Sova över hos killar

[Sofie.S]

Jag blev som 14åring tillsammans med en äldre kille som till slut isolerade mig och utsatte mig för både psykisk och fysisk våld när jag var 15 år.
Jag önskar att min mamma hade varit mer sträng och ”vågat” stå emot när jag gjorde revolt mot henne. Det är något som även hon idag ångrar.
Jag kommer vara mer kontrollerande och hård med regler pga min uppväxt om det skulle behövas.

Var inte rädd för vad som kan hända men var uppmärksam på minsta tecken som kan ge sken av att någon inte behandlar ditt barn bra. Var uppmärksam på ändrande beteenden och våga stå emot och håll fast vid bestämda regler.
Det är tyvärr allt för många unga tjejer som råkar illa ut..

 

[Midsommarblomster]

Ungefär så tänker jag också. De, ofta förhållandevis milda, sexuella kränkningar som varit helt normaliserade under stor del av mitt liv, har ju nu ÄNTLIGEN börjat ifrågasättas. Vilka är de goda skälen för att INTE försöka förhindra att ungdomar såväl utsätts för som begår sådana övergrepp på grund av omognad och osäkerhet kring både sina egna och andras gränser?

Jag tror inte att TS dotter kommer att leva resten av sitt liv i ofrivilligt bittert celibat för att TS säger nej och ber om betänketid och om att få träffa kompisarna.

Det är väl lite det som det kokas ner till för mig också. Vad är riskerna? Det finns gott om tid till både relationer och övernattningar. Vilken 15 åring behöver egentligen träna på att eventuellt behöva sätta emot en kåt 18-åring? Det finns inte direkt några risker med att avvakta just nu, hon kommer ju inte utvecklas till en socialt inkapabel person av att hoppa över just detta, men det finns stora risker med att tillåta situationen. Att lära sig integritet, säga ifrån, känna av vad man vill och inte gör man ju stegvis och livet dagtid erbjuder gott om sådana situationer för en 15-åring.

 

[Enya]

Ja, det gäller ju att man framåt till tonåren jobbat fram ett ömsesidigt förtroende (och vett i skallen hos tonåringen) som man kan använda sig av i såna här lägen för att resonera med tonåringen kring såna här saker.

Om det vore så enkelt. Jag har tre barn som alla är tre olika. Att vara stenhård med äldsta sonen var HELT rätt. Men andra sonen gjorde det ingen som helst nytta, han har sedan tonåren inte gått att resonera med och tar inte konsekvenserna av sitt handlande, även om båda sönerna och jag hade bra kontakt innan de hamnade i tonåren, och så dottern som plötsligt under sommarlovet som 15 åring verkade få nog av att vara ordentligt och resonabel och förstående osv blev tonårstrotsig och när jag sa nej till att hon och kompisarna skulle åka och fiska så åkte hon i alla fall och det slutade med att hon efter sommaren rymde hemifrån och flyttade hem till pojkvännen. Den jag hade bäst kontakt med och kunde resonera bäst med under hela uppväxten var dottern. Men hon tröttnade på att hamna i kläm pga sina syskon och pga att de kunde härja fritt- det lär de sig fort i resten av samhället, att man får göra som man vill om man vill, ingen stoppar dem, inte ens föräldrar för man får inte.

Hade jag kunnat gå tillbaka och ändra på något så hade jag ändrat på att jag sa nej till henne då, hon är en person som får göra sina misstag och ta konsekvenserna på ett eget vis. Jag berättade varför jag inte ville, vad jag såg för faror osv, men som 15 åring håller man inte med och man vet bäst, förstås. Hon hade preventivmedel och telefon. Jag skulle ha släppt henne och även vid andra tillfällen. Helt enkelt väntat ut mognade och tagit emot samtalen när det inte gick bra, för den relationen hade vi ändå, hon kom till mig när det var något. Nej var bara ett ord som plötsligt inte var acceptabelt för henne. Hon hade redan då skinn på näsan och var mån om sina gränser, kanske skulle jag litat mer på att hon klarade av att stå upp för sig själv lite mer.

Jag som person hade helt fria tyglar när jag växte upp-jag var vettig och gjorde inga konstigheter. Mina syskon var det helt annorlunda med, mamma fick hålla olika hårt i dem och ha olika regler osv. Tror det beror mycket på ungens personlighet hur den hanterar tonåren också, inte bara på om föräldrarna har bra relation med och kan resonera med barnet.

Tillägg: och jag hade ingen bra relation med min mamma. Ingen relation alls mer än att hon var vuxen och jag bodde hos henne. Vi pratade inte om "viktiga" saker och aldrig om känslor eller något. Aldrig om faror eller saker som kan hända tonåringar. En vuxen i samma hus som jag som gav mig mat och kläder.

 

[Midsommarblomster]

Om jag läst av midsommarblomster rätt är hon, liksom jag väldigt positiv till personlig utveckling. Det betyder inte att våra barn behöver få göra allt som faller dem in i stunden. Men absolut! Man brottas ju från dag 1 med balansen mellan att släppa taget OCH finnas där som det skyddsnät/extra konsekvenstänk de behöver tillskott av från oss föräldrar ibland…

Utmanas i lagom dos hela tiden. Det är absolut en utmaning som förälder.

 

[hundtant]

+ @Midsommarblomster men jag blir beklämd över att folk har så dålig relation med sina barn att de istället för att ha en öppen samtalsmiljö förbjuder en så simpel sak som att sova hos vänner (eller pojkvänner).

Du skammar föräldrar som inte har en "öppen samtalsmiljö" när det handlar om några extremt jobbiga frigörelseår i tidiga tonåren. Man ska testa gränser, man ska revoltera, man ska göra otillåtna saker i hemlighet just för att frigöra sig från föräldrarna. Det är inte många familjer där det där passerar på ett enkelt sätt, och inte många där en "öppen samtalsmiljö" skulle förhindra konsekvenserna av det.

Och om du tror att det är en simpel sak för en 13-14-åring att sova över hos en äldre kille så har nog senaste årens diskussion om tjatsex och övergrepp helt gått dig förbi. Det kan mycket väl finnas 13-14-åringar och 18-åringar som klarar det på ett bra sätt, men det är absolut ingen generell försäkring.

 

[stjarnhimmel]

Det är ingen som säger att tonårstjejer ska låsas in och aldrig få träffa killar. Men problemet är inte om de har sex utan om det är emot deras vilja eller efter tjatande. Min uppfattning är att många unga vill vara coola och det är oftare sett som coolare att ha mer erfarenhet.

Att säga att man tycker att man kan ta det lite lugnt och tex träffas först hemma skulle kännas bättre i alla fall för mig.
Jag kan tillägga att om jag hade en tonårsson skulle jag vara ännu mer noga med att prata om samtycke och gränser. Så nej jag menar inte heller att allt ansvar ligger på tjejerna.

 

[Lingon]

Fast det har ju ingenting med relationen och samtalsmiljön att göra. Att en tonåring har en bra relation med sina föräldrar skyddar inte denne från att råka illa ut. Jag ser faktiskt inte alls kopplingen.

Hur kan du inte göra det?

En bra relation där tilliten är stark och man har ömsesidig respekt för varandra är det bästa skyddet man kan ge sin tonåring när det är dags hen att ta steget ut i vida världen. Det gör att man kan ha ett bra samtal kring saker och ting och tilliten gör att mer av det man säger tas på allvar än om tillit inte fanns.

 

[Midsommarblomster]

Hur kan du inte göra det?

En bra relation där tilliten är stark och man har ömsesidig respekt för varandra är det bästa skyddet man kan ge sin tonåring när det är dags hen att ta steget ut i vida världen. Det gör att man kan ha ett bra samtal kring saker och ting och tilliten gör att mer av det man säger tas på allvar än om tillit inte fanns.

Det skyddar dig inte från övergrepp.

 

[Midsommarblomster]

Jag kan tillägga att om jag hade en tonårsson skulle jag vara ännu mer noga med att prata om samtycke och gränser. Så nej jag menar inte heller att allt ansvar ligger på tjejerna.

Verkligen, jag har båda och det kommer bli mycket snack. Här har ju också pappan en stor roll att spela, att vara ett gott exempel samt även han sa snacket.

 

[Lingon]

Det skyddar dig inte från övergrepp.

Om du menar 100% skydd nä. Det finns det inget som ger annat än att låsa in barnet för alltid. Men det det ger ett visst skydd eftersom en god relation gör att tonåringen lyssnar mer och då kan man även ha bra samtal kring saker och ting.

 

[Midsommarblomster]

Om du menar 100% skydd nä. Det finns det inget som ger annat än att låsa in barnet för alltid. Men det det ger ett visst skydd eftersom en god relation gör att tonåringen lyssnar mer och då kan man även ha bra samtal kring saker och ting.

En kan ju också tänka att det finns fler alternativ än att låsa in ungen för alltid och att låta unga tonårstjejer sova ihop med äldre tonårskillar i en situation där det redan finns en del varningsflaggor. Det blir väldigt konstigt att argumentera emot. ”Jag tycker det låter för riskfyllt” och svaret blir ”Lås in ungen för alltid då och beröva henne på möjligheten till relationer och chansen att växa.”, lite hårddraget om jag ska sammanfatta en del svar här. Jättekonstigt i min värld. Kan en inte bara få tycka att just den här situationen, i just den här åldern, med de här förutsättningarna, är en risksituation?

 

[Rosett]

De åker ändå.
Rymmer alltså.
Du får faktiskt inte hindra 15-åringen rent fysiskt.

Och en 15-åring på rymmen utsätts för mycket större risker än en 15-åring på en kontrollerad utflykt.

Länka gärna till den lagen, är du gullig …

Det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda sitt barn, tills den blir myndig, och det innebär att man får hindra en minderårig fysiskt från att göra saker som kan vara hälsofarliga.

 

[Enya]

Länka gärna till den lagen, är du gullig …

Det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda sitt barn, tills den blir myndig, och det innebär att man får hindra en minderårig fysiskt från att göra saker som kan vara hälsofarliga.

Ja att ställa sig på ett broräcke. Nej, inte att fysiskt hindra den från att gå ut från lägenheten/hemmet.

 

[MiaMia]

Länka gärna till den lagen, är du gullig …

Det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda sitt barn, tills den blir myndig, och det innebär att man får hindra en minderårig fysiskt från att göra saker som kan vara hälsofarliga.

Olaga frihetsberövande i brottsbalken, till exempel...

Vilka befogenheter som ingår i föräldramyndigheten tunnas ut successivt med tiden. De är inte absoluta i 18 år för att försvinna abrupt över en dag. Inte ens den formella beslutanderätten är helt och hållet föräldrarnas i alla frågor om det gäller äldre barn (t.ex. samtycke till vård)

Möjligheten att rent fysiskt hindra en 15-åring att lämna ett rum eller ett hus är rätt liten, medan den är närmast obegränsad om det gäller en tvååring.

 

[MattiZ]

Jag är lite delad i frågan faktiskt. Jag tänker tillbaka på min egna ungdom och är ju inte super gammal än så de var rätt nyligen. Är 30+ strax.

Som ung umgicks jag mkt med min systers äldre killkompisar till hennes förtret till en början, men de gick över i att vi hade väldigt roligt. Jag var bara 13, och de var 16 men mina tjejkompisar var äldre än mig så jag var naturligt alltid yngst. Vi sov över i stugor, tältade, sa att man sov hos en kompis så gick man på fest istället osv sov i samma 90cm stora sängar ihop med varandra. Som packade sillar. Men vårt umgänge gick ju aldrig ut på ngt sexuellt. Vi hade bara roligt ihop.

Som 15-16 åring så umgicks vi sen med ännu äldre killar och sov över med dem osv. Då var ju jag och min tjejkompis ända tjejerna. Och vi var minst sagt släppta vind för våg Men allt har alltid gått bra. Jag har alltid kunnat ståt på mig själv och kan bli rejält arg om jag känner mig orättvist behandlad. På gott och ont.

De jag varit med om som man kanske hade velat undvika har tyvärr hänt i helt andra situationer. Aldrig i de relationer jag velat kalla mina killkompisar, varken de i samma ålder eller flertalet år äldre. De har alltid varit respektfulla.

Jag är väl glad att mina föräldrar valde att lita på mig, låta mig ha roligt, utforska relationer, vänner, allt de där. De jag kunde tycka man önskat mindre av så var de ju alkohol. Helt absurda mängder jag drack mellan 14-18års ålder. Å andra sidan som vuxen skulle jag nog säga att jag dricker väldigt lite. Så de kanske är därför?

Poängen med historien är att man kanske ska hitta en mellan väg? Där ni båda kan känna er trygga
Om det är att träffa grabbarna först eller att de är hos er eller vad som.

 

[Rosett]

Går ni på rutin igenom deras rum för att leta efter folk?
Eller visste ni att de förmodligen fanns där?

Det första känns rätt integritetskränkande nämligen..

Har man valt att bo på internat så har man valt att följa reglerna och att personalen får se till att reglerna efterlevs. Vill man inte det så får man skaffa eget, privat boende.
Jag såg en dokumentär om Lundsberg för länge sen, där gick personalen runt på kvällen och kollade att rätt personer var i rött rum och att fönsterna på elevrummen var låsta, tydligen för att eleverna inte skulle smita ut på natten.

 

[Rosett]

Olaga frihetsberövande i brottsbalken, till exempel...

Vilka befogenheter som ingår i föräldramyndigheten tunnas ut successivt med tiden. De är inte absoluta i 18 år för att försvinna abrupt över en dag. Inte ens den formella beslutanderätten är helt och hållet föräldrarnas i alla frågor om det gäller äldre barn (t.ex. samtycke till vård)

Möjligheten att rent fysiskt hindra en 15-åring att lämna ett rum eller ett hus är rätt liten, medan den är närmast obegränsad om det gäller en tvååring.

Länk tack …
Det är inte olaga frihetsberövande att fysiskt hindra barnet från aktiviteter som kan vara riskfyllda.
Skolor kan låsa in barnen i skolan om det är någon fara utanför, menar du att skolorna i Örebro är skyldiga till olaga frihetsberövande för att de låste in eleverna under masskjutningen …?
När jag gick högstadiet blev vi inlåsta i skolan en gång när en stor hund sprang lös ute. En hund som inte var farlig men som folk var rädda för.

 

[Luff]

Går ni på rutin igenom deras rum för att leta efter folk?
Eller visste ni att de förmodligen fanns där?

Det första känns rätt integritetskränkande nämligen..

Självklart går vi inte in på rutin. Vi har dock juridiska dokument som säger att vi får leta efter påverkade individer eller alkohol/droger om vi har misstanke. Påskrivna av vårdnadshavare och elever. Det gör att vi precis som en förälder har rätt att leta i sina barns rum. Vi har ansvar för att boendekompisar inte ska behöva vistas i samma utrymmen som påverkade personer. 100 tonåringar som behöver sova på nätterna prioriteras före individer. Vi har naturligtvis någon elev då och då som testar oss om och om igen men det brukar ge sig. Vill en bestämma över sitt boende själv finns det vanliga lägenheter i samhället 3 km bort. Ungefär samma kostnad. Men både vårdnadshavare och elever ger oss högsta betyg på trygghet.

 

[Lingon]

En kan ju också tänka att det finns fler alternativ än att låsa in ungen för alltid och att låta unga tonårstjejer sova ihop med äldre tonårskillar i en situation där det redan finns en del varningsflaggor. Det blir väldigt konstigt att argumentera emot. ”Jag tycker det låter för riskfyllt” och svaret blir ”Lås in ungen för alltid då och beröva henne på möjligheten till relationer och chansen att växa.”, lite hårddraget om jag ska sammanfatta en del svar här. Jättekonstigt i min värld. Kan en inte bara få tycka att just den här situationen, i just den här åldern, med de här förutsättningarna, är en risksituation?

Nu diskuterar du med nån annan än mig...

 

[MiaMia]

Länk tack …
Det är inte olaga frihetsberövande att fysiskt hindra barnet från aktiviteter som kan vara riskfyllda.
Skolor kan låsa in barnen i skolan om det är någon fara utanför, menar du att skolorna i Örebro är skyldiga till olaga frihetsberövande för att de låste in eleverna under masskjutningen …?
När jag gick högstadiet blev vi inlåsta i skolan en gång när en stor hund sprang lös ute. En hund som inte var farlig men som folk var rädda för.

Nu pratar du om situationer som inte på något vis är jämförbara.
Oavsett tycker jag att hela frågan är OT i tråden.