Sommarföräldrar 2017 del 3

[Ray]

Ska också börja jobba snart (fast om 2 månader). Hur känns det för dig? Hur mkt ska du jobba?

Jag ska jobba 100% i 3 veckor. Sen är det semester i 4 v. Och sen börjar jag heltid igen.

Man både längtar och bävar?

 

[Rhinos]

Jag ska jobba 100% i 3 veckor. Sen är det semester i 4 v. Och sen börjar jag heltid igen.

Man både längtar och bävar?

Skönt med en mjukstart innan semestern .

Jo, lite så känns det, men mest längtar jag. Kommer säkert ändra mig när jag väl börjat jobba

 

[MalanMjöl]

Vi säger ofta dagis här hemma ändå. Svårt att lära om och lättare att säga till ett litet barn .
Skönt att ni är lediga ett tag till så har ni möjlighet att ta det långsamt om det behövs . Vad bra att hon är intresserad av de nya leksakerna. Då kan de säkert uppmuntra till lek ganska lätt.

Det känns bra att börja jobba. Har längtat efter det hela vintern . Fast det är inte riktigt lika lockande längre nu när sommaren är här och semester står för dörren.

Hon hade sovit knappt 35 min, men det är en början iaf. Hade varit lite upprörd i 10 min men sen somnat. Hoppas det går lättare och lättare nu.
Men det är skönt att ha gott om tid, för när sambon börjar jobba kommer vi båda att jobba heltid så hon kommer få långa dagar. Hoppas på att hon fortsätter att sova bra och länge så de vakna timmarna blir färre!

Åh, @MalanMjöl det låter supertufft att skola in innan ettårsdagen. För mammahjärtat liksom!

Tanken att MITT barn ska gå på förskola och att andra ska ta hand om honom känns helt orimlig... Och då jobbar jag ändå inom förskolan, vet att inskolningarna går bra trots att det är så olika från barn till barn. Oavsett vilken ålder eller fas de råkar vara i precis när de börjar så knyter de ju an till personalen och mår bra av rutiner och samspel med andra barn.

Det var värst upp till att vi gav besked om när vi skulle börja. Men ja hade ångest, särskilt när man läser här på buke eftersom man i Sverige har lättare för att vara hemma längre. Här i dk är det ganska normalt att starta omkring 1 års dagen. De är 3 nya på avdelningen som alla är omkring året, dagis är öppet från 6 månader här, det är dock inte så många som börjar så tidigt! Men det känns helt klart olustigt att veta att hon skal tillbringa fler vakna timmar med dem än med oss...

 

[Ray]

Skönt med en mjukstart innan semestern .

Jo, lite så känns det, men mest längtar jag. Kommer säkert ändra mig när jag väl börjat jobba

Jag har nog ångest för att det aldrig blir igen...
Trivs jättebra att vara hemma...

 

[Ray]

Hon hade sovit knappt 35 min, men det är en början iaf. Hade varit lite upprörd i 10 min men sen somnat. Hoppas det går lättare och lättare nu.
Men det är skönt att ha gott om tid, för när sambon börjar jobba kommer vi båda att jobba heltid så hon kommer få långa dagar. Hoppas på att hon fortsätter att sova bra och länge så de vakna timmarna blir färre!



Det var värst upp till att vi gav besked om när vi skulle börja. Men ja hade ångest, särskilt när man läser här på buke eftersom man i Sverige har lättare för att vara hemma längre. Här i dk är det ganska normalt att starta omkring 1 års dagen. De är 3 nya på avdelningen som alla är omkring året, dagis är öppet från 6 månader här, det är dock inte så många som börjar så tidigt! Men det känns helt klart olustigt att veta att hon skal tillbringa fler vakna timmar med dem än med oss...

Det är ju väldigt generöst i sverige jämfört med andra länder. Men jag tror man alltid har ångest över att lämna dom- oavsett hur gamla de är!

 

[Ray]

Lilleman gjorde debut i att ställa sig mot soffbordet. Han blev jättestolt och släppte bordet för att vifta med armarna av förtjusning...
Ja sen blev det ju stora tårar när han trillade baklänges...cry:

 

[Rhinos]

Hon hade sovit knappt 35 min, men det är en början iaf. Hade varit lite upprörd i 10 min men sen somnat. Hoppas det går lättare och lättare nu.
Men det är skönt att ha gott om tid, för när sambon börjar jobba kommer vi båda att jobba heltid så hon kommer få långa dagar. Hoppas på att hon fortsätter att sova bra och länge så de vakna timmarna blir färre!



Det var värst upp till att vi gav besked om när vi skulle börja. Men ja hade ångest, särskilt när man läser här på buke eftersom man i Sverige har lättare för att vara hemma längre. Här i dk är det ganska normalt att starta omkring 1 års dagen. De är 3 nya på avdelningen som alla är omkring året, dagis är öppet från 6 månader här, det är dock inte så många som börjar så tidigt! Men det känns helt klart olustigt att veta att hon skal tillbringa fler vakna timmar med dem än med oss...

Det är ju som det är. Man får ta och göra det bästa av situationen helt enkelt och vara trygg i att man gjort sitt bästa. Tror som @Ray att det känns olustigt oavsett när man ska lämna på förskola för första gången .

 

[Fritidsryttare]

Lilleman gjorde debut i att ställa sig mot soffbordet. Han blev jättestolt och släppte bordet för att vifta med armarna av förtjusning...
Ja sen blev det ju stora tårar när han trillade baklänges...cry:

Åh nej!! Vår lille gör också så där ibland, hans mamma blir väldigt nervös då.

 

[Ray]

Åh nej!! Vår lille gör också så där ibland, hans mamma blir väldigt nervös då.

Tur de är rätt tåliga. Jag tänker att vi är ju designade att lära oss gå...
Men liksom- håll i dig unge...

 

[hvala]

Lilleman gjorde debut i att ställa sig mot soffbordet. Han blev jättestolt och släppte bordet för att vifta med armarna av förtjusning...
Ja sen blev det ju stora tårar när han trillade baklänges...cry:

Heja baby-ray!

Vår M trillar heeela tiden, eller stångar huvudet i något. Han har tre blåmärken i pannan i detta nu. Dottern var inte alls sån, hon gjorde (och gör) bara sånt hon trodde sig behärska så hon trillade nästan aldrig. Det är så himla roligt att iaktta syskonens likheter och olikheter.

 

[Rhinos]

Heja baby-ray!

Vår M trillar heeela tiden, eller stångar huvudet i något. Han har tre blåmärken i pannan i detta nu. Dottern var inte alls sån, hon gjorde (och gör) bara sånt hon trodde sig behärska så hon trillade nästan aldrig. Det är så himla roligt att iaktta syskonens likheter och olikheter.

Sådan är vår äldsta med. Började inte gå förrän han kunde och har slagit sig ytterst få gånger? Redan nu mörker vi att lillebror är av lite annat virke. Han är i och för sig också ganska försiktig, men vågar testa mer och har större vilja att utforska saker. Det blir en helt ny utmaning

 

[Fritidsryttare]

Heja baby-ray!

Vår M trillar heeela tiden, eller stångar huvudet i något. Han har tre blåmärken i pannan i detta nu. Dottern var inte alls sån, hon gjorde (och gör) bara sånt hon trodde sig behärska så hon trillade nästan aldrig. Det är så himla roligt att iaktta syskonens likheter och olikheter.

Vad "glad" jag blir över att läsa att det är fler än vår som är en liten olyckskorp! Jag har nästan börjat fundera ibland på om det är vi som är ansvarslösa föräldrar för knodd har också blåmärken titt som tätt. Framförallt huvudet är utsatt då det ska klättras och klängas överallt hela tiden. Har tänkt att vi kanske borde vara mer överbeskyddande men samtidigt vill man ju att de ska få utforska och upptäcka på egen hand.

 

[Ray]

Första natten i spjälsäng. Han sov som en stock till halv 3. Puttade i nappen men det hjälpte inte. Han låg och stånkade och drog med nappen i spjälorna så det sjöng i hela sovrummet...
Blev att lägga honom mellan oss och der tog en stund med en arm som höll fast benen innan han somnade.
Då var jag ju klarvaken och har dessutom lite urinblåsevarning så kände mig kissnödig och kunde såklart inte somna.
Fick väcka bebis halv 8 istället för att han väcket oss 6. Och det var ju trevligt.

Vi försöker väl igen. Trevligt att kunna göra sånt som ensamma vuxna gör i sängen...

 

[Omega]

Angående att börja jobba så håller jag med det som flera av er andra skrivit, jag både längtar och bävar. Har börjat jobba lite smått, på timmar bara, och det är roligt, men känns värre att tänka på att jobba heltid, trivs med att vara hemma. Sen är det ju alltid härligt med sommaren och sambon får ju semester också så då känns det mer som att jag vill vara hemma. Nu blir det ju ytterligare en föräldraledighet för mig redan i september, så jag ska nog inte säga så mycket än.
Här i Finland är man föräldraledig i 9 månader, sedan har man möjlighet att vara hemma vårdledig tills att barnet är 3 år, men med ett ganska lågt stöd så långt ifrån alla kan ju vara det. Sen får barn under tre år inte vara på förskolan om en förälder är föräldraledig med yngre syskon. Så vår M blir ju hemma tills han är över två år. Jag har väldigt blandade känslor över det. Hoppas att det går bra förstås och att jag lyckas roa två barn hemma.. Vill inte att M ska bli uttråkad när jag måste sitta och amma och sånt.

 

[Rhinos]

Angående att börja jobba så håller jag med det som flera av er andra skrivit, jag både längtar och bävar. Har börjat jobba lite smått, på timmar bara, och det är roligt, men känns värre att tänka på att jobba heltid, trivs med att vara hemma. Sen är det ju alltid härligt med sommaren och sambon får ju semester också så då känns det mer som att jag vill vara hemma. Nu blir det ju ytterligare en föräldraledighet för mig redan i september, så jag ska nog inte säga så mycket än.
Här i Finland är man föräldraledig i 9 månader, sedan har man möjlighet att vara hemma vårdledig tills att barnet är 3 år, men med ett ganska lågt stöd så långt ifrån alla kan ju vara det. Sen får barn under tre år inte vara på förskolan om en förälder är föräldraledig med yngre syskon. Så vår M blir ju hemma tills han är över två år. Jag har väldigt blandade känslor över det. Hoppas att det går bra förstås och att jag lyckas roa två barn hemma.. Vill inte att M ska bli uttråkad när jag måste sitta och amma och sånt.

Nu går i och för sig storebror på förskola 3timmar om dagen och är lite äldre än vad din äldsta kommer vara, men jag upplever det inte som ett problem att han blir uttråkad. Däremot kan jag ofta känna mig otillräcklig eftersom de ofta kräver ens uppmärksamhet samtidigt. Storebror kan även vara lite svartsjuk på lillebror, vilket kan skapa frustration hos honom. Det kommer säkert gå bra, men det är ju helt klart skillnad att ha två jämfört med ett barn. På gott och ont

 

[Omega]

Nu går i och för sig storebror på förskola 3timmar om dagen och är lite äldre än vad din äldsta kommer vara, men jag upplever det inte som ett problem att han blir uttråkad. Däremot kan jag ofta känna mig otillräcklig eftersom de ofta kräver ens uppmärksamhet samtidigt. Storebror kan även vara lite svartsjuk på lillebror, vilket kan skapa frustration hos honom. Det kommer säkert gå bra, men det är ju helt klart skillnad att ha två jämfört med ett barn. På gott och ont

Skönt att höra att din äldsta inte blir uttråkad i alla fall Har oroat mig mycket över det. Sen är det klart att det kommer att komma utmaningar när båda vill ha uppmärksamhet, förstår känslan av otillräcklighet och misstänker att jag kommer att känna så en hel del. Har då och då under denna graviditet tvivlat på om det verkligen var rätt att det blir så tätt mellan barnen, men skäms samtidigt över de tankarna. Och nu är det ju som det är och vi får göra det bästa av det. Mest känns det bra, men klart att det finns lite oro. Sambon blir i alla fall hemma samtidigt som mig de första sex veckorna, så då får vi ju en chans att komma in i det nya livet tillsammans!

 

[Rosen-Knoppen]

Nu är vi hemma efter en vecka i Grekland. Fantastikt härligt och båda barnen har skött sig exemplariskt på flyg både dit och hem.
Skönt att komma hem till sommar Sverige också

 

[hvala]

Och vi är i Grekland nu Allt är superbra förutom att M förmodligen fick i sig något uschligt på resan och har haft diarré i två dagar. Han mår bra men det kommer överallt och jag vill inte låta honom bada. Men två eftermiddagar i rad har jag kunnat simma en timme i poolen medans M sovit i sin vagn vid poolkanten. Så lyxigt!

 

[Rhinos]

Skönt att höra att din äldsta inte blir uttråkad i alla fall Har oroat mig mycket över det. Sen är det klart att det kommer att komma utmaningar när båda vill ha uppmärksamhet, förstår känslan av otillräcklighet och misstänker att jag kommer att känna så en hel del. Har då och då under denna graviditet tvivlat på om det verkligen var rätt att det blir så tätt mellan barnen, men skäms samtidigt över de tankarna. Och nu är det ju som det är och vi får göra det bästa av det. Mest känns det bra, men klart att det finns lite oro. Sambon blir i alla fall hemma samtidigt som mig de första sex veckorna, så då får vi ju en chans att komma in i det nya livet tillsammans!

Det är nog bra att han är hemma så länge i början. Vi var också hemma tillsammans en längre period med V när han var nyfödd och det underlättade mycket . Jag tror det är svårt att avgöra om något är rätt eller fel. Det finns alltid någonting som gör att det inte är helt rätt, men det går oftast bra ändå . Sen är det klart att det säkert blir jobbigt i perioder, men det blir det nog oavsett hur många år man har mellan barnen.

 

[Ray]

Till @Omega
Jag tror precis som @Rhinos att åren mellan syskon inte spelar någon roll när det gäller känslan.
Man undrar ju hur man ska kunna räcka till. Man ger allt till ett barn och sen blir det två...
En fördel med att ha tätt är ju att barnen blir rätt jämna och kan finnas i samma rutiner. Och storasyskonet är så liten så kommer inte komma ihåg sen hur det var om det nu blir jobbigt...
Att barn har tråkigt är jobbigt för alla men inte farligt eller skadligt utan tvärtom rätt nyttigt. Jag som har ett skolbarn och ofta får gnäll om att man "döööör" av att inte ha nåt att göra eller göra tråkiga saker börjar lära mig att man som förälder får lära sig att bli hårdhudad mot gråt och gnäll...
Det blir bra!