Sova över hos killar

Med vissa tonåringar så räcker det också att resonera.
Förbjuda en trotsig tonåring blir sällan bra.
Om man som förälder ses som ett hinder i vardagen så blir man lätt både ignorerad och överkörd av sin tonåring.
Och där så har man sedan lätt tappat all möjlighet att påverka.

Ja, det gäller ju att man framåt till tonåren jobbat fram ett ömsesidigt förtroende (och vett i skallen hos tonåringen) som man kan använda sig av i såna här lägen för att resonera med tonåringen kring såna här saker.
 
Jag hade nog kollat upp så ingen var dömd för något brott. Inte kul att hamna i kriminalitet och droger. Och velat träffa dem irl först.

Nu låter jag som en blivande hönsmamma 😂
Men det är ju tyvärr verkligheten.
Och föräldrarna och en hel del annat också.
Precis som med alla människor som man behöver kunna lita på i andra sammanhang.

Dessutom så lär sig då tonåringen att välja sina vänner efter pålitlighet och säkerhet.
Mycket pedagogiskt.
 
Då så ringer man hem och ber om att få bli hämtad.

Lätt i teorin. Svårare i praktiken. Sen är det nog inte alltid så enkelt att ens kunna identifiera när man blir dåligt behandlad. Jag kämpade jättemycket med normaliseringsprocessen som tonåring. När saker förskjuts gradvis är det både lätt att tappa kontrollen över var gränsen går, och dessutom svårare att säga ifrån. Jag tycker att det är orimligt att förvänta sig att tonåringar ska ha koll på det här. Det har ju inte ens vi vuxna. Och när allt kommer omkring så finns det ju faktiskt en anledning till att man inte blir myndig fören man är 18, och att vi vuxna ska kunna fatta beslut åt dem fram tills dess.
 
Lätt i teorin. Svårare i praktiken. Sen är det nog inte alltid så enkelt att ens kunna identifiera när man blir dåligt behandlad.
Det där behöver man ju träna på innan genom uppväxten.
Att ta kontakt med ansvarig vuxen och föräldrar när saker blir dåliga.
Redan när barnen var mindre så hände det att de ringde för att bli hämtade hos kompisar när leken hade spårat ur.
 
Det där behöver man ju träna på innan genom uppväxten.
Att ta kontakt med ansvarig vuxen och föräldrar när saker blir dåliga.
Redan när barnen var mindre så hände det att de ringde för att bli hämtade hos kompisar när leken hade spårat ur.

Ja, det ska man träna på. Jag betvivlar dock att förmågan skulle vara fullt utvecklad som 15-åring i sällskap av äldre grabbar. Inte en situation jag hade experimenterat med i syfte att träna. Att barnen gjort det som yngre behöver inte heller indikera att de kommer göra det som tonåringar, jag tror nämligen det blir svårare och inte enklare. Du har plötsligt ett anseende att skydda och dessutom kanske både vänner och killar som du egentligen gillar. Eller gör du? osv. För mig är tonåren en stor gråzon. Inte svart eller vit. Man navigerar hela tiden i närheten av gränsen och det kan vara förvirrande. Allt är nytt, så hur ska man kunna förvänta sig att de vet, utan någon som helst erfarenhet?
 
För att klargöra saker: De är i närheten. Kompisen bor på promenadavstånd hem om det är så. Med det sagt skulle dottern inte gå hem mitt i natten om hon så blev våldtagen och absolut inte ringa mig, vi har tyvärr inte den kommunikationen nu i tonåren, det är jättetråkigt men så är det. Killarna är dock säkert ok, jag känner de inte men min man har valt att spela ihop med dem online ibland för att se vad dottern rör sig i för kretsar och den hon umgås med mest (tror kompisen är tillsammans med den andra) är nog vad man i dagligt tal kallar en tönt, är väl därför de är intresserade av yngre kan jag tänka mig.

Däremot vet jag också - vi bor väldigt, väldigt lyhört och ganska trångt och därför vill dottern inte ha dem sovande här - att det pratas väldigt grovt om sex och sexsaker så som analsex och trekant i telefon och på internet. Jodå, jag har varit 15, jag fattar också att det kan ske ändå, jag hade sex med min superkristna första pojkvän när jag var 15, det var aldrig tal om att sova över, men det är med just det här gänget och jag känner att hon behöver inte ha bråttom med den delen. Fine som någon säger med stadigvarande pojkvän.

Vi pratar dessutom om en ungdom som har trotssyndrom och adhd, som definitivt skulle kunna strunta i skydd för att hon inte ser konsekvenserna. Hon skulle också mycket väl kunna bli gravid och behålla ett barn bara för att "jävlas" med mig, det är såklart om det skulle vara fallet hennes eget val men vi är på nivån just nu att säger jag nej säger hon ja och tvärtom, och det oavsett vad det är. Men ja, jag fattar givetvis att det skulle kunna hända dagtid också, jag är inte dum. Det känns ändå inte bra, hade kanske inte funderat lika om det handlade om en annan kompis, då denna verkligen får göra precis vad som helst utan att få några gränser, de är väldigt duktiga att bara sticka från skolan och skolka till exempel och det gör hon inte med sina andra vänner så vi försöker begränsa deras umgänge lite så gott vi kan.

Att däremot bara skita i vad jag säger när det kommer till sådant här och dra ändå, eller rymma hemifrån, skulle hon aldrig våga, hon rider på elitnivå i ponny och varken klubb eller ridsportförbund eller jag som förälder skulle acceptera sådant beteende, då behöver hon inte har en ponny för 350.000 och jag behöver inte lägga i princip hela min lön på hennes intresse, dessutom blir de inte uttagna i lag om de beter sig illa mot sina föräldrar så det vågar hon inte riskera. Finns säkert många som tycker det är fel också, men som sagt, det är även klubbens krav på de som rider lag att de respekterar och beter sig både mot kompisar, djur och föräldrar. Vilket jag nog tycker är ganska sunda ledstjärnor.
 
Att däremot bara skita i vad jag säger när det kommer till sådant här och dra ändå, eller rymma hemifrån, skulle hon aldrig våga,
Så bra, då har du ju möjlighet att styra.

Bestäm vad du egentligen tycker är säkert eller inte och så förmedlar du det.
Som t.ex. att du vill lära känna kamrater som hon vill övernatta med först.

Försök att hålla isär vad som ger dig ångest och vad som är en verklig risk för henne.
Din ångest är din att bära.
Det är alltid läskigt att släppa iväg sina barn första gångerna.


den hon umgås med mest (tror kompisen är tillsammans med den andra) är nog vad man i dagligt tal kallar en tönt, är väl därför de är intresserade av yngre kan jag tänka mig.
Åldern är egentligen inte det viktiga här.
Tänk positivt i stället.
En litet äldre pojkvän har mognat mer och har större förmåga till konsekvenstänk.
Prata med honom om hur det skulle påverka honom att bli ofrivillig pappa.
Hur mycket det kostar t.ex.
Så finns ju möjligheten att han har vett att begripa att skydda sig mot graviditet.

Jag hade äldre pojkvänner när jag var 15, och de tog verkligen mycket större ansvar för preventivmedel än vad jag gjorde.
När jag var 17 år så blev jag ihop med en 5 år äldre man.
Ett förhållande som pågick i 5 år.
 
Vi har koll. Inte hundra procent naturligtvis men 95. Jag missade en häromveckan. Kollade inte i garderoben i köket, bara i tjejens rumsgarderob och under hennes säng. Dom två andra grabbarna som bestämt sig för att fulla hälsa på den kvällen grävde vi dock fram.
Går ni på rutin igenom deras rum för att leta efter folk?
Eller visste ni att de förmodligen fanns där?

Det första känns rätt integritetskränkande nämligen..
 
De åker ändå.
Rymmer alltså.
Du får faktiskt inte hindra 15-åringen rent fysiskt.

Och en 15-åring på rymmen utsätts för mycket större risker än en 15-åring på en kontrollerad utflykt.
Man kan ju inte säga ja till allt för att man är rädd att riskera att de inte ska lyda. Då har man ju ingen koll alls på sina ungar till slut. Och om de rymmer ändå... kanske vissa, men långtifrån alla.
 
Jo fast vi är ju en del som också sett nackdelen med det. Dvs att när man som tonårstjej kände att ja det var spännande med äldre killar men det var också en nackdel. Det hände i alla fall ofta i.min ungdom att dessa inte var så respektfulla och att tjejerna hamnade i situationer de inte var mogna för eller att man var töntig när man sa nej.

Jag ser inte något problem med att man säger nej i detta läget och istället säger tex att de är välkomna hem till oss. Sen kan man ta övernattningen lite längre fram.
+ @Midsommarblomster Men sånt där hände ju ändå? Att jag som 15-16 åring sov borta (och var ihop med en 19åring) är inte anledningen till att jag varit med om äckliga män liksom. De träffade man ju lika gärna dagtid eller på kvällen, inte för att man sov borta.

Jag förstår att det är en annan situation för @Cambrie med den relation hon verkar ha med dottern, men jag blir beklämd över att folk har så dålig relation med sina barn att de istället för att ha en öppen samtalsmiljö förbjuder en så simpel sak som att sova hos vänner (eller pojkvänner).

Hela tråden får mig att tänka på någon amerikansk sida faktiskt.
 
Man kan ju inte säga ja till allt för att man är rädd att riskera att de inte ska lyda. Då har man ju ingen koll alls på sina ungar till slut. Och om de rymmer ändå... kanske vissa, men långtifrån alla.
Nej det går ju inte.

Men ibland så måste man fundera över vad man lyckas med att uppnå.
Blir det bättre eller sämre?
Ökar risken eller minskar den?

Jag gillar f.ö. inte ordet "lyda" när det handlar om barn.
Det handlar om att förstå konsekvenser och komma överens.
De är människor och inte hundar.
 
+ @Midsommarblomster Men sånt där hände ju ändå? Att jag som 15-16 åring sov borta (och var ihop med en 19åring) är inte anledningen till att jag varit med om äckliga män liksom. De träffade man ju lika gärna dagtid eller på kvällen, inte för att man sov borta.

Jag förstår att det är en annan situation för @Cambrie med den relation hon verkar ha med dottern, men jag blir beklämd över att folk har så dålig relation med sina barn att de istället för att ha en öppen samtalsmiljö förbjuder en så simpel sak som att sova hos vänner (eller pojkvänner).

Hela tråden får mig att tänka på någon amerikansk sida faktiskt.
Det är dock långt ifrån ovanligt, särskilt inte när det finns npf bakom...
 
+ @Midsommarblomster Men sånt där hände ju ändå? Att jag som 15-16 åring sov borta (och var ihop med en 19åring) är inte anledningen till att jag varit med om äckliga män liksom. De träffade man ju lika gärna dagtid eller på kvällen, inte för att man sov borta.

Jag förstår att det är en annan situation för @Cambrie med den relation hon verkar ha med dottern, men jag blir beklämd över att folk har så dålig relation med sina barn att de istället för att ha en öppen samtalsmiljö förbjuder en så simpel sak som att sova hos vänner (eller pojkvänner).

Hela tråden får mig att tänka på någon amerikansk sida faktiskt.

Fast det har ju ingenting med relationen och samtalsmiljön att göra. Att en tonåring har en bra relation med sina föräldrar skyddar inte denne från att råka illa ut. Jag ser faktiskt inte alls kopplingen. När jag var tonåring sa mina föräldrar att de litar på mig men inte på alla runtom mig och de hade de helt rätt i.

Och ja, man kan råka illa ut överallt. Betyder det att man då lika gärna kan godkänna alla riskmiljöer? Det kan hända i skolan så vi kan lika gärna låta henne sova med äldre grabbar vi inte känner, gå hem ensam på natten?
 
Fast det har ju ingenting med relationen och samtalsmiljön att göra. Att en tonåring har en bra relation med sina föräldrar skyddar inte denne från att råka illa ut. Jag ser faktiskt inte alls kopplingen. När jag var tonåring sa mina föräldrar att de litar på mig men inte på alla runtom mig och de hade de helt rätt i.

Och ja, man kan råka illa ut överallt. Betyder det att man då lika gärna kan godkänna alla riskmiljöer? Det kan hända i skolan så vi kan lika gärna låta henne sova med äldre grabbar vi inte känner, gå hem ensam på natten?
Med den logiken är det väl bäst att aldrig släppa ut barnen, stäng in dem och hemskola med så kan du vara säker på att de är skyddade 🙄
Noll personlig utveckling hos barnen men det får det vara värt 👍
 
Med den logiken är det väl bäst att aldrig släppa ut barnen, stäng in dem och hemskola med så kan du vara säker på att de är skyddade 🙄
Noll personlig utveckling hos barnen men det får det vara värt 👍
Om jag läst av midsommarblomster rätt är hon, liksom jag väldigt positiv till personlig utveckling. Det betyder inte att våra barn behöver få göra allt som faller dem in i stunden. Men absolut! Man brottas ju från dag 1 med balansen mellan att släppa taget OCH finnas där som det skyddsnät/extra konsekvenstänk de behöver tillskott av från oss föräldrar ibland…:angel:
 
Däremot vet jag också - vi bor väldigt, väldigt lyhört och ganska trångt och därför vill dottern inte ha dem sovande här - att det pratas väldigt grovt om sex och sexsaker så som analsex och trekant i telefon och på internet.
-----
Vi pratar dessutom om en ungdom som har trotssyndrom och adhd, som definitivt skulle kunna strunta i skydd för att hon inte ser konsekvenserna. Hon skulle också mycket väl kunna bli gravid och behålla ett barn bara för att "jävlas" med mig, det är såklart om det skulle vara fallet hennes eget val men vi är på nivån just nu att säger jag nej säger hon ja och tvärtom, och det oavsett vad det är.
Du har väl redan svaret här, tycker jag. Jag skulle inte låta henne sova över, hon är inte myndig, du har rätt att säga nej.

Jag var en trygg, städad och läxläsande ungdom men blev ändå tjatad/tvingad till en avsugning när jag var 14. Det var inget som jag fick djupare men av (vilket är bedrövligt i sig, det var normaliserat att tjejer skulle ställa upp på vad killar ville). Men det är inget jag skulle önska en tonårsdotter och i dag, med porrskadade unga killar - aldrig i livet att hon skulle få utsätta sig för det där med äldre killar som du inte ens känner.
 
Du har väl redan svaret här, tycker jag. Jag skulle inte låta henne sova över, hon är inte myndig, du har rätt att säga nej.

Jag var en trygg, städad och läxläsande ungdom men blev ändå tjatad/tvingad till en avsugning när jag var 14. Det var inget som jag fick djupare men av (vilken är bedrövligt i sig, det var normaliserat att tjejer skulle ställa upp på vad killar ville). Men det är inget jag skulle önska en tonårsdotter och i dag, med porrskadade unga killar - aldrig i livet att hon skulle få utsätta sig för det där med äldre killar som du inte ens känner.
Ungefär så tänker jag också. De, ofta förhållandevis milda, sexuella kränkningar som varit helt normaliserade under stor del av mitt liv, har ju nu ÄNTLIGEN börjat ifrågasättas. Vilka är de goda skälen för att INTE försöka förhindra att ungdomar såväl utsätts för som begår sådana övergrepp på grund av omognad och osäkerhet kring både sina egna och andras gränser?

Jag tror inte att TS dotter kommer att leva resten av sitt liv i ofrivilligt bittert celibat för att TS säger nej och ber om betänketid och om att få träffa kompisarna.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det är sportlov och dottern är på fritids. Hon har en hårsnodd med en stor dekoration på som hon ska släpa med sig överallt. Hon hade...
Svar
7
· Visningar
812
Senast: Krålus
·
Övr. Barn Jag har ett stort problem, och famlar i detta själv och får ingen hjälp. Min dotter, nyligen 19 år har varit svajjig i ca tre år. Från... 2
Svar
28
· Visningar
3 468
Senast: Bullen22
·
Småbarn Sonen på snart 15 månader har inte att sova på sin favoritlista. Han sov bra de första två månaderna i sitt liv sedan hände något. Han... 2
Svar
23
· Visningar
1 491
Senast: Badger
·
Övr. Barn Det blir kanske ett brandtal det här, vi får se. Dottern har börjat på gymnastik. Eller mer korrekt - lek i gymnastiksal för småbarn...
Svar
18
· Visningar
1 903

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp