Sorgen efter Enya

[Enya]

Sv: Sorgen efter Enya

Åh ja, bilder! Jag har henne som profil- och coverbil på facebook och skrivbordsbild på min laptop, mina ögon tåras ibland när jag ser det, men samtidigt vill jag ha det så, det enda jag har kvar av henne ju på något vis.

Jag förstår hur lätt det är att förtränga och inte känna, jag tror det är lite så jag gör när det blir sorg. Man ska vara stark, man ska inte gråta för det har ingen mening, man ska gå vidare och leva sitt liv och inte gräva ner sig. Typ så. Men det funkar ju inte, allt finns kvar även om man inte vill ta tag i det. Kanske är det därför det kommer nu eftersom jag tagit ett andra farväl av henne nu. Ett slutgiltigt farväl på något vis. Nu finns hon inte alls kvar, nu kan jag inte alls vara nära henne. Jag är inte ens nära henne om man ser till avståndet. Innan var jag nära, jag visste hon var här, hon hade en speciell plats här i huset, mitt i där man alltid var i närheten, där man såg henne, där hon såg oss. I centrum. Nu är hon borta och inte här. Och till och med det, eller speciellt det? är det som gör så ont just nu.

Men på vilket sätt hjälper det att gråta?

 

[Sleepy]

Sv: Sorgen efter Enya

Min vovve är begravd i trädgårn.

Är glad för din skull att du hade en så fin vovvling. Gråt. Var ledsen. Sakna. Det är helt ok.

 

[Nethril]

Sv: Sorgen efter Enya

jag tog bort min älskade hund 8 juli 2011. Det var inte förrän i december 2012 någon gång som jag kunde tänka på honom utan att börja grina och sakna honom så "aktivt" eller vad man ska säga. Då kunde jag börja minnas honom enbart med värme och glädje och titta på bilder på honom utan att bli ledsen.
Så det tar tid. Jag hämtade hem en ny hund rätt nära inpå men det spelade ingen roll för den personliga saknadens skull. Däremot rådde det bot på den tomhet jag var så livrädd för i ett hem utan hund

 

[Mia_R]

Sv: Sorgen efter Enya

Som mimus så klokt sa så är det en del av sig själv man förlorar med vissa. Min första häst dog för 25 år sedan i år och sorgen och saknaden kommer jag alltid att bära med mig även om livet går vidare och jag inte förlamas längre. Jag sörjer alla som dör ifrån mig, men hon är den jag kommer sörja resten av mitt liv.