Sommarmammor 2010

Sv: Sommarmammor 2010

Jaså är det så det är? Nästan rätt iaf ;)
Då är det iaf Babyproffsen man ska sikta in sig på när det börjar närma sig, jag har inte ens koll på vart affärerna ligger!
 
Sv: Sommarmammor 2010

KL
Idag har jag varit hos min BM för första gången sen RUL. Allt var så himla normalt. Skönt!

Hade bra blodtryck, låg bra på järnvärdet och hon tyckte tom att jag kunde sluta käka järntabletter varje dag och istället käka varannan, hur jag nu ska komma ihåg vilken dag som är varannan...

Grodan hade bra puls, typ 140 eller 145 eller nå sånt. Och inget konstigt med sockervärdena, trots att jag har börjat äta lite för mkt godis...

Hade totalt gått upp 6 kg sen inskrivningen. Men det är tungt å kolla på vågen, då jag när jag skrev in mig vägde lite för mkt redan då...

Började prata lite om förlossningen också, haha! Hon prata och jag förnekade att det ens ska hända... Usch usch usch, jag tänker inte va med den dagen!!! ;)
 
Sv: Sommarmammor 2010

Jag har inte ens börjat tänka på att den ska ut också... ;) Den dagen den tiden....

Jag tycker dagarna och veckorna går jättelångsamt nu.... Jag vill bara att allt ska vara klart så man vet att det gick bra.... Otålig??? javisst. Hade gärna haft facit på mitt liv....
 
Sv: Sommarmammor 2010

Håller med dig! Tycker tiden går superlångsamt... Börjar tröttna på det här nu... Men det kan ha med det extremt tråkiga vädret också. Kanske blir det lättare om det kunde ta å bli våååår nångång. Då vet man ju att det snart är slut... Nu känns det som en evighet innan vintern blir sommar...
 
Sv: Sommarmammor 2010

Och jag är lite tvärtemot er, jag tycker att tiden går rätt fort nu, jag tycker att det inte var så länge sen jag fick plusset. Men att längta efter våren gör jag också!

Sambon lyckades för första gången känna en spark i morse också :)
 
Sv: Sommarmammor 2010

Lägger in en bild tagen i går...
Vecka 16 (15+0).
Så kanske vi kan jämföra magar (utan tjafs bara vänligt, då alla är olika?)

Magev16150mindrebild2.jpg
 
Sv: Sommarmammor 2010

Bara för det skriver jag här också :)

Det är bara några dagar sen min sambo kände en spark. Han blev alldeles stolt och var tvungen att berätta det för sina kompisar när vi käkade middag på kvällen. Tyckte det var gulligt.

Har ni märkt någonting på era sambos ang prestationsångest? Min man säger det inte rakt ut, men dansar lite runt orden... Sen är han dessutom väldigt nervös inför det faktum att det är en tjej...

Jag blev även lite nervös igår när Fam Annorlunda var på tv... Och någon av bebisarna skulle bytas på... Sambos spontana reaktion var att det var typ det äckligaste han sett... Hmmm.. bådar inte gott... Och då kan jag säga att varken han eller jag har någonsin, ever, bytit blöja... Det kommer bli bra det här... hmmm....
 
Sv: Sommarmammor 2010

Det är inte min man som har prestationsångest utan det är jag. Vi har ju en dotter redan och jag är skraj att det ska vara en pojke i magen denna gång. En flicka vet jag hur man byter blöja på men hur gör man med en kille? :D

Varken jag eller min man hade bytt blöja någon gång när dottern föddes. Jag var feg så min man fick byta alla blöjor tills han började jobba igen. Då hade jag kollat och lärt mig... :idea:

Dessutom visar personalen på förlossningen hur man sätter på blöja och byter.
 
Sv: Sommarmammor 2010

Haha, jag var precis på väg att göra samma sak, men tråden hann flytta på sig innan jag hann dit ;)

Jag gillar också när sambon pratar om graviditeten eller som när han släpade ut babyskyddet vi köpt och visade några kompisar när de var här och käkade. Men min sambo är rätt cool, han tar det mesta med lugn och tar det som det kommer. När vi pratade igår frågade jag om han trodde att vi skulle klara av att bli föräldrar :eek:. Han svarade bara att om vissa i bekantskapskretsen med sämre förutsättningar klarar det så ska nog vi också göra det. Man får göra så gott man kan. Och det har han ju helt rätt i! Dessutom har han en förhoppning om att hans hand ska vara lika lugnande när bebben väl kommer ut som den är nu när hon är i magen :D Jag tror inte att han känner att det skulle vara på något annat vis pga vilket kön bebben har.

Vi kikade också på Fam annorlunda igår och garvade lite åt just det klippet när storasystern bangade. Det är ju inte mysigt med bajs såklart, men det är ju bara att göra liksom. Vi har väl i princip inte heller bytt några blöjor, eller jag har gjort det på mina syskonbarn i full ångestattack i tonåren då ena hade gjort nummer två. Stod grinandes i tfn med syrran som var iväg och handlade, men det var ju bara att göra.

Tur att det finns några här som har barn sen innan, det känns tryggt att personalen visar hur man ska göra. Jag gissar på att det mesta kommer att kännas konstigt och osäkert i början, men den stackars bebisen vet ju inget annat så den får väl stå ut med fumliga föräldrar i början...
 
Sv: Sommarmammor 2010

Jag har inte ens tänkt på att det finns personal på BB ;)

Sen har jag ju en syster med 3 barn, en syster som pluggar till förskolelärare och en styvmor som är förskolelärare, så vi kommer nog få lära oss alltid... Men usch, jag har verkligen aldrig varit intresserad av små barn... Föl och hundvalpar, däremot, de skulle jag nog känna att jag skulle klara av att ta hand om ;)
 
Sv: Sommarmammor 2010

Bara för det skriver jag här också :)

Det är bara några dagar sen min sambo kände en spark. Han blev alldeles stolt och var tvungen att berätta det för sina kompisar när vi käkade middag på kvällen. Tyckte det var gulligt.

Har ni märkt någonting på era sambos ang prestationsångest? Min man säger det inte rakt ut, men dansar lite runt orden... Sen är han dessutom väldigt nervös inför det faktum att det är en tjej...

Nä, han är rätt oneurotisk som person. Inte ett spår av pappanoja, han tycker det ska bli kul. Med tanke på hur länge vi har försökt få till det här barnet har man hunnit tänka över saken både en och femton gånger - om vi inte bägge varit helt säkra på att vi ville ha barn till 100% nu, så skulle vi aldrig ha kommit så långt som till en graviditet. Så allt sånt har man redan hunnit fundera igenom för länge sen.
 
Sv: Sommarmammor 2010

Jag har heller aldrig varit intresserad av barn för att de är barn. Ffa inte små barn, då vet jag inte alls vad jag ska göra. Jag gillar de jag känner, men det är ju för att jag känner dem, inte för att de är barn.
 
Sv: Sommarmammor 2010

Ja, min sambo har velat ha barn sedan vi träffades. Det är jag som har bromsat upp skutan... Men nu har det blivit så verkligt för honom. Att han ska ha en liten tjej som han ska älska och uppfostra till att bli en bra person. Han är jätte jätte jätte glad, men samtidigt nervös för att han inte ska räcka till...

Han har dessutom två systrar och mina tre systrar att "fasas" över när det gäller tonårstjejer... Tror att det är sådana tankar som snurrar i hans huvud... ;)
 
Sv: Sommarmammor 2010

Det är inte min man som har prestationsångest utan det är jag. Vi har ju en dotter redan och jag är skraj att det ska vara en pojke i magen denna gång. En flicka vet jag hur man byter blöja på men hur gör man med en kille? :D

Jag tycker det är lättare! Allt är ju liksom "utanpå". Det är bara att torka rent :)

Däremot kissar pojkar på en rätt friskt första tiden, det gäller att hitta på sina fiffiga lösningar...
 
Sv: Sommarmammor 2010

Jag blev även lite nervös igår när Fam Annorlunda var på tv... Och någon av bebisarna skulle bytas på... Sambos spontana reaktion var att det var typ det äckligaste han sett... Hmmm.. bådar inte gott... Och då kan jag säga att varken han eller jag har någonsin, ever, bytit blöja... Det kommer bli bra det här... hmmm....

Min sambo våndades också lite över det i början. Men sen tog han typ alla blöjbyten på BB och sen har det aldrig varit några problem. Han tycker inte att det är äckligt på något sätt.

Däremot kan jag tycka att det luktar illa om sonen ätit mat som jag inte ätit :confused: Äter vi samma mat luktar hans bajs aldrig illa. Vet inte om det beror på mina usla kockkunskaper eller??? :rofl:
 
Sv: Sommarmammor 2010

Ja, min sambo har velat ha barn sedan vi träffades. Det är jag som har bromsat upp skutan... Men nu har det blivit så verkligt för honom. Att han ska ha en liten tjej som han ska älska och uppfostra till att bli en bra person. Han är jätte jätte jätte glad, men samtidigt nervös för att han inte ska räcka till...

Han har dessutom två systrar och mina tre systrar att "fasas" över när det gäller tonårstjejer... Tror att det är sådana tankar som snurrar i hans huvud... ;)

Aha, du menar så. Då beror det nog mer på att vi är väldigt pragmatiska bägge två, ingen av oss tycker att barnet är något underverk eller mirakel, vi har inga ambitioner att bli världens bästa föräldrar eller att vårt barn ska bli världens bästa människa. Utan helt enkelt att det ska bli en genomsnittligt bra människa som är genomsnittligt lycklig - och de flesta blir ju det, om de inte direkt vuxit upp i misär med föräldrar som missbrukat eller misshandlat dem, och det hade vi inte tänkt att göra.

Sen har jag läst lite för mycket forskningsrapporter på ämnet för att inte tro att största delen av värderingar etc kommer man ge till barnet automatiskt vare sig man vill eller inte, så det kan man inte göra så mycket åt, på gott och ont - alltså behöver man inte oroa sig så mycket för det.

Säkert kommer det finnas tillfällen när man sliter sitt hår över barnen, och säkert kommer det finnas tillfällen när man frågar sig vad man kunde gjort annorlunda som förälder, men det tror jag gäller alla föräldrar.

Barn är ändå ganska tåliga, mina vänner har ju t ex inte haft exakt samma uppfostran allihop, men de är trevliga människor som lyckats hyfsat i livet ändå. Alltså verkar det inte vara så omöjligt att få till. Jag har också vänner som vuxit upp under allt annat än optimala omständigheter, och det har gått bra för dem ändå, de kanske haft lite mer att hantera bara. Så man tycks ju kunna göra rätt mycket fel innan man fördärvar barnet för all framtid, och alla har väl vissa saker som man får med sig hemifrån som är jättebra, och andra saker som man får jobba lite med sen som vuxen - så tror jag det är för de flesta.

Men jag kan absolut förstå att det känns lite övermäktigt att bli förälder, ville bara förklara lite varför jag tror att vi inte känner så.
 
Sv: Sommarmammor 2010

Det låter så sakligt och enkelt när du lägger fram det så... Skönt att höra faktiskt...

Min inställning är väl kanske att mina barn inte ska behöva växa upp som jag gjorde... Det är väl också en klassiker :) Samtidigt som jag ju är nöjd med vem jag är, så det kan inte varit så dåligt att växa upp på mitt sätt... Så jag förstår och gillar faktiskt ditt resonemang. Skönt å få en crash course i forskningsrapporter, så man slipper läsa dom själv ;)
 
Sv: Sommarmammor 2010

Jag tror ju inte heller att vi kommer tycka att det är så himla äckligt faktiskt... Med tanke på att det inte är nåra som helst problem att mocka i stallet (vilket många av mina kompisar absolut inte kan förstå att man kan utsätta sig för...) så ska vi nog vänja oss vid bajsblöjor också, haha! :)
 
Sv: Sommarmammor 2010

Jag tror att när man väl är så gör man det bara utan att fundera så mycket. Det är klart att det inte är kul, men det måste ju bli gjort.
 
Sv: Sommarmammor 2010

Tills man börjar diskutera bajsets konsistens och då är det intressant istället ;) Även om man lovar att aldrig prata bajs kommer den dagen barnet är lös eller hård i magen och man måste uppdatera sig vid skiftbyte :)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Ber om ursäkt om tråden ligger fel, hoppas i så fall moderator kan placera den på ett mer passande ställe. Jag börjar från början...
Svar
4
· Visningar
1 027
Senast: Martina_m
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp