Sorg/förändring

[mian1]

Hur länge håller det i sig. Kerstin är så nedstämd. I vanliga fall spritter hon omkring om vi närmar oss kopplet i hallen eller också ligger hon i sin korg tillsammans med Ester. Nu när hon är ensam kvar ligger hon under köksbordet och reagerar inte på hundkopplet alls. Äter dåligt, skäller inte varesig när vi kommer hem eller om någon går/kör förbi. I vanliga fall möts vi av glada, skällande hundar när vi kommer hem. De känner igen bilarnas motorljud och blir heltokiga. Nu lyfter Kerstin knappt på huvudet.
Håller det i länge? Finns det ngåot, förutom att låta henne vara med, som gör att hon kommer över det lättare?

 

[lady_vip]

Sv: Sorg/förändring

Det släpper. Hundar sörjer också på sitt sätt och man märker det mer eller mindre.

Vi tog bort vår gamling för 1,5 år sen och den hunden som varit mest med henne sörjde när hon inte var med längre. De två andra rullade på som vanligt.
I våras var en av de andra en längre tid på djursjukhuset och det märktes på hennes kompis att hon letade efter henne och var nedstämd.

Men det tar någon vecka så förstår dem att de inte kommer tillbaka.

 

[Alfakrulls]

Sv: Sorg/förändring

Hur reagerar NI när ni är med henne då?
De är ju hemsk signalkänsliga,och går då du runt och är ledsen och nedstämd så kan ju hon oxå blir det.
Så försök vara glad och skojig med henne så hon får känna det som allt är nogolunda normalt!!

 

[Grana]

Sv: Sorg/förändring

Det kommer släppa.

Men sen en sak som många glömmer bort när deras hund blir själv eller att det blir en mindre i flocken. Det är att det kanske är så här som Kerstin är egentligen. Hon kanske inte är skällig, eller ska rusa fram och hälsa när ni kommer hem.
Kanske var så att Ester var den drivande och Kerstin hängde på.
Det kommer ni snart märka.

När jag har med en av mina hundar bort och jag kommer hem. Då är det inte säkert hundarna säger ett ljud, mer än att de blir glada när jag kommer.
Men är just den hunden hemma som jag haft med mig. Ja då är det ett himla liv när jag kommer hem, för är hon som drar igång alla de andra.

 

[Calazirya]

Sv: Sorg/förändring

Som lady_vip säger, det tar lite olika tid för hundarna för de sörjer på sitt sätt, men det ger med sig. Kan tänka mig att ni sörjer oerhört och det känner ju hunden också.

Enda gången jag inte märkt av det så tydligt, var när Rocky dog hemma och Atlaz fick chansen att nosa och ligga bredvid honom ( när Rocky då var död )

 

[mian1]

Sv: Sorg/förändring

Det kommer släppa.

Men sen en sak som många glömmer bort när deras hund blir själv eller att det blir en mindre i flocken. Det är att det kanske är så här som Kerstin är egentligen. Hon kanske inte är skällig, eller ska rusa fram och hälsa när ni kommer hem.
Kanske var så att Ester var den drivande och Kerstin hängde på.

Visst är det så. Det var ju Ester som var vilddjuret. Kerstin är en ganska blyg och försiktig flicka. När hon leker så skuttar hon runt lite grand. När Ester lekte var det så att gruset skvätte och flera gånger drog hon omkull Kerstin, trots att Ester var mindre än hälften så stor. En gång skrapade sig Kerstin så att hon blödde.
Vi märkte ju skillnad på Ester också när Doris dog. Fast då var det mer att Ester återgick till att vara den hon var innan Doris flyttade in. Kerstin har aldrig varit utan Ester så det blir ju helt nytt att se hur hon är när hon bara är sig själv.
Fast just nu är hon ganska apatisk och uppenbart nedstämd. Men som *Tilda* skriver så är vi ju inte direkt så skojfriska själva just nu.