På tal om mat... Någon som lider av cravings? Och vad i så fall?
Själv har jag inga än och hoppas att det förblir så.
Jag är ganska begränsad i min mat redan innan, när då fler saker faller bort blir det riktigt svårt att få ihop maten Hörni! Jag håller på att bli galen av alla "förstå-sig-påare"!! Det finns ju inte nån som inte har en åsikt om graviditet och barn. "Du ska inte tro att du kommer kunna rida mer sen när du har fått barn" (sagt med en liten överlägsen attityd som till ett naivt flickebarn), "det klart du kommer kunna fortsätta rida precis som innan sen (graviditet är ingen sjukdom-attityd), "va?!? Äter du inte rött kött (fjanteri-attityden), "va, mockar du? (Är du inte rädd om ditt barn-attityd), osv i all evighet!!! Set värsta är att någon kommer få rätt eftersom det finns åsikter om allt och då kommer de titta på mig med "vad-vad-det-jag-sa-blicken"
Snälla! Kan jag få göra detta på mitt sätt och ta sakerna som de kommer?!
/tillfälligt uppretad Mauen
Men vad tråkigt att vara kräsen sedan innan och begränsas mer. Jag som har varit pipig för att min nödlösning äggröra/omelett/annan äggrätt blivit "äcklig". Jag klarar nästan synen och lukten av det nu så jag kan laga det åt familjen men huu att stoppa det i min egen mun! Jag provade faktiskt en bit kokt ägg som ingick i en sallad men det var verkligen äckligt. Jag ska nog sluta gnälla då jag ändå har det ganska enkeltNej inga cravings. Däremot är några saker som jag brukar gilla helt otänkbara nu
Men vad tråkigt att vara kräsen sedan innan och begränsas mer. Jag som har varit pipig för att min nödlösning äggröra/omelett/annan äggrätt blivit "äcklig". Jag klarar nästan synen och lukten av det nu så jag kan laga det åt familjen men huu att stoppa det i min egen mun! Jag provade faktiskt en bit kokt ägg som ingick i en sallad men det var verkligen äckligt. Jag ska nog sluta gnälla då jag ändå har det ganska enkelt
Jag vet inte. Min bror tycker att kokt ägg smakar spya. Ägg är ganska speciellt.
Jag är ju en av få knäppa personer som ser fram något oerhört mot den. Det konstigaste i drömmen var att jag hade både sambo, mamma, pappa och syster där Kommer antagligen inte bry mig ett skvatt om det just då och dessutom är ju personalomsättningen hög så jag kanske inte träffar en kotte som jag känner, men drömma kan man ju så man slipper det där förbaskade BB
Vad skönt att du har jobbat på det stället, då har du ju säkert lite koll på deras rutiner också. Det måste ju vara en trygghet. Jag själv kommer föda på ett nytt sjukhus. Det enda jag vet är var man går in (samma som för ultraljudLåter som en bra plan
Jag har ju jobbat på förlossningen där jag kommer att föda och tycker att det var så fantastiskt trevligt och underbara kollegor så jag har en bild av att det ska bli kul att komma dit och träffa dem
) men det är ju betydligt mer än vad jag visste om Danderyd å andra sidan. Enligt den BM jag har, som även är deltid på förlossningen, har de vissa rutiner som skiljer sig. Vi pratade bland annat om rutinerna för kejsarsnitt och vad som händer efteråt. Jag blev opererad i vaket tillstånd och rullades sen iväg ensam till uppvaket medan sambon och bebis sattes att "glömmas bort" i förlossningsrummet. Det var inte någon trevlig upplevelse. Jag tappade min enda trygghet och han blev ensam med ett knyte. Han saknade helt "verktyg" till att hantera det, vi var ju helt nya i situationen båda två och hade behövt varandra. På sös är de mycket noga med att inte dela på nyblivna föräldrar, det händer endast i undantagsfall om det är extremt fullt då de inte riktigt kan ta ansvar för barnet då. Ta ansvar för barnet menas att de behöver kunna rädda situationen om det händer nåt med barnet, t.ex problem med andning.Jag önskar att jag kände så men jag är inte bekväm med att folk stövlar in och ska kolla på allt man gör med barnet. När vi kom hem var liksom då vi faktiskt fick lära känna vår bebis. På BB kunde personalen aldrig låta bli oss kändes det som. Det skapade en väldig osäkerhet.Åh jag tyckte att det var jättemysigt att "bo" på BB. Skulle gärna bo där några dagar igen, men jag vill inte ha fler barn, så det blir nog svårt att få en plats då.
Jag räknar med att det blir bättre den här gången, om vi måste in på BB. Jag kunde kräkas på personalen där. Och så dubbla budskap. På natten skulle barnet ha ersättning, amning " om det behövdes emellan" (hur ska man då få igång produktion?) och på dagen amning och ersättning om det behövdes. Jag fattade ingenting. Känner dock att de får tala för döva öron nu med nästa barn
konstigt att fiskarna var suddiga då -.- lär ju lukta as när man ska göra rent pumparna då..En hel natts ostörd sömn! Det var länge sen! Tror faktiskt till och med att förkylningen känns lite bättre!
Drömde om förlossningen inatt
Samma här. Det är mitt och sambons ögonblick.
Hörni! Jag håller på att bli galen av alla "förstå-sig-påare"!! Det finns ju inte nån som inte har en åsikt om graviditet och barn. "Du ska inte tro att du kommer kunna rida mer sen när du har fått barn" (sagt med en liten överlägsen attityd som till ett naivt flickebarn), "det klart du kommer kunna fortsätta rida precis som innan sen (graviditet är ingen sjukdom-attityd), "va?!? Äter du inte rött kött (fjanteri-attityden), "va, mockar du? (Är du inte rädd om ditt barn-attityd), osv i all evighet!!! Set värsta är att någon kommer få rätt eftersom det finns åsikter om allt och då kommer de titta på mig med "vad-vad-det-jag-sa-blicken"
Snälla! Kan jag få göra detta på mitt sätt och ta sakerna som de kommer?!
/tillfälligt uppretad Mauen
"Skratt" Tyvärr, från båda håll... Män verkar tycka att det är mer irriterade att man kan tänka sig att rida och ve och fasa; vilja göra något annat än vara mamma efter förlossningen! För att inte tala om reaktionen när jag tycker att sambon kan ta över någon timme när jag rider. Kvinnor är bra på att tycka saker om amning, att inte få sova, etc.
Du har rätt. Vissa dagar blir man bara mer uppretad än andra. Och vissa ger ju sig inte!
