Ja det här med att skritta uppsuttet istället för promenader har jag också alltid svårt med. Känns så himla meningslöst, tar bara en massa extra tid eftersom all utrustning ska av och på
Min opererades för tre veckor sen så det är väldigt nyligen. Hon har bara stått i hagen sen början av oktober dock, sen har jag haft kontakt med flera olika veterinärer och med mitt försäkringsbolag innan det blev av… Oj förstår att din inte gick att rensa upp! Min hade skada på två ställen på brosket, dock väldigt avgränsat och som mest 2 cm långt. Återkommer absolut om vad som sägs med stancellerna!
Ja det här med att skritta uppsuttet istället för promenader har jag också alltid svårt med. Känns så himla meningslöst, tar bara en massa extra tid eftersom all utrustning ska av och på
Möjligen om man kunde ge sig ut på längre härliga skritturer i skogen, men det vågar inte jag för hästen är oftast koko efter all vila
Min har varit skadad varje år, tidigare har jag alltid tömkört och longerat innan jag börjat rida just för att det känts för osäkert. Jag har bara sagt att veterinären att ”nej, det går inte! Kan vi göra en plan som inkluderar arbete från marken istället?”
Får nog be om det! Hon går absolut att hantera men hon är lugnare på marken och tänker att det borde vara bättre för henne. Hon är ju dock 15 så hon har ingen ursäktMin har varit skadad varje år, tidigare har jag alltid tömkört och longerat innan jag börjat rida just för att det känts för osäkert. Jag har bara sagt att veterinären att ”nej, det går inte! Kan vi göra en plan som inkluderar arbete från marken istället?”
Nu är min äldre, hon blir 6 i år och hanterar sin energi bättre än när hon var yngre. Får se hur jag gör denna gång när det väl är dags
Man kan ju få lugnande utskrivet också! Det har jag fått ge för att promenader och även tömkörning osv ska vara lugnt och stadigtFår nog be om det! Hon går absolut att hantera men hon är lugnare på marken och tänker att det borde vara bättre för henne. Hon är ju dock 15 så hon har ingen ursäkt
Fick plegg första gången hon skulle ut i sjukhagen och den är inte slut… Så det är ju absolut ett alternativMan kan ju få lugnande utskrivet också! Det har jag fått ge för att promenader och även tömkörning osv ska vara lugnt och stadigt
Håller med. Det är först när man börjar lägga in annat än skritt som det känns meningsfullt att sitta på. Och jag tycker att om jag har promenerat 6 km med hästen så behöver jag inte ge mig ut och springa sedan.Ja det här med att skritta uppsuttet istället för promenader har jag också alltid svårt med. Känns så himla meningslöst, tar bara en massa extra tid eftersom all utrustning ska av och på
Möjligen om man kunde ge sig ut på längre härliga skritturer i skogen, men det vågar inte jag för hästen är oftast koko efter all vila
) Fördelen är att det inte är så dramatiskt att börja rida då, när de redan varit ute och promenerat längre sträckor. Den värsta energin är borta, och de har fått se sig om utanför gården.
Jag orkar iofs inte gå särskilt långt, är latHåller med. Det är först när man börjar lägga in annat än skritt som det känns meningsfullt att sitta på. Och jag tycker att om jag har promenerat 6 km med hästen så behöver jag inte ge mig ut och springa sedan.
Jag går ganska mycket med hästarna annars också, just om det är skrittjobb som ska göras. Det är en vana jag började med när vi hade en stegtävling på jobbet, och jag började gå till och från ridhuset för att få ihop alla dessa steg jag behövde. (Inte för att jag är tävlingsmänniska, men jag ville vara bäst i min grupp
Idag har vi promenerat 3,5 km, men det kändes på slutet att hon kände av sin skada. Jag får backa lite och jobba med styrka istället några dagar. Ridbanan är töad, nu ska bara vattnet rinna undan, så blir det bomträning.
Lite liknande beteende som hos min dam, från jättefin till tvärstopp. Hon har också haft återkommande perioder av dålig bjudning under åren, men oftast endast i högergaloppen...börjar ju fundera på om det kan vara nåt ligament som spökar där också.Har ni bedövat hovleden separat för att se så det inte är den som gör ont?
Hoven är ett elände. Mitt råd är att be veterinärer remittera dig till MR.
Även jag har god erfarenhet av MRvid hovproblem. Min häst blev bra snabbt efter MR tack vare att rätt behandling kunde sättas in. Men först kan man ju kolla sånt som faktiskt går att kolla, tex bedöva hovleden och göra ett försök till ul av ligamenten.Hoven är ett elände. Mitt råd är att be veterinärer remittera dig till MR.
Efter sex månaders vila, röntgen, sprut i led osv var det MR som till sist visade sig visa vad som var orsaken till vår hästs lilla, men dock synliga hälta.
Hade jag gjort om samma procedur idag, så hade jag velat gjort MR tidigare. Det var sex långa månader med olika bud, återbesök osv.
Jag led, men mest synd var det om hästen.
Sjukhage, livsfarliga promenader på hårt underlag på understimulerad och ledsen häst var vardag sept-nov. Gärna i hällregn.
Usch, jag minns denna tid med stor sorg och vemod och jag känner med dig och alla andra i denna tråd. ❤
Det slutade inte bra för vår häst, men tack vare MR så visste vi iallafall vad som orsakade hans hälta.
Det var ligament inne i hoven som var trasiga
Sedan såg det ut att läka fint, de kom på återbesök en gång i veckan. Efter drygt en månad så kom bihåleinflammationen tillbaka. In med pencillin igen (andra rundan nu), det bet inte alls och han var riktigt påverkad av det hela. Så strax innan jul så bokade vi tid på klinik för att röntga skallen, operera och sätta in dränage som han stått med sen jul. Operationen gick bra, han var jättepigg när vi hämtade hem honom och det såg lovande ut. Men snoret försvann inte... Och när tredje pencillinkuren tog slut började det tjockna igen och jag märkte att han blev medtagen igen. Nu står vi här, dränaget ska plockas nästa vecka och det ser inte bättre ut. En fjärde pencillin- och smärtstillande kur ska sättas in idag men jag tror att jag måste börja tänka på slutet. Han blev ju 26 i år min gubbe och var fram till i höstas fullt igång, men vad gör man när en infektion inte vill ge med sig? Åh fy så jobbigtJag står i en jobbig period just nu. I början av hösten fick min gamla gubbe en infekterad tand som skapade bihåleinflammation. Tanden fick vi ut, med hjälp av en komplicerad operation eftersom den satt som berget och sen sprack så de fick öppna upp och leta tandfragment i flera timmar.
Sen bihåleinflammationen kom tillbaka i slutet av november så har jag haft en riktigt mörk period. Jag känner i maggropen att det här nog inte blir bra, och jag gråter flera gånger om dagen. Det är hemskt att se sin bästa vän sen 21 år må dåligt och känna sig så maktlös när inget man gör verkar hjälpa.
(Till råga på att det är jobbigt med sjukt djur så tar inte försäkringen det här och jag börjar få pengaångest också för att det närmar sig 100' och vi vet fortfarande inte vad som orsakar det.)
Det var precis så vi gjorde, men det var långa perioder emellan de olika undersökningarna. Först efter fem månader fick vi tid.
Vi fick också en onödigt lång process. Det är ju undersökningar som kan göras på klinik första besöket egentligen, väldigt dåligt när det dras ut på tiden.
Tyvärr gjordes inte separat bedövning av hovled innan nervblockaden lades, eftersom vet av olika anledningar inte tyckte att det var troligt att smärtan härrörde därifrån. Jag ifrågasatte det efteråt, och vi kom överens om att bedöva leden innan vi röntgar vid nästa besök.
Jo, jag har förstått att MR ofta är enda chansen för att kunna ställa diagnos när det kommer till kluriga hovhältor. Remiss har även förts på tal av vet. Tyvärr så kommer det inte att vara ett alternativ för oss, då hästen är så pass svårtransporterad och vi har 40 mil till närmsta klinik med MR. Om diagnos inte kan ställas på hemmaplan kommer han därför att få somnaHoven är ett elände. Mitt råd är att be veterinärer remittera dig till MR.
Efter sex månaders vila, röntgen, sprut i led osv var det MR som till sist visade sig visa vad som var orsaken till vår hästs lilla, men dock synliga hälta.
Hade jag gjort om samma procedur idag, så hade jag velat gjort MR tidigare. Det var sex långa månader med olika bud, återbesök osv.
Jag led, men mest synd var det om hästen.
Sjukhage, livsfarliga promenader på hårt underlag på understimulerad och ledsen häst var vardag sept-nov. Gärna i hällregn.
Usch, jag minns denna tid med stor sorg och vemod och jag känner med dig och alla andra i denna tråd. ❤
Det slutade inte bra för vår häst, men tack vare MR så visste vi iallafall vad som orsakade hans hälta.
Det var ligament inne i hoven som var trasiga
