej till.

Sedan är kanske frågan om skolan en annan sak och relativt offtopic, men jag kollade reglerna för det internat för gymnasieskolan som ligger närmast oss, även där står med all tydlighet att personal har rätt att gå in på rummen. Jag tror inte att det kan förhindras när det kommer till skolmiljöer, vilket internat klassas som. Även i vår högstadieskola har personalen såklart rätt att gå in i elevernas låsta skåp, i vårt län söker polisen igenom skolorna regelbundet med narkotikahundar dessutom.

 

[Lingon]

Ja, jag gjorde ju det. Jag hade en diskussion med en annan användare som du sedan gav dig in i med en kommentar. Så mitt svar kan inte heller bli lösryckt från diskussionen utan var en del av ett sammanhang. Där det hävdades att man med min inställning lika gärna kan låsa in och hemskola barnen så inget händer dem, och att ett förbud mot diskuterad situation tyder på dålig relation och samtalsmiljö med sina barn. För mig beskriver TS en riskmiljö och den är oförändrad av relationen med barnen. Dessutom lämnar det en dålig eftersmak för mig att börja prata om övergrepp i termer vem man är som person och vilka ens föräldrar är. Det skaver väl särskilt för mig personligen som har flera övergrepp i bagaget och föräldrar som gjort precis allt för mig och mer därtill, inom ramen för deras och mitt vetande och kunnande vid tiden. Vi har alltid pratat. De har alltid stöttat. Vi har gjort vårt bästa. Jag har råkat rätt illa ut. Kan vi lämna det vid att det kan vara så, eller är det fler i tråden som vill skamma föräldrar och tonåringar som inte lyckas avvärja övergrepp?

Fast det ju ändå så att jag aldrig pratat om att det ALLTID i 100% av fallen är så att en bra relation skyddar tonåringen. Men jag tror att en bra relation ger ett visst skydd. Sen kan ju saker hända ändå trots att man gjort allt rätt.

 

[Midsommarblomster]

Fast det ju ändå så att jag aldrig pratat om att det ALLTID i 100% av fallen är så att en bra relation skyddar tonåringen. Men jag tror att en bra relation ger ett visst skydd. Sen kan ju saker hända ändå trots att man gjort allt rätt.

Nej, det vet jag att du inte har. Jag är också fullt medveten om att det är många faktorer som spelar in i utfallet av situationerna vi diskuterar. Men på sättet som det har lyfts i tråden, från flera, så skaver det för mig. Det diskuteras att ha en öppenhet i relationen, att ha eller vara en tonåring med gott omdöme, att lita på varandra osv. Dels ger det föga skydd om du väl hamnat i situationen med en snubbe som bestämt sig för att det ska bli nåt. Men relationer med tonåringar kan också vara svåra, och jag tror att många tonåringar kämpar med sitt omdöme. Det är ju liksom hela grejen med att vara tonåring, att få testa och göra misstag, lära känna folk och vilka personer och situationer man ska hålla sig undan ifrån. Så nej jag vet om att du inte sagt så. Jag tar med mig känslan från tråden i sin helhet, och jag kan ifrågasätta om den diskussionen verkligen har en plats här? Jag tror alla tonårsföräldrar vill ha en bra relation, och jag tror alla tonåringar vill ha ett gott omdöme. Alla kämpar utifrån sina förutsättningar. Och som sagt, även om allt ovan skulle vara helt perfekt så är det i slutändan förövaren som fattar beslutet och bär all skuld helt ensam. Och det är, i min värld, en förälders ansvar att säga nej om man gör en bedömning att en situation kan bli för riskfylld. Det är ju därför tonåringar inte får göra vissa saker innan en viss ålder. För att hjärnan inte är färdigutvecklad och de saknar erfarenheter som rustar.

 

[Grazing]

Med det sagt tror inte jag heller att man kan eller ska hindra henne handbegripligen, vad jag däremot kan göra är att hon inte får tävla på den nivån hon önskar, respekterar hon inte min gränsdragning, som definitivt inte är extrem på något sätt, så vill jag inte köra norden runt för för att tävla ponnyhoppning och lägga de enormt mycket pengar det handlar om för en vanlig löneanställd. Då har hon ändå ett val tycker jag. Hittills har hon därför inte gjort saker som jag säger nej till.

Jag tror starkt på frihet under ansvar, hellre ha relationen att dom får göra val men att dom ringer och hör av sig om dom vill ha en anledning att säga nej eller komma hem utan att det blir konsekvenser av det än att dom gör saker bakom ryggen och dom råkar illa ut pga att dom inte vågar höra av sig. För ofta i den åldern så är grupptrycket svårt att gå ifrån och då kan det vara skönt att skylla på mamma att man inte får.

Jag tycker det är helt vettiga krav det också att ska du offra mycket för hennes liv får hon också lyssna på dig och respektera dig. Hon kan inte köra sitt rejs och förvänta sig att få vad hon vill av dig när du sagt nej till något som faktiskt är rimligt att säga nej till.

Sedan är kanske frågan om skolan en annan sak och relativt offtopic, men jag kollade reglerna för det internat för gymnasieskolan som ligger närmast oss, även där står med all tydlighet att personal har rätt att gå in på rummen. Jag tror inte att det kan förhindras när det kommer till skolmiljöer, vilket internat klassas som. Även i vår högstadieskola har personalen såklart rätt att gå in i elevernas låsta skåp, i vårt län söker polisen igenom skolorna regelbundet med narkotikahundar dessutom.

Problemet där är när saker och ting görs utan anledning, när jag gick på internat hade förtroendet sjunkit i botten om personal utan anledning började titta runt i min garderob och letat runt överallt och kollat in mina grejer. Att jämföra det med att narkotikahundar går igenom rummen tycker jag är fel, dom behöver inte gå in på detaljer och öppna och titta överallt för att hunden ska känna av lukter av narkotika. Det är inte lika integritetskränkande alls. Dom har heller inte så personlig koppling till en som personalen på internaten har.

Tryggheten bygger på respekt och förtroende, inte på att man ska vara rädd för att bli påkommen. Då är också chansen större att man själv går till personalen om man känner sig pressad och be dom kolla rummet om det är något pucko som har hotat sig in i ens rum på nåt vis och inte vill lyssna på när man säger nej.

 

[Sel]

Jag tycker inte att det är det minsta märkligt att sova över hos en artonårig kompis när man är femton, jag hade gott om nördvänner i alla möjliga åldrar när jag var tonåring och har sovit över hos både killar och tjejer/flickor och pojkar sedan jag var betydligt yngre än så. Både i tält och hemma hos folk.
Däremot kan jag väl tänka mig att det är en god idé att träffa sagda kompisar några gånger först om det inte känns bra.

 

[Inte_Ung]

Det är intressant att man som förälder aldrig kan göra rätt och tydligen ska scammas fast att andra inte vet ett dugg om situationen.

Att aldrig kunna göra rätt är en del av föräldraskapet.
Man måste kunna slappna av litet där för att inte bli tokig av det.

 

[Rosett]

Fast nej, det är inte okej eller lagligt för en förälder att fysiskt hindra barnet från att träffa någon..

Vill fortfarande se en länk till den lagen som säger det …
Eftersom ingen presenterat en länk till den lagen så finns den uppenbarligen inte.
Att föräldrar inte får hindra är fel. Det du/ni skriver om handlar inte om ålder utan om mognad, och det är föräldrarna som vet när barnet är mogen att fatta vissa beslut slälv. Mina syskon bodde själva när de började gymnasiet men det betydde inte att de fick göra vad de ville.

 

[Inte_Ung]

Vill fortfarande se en länk till den lagen som säger det …
Eftersom ingen presenterat en länk till den lagen så finns den uppenbarligen inte.

Det är ur laglig synvinkel en bedömningsfråga mellan Brottsbalken och Föräldrabalken.

Bra förklarat här.
https://www.umo.se/familj/vald-och-orattvisor-i-familjen/rattigheter-hemma/

Juridiskt förklarat med hänvisning till lagrum.
https://lawline.se/answers/ar-det-olagligt-att-lasa-in-sina-barn

Och här ett rent förfärligt rättsfall med fängelse som dom.
Barnet var 7 år.
https://lagen.nu/dom/rh/2017:45

 

[Palermo]

Fast det ju ändå så att jag aldrig pratat om att det ALLTID i 100% av fallen är så att en bra relation skyddar tonåringen. Men jag tror att en bra relation ger ett visst skydd. Sen kan ju saker hända ändå trots att man gjort allt rätt.

Det är också lätt att säga att man ska ha en bra relation. (Vad det nu är.) Men om man inte har det då? Man kanske helt enkelt inte får till en sån, trots de bästa intentioner.

Tonåringar är sina egna människor på ett annat vis än förskolebarn. Man styr inte ensam i relation till dem.

 

[Lingon]

Det är också lätt att säga att man ska ha en bra relation. (Vad det nu är.) Men om man inte har det då? Man kanske helt enkelt inte får till en sån, trots de bästa intentioner.

Tonåringar är sina egna människor på ett annat vis än förskolebarn. Man styr inte ensam i relation till dem.

Så är det ju. Men det är ändå så att man inte kan låsa in dem. De får inte heller per automatik vett i skallen den dagen de fyller 18 år och blir myndiga. Därför är en bra kommunikation med sin tonåring otroligt viktig!

För slappa regler är inte bra, men det är inte för strikta regler heller.

 

[Palermo]

Så är det ju. Men det är ändå så att man inte kan låsa in dem. De får inte heller per automatik vett i skallen den dagen de fyller 18 år och blir myndiga. Därför är en bra kommunikation med sin tonåring otroligt viktig!

För slappa regler är inte bra, men det är inte för strikta regler heller.

Vem har föreslagit att TS barn ska låsas in fram till myndighetsdagen?

 

[Lingon]

Vem har föreslagit att TS barn ska låsas in fram till myndighetsdagen?

Ingen. Men alternativet till inlåsning är att se till att ha så bra relation med sin tonåring som möjligt. Alt hålla tummarna och hoppas på det bästa.

 

[Palermo]

Ingen. Men alternativet till inlåsning är att se till att ha så bra relation med sin tonåring som möjligt. Alt hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Jaså?