Sommarföräldrar 2015

Status
Stängd för vidare inlägg.
Usch stackare @Equilina Jag vet precis hur det är tyvärr, drabbas ofta av bihåleinflammation och det tar tid innan det försvinner. Så fort jag får ett virus sätter det sig på bihålor.
Nasonex finns recept fritt på Apoteket numera, det får man ta som gravid. 1 gång om dagen i två veckor brukar hjälpa. Inte alltid.
Hoppas det går över snart!

Nasonex tar jag vid minsta tecken på förkylning, dvs i stort sett hela året hittills... Verkar inte blir hjälp av det alls men specialisterna envisas ändå.
 
Hur delaktiga känner sig era partners i graviditeterna? Vi nämnde detta idag, just att vara gravid är ju en sak som är svår att få båda två lika delaktiga i. Sambon berättade att han ibland känner sig lite "utanför". Han gjorde det högst troligt mer förra gången då det var väldigt rörigt med mina hormoner och han var väldigt orolig inför vad som komma skall men han pratade inte om det och vi pratade inte om graviditeten och kommande barnet på samma sätt som vi gör idag. Nu är han inte alls orolig på samma sätt och jag har bjudit in honom mycket mer då jag är mer på planeten den här gången men graviditeter är ju väldigt.. Fokuserat på mamman på många sätt även om vi (kanske speciellt jag då det är jag som vet vad jag har att dela med mig av i positivt och negativt runt graviditet och bebis) försöker dela det på det viset vi " kan". Svårt det där. Bebis bor i min kropp. Jag kan ju berätta att den mosar mig inifrån, när den sparkar, krämpor, vi kan känna på den tillsammans och prata om när vi blir 4 i familjen men det är fortfarande, som sagt, min kropp den är i just nu. Det är jag som lider av olika krämpor, det är mig hormonerna påverkar på olika sätt, det är jag som kommer att få en massa smärtor vid förlossningen och det är min kropp som förändras. På många sätt står han ju rätt maktlös även om han hjälper mig på de vis han kan för att underlätta mina dagar och försöker ta hand om mig på de sätt han kan.

Sambon säger att han inte känner sig särskilt utanför. Han är med på alla BM besök och nu går vi på föräldrautbildning tillsammans. Jag tror i ärlighetens namn att han tycker det är rätt skönt att vara kille och slippa det fysiska. Han är som vanligt mot mig och låter mig göra det jag kan, vill och orkar, litar på att jag säger ifrån om jag vill ha hjälp och det tycker jag är skönt. Jag vill inte bli inlindad i bomull.
Vårt sexliv har ju ofrånkomligt blivit lidande iom mina smärtor och det har vi pratat om. Hans inställning är att det är bara att gilla läget, jag kommer inte vara gravid för evigt. Jag saknar det men får acceptera att det inte går just nu, skönt att han inte lägger någon press på mig eller dåligt samvete.
 
Sambon säger att han inte känner sig särskilt utanför. Han är med på alla BM besök och nu går vi på föräldrautbildning tillsammans. Jag tror i ärlighetens namn att han tycker det är rätt skönt att vara kille och slippa det fysiska. Han är som vanligt mot mig och låter mig göra det jag kan, vill och orkar, litar på att jag säger ifrån om jag vill ha hjälp och det tycker jag är skönt. Jag vill inte bli inlindad i bomull.
Vårt sexliv har ju ofrånkomligt blivit lidande iom mina smärtor och det har vi pratat om. Hans inställning är att det är bara att gilla läget, jag kommer inte vara gravid för evigt. Jag saknar det men får acceptera att det inte går just nu, skönt att han inte lägger någon press på mig eller dåligt samvete.
Vad skönt att det är så. Jag tror det där fysiska är en grej som min sambo känner att han är utanför med. Att det säkert är svårt att sätta sig in i. Sexlivet har vi försökt hålla igång så gott det går här men visst är det lite meck så fort man ska försöka vända sig och det kan väl inte ses som direkt upphetsande men vi finner oss, haha.

Jag var med min sambo till tandläkaren, han är spruträdd och skulle få bedövning. Först då kunde jag verkligen förstå den maktlösheten män kan känna vid förlossning. Usch. Han var rolig efteråt. "Du upplevde det i 5 minuter, jag hade det såhär i 2 dygn på förlossningen!" :p men det var nyttigt att prova på. Vi var ändå rätt tighta på förlossningen, jag bad honom aldrig dra åt helvete och sånt man hör om utan det var ett givande och tagande. Han stöttade mig när det var tufft och jag stöttade honom när vi bestämde att vi bryter och rullar till operation i stället. Såg till att han fick lugnande för sina rädslor inför det och det gick ju bra.
 
Jag var med min sambo till tandläkaren, han är spruträdd och skulle få bedövning. Först då kunde jag verkligen förstå den maktlösheten män kan känna vid förlossning. Usch. Han var rolig efteråt. "Du upplevde det i 5 minuter, jag hade det såhär i 2 dygn på förlossningen!" :p men det var nyttigt att prova på. Vi var ändå rätt tighta på förlossningen, jag bad honom aldrig dra åt helvete och sånt man hör om utan det var ett givande och tagande. Han stöttade mig när det var tufft och jag stöttade honom när vi bestämde att vi bryter och rullar till operation i stället. Såg till att han fick lugnande för sina rädslor inför det och det gick ju bra.

Jag sa under graviditeten att jag inte skulle vilja byta plats med min man och efter förlossningen håller jag fast vid det. Dels känslan av maktlöshet, att inte kunna hjälpa till så mycket som man skulle vilja, och såklart oron för att allt ska gå bra. Jag var själv aldrig orolig eller rädd under förlossningen men jag gissar att jag varit betydligt mer orolig om det var min man som skulle gå igenom det.

Tilläggas bör väl iofs att jag hade en "enkel" både graviditet och förlossning så jag vet inte om jag hellre hade bytt plats annars ;)
 
Ligger för tillfället och bölar i soffan för att jag har bihåleinflammation igen, förra vändan för ett år sedan tog det nästan tre månader att bli av med. Så nu gråter jag för att det gör ont, att jag inte orkar något, fick ställa in dagens utflykt med lammsläpp, hälsa på unghästen och åka till en inredningsbutik. Maken tycker att han har för mycket jobb som släpar så han kan inte följa med som "stöd" heller och dottern är så klart lite besviken hon också :( Hormonerna gör säkert sitt, är inte så gråtig normalt. Och bihålorna trycker inte mindre när jag är ledsen. På toppen av allt så får jag inte medicinera med det enda som hjälpte förra gången pga graviditeten...
Stackare! Hoppas du piggnar till fort.
 
Jag sa under graviditeten att jag inte skulle vilja byta plats med min man och efter förlossningen håller jag fast vid det. Dels känslan av maktlöshet, att inte kunna hjälpa till så mycket som man skulle vilja, och såklart oron för att allt ska gå bra. Jag var själv aldrig orolig eller rädd under förlossningen men jag gissar att jag varit betydligt mer orolig om det var min man som skulle gå igenom det.

Tilläggas bör väl iofs att jag hade en "enkel" både graviditet och förlossning så jag vet inte om jag hellre hade bytt plats annars ;)
Han var liiiivrädd när vi rullades iväg till operation. Han höll en hand över hjärtat för det slog så hårt att det gjorde ont men det kändes viktigt för mig att han fick den hjälpen han kunde få.

Hade verkligen varit orolig om sambon skulle föda barn jag med. Man tar hellre smärtor och skit själv än att se andra plågas av det.
 
Min sambo känner sig nog helt ok i delaktighet. Det går ju inte att komma ifrån att det handlar mer om/kretsar mer kring/berör oss kvinnor mer. Men han kan väl ibland tycka att det är lite tråkigt när jag säger att det har sparkat mycket till exempel och så sparkar det ingenting när han är med.
 
Min sambo känner sig nog helt ok i delaktighet. Det går ju inte att komma ifrån att det handlar mer om/kretsar mer kring/berör oss kvinnor mer. Men han kan väl ibland tycka att det är lite tråkigt när jag säger att det har sparkat mycket till exempel och så sparkar det ingenting när han är med.

Min verkar också helt nöjd. Han är glad när jag är glad :) berättar ofta hur det känns och sånt. Han har även fått känna massor av sparkar, även mot huvudet när han låg mot magen en kväll!
 
Ligger för tillfället och bölar i soffan för att jag har bihåleinflammation igen, förra vändan för ett år sedan tog det nästan tre månader att bli av med. Så nu gråter jag för att det gör ont, att jag inte orkar något, fick ställa in dagens utflykt med lammsläpp, hälsa på unghästen och åka till en inredningsbutik. Maken tycker att han har för mycket jobb som släpar så han kan inte följa med som "stöd" heller och dottern är så klart lite besviken hon också :( Hormonerna gör säkert sitt, är inte så gråtig normalt. Och bihålorna trycker inte mindre när jag är ledsen. På toppen av allt så får jag inte medicinera med det enda som hjälpte förra gången pga graviditeten...

Nässköljare funkar inte? Tyckerdet är en fantastisk uppfinning när man är förkyld och helt täppt men vet inte hur detfunkar vid bihåleinflammation.
 
Nässköljare funkar inte? Tyckerdet är en fantastisk uppfinning när man är förkyld och helt täppt men vet inte hur detfunkar vid bihåleinflammation.
Tyvärr, får mest besvär i pannan och dit når den liksom inte. Idag kom provsvaren på odlingen och naturligtvis är det nån särskilt ovanlig sorts monsterbacill (eller om det nu är virus man får, lär mig aldrig) så jag har fått någon specialantibiotika nu, kan inte bara vara som alla andra liksom. Förra omgången fick jag inflammation i en ovanlig bihåla istället. 'Caus I'm special!
 
Tyvärr, får mest besvär i pannan och dit når den liksom inte. Idag kom provsvaren på odlingen och naturligtvis är det nån särskilt ovanlig sorts monsterbacill (eller om det nu är virus man får, lär mig aldrig) så jag har fått någon specialantibiotika nu, kan inte bara vara som alla andra liksom. Förra omgången fick jag inflammation i en ovanlig bihåla istället. 'Caus I'm special!

Har du fått antibiotika så är det en bakterie du har. Vilket är relativt positivt, för är det virus finns det inget att få för att bota.....

Hoppas du mår bättre snarast!

Ot. Jag drömde att min bebis blev bortrövad och fastbunden på en minimus (typ som en ponny tror jag) som sprang fritt på ett litet berg. Paniken. Då är jag glad att den är kvar i magen än!
 
Jag drömde att jag födde en flicka på 475 gram. Hon kom ut torr och fin med kläder på. Hur söt som helst och det var ingen som reagerade på att hon var så liten :p

Igår var vi på första föräldragruppen/kursen/utbildningen eller vad det nu heter. Lite flummigt, gav egentligen inte så mycket men alla var trevliga. Vi var 4 par och jag kände igen alla utom en sedan innan. Så är det när man bor på liten ort ;) Alla andra hade så små magar! Jag var visserligen längst gången men det var ju bara små söta bullar jämfört med min badboll :p

V 33 idag.
 
Ikväll är inte barnen roliga!! De har nog raveparty där nere med halsbränna, sura uppstötningar och ett söndersparkat revben som följd. Undrar hur många organ de kan sparka på samtidigt... Barnmorskan som var här och skulle lyssna på dem nyss tyckte att de var synnerligen underhållande. Tur att de kan roa någon! Har säkert hållt på en timme nu!!

En dryg vecka kvar här. Blir utsläppt 33+6. Skönt att kunna räkna ner...

På tal in sambosarnas delaktighet; han är ju den som får ordna allt det praktiska när jag ligger här så han får sin dos av att sätta sig in i babyvärlden. Han har tom fått gå på alla föreläsningar själv... Nu är han säker på att jag inte kommer kunna varken föda, amma eller knyta an till barnen eftersom jag missat denna informationen (som föreläsningarna har handlat om...) :p
 
Ikväll är inte barnen roliga!! De har nog raveparty där nere med halsbränna, sura uppstötningar och ett söndersparkat revben som följd. Undrar hur många organ de kan sparka på samtidigt... Barnmorskan som var här och skulle lyssna på dem nyss tyckte att de var synnerligen underhållande. Tur att de kan roa någon! Har säkert hållt på en timme nu!!

En dryg vecka kvar här. Blir utsläppt 33+6. Skönt att kunna räkna ner...

På tal in sambosarnas delaktighet; han är ju den som får ordna allt det praktiska när jag ligger här så han får sin dos av att sätta sig in i babyvärlden. Han har tom fått gå på alla föreläsningar själv... Nu är han säker på att jag inte kommer kunna varken föda, amma eller knyta an till barnen eftersom jag missat denna informationen (som föreläsningarna har handlat om...) :p

Ajaj, nu har ju du visserligen två stycken i magen men även många "enlings-gravida" vittnar ju om liknande upplevelser. Min bebis är ju iofs mer aktiv nu än tidigare men det är aldrig i närheten av att göra ont, nudda revben eller så. Fortfarande bara snälla buffar.

Skönt att höra att det är en annan ton i dina inlägg nu, det känns som att du ser slutet på sjukhusvistelsen iaf? Hoppas att du får komma hem och hinna vara ett tag innan de bestämmer sig för att titta ut.
 
Ajaj, nu har ju du visserligen två stycken i magen men även många "enlings-gravida" vittnar ju om liknande upplevelser. Min bebis är ju iofs mer aktiv nu än tidigare men det är aldrig i närheten av att göra ont, nudda revben eller så. Fortfarande bara snälla buffar.

Skönt att höra att det är en annan ton i dina inlägg nu, det känns som att du ser slutet på sjukhusvistelsen iaf? Hoppas att du får komma hem och hinna vara ett tag innan de bestämmer sig för att titta ut.
Japp, mår mkt bättre. Att få åka hem då och då hjälper verkligen! Bara en vecka kvar. Men de små skitarna bestämmer väl sig för att komma ut precis när jag ska åka så jag inte kommer hem iaf....
 
BM besök idag. Imorgon går jag in i v36. Magen hade växt 3cm sen sist så nu är SF måttet 35. Den har skapat sig en egen kurva stadigt uppåt :D Min viktuppgång har stabiliserats lite, 1kg upp de senaste 3v så jag har nog slutat samla vätska för tillfället iaf. Svullnaden som finns har inte blivit värre.
Bebisen hade fixerat sig, inte undra på att det har ilat mycket i underlivet.

Igår fick jag en känsla för vad som komma skall. Jag fick en rätt kraftig sammandragning som jag fick stanna upp och andas igenom. Som en kraftig mensvärk som höll i ett par minuter. Det var en rätt häftig känsla även om det gjorde ont.

Jag frågade om det var något jag skulle tänka på inför helgens spabesök och det enda jag skulle låta bli var bubbelbad, det kunde visst kanske sätta igång förlossningen (lägger det på minnet om jag går över :p) Bastu, massage och bad var inga problem sålänge det känns bra för mig :up:
 
Just det, virrpannan har varit framme igen. Efter BM besöket gick jag till Lindex och köpte en ursöt nallekofta till bebisen. I kassan skulle jag anmäla mig till deras kundklubb iom att jag gillar deras barnkläder. När jag skulle säga mitt mobilnr så började jag "070... eeeh... Nu fick jag blackout.." Hon i kassan skrattade bara och sa "jag vet precis hur det är" sen kom jag som väl var på resten av numret :D

Igår skulle jag tvätta händerna på jobbet och tyckte tvålen var bra fet och löddrade dåligt. Hade visst tagit lotion :banghead:
 
Får se om mina bebisar tittar ut först i tråden... @Honungshumlan börjar ju också närma sig.

Ny mätning idag. Ngn mm kortare nu, ca 7 mm. Rätt häftigt att se. Ena barnets huvud ligger mot. Man ser hinner och så som trycker mot livmodertappen. Inte mkt som håller emot nu! Jag fyller år på lör, de får gärna välja en egen födelsedag!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Juni 5 - Ammisan, 27 år, första barnet, södra Halland. 11 - Thera, 32 år, andra barnet, flicka, Småland. 17 - Honungshumlan, 27år...
99 100 101
Svar
2 007
· Visningar
106 124
Senast: superstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIII
  • Valet i USA
  • Skaffa barn eller inte

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp