Jag har beskrivit skadan i en annan tråd här på forumet, ska se om jag lyckas länka till den...
Skada i bakknä, inlägg nr 20.
Hälta upptäcktes för 1,5 år sedan, och sedan tog det ett tag innan diagnos ställdes. I december -20 opererades bakknät med titthål. Då såg man att skadan var större än vad som framkom på ultraljudet, och den planerade åtgärden kunde inte genomföras. Men bedömningen är att hästen gått med denna skada länge och ändå klarat sig väldigt bra, därför var prognosen inte så illa som man kunde tro. Hästen svarade också väldigt bra på rehab, som mest görs i skritt.
I somras kom ett bakslag. Eller, bakslag är kanske att överdriva. Hon verkar ha stagnerat på en nivå som inte är helt ohalt. Då hade jag under ca 1 månads tid lagt in galopp i korta intervaller, och sedan ytterligare lite galopp på rakt spår i ytterligare någon månad. Efter allt skrittarbete så måste jag säga att hästen gjorde bra galoppfattningar, men hon blev ju så himla glad så det spritte ut i varenda muskel!
Mitt mål var såklart att hon skulle komma tillbaka fullt ut, men det är ser i nuläget väldigt osannolikt ut. Det är väl mest det som gör att min motivation tryter, tillsammans med det mörka vintervädret. Vi hade ett avbrott med rehaben då det plötsligt kom väldigt mycket snö här i början av december. (Jag bor i norra Skåne.) Hästarna hade inte snösulor utan gick på höga styltor i hagen. Att ge sig ut med släpet var inte att tänka på som vi bor, faktum är att släpet var insnöat under mer än två veckor. All tid jag inte var på jobbet ägnades åt skottning, för åkaren som kör för oss hade rätt mycket annat just den här tiden...
Sedan var även ridbanan omöjlig att utnyttja, 4 dm snö, under det is. Egentligen är "pulsa i snö" en jättebra övning för henne, men det fick hon just då sköta själv i hagen.
När jag sedan kunde börja promenera igen blev hästen nästan galen av lycka att äntligen få komma ut från gården.
Även en konvalescent tant behöver se sig om för att hålla humöret uppe!
Sedan finns det såklart positiva sidor också. Hästen gillar att vara igång, trots att den är halt. Veterinären har uttryckt sig som att "den blir inte bättre, men låt hästen göra vad den tycker är roligt och avbryt om den visar missnöje". Men för att livet ska vara roligt behöver de här små rehab-övningarna skötas ofta. Utan dessa kommer det att gå utför snabbare, så jag måste helt enkelt fortsätta med rehaben vare sig jag har lust eller ej. Och när det regnar på tvären och är mörkt sedan flera timmar när jag kommer hem från jobbet, så är inte hästen heller jättesugen på att gå ut och göra skrittövningar i 20 minuter. Stannar i stalldörren och markerar "Ser du inte vädret?"
