Sv: Smart häst, hur långt kan jag pusha?
Men i tisdags hade vi som vanligt en diskussion om att han ska stå still när jag ska upp, jag hoppar alltid upp från en upp och ner vänd vattenbalja, rund, för jag vet att han är känslig runt magen så när sadelgjorden drar blir han upprörd, så jag har valt att vänta att hoppa upp direkt från marken.
Han försökte gå när jag skulle upp så körde jag min teknik jag drev runt honom i en liten liten cirkel runt den här baljan för att trötta ut honom och för att han skulle fatta att jag kommer fortsätta såhär tills han väljer den enkla vägen att stå still, så när jag sen stannade honom stod han still, jag kunde hoppa upp tills jag bad om något annat.
Håll inte på och bråka med en unghäst som precis håller på att ridas in. Går han fram så backa tillbaka honom, beröm, och hoppa upp. Stressa inte igång en massa otrevligheter.
Handlar det om ett/två steg framåt så hade jag inte brytt mig överhuvudtaget - kan mycket väl vara ett sätt för honom att balansera sig när ryttaren kommer upp på ryggen. Går han däremot aktivt iväg från dig så är ju prio ett att göra uppsittningen (= ridningen) trevlig och rolig för honom. Inte att göra den än mer negativ. Ge godis när han står still, ha medhjälpare som håller i honom och beröm.
Men då istället gick han bara några steg, sen stannade han, då fick jag pusha honom så han gick några steg till sen stannade honom. Respekten fanns inte alls där. Sen när vi var längst bort på ridbanan "efter många om och men" Fick han världens framåtbjudning tillbaka till baljan och stannade där och bad mig stiga av. Så han är väldigt smart, först skrattade jag bara, men sen pushade jag iväg honom till grinden ut från ridbanan och hoppade av där.
Tycker inte om detta med att prata om "respekt", särskilt inte när det kommer till en unghäst som håller på att lära sig. Hela diskussionen viker bort från "inlärning" och in på något annat - han ska bara acceptera... allt? Sedan skriver du dessutom att han skyndade sig tillbaka till baljan för att slippa sin ryttare.
Det är sån trist stämning mellan oss nu för tiden, vi brukar ha jättekul och bra sammarbete men... antingen är jag alldeles för snäll och borde kanske pusha till den gräns där han gör allt för att slippa för att han ska lära sig att jag inte ger mig. Men det tar emot för jag vill ha ett sammarbete, jag vill att han ska vilja göra som jag vill, jag vill inte behöva pusha fram det mer än nödvändigt.
Fast du pushar ju nu, vilket jag antar skapat hela den här negativa spiralen. Han vill inte, han gör negativa associationer till ridningen. Du skriver först att han brister i respekt, och att du kanske borde pusha till den gräns där han gör allt för att slippa för att han ska lära sig att jag inte ger mig - sedan skriver du att du vill ha ett samarbete.
Samarbete är kommunikation, det vill säga tvåsidig, inte att han visar obehag och då blir bestraffad, eller att han ska lära sig att alltid lyda no matter what. Då snackar vid monolog - en pratar och en lyder/lyssnar.
Han verkar tycka det är skittråkigt, tömkörningen går jättebra det tycker han är kul, i longeringen vill han bara slippa undan för han tycker att han kan det nu och det är sååååå booooring och enformigt så det finns inte. Då lägger jag ändå in många tempoväxlingar osv då vill han tjafsa ett tag för att visa hur tråkigt han tycker det är, tills han ger sig och gör precis som jag säger.
Longering on mass är ju astråkigt för en häst... oftast. Springa runt, runt, runt, med avsaktningar/ökningar emellanåt. Hur spännande är det på en skala. ; ) Det sliter dessutom på benen. Tömkör istället då, och longera mer sällan.
Så på marken känner jag att där funkar det lite att pusha över gränsen för då märker jag att han fattar att så länge han gör som jag vill så blir det den enklaste vägen. Men på ryggen känns det så annorlunda för de känns lite fel, det här med ridning är ändå ganska nytt för honom, så jag vet inte jag är kluven, hur långt kan jag puscha? Jag vill inte göra honom arg så jag driver honom till att vilja kasta av mig, men är det det jag måste göra sen hålla mig kvar? gud vad långt det här blev, men om någon kan hjälpa mig så uppskattar jag det....^^
Jag tror att du ska släppa lite av hierarkitänket som återkommer hela tiden i din text. Det är en häst, han gör det som känns bäst för tillfället. Han tycker inte om ridningen eftersom den är negativ för honom. Gör ridningen mer positiv då!
Håller med dem ovan som skrivit att han ska gå fram och du ber honom. Men jag tycker också att du beskriver en väldigt tråkig situation, men en nedstämd häst som inte vill vara med och som inte får gehör för vad han uttrycker - då beskrivs han som olydig.
Skapa en situation där han inte kan göra fel och beröm. Beröm allting som är neutral, bra, eller utmärkt. Sitt upp längst ned på ridbanan och rid upp till stallet, beröm och hoppa av. Gör det enkelt för honom att få beröm, och var inte så fokuserad på att korrigera.
Men i tisdags hade vi som vanligt en diskussion om att han ska stå still när jag ska upp, jag hoppar alltid upp från en upp och ner vänd vattenbalja, rund, för jag vet att han är känslig runt magen så när sadelgjorden drar blir han upprörd, så jag har valt att vänta att hoppa upp direkt från marken.
Han försökte gå när jag skulle upp så körde jag min teknik jag drev runt honom i en liten liten cirkel runt den här baljan för att trötta ut honom och för att han skulle fatta att jag kommer fortsätta såhär tills han väljer den enkla vägen att stå still, så när jag sen stannade honom stod han still, jag kunde hoppa upp tills jag bad om något annat.
Håll inte på och bråka med en unghäst som precis håller på att ridas in. Går han fram så backa tillbaka honom, beröm, och hoppa upp. Stressa inte igång en massa otrevligheter.
Handlar det om ett/två steg framåt så hade jag inte brytt mig överhuvudtaget - kan mycket väl vara ett sätt för honom att balansera sig när ryttaren kommer upp på ryggen. Går han däremot aktivt iväg från dig så är ju prio ett att göra uppsittningen (= ridningen) trevlig och rolig för honom. Inte att göra den än mer negativ. Ge godis när han står still, ha medhjälpare som håller i honom och beröm.
Men då istället gick han bara några steg, sen stannade han, då fick jag pusha honom så han gick några steg till sen stannade honom. Respekten fanns inte alls där. Sen när vi var längst bort på ridbanan "efter många om och men" Fick han världens framåtbjudning tillbaka till baljan och stannade där och bad mig stiga av. Så han är väldigt smart, först skrattade jag bara, men sen pushade jag iväg honom till grinden ut från ridbanan och hoppade av där.
Tycker inte om detta med att prata om "respekt", särskilt inte när det kommer till en unghäst som håller på att lära sig. Hela diskussionen viker bort från "inlärning" och in på något annat - han ska bara acceptera... allt? Sedan skriver du dessutom att han skyndade sig tillbaka till baljan för att slippa sin ryttare.
Det är sån trist stämning mellan oss nu för tiden, vi brukar ha jättekul och bra sammarbete men... antingen är jag alldeles för snäll och borde kanske pusha till den gräns där han gör allt för att slippa för att han ska lära sig att jag inte ger mig. Men det tar emot för jag vill ha ett sammarbete, jag vill att han ska vilja göra som jag vill, jag vill inte behöva pusha fram det mer än nödvändigt.
Fast du pushar ju nu, vilket jag antar skapat hela den här negativa spiralen. Han vill inte, han gör negativa associationer till ridningen. Du skriver först att han brister i respekt, och att du kanske borde pusha till den gräns där han gör allt för att slippa för att han ska lära sig att jag inte ger mig - sedan skriver du att du vill ha ett samarbete.
Samarbete är kommunikation, det vill säga tvåsidig, inte att han visar obehag och då blir bestraffad, eller att han ska lära sig att alltid lyda no matter what. Då snackar vid monolog - en pratar och en lyder/lyssnar.
Han verkar tycka det är skittråkigt, tömkörningen går jättebra det tycker han är kul, i longeringen vill han bara slippa undan för han tycker att han kan det nu och det är sååååå booooring och enformigt så det finns inte. Då lägger jag ändå in många tempoväxlingar osv då vill han tjafsa ett tag för att visa hur tråkigt han tycker det är, tills han ger sig och gör precis som jag säger.
Longering on mass är ju astråkigt för en häst... oftast. Springa runt, runt, runt, med avsaktningar/ökningar emellanåt. Hur spännande är det på en skala. ; ) Det sliter dessutom på benen. Tömkör istället då, och longera mer sällan.
Så på marken känner jag att där funkar det lite att pusha över gränsen för då märker jag att han fattar att så länge han gör som jag vill så blir det den enklaste vägen. Men på ryggen känns det så annorlunda för de känns lite fel, det här med ridning är ändå ganska nytt för honom, så jag vet inte jag är kluven, hur långt kan jag puscha? Jag vill inte göra honom arg så jag driver honom till att vilja kasta av mig, men är det det jag måste göra sen hålla mig kvar? gud vad långt det här blev, men om någon kan hjälpa mig så uppskattar jag det....^^
Jag tror att du ska släppa lite av hierarkitänket som återkommer hela tiden i din text. Det är en häst, han gör det som känns bäst för tillfället. Han tycker inte om ridningen eftersom den är negativ för honom. Gör ridningen mer positiv då!
Håller med dem ovan som skrivit att han ska gå fram och du ber honom. Men jag tycker också att du beskriver en väldigt tråkig situation, men en nedstämd häst som inte vill vara med och som inte får gehör för vad han uttrycker - då beskrivs han som olydig.
Skapa en situation där han inte kan göra fel och beröm. Beröm allting som är neutral, bra, eller utmärkt. Sitt upp längst ned på ridbanan och rid upp till stallet, beröm och hoppa av. Gör det enkelt för honom att få beröm, och var inte så fokuserad på att korrigera.