Jag är väldigt smärttålig. Jag skadade mig illa som 15-åring och fick svår whiplash med frakturer, avslitna ledband och mycket nervskador. Och kotkompressiner i bröstryggen.
Jag fick av det fibromyalgi och värsta av allt: Hortons. Hortons kallas självmordshuvudvärk pga enormt höga statistik på självmord till följd av smärtan. Så jag har liksom fått lära mig hantera det.
Tack och lov kan min sambo via kiropraktik hålla Hortons borta på mig. De smärtanfallen är helt olidliga. Jag bara spydde och behövde vara i ett tyst och mörkt rum utan att någon rörde vid mig. Det kunde pågå i skov 1-2 månader i stöten. Förut blev jag livrädd när jag kände det som brukade förvarna om attack, ett litet begynnande tryck bakom ögat. Men numer vet jag att det blir inte värre.
Jag har alltid ont och kommer väl förmodligen ha det. Men jag fick bra hjälp av smärtpsykolog som ung för
Jag har tex blivit översprungen av en häst och slitit sönder ligamenten i ena fotleden och den var som en elefantfot i svullnad. När min sjukhus-skjuts kom med bilen hjälpte en elev mig som stöd då jag hoppade ut.
Någon på stallplanen sa ngt om att "Det är ju bra iom att som du skrattar kan det ju inte vara ngt allvarligt." En annan svarade då att: "tuaphua kan lika gärna brutit alla ben i kroppen. Hon skulle skratta iaf."
Samma när jag fått axeln ur led och sjukhusfolket ville klippa sönder tröjan för att kunna undersöka innan de gav ngt mot smärtan för att sedan dra tillbaks axeln i rätt läge så pep jag förtvivlat. "Neeej! Min nya tröja!"
Så de gick med på att försöka dra av mig den och muttrade om "Galna hästtjejer".
När jag jobbat som problemlösare måste jag kunna tänka klart även om jag gör illa mig. Annars kan jag dö. Så jag har fått träna på att tåla smärta.
Nu är tack och lov ovanstående enda gångerna jag skadat mig illa. Och båda två ggr var jag dum och gick mot magkänslan för att hjälpa någon jag känner som jag sett satt sig i en omöjlig sits och jag hade för lite tid för att lösa det safe. Så korkat!
Men saker kan gå fel annars också och jag får inte bli rädd eller tappa fokus.
Däremot är jag EXTREMT känslig för när saker är varma. Jag bränner mig jättelätt både vad gäller att hålla i saker och stoppa varmt i munnen. Sånt som andra tycker är lagom varmt bränner jag mig på. Det funkar inte att bara härda igenom liksom. Totalt omöjligt!