Som hund och katt?

[orkarintemera]

(Långt!)Jag skulle behöva lite input. Vi har en mellanstor hanhund på snart 1,5 år. Han är en trevlig hund, men! Han är ett helvete för våra katter.

Vi har tre katter i hemmet, sedan innan vi köpte vår hund. De är hundvana sedan innan - dock var hon en hund som inte nämnvärt brydde sig om katterna, de samexisterade. Jag förutsatte att det skulle funka den här gången också eftersom hunden kom som valp.
Vi har sedan dag 1 passat på dom, tillrättavisat vår hund och försökt hålla isär, och släppa ihop unde kontrollerade former, men vi når inte fram till honom att lyssna utom just för stunden. Katterna kan inte röra sig i huset förrän vår hund är där och jagar, tuggar och brottas med dom.

Katt 1 bryr sig inte så mycket, hon lägger sig platt tills det yrt tussar av hennes päls över hela golvet och vi bryter.
Katt 2 vänder och fräser när hon tappar tålamodet vilket hjälper typ 1 sekund, då har hon fått in många smällar på honom. Henne lyckas han aldrig brotta ner men hon är bra less på honom, det märks.
Katt 3 är livrädd och skriker. Hon är mindre än de andra och vår hund 3-4 ggr större än hon. Hon är även njursjuk, har forl och är en riktig liten fegis, henne har vi daltat mycket med genom åren. Hon skriker när han brottar ner henne så det gör ont i mitt hjärta. Henne ser vi nästan aldrig längre.
Vi får hålla vår hund instängd när katterna ska kunna komma fram och äta. Vi har kompostgaller runt kattlådorna för att han inte ska attackera dom när de går på toa. Katterna kan aldrig komma fram och ligga och kela om inte hunden är inlåst.

Han är inte aggressiv utan för honom är de leksaker, han vill leka, brottas och busa som han gör med sina hundkompisar. Vi leker såklart också med honom. Jag har svårt att se hur vi ska kunna aktivera honom mer. Vi har tänkt att vi fortsätter vara konsekventa, säger åt honom, plockar bort honom. Men det har gått mer än ett år nu. Finns det någon som har löst problemet?

Det känns bara som en belastning att ha hund. Jag har aldrig riktigt kunnat klicka med honom på grund av det här, jag saknar mina katter in i själen, som sov hos mig i sängen förut, som hoppade upp och la sig tvärs över mig i soffan framför en film. Låg utsträckta framför brasan och myste och kom och tyst höll mig sällskap när jag hade migrän. Nu är de högst upp i sitt klätterträd eller intryckta under sängen. Jag har haft katt i hela mitt liv och kan inte tänka mig livet utan katt - men det är så det är nu i princip.

Jag är helt matt! Nu har det gått ett år och tre månader. Vi pratar om omplacering, där jag har kommit till punken där vill omplacera honom till en trevlig aktiv familj med fler hundar han kan busa med. Resten av familjen vill att vi ska ge det mer tid - allt ansvar för hunden ligger dock på mig - utöver lek och promenader. Mer och mer försöker jag fösa över ansvaret på de andra i familjen, men då blir liksom inte klorna klippta, pälsen inte borstad eller trimmad.

Jag vet att han är en unghund fortfarande. Men jag VILL inte längre. Det blir ju inte bättre. Jag måste få höra solskenshistorier - eller klokt input, annars flyttar jag snart ut själv. Omplacera katterna är INGET alternativ.


Har ett anonymt nick och är det någon jag känner privat så ta det gärna via pm för jag vill kunna ventilera det här anonymt, det finns både ilska, frustration och skam med i den här bilden...

 

[Unafraid]

För katternas skull - omplacera hunden. De lever under terror dagligen utifrån vad du beskriver.

 

[Nota]

Långt ifrån alla hundar funkar med katter.
Vill du hellre ha katterna än hunden så omplacera hunden till någon som uppskattar den och har orken och som inte har katter hemma
Inga konstigheter ibland funkar det bara inte.

 

[Raderad medlem 120709]

Den hunden hade fått flytta ögonaböj om det var hemma hos mig. Katterna har inte valt att ha en brötig hund som de måste förhålla sig till, och de ska inte behöva leva med det för att resten av familjen inte vill se klarsynt på saken. Är du dessutom nästan helt ensam i att faktiskt ta hand om hunden ordentligt så är valet för mig solklart. Det ska vara roligt att ha djur, inte bara kännas som en belastning. Ibland funkar det inte oavsett hur man bär sig åt, det betyder inte att det är fel på någon av de inblandade, bara att man inte passar ihop.

 

[Piaff]

Det blir ju synd om katterna, och om de går först för dig så omplacera hunden! Vår katt (14 år) funkade helt ok med pappas förra schäfer, de samlevde, men senare med den yngre schäfern blev det samma terror som du beskriver nu, och katten lämnade knappt källaren. Sen köpte jag och sambon huset och pappa flyttade med schäfern och vi kom med våra hundar som är vänligt nyfikna men inte påflugna och katten är lugn och nöjd igen, rör sig i hela huset och sover i soffan igen.
Om det dessutom mest är du som sköter hunden och resten av familjen inte deltar och tar ansvar så blir det ju dessutom än mer jobbigt för dig, och det ska ändå vara roligt att ha djur, det ska ju vara berikande, inte en börda och källa till skam, det mor inte hunden bra av heller! Hoppas det löser sig för er

 

[orkarintemera]

Vill förtydliga att resten av familjen gör en hel del för hunden, inser att jag är orättvis där, de leker, promenerar, stimulerar, matar - jag har släppt så mycket ansvar jag kan på dom för att jag är så less och förbannad på hunden (eller på situationen men just nu går de in i varandra) och de gör absolut en hel del i vardagen, men de skulle inte fixa ansvaret av hund helt själva (pälsvård, klovård, sånt) vilket de motvilligt håller med om. Men de älskar ju hunden och vill ge det mer tid. Jag känner mest att vi drar på ett oundvikligt beslut, men jag är bara en av fyra tvåfotade medlemmar i familjen. Däremot mår tre av fyra fyrfotingar dåligt. Och jag

Men ja, jag ser vad ni skriver, det är ganska på pricken vad jag känner, att ha ett husdjur ska vara berikande, inte en börda och källa till skam, så klokt skrivet @Piaff.

Fortsätt gärna skriva, jag famlar efter halmstrån att lösa situationen för att resten av familjen ska må bättre och jag ska kunna förlika mig med situationen. Jag ser hur dumt det låter när jag skriver det, men vill inte att det ska bli ett förhastat beslut. Och våndas för att skriva till uppfödaren "Hej... vi överväger att omplacera xx, för att han funkar inte ihop med katterna"

 

[Nota]

Vill förtydliga att resten av familjen gör en hel del för hunden, inser att jag är orättvis där, de leker, promenerar, stimulerar, matar - jag har släppt så mycket ansvar jag kan på dom för att jag är så less och förbannad på hunden (eller på situationen men just nu går de in i varandra) och de gör absolut en hel del i vardagen, men de skulle inte fixa ansvaret av hund helt själva (pälsvård, klovård, sånt) vilket de motvilligt håller med om. Men de älskar ju hunden och vill ge det mer tid. Jag känner mest att vi drar på ett oundvikligt beslut, men jag är bara en av fyra tvåfotade medlemmar i familjen. Däremot mår tre av fyra fyrfotingar dåligt. Och jag

Men ja, jag ser vad ni skriver, det är ganska på pricken vad jag känner, att ha ett husdjur ska vara berikande, inte en börda och källa till skam, så klokt skrivet @Piaff.

Fortsätt gärna skriva, jag famlar efter halmstrån att lösa situationen för att resten av familjen ska må bättre och jag ska kunna förlika mig med situationen. Jag ser hur dumt det låter när jag skriver det, men vill inte att det ska bli ett förhastat beslut. Och våndas för att skriva till uppfödaren "Hej... vi överväger att omplacera xx, för att han funkar inte ihop med katterna"

Du tycker det är jobbigt att klippa päls och klor?
Det är liksom det allra mest basic skötsel, jag tycker absolut inte ni ska behålla hunden om inte ens detta fungerar.

 

[athena_arabians]

Det är ett vidrigt liv för katterna och de ska inte behöva vänta på att det eventuellt blir bättre. Det har gått för långt redan i mina ögon, jag tycker så synd om katterna

Att resten av familjen har en annan åsikt är totalt irrelevant eftersom de bevisligen inte ser eller vill se hur dåligt katterna mår.

Hunden skulle helst ha varit väck därifrån redan igår.

 

[Red_Chili]

Omplacera. Framförallt om hunden ska vara ditt ansvar och du inte vill. Då har familjen faktiskt ingenting att säga till om, de får helt enkelt acceptera att ALLA djur förtjänar att ha det bra och bli väl omhändertagna. Tänker de inte bidra till det, då ska de inte heller ha djur. Du själv ska inte ha djur som du inte klickar med och dina katter ska inte behöva bli terroriserade. Hunden kan garanterat få det bra hos någon annan förutsatt att ni är noga med en omplacering. Kommer hunden från seriös uppfödare så hjälper denne garanterat till med att tex förmedla kontakt till potentiell köpare.

 

[Enya]

Du tycker det är jobbigt att klippa päls och klor?
Det är liksom det allra mest basic skötsel, jag tycker absolut inte ni ska behålla hunden om inte ens detta fungerar.

Var läser du det?

 

[orkarintemera]

Du tycker det är jobbigt att klippa päls och klor?
Det är liksom det allra mest basic skötsel, jag tycker absolut inte ni ska behålla hunden om inte ens detta fungerar.

Det skrev jag inte. Jag fixar det såklart, jag har fixat det i 15 år på min gamla hund och fortsätter. Det går ingen nöd på hunden (eller katterna) vad gäller sånt. Har formulerat om svaret några gånger men det låter inte bra på nåt sätt, men ja. Det var mer att skulle jag inte göra det skulle det inte bli gjort, fast jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tyckte det hade någon relevans i inlägget. Men hunden går ingen nöd på vad gäller basic skötsel, alls. Möjligen lite begränsat med kärlek från mitt håll...

Och jag gör allt jag kan för katterna också, de ligger inte hela dagarna och trycker utan givetvis försöker jag hålla interaktioner till ett minimum så att de kan ha det bra på sina olika håll - men jag vet inte hur länge jag orkar bara. Jag vill bara att det ska bli bra, för alla oss åtta i familjen.

 

[Nota]

Var läser du det?

Att ts försöker få dom andra i familjen att klipp päls och klor men då blir det inte gjort..
Jag klipper ensam flera hundar ser inte det som en belastning alls.

 

[Nota]

Det skrev jag inte. Jag fixar det såklart, jag har fixat det i 15 år på min gamla hund och fortsätter. Det går ingen nöd på hunden (eller katterna) vad gäller sånt. Har formulerat om svaret några gånger men det låter inte bra på nåt sätt, men ja. Det var mer att skulle jag inte göra det skulle det inte bli gjort, fast jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tyckte det hade någon relevans i inlägget. Men hunden går ingen nöd på vad gäller basic skötsel, alls.

Och jag gör allt jag kan för katterna också, de ligger inte hela dagarna och trycker utan givetvis försöker jag hålla interaktioner till ett minimum så att de kan ha det bra på sina olika håll - men jag vet inte hur länge jag orkar bara.

Men du tycker ju uppenbarligen det är jobbigt att fixa själv eftersom du skriver att det inte blir gjort om du inte gör det själv.
Och tycker man det är så jobbigt att klippa päls och klor är det väl lika bra att omplacera hunden det är några timmar i månaden en bråkdel av vad hund tar varje dag.

 

[Enya]

Innan ts ändrade svaret.

Aha.

 

[Raderad medlem 120709]

Men du tycker ju uppenbarligen det är jobbigt att fixa själv eftersom du skriver att det inte blir gjort om du inte gör det själv.
Och tycker man det är så jobbigt att klippa päls och klor är det väl lika bra att omplacera hunden det är några timmar i månaden en bråkdel av vad hund tar varje dag.

Men skärp dig. Vad får du ut av att skuldbelägga TS på det här viset? Klart som fan att man får tycka det är drygt när man om och om igen är den enda som sköter de grejerna fast man har en hel familj att dela ansvaret med. Man är inte automatiskt en dyngkass hundägare för det.

 

[orkarintemera]

Men du tycker ju uppenbarligen det är jobbigt att fixa själv eftersom du skriver att det inte blir gjort om du inte gör det själv.
Och tycker man det är så jobbigt att klippa päls och klor är det väl lika bra att omplacera hunden det är några timmar i månaden en bråkdel av vad hund tar varje dag.

Skötselfaktorer har ingenting med ett ev. omplaceringsbeslut att göra.

 

[Enya]

Men du tycker ju uppenbarligen det är jobbigt att fixa själv eftersom du skriver att det inte blir gjort om du inte gör det själv.
Och tycker man det är så jobbigt att klippa päls och klor är det väl lika bra att omplacera hunden det är några timmar i månaden en bråkdel av vad hund tar varje dag.

Det behöver ju inte vara jobbigt att fixa själv, bara ett kallt fakta att resten av familjen inte riktigt deltar i allt vad som innebär att ha hund. Ett vanligt scenario när man har djur, speciellt bland barn/ungdomar, som helst bara vill göra det roliga och smiter undan för saker de inte tycker är lika skoj. Då blir ansvaret någon annans, ofta en förälder. Fakta liksom.

Att det är en god idé att omplacera hunden eftersom den inte låter bli katterna håller jag med om, men jag tolkar inte alls TS som att det är jobbigt att ta hand om hunden i övrigt egentligen, situationen har påverkat relationen till hunden så att det inte är roligt att ha hund, men inte förmågan att ta hand om djuret.

 

[Enya]

Att ts försöker få dom andra i familjen att klipp päls och klor men då blir det inte gjort..
Jag klipper ensam flera hundar ser inte det som en belastning alls.

Nu ändrade du ditt inlägg...

Du läser in väldigt mycket i TS inlägg som inte verkar stå där. TS beskrev en stituation där familjen vill ha kvar hunden och då har TS lagt över mer ansvar på dem eftersom det är DE som vill ha kvar hunden och inte TS. De fixar dock inte allt med hunden. Det har inget att göra med att det är jobbigt med kloklippning. Bara att de som vill ha kvar hunden inte fixar att ta hand om hunden till 100 % men den som tycker att den ska omplaceras är den som har huvudansvaret trots allt.

 

[McFlurry]

Du tycker det är jobbigt att klippa päls och klor?
Det är liksom det allra mest basic skötsel, jag tycker absolut inte ni ska behålla hunden om inte ens detta fungerar.

Fast det var väl lite hårt skrivet? Jag tycker det absolut värsta med att ha hund är att klippa klorna. Tycker inte pälsvård är roligt. Har två hundar av trimras och trimmar de själv + klipper klorna. Jag får ju bara göra det liksom, ett nödvändigt ont

 

[McFlurry]

@orkarintemera Vilken jobbig situation!

Min yngsta hund (han fyller 3 år i maj) är och har alltid varit jobbig med min katt. Det blir saaaakta bättre. Det har dock aldrig varit riktigt så illa som det låter som att det är för er. Katten tycker dessutom att det är kul att provocera hunden när hon är på bushumör så ibland får hon faktiskt skylla sig själv när han är jobbig mot henne För min del så löser det sig för att mitt hus funkar att dela av på ett smidigt sätt med grindar. Och att jag kan platsa hunden när jag hör att katten är på väg. Så har tyvärr inget supertips att dela med mig av