Sommarföräldrar 2017

[Comatose]

Icke, jag njuter inte heller. Alls. Jag mår ju inte bra.
Det innebär inte att det inte är värt det, men det är som att ha influensa i nio månader, och ont som f-n har jag.

Ungefär så ja...

 

[Fritidsryttare]

Jag är inne på er linje, själva graviditetssymptomen är inget att hurra för och då är jag väl medveten om att jag är både gnällig för jag har knappt några symptom och har i princip hela graviditeten kvar. Däremot är jag helt förundrad över utvecklingen som sker i min kropp i detta nu, det är ju fantastiskt att nåt så försvinnande litet ska bli ett nytt liv!

Jag hyser den största beundran för mina djur som bär fram sina ungar och gör det så bra, antar att jag får beundra mig själv lite grann också nu när jag är i samma situation.
Kom att tänka på mina stons förlossningar igår och plötsligt är jag ännu mer imponerad, det är en sån urkraft som sätter in, och de gör det SÅ bra! Andningen, värkarbetet osv, det är så effektivt, den lilla märren passade t.o.m på att käka lite gräs medan hon väntade på att livmoderkakan skulle släppa i somras.. Lär ju knappast ske hos en annan när det är dags...

 

[Cynthia]

Jag är i vecka 14 och är bara lite tjo kare än vanligt. Har vanliga kläder fortfarande. Jag känner nog mest själv att magen är svullen mest på kvällarna.

F ö har jag också varit sugen på sallad, frukt och te vilket jag annars äter med måttligt intresse. Nu är det de enda jag vill ha. Stabbiga ofräscha helt normala saker som potatis köttbullar och brunsås går fetbort. Söta saker är tyvärr fortfarande väldigt lockande.

 

[KJK]

Jag är uppsvullen som om jag vore betydligt längre gången än 13 veckor... men då är det andra graviditeten och dessutom två, så det kanske är normalt...

 

[Fritidsryttare]

Står och börjar nästan gråta av ilska för att den ena hästen är så svårmockad... Alltså herregud, inser ju att det är helt befängt och att det inte är ett normalt beteende. Kommer det vara så här? Pendlar mellan att känna mig som världens sämsta matte som knappt orkar borsta hästarna och i nästa sekund är jag förbannad för att de bajsar för mycket. Tack gode tid att sambon inte är hemma...

 

[Petronella]

Hah

Står och börjar nästan gråta av ilska för att den ena hästen är så svårmockad... Alltså herregud, inser ju att det är helt befängt och att det inte är ett normalt beteende. Kommer det vara så här? Pendlar mellan att känna mig som världens sämsta matte som knappt orkar borsta hästarna och i nästa sekund är jag förbannad för att de bajsar för mycket. Tack gode tid att sambon inte är hemma...

Hormoner är helt normalt och man får bara leva med att vara lite rubbad ett tag de där tårarna kan komma för vad som helst jag började storböla en kväll för att sambon inte svarade i telefonen, att han inte slutat jobba och spenderar den största delen av jobbkrisen nere i tunnlar utan mobilmottagning de ignorerade hjärnan fullständigt.. Kritik går inte för sig hur väl upplagd den än är så kommer tårarna om någon ens nämner att jag gjort något fel Tycker inte hormonerna blir bättre med tiden men tröttheten var mycket bättre v.15-v.20 före de sov jag mer än jag någonsin gjort, kvällsmänniska som däckade 21.00 helt plötsligt Nu i veckan. 21 är tröttheten tillbaka men beror nu mer på att jag inte kan sova, irriterande..

 

[Fritidsryttare]

Hah

Hormoner är helt normalt och man får bara leva med att vara lite rubbad ett tag de där tårarna kan komma för vad som helst jag började storböla en kväll för att sambon inte svarade i telefonen, att han inte slutat jobba och spenderar den största delen av jobbkrisen nere i tunnlar utan mobilmottagning de ignorerade hjärnan fullständigt.. Kritik går inte för sig hur väl upplagd den än är så kommer tårarna om någon ens nämner att jag gjort något fel Tycker inte hormonerna blir bättre med tiden men tröttheten var mycket bättre v.15-v.20 före de sov jag mer än jag någonsin gjort, kvällsmänniska som däckade 21.00 helt plötsligt Nu i veckan. 21 är tröttheten tillbaka men beror nu mer på att jag inte kan sova, irriterande..

Tack för ditt svar, känns skönt att inte vara ensam!
Googlade faktiskt lite eftersom jag känt mig konstig redan sen innan jag plussade. Känns som extrem PMS och jag är helt deppig och nedstämd, inte alls mitt vanliga jag som ändå brukar se rätt ljust på tillvaron. Nu vill jag bara gräva ner mig under en sten och gömma mig ungefär... Jag sov en liten stund mitt på dagen, och nu vill jag inget hellre än att krypa ner i sängen igen. Att klippa klorna på hunden känns övermäktigt. Verkar inte vara helt ovanligt att man blir deppig, antingen i början eller hela graviditeten så ska ta upp det med barnmorskan om det inte blivit bättre tills dess. Tror att det kom så oförberett gör att jag tog det hårdare också, det var verkligen en chock.

 

[Thalbaz]

Står och börjar nästan gråta av ilska för att den ena hästen är så svårmockad... Alltså herregud, inser ju att det är helt befängt och att det inte är ett normalt beteende. Kommer det vara så här? Pendlar mellan att känna mig som världens sämsta matte som knappt orkar borsta hästarna och i nästa sekund är jag förbannad för att de bajsar för mycket. Tack gode tid att sambon inte är hemma...

Jag kommer ihåg att jag stod och bölade i köket en gång under förra graviditeten för att jag absolut inte orkade diska/laga mat vilket av det det nu var, jag som typ aldrig gråter annars. Har som tur var inte varit lika känslig den här gången, förmodligen för att jag inte är lika trött.

 

[malumbub]

Däremot är jag helt förundrad över utvecklingen som sker i min kropp i detta nu, det är ju fantastiskt att nåt så försvinnande litet ska bli ett nytt liv!

Jag hyser den största beundran för mina djur som bär fram sina ungar och gör det så bra, antar att jag får beundra mig själv lite grann också nu när jag är i samma situation.

Det var detta jag syftade på, med mitt inlägg om att tillåta sig själv njuta. Det är riktigt fascinerande hur ett barn blir till, oavsett art.

Jag har verkligen inte mått som en prinsessa på rosa moln och med regnbågsskimmer och just därför "tvingar" jag mig själv att nån gång ibland stanna upp och ta in allt som faktiskt händer. På det sättet blir allt det jobbiga, mitt katastrofala mående och allt jag går miste om under graviditeten - och allt slit innan vi lyckades befrukta ägget - så lätt värt det. Annars skulle jag gå under och inte orka med fortsättningen.

 

[Fritidsryttare]

Jag kommer ihåg att jag stod och bölade i köket en gång under förra graviditeten för att jag absolut inte orkade diska/laga mat vilket av det det nu var, jag som typ aldrig gråter annars. Har som tur var inte varit lika känslig den här gången, förmodligen för att jag inte är lika trött.

Haha känns ändå mer normalt att gråta för en sån sak än att hästen bajsar för mycket.

 

[Fritidsryttare]

Illamåendet är lite värre idag men jag är gladare. Pendlar mellan att vara dödssugen på chokladpraliner, mat och att inte vara sugen på något alls. Går och knaprar knäckebröd med jämna mellanrum, de där seabanden hjälper ingenting o russinen fryser (har minusgrader här idag).

 

[Julmust]

Varit på UL idag, lillen sprattlade så fint därinne, skönt att se då det är lite spökveckor nu. Tidsangivelsen verkar stämma ganska bra, blev flyttad 2 dgr bakåt så BF är nu 20/6. Nu är det bara att vänta på RUL den 20/1 .
(Har dock ett yrke som gör att jag skulle kunna "tjuvkika" emellan om jag verkligen vill )
Har ni andra varit på UL eller har ni RUL som första gången?

 

[Ryttla]

@Julmust
Spökveckor var ordet! Alltså jag känner knappt av att jag är gravid nu och jag antar att det är den här perioden man ska njuta?

Fick se liten på KUB förra veckan och har RUL i slutet av januari. Men vilken lyx för dig att ha tillgång till UL på jobbet.

KL
Försöker rida allt jag bara kan nu medan kroppen är glad. Är inställd på att betäcka stoet i vår så det känns som att vi har vår sista vettiga träningsperiod för ett bra tag framöver nu. Men hur länge kan man fortsätta rida, det är frågan...
Är det lite väl våghalsigt att hoppas på att kunna rida helgkurser i mars/april? En vän red ända fram till dagarna innan BF men alla har väl knappast sådan tur. Så svårt! Min BM är hästmänniska och frågade (nyfiket) hur jag har tänkt göra med att hålla igång hästen senare, dvs. om jag har någon medryttare. Har ingen medryttare och vill helst inte skaffa, låter henne hellre vila än att släppa upp någon annan. Ni andra med häst, hur har ni tänkt?

 

[*Gotlandsrusset*]

Tack för ditt svar, känns skönt att inte vara ensam!
Googlade faktiskt lite eftersom jag känt mig konstig redan sen innan jag plussade. Känns som extrem PMS och jag är helt deppig och nedstämd, inte alls mitt vanliga jag som ändå brukar se rätt ljust på tillvaron. Nu vill jag bara gräva ner mig under en sten och gömma mig ungefär... Jag sov en liten stund mitt på dagen, och nu vill jag inget hellre än att krypa ner i sängen igen. Att klippa klorna på hunden känns övermäktigt. Verkar inte vara helt ovanligt att man blir deppig, antingen i början eller hela graviditeten så ska ta upp det med barnmorskan om det inte blivit bättre tills dess. Tror att det kom så oförberett gör att jag tog det hårdare också, det var verkligen en chock.

Låt det inte gå för långt eller ta över vardagen bara innan du berättar för någon Jag insåg tidigt att detta skulle bli en otroligt tuff graviditet och har gått gott stöd av Mvc-knuten psykolog

 

[Thalbaz]

Försöker rida allt jag bara kan nu medan kroppen är glad. Är inställd på att betäcka stoet i vår så det känns som att vi har vår sista vettiga träningsperiod för ett bra tag framöver nu. Men hur länge kan man fortsätta rida, det är frågan...
Är det lite väl våghalsigt att hoppas på att kunna rida helgkurser i mars/april? En vän red ända fram till dagarna innan BF men alla har väl knappast sådan tur. Så svårt! Min BM är hästmänniska och frågade (nyfiket) hur jag har tänkt göra med att hålla igång hästen senare, dvs. om jag har någon medryttare. Har ingen medryttare och vill helst inte skaffa, låter henne hellre vila än att släppa upp någon annan. Ni andra med häst, hur har ni tänkt?

Jag tänker rida tills kroppen säger ifrån. Jag känner redan av fogarna tyvärr och längre turer samt tuffare pass på banan brukar kännas efteråt. Vi har lagt träningarna på hyllan och det kommer att bli skogsmulleridning i fortsättningen. Jag har funderat lite på medryttare men har lite lätt kontrollbehov när det gäller hästen så det lutar åt att han får vila när jag inte kan rida längre, dessutom är han lite knepig att sköta.

@Julmust Jag fick ett tidigt VUL pga att jag gjort IVF och gjorde KUB förra veckan. RUL blir i mitten av januari.

 

[lil-sis]

@Julmust
Spökveckor var ordet! Alltså jag känner knappt av att jag är gravid nu och jag antar att det är den här perioden man ska njuta?

Fick se liten på KUB förra veckan och har RUL i slutet av januari. Men vilken lyx för dig att ha tillgång till UL på jobbet.

KL
Försöker rida allt jag bara kan nu medan kroppen är glad. Är inställd på att betäcka stoet i vår så det känns som att vi har vår sista vettiga träningsperiod för ett bra tag framöver nu. Men hur länge kan man fortsätta rida, det är frågan...
Är det lite väl våghalsigt att hoppas på att kunna rida helgkurser i mars/april? En vän red ända fram till dagarna innan BF men alla har väl knappast sådan tur. Så svårt! Min BM är hästmänniska och frågade (nyfiket) hur jag har tänkt göra med att hålla igång hästen senare, dvs. om jag har någon medryttare. Har ingen medryttare och vill helst inte skaffa, låter henne hellre vila än att släppa upp någon annan. Ni andra med häst, hur har ni tänkt?

Jag tänkte rida länge.

Bäckenet tyckte annorlunda.

Ponnyn är avställd. Lättast så för mig

 

[Petronella]

@Julmust
Spökveckor var ordet! Alltså jag känner knappt av att jag är gravid nu och jag antar att det är den här perioden man ska njuta?

Fick se liten på KUB förra veckan och har RUL i slutet av januari. Men vilken lyx för dig att ha tillgång till UL på jobbet.

KL
Försöker rida allt jag bara kan nu medan kroppen är glad. Är inställd på att betäcka stoet i vår så det känns som att vi har vår sista vettiga träningsperiod för ett bra tag framöver nu. Men hur länge kan man fortsätta rida, det är frågan...
Är det lite väl våghalsigt att hoppas på att kunna rida helgkurser i mars/april? En vän red ända fram till dagarna innan BF men alla har väl knappast sådan tur. Så svårt! Min BM är hästmänniska och frågade (nyfiket) hur jag har tänkt göra med att hålla igång hästen senare, dvs. om jag har någon medryttare. Har ingen medryttare och vill helst inte skaffa, låter henne hellre vila än att släppa upp någon annan. Ni andra med häst, hur har ni tänkt?

Hoppar åter igen in från vårtråden
Jag rider fortfarande i slutet av vecka 21 på heltid (8-10hästar om dagen) har ibland lite problem med bromsen på de piggaste hästarna då magmusklerna börjat töja sig o inte alltid funkar som jag tänkt, men i övrigt inga problem.
Men har å andra sidan ännu inga problem med fogar eller rygg men de kan ju komma som ett brev på posten imorgon om man har otur, svårt o planera när man är gravid Min plan var att inte må illa, sket sig totalt i vecka 7....

 

[Fritidsryttare]

Låt det inte gå för långt eller ta över vardagen bara innan du berättar för någon Jag insåg tidigt att detta skulle bli en otroligt tuff graviditet och har gått gott stöd av Mvc-knuten psykolog

Tack för svar! Jag är nog sån att jag gärna håller det inom mig och drar mig undan hellre än att jag besvärar nån av mina vänner... Jag ska ta upp det med min BM när vi träffas och hoppas så klart att jag mår bättre framöver. Igår var jag inte så deppad, nästan som vanligt så förhoppningsvis stabiliserar det sig framöver.

Själva graviditeten tänker jag att den kommer jag väl klara av oavsett hur jag mår, men hur det kommer bli efter förlossningen är en annan femma.
Första barnet och en man som jobbar ute. Det finns en högst reell risk att han kanske är på jobb när det är dags för förlossning och/eller att han åker ut igen efter ett par veckor. Detta är något jag varit medveten om hela tiden så det är ingen överraskning precis, men det kommer bli tufft och det är klart det påverkar humöret.

 

[Fritidsryttare]

@Julmust
Spökveckor var ordet! Alltså jag känner knappt av att jag är gravid nu och jag antar att det är den här perioden man ska njuta?

Fick se liten på KUB förra veckan och har RUL i slutet av januari. Men vilken lyx för dig att ha tillgång till UL på jobbet.

KL
Försöker rida allt jag bara kan nu medan kroppen är glad. Är inställd på att betäcka stoet i vår så det känns som att vi har vår sista vettiga träningsperiod för ett bra tag framöver nu. Men hur länge kan man fortsätta rida, det är frågan...
Är det lite väl våghalsigt att hoppas på att kunna rida helgkurser i mars/april? En vän red ända fram till dagarna innan BF men alla har väl knappast sådan tur. Så svårt! Min BM är hästmänniska och frågade (nyfiket) hur jag har tänkt göra med att hålla igång hästen senare, dvs. om jag har någon medryttare. Har ingen medryttare och vill helst inte skaffa, låter henne hellre vila än att släppa upp någon annan. Ni andra med häst, hur har ni tänkt?

Jag har planer på att eventuellt släppa iväg ridhästen till en kompis på långtidsfoder. Inte bara för att jag är gravid utan för att jag tappat sugen på att rida och behöver ett break mentalt, har åkt som en jojo mellan olika stall och haft sjuka och skadade hästar hela hösten så jag är helt bränd. Därav blir det inte mycket ridning ens nu. Försöker släpa mig upp några dagar i veckan och hoppas kunna fortsätta med det, men hästen som rids är rätt knepig så när jag blir mer otymplig så kommer jag nog sitta av. Hade min stabila klippa varit igång så hade jag nog velat rida aktivt så länge det gått, men hon är högdräktig och allvarligt skadad så det kan jag inte.

 

[superstar]

Jag har planer på att eventuellt släppa iväg ridhästen till en kompis på långtidsfoder. Inte bara för att jag är gravid utan för att jag tappat sugen på att rida och behöver ett break mentalt, har åkt som en jojo mellan olika stall och haft sjuka och skadade hästar hela hösten så jag är helt bränd. Därav blir det inte mycket ridning ens nu. Försöker släpa mig upp några dagar i veckan och hoppas kunna fortsätta med det, men hästen som rids är rätt knepig så när jag blir mer otymplig så kommer jag nog sitta av. Hade min stabila klippa varit igång så hade jag nog velat rida aktivt så länge det gått, men hon är högdräktig och allvarligt skadad så det kan jag inte.

@Fritidsryttare Grattis till graviditeten! Oj va jag känner igen mig i allt du skriver, det kunde vara mina ord. Blev helt oplanerat gravid för två år sedan när min sambo (fast då bodde vi inte ihop än) precis åkt till Mali för 4 månaders tjänstgöring. Allt gick ju väl ändå och vi har idag världens finaste 1,5-åring men psyket mitt har fått ett par rejäla törnar under tiden, vilket nog delvis beror på hur jag mådde under den där första tiden. Hästar har jag tyvärr tappat suget på och jag sålde nyligen mitt avelssto, kändes bara som något tidskrävande som gav dåligt samvete. Det finns många saker som påverkat mitt mående, kanske framför allt att jag kämpade med en sjuk fölungen barnets första månader i livet, och det behöver såklart inte bli lika för dig, men du är klok som reflekterar över det tycker jag.

Lycka till!