ylvalill
Trådstartare
Har med intresse följt diskussionerna i Mittens tråd om jobb vs familjetid och kände att jag gärna vill fortsätta vissa diskussioner i en separat tråd. Det som slår mig är dels att det enda som diskuteras är hur man som småbarnsförälder ska hinna få ihop pusslet med tid med barnen, respektive arbetstid, och dels hur viktigt det är att jobba (minst) heltid. Många anser att det är ju inga problem att jobba heltid och även hinna med att vara med barnen, men det förutsätter (om jag förstår det hela rätt) att det ENDA man hinner med är just arbete och barn. Vart tog behovet av egen tid och egna intressen vägen?
Är det bara jag som inte mår bra om jag inte får tid att ägna mig åt mina intressen också? Jag har ett mycket stimulerande och utvecklande jobb som jag trivs jättebra med, och givetvis älskar jag mina barn över allt annat, men jag vill gärna att mitt liv ska bestå av något fler delar än så. Träning, ridning och stallpyssel och tid för att bara "vara" är sådant som jag behöver för att må bra. Givetvis får dessa delar långt mycket mindre tid nu sedan jag blev mamma, men att helt lägga ned dessa saker bara för att jag nu är mamma är inte ett alternativ som funkar för mig.
En sak som diskussionerna i Mittens tråd kretsade kring var just det här med heltidsarbete och jag hänger upp mig på detta. Varför måste just 40 timmars arbete i veckan vara det "optimala"? 40-timmars veckan kom till då en normal familj bestod av en familjeförsörjare och en hemmafru. Barnfamiljens totala arbetsinsats utanför hemmet uppgick alltså till 40 timmar. Nu ska barnfamiljens arbetsinsats utanför hemmet alltså uppgå till 80 timmar per vecka, plus restid för två personer samt hämtning och lämning på dagis. Visst, det har skett en hel del modernisering av hushållsarbetet som gör att det är mindre tidskrävande nu för tiden, men samtidigt har det tillkommit en hel del "måsten" i form av aktiviteter för barnen, träning (barn och föräldrar), att hålla sig "uppdaterad" med vad som händer i olika medier, m.m. m.m. Är det ens rimligt att få vardagspusslet att gå ihop med denna drastiska ökning av arbetstid utanför hemmet?
Jag har lite svårt att se den ständiga hetsen efter att hela tiden jobba mer och tjäna mer pengar. För vissa familjer är det självklart att båda föräldrarna (om det ens är två föräldrar) måste arbeta heltid för att försörja familjen, men för oss som har goda ekonomiska marginaler, varför måste vi köra på i dessa hjulspår? Varför inte utnyttja den ökade effektivitet vi uppnått i industrin och i arbetsprocesser på senare år till att istället arbeta mindre och därmed få större utrymme till frihet? Jag har lite svårt att förstå vad man ska med alla pengar till när man ändå inte har fritid nog att utnyttja dem. Och vad ska man med ett stort och tjusigt hus till när man ändå mer eller mindre bara sover i det? Varför är inte lyx i form av mer fritid mer eftersträvansvärt än "lyx" i form av ökad konsumtion?
Är det bara jag som inte mår bra om jag inte får tid att ägna mig åt mina intressen också? Jag har ett mycket stimulerande och utvecklande jobb som jag trivs jättebra med, och givetvis älskar jag mina barn över allt annat, men jag vill gärna att mitt liv ska bestå av något fler delar än så. Träning, ridning och stallpyssel och tid för att bara "vara" är sådant som jag behöver för att må bra. Givetvis får dessa delar långt mycket mindre tid nu sedan jag blev mamma, men att helt lägga ned dessa saker bara för att jag nu är mamma är inte ett alternativ som funkar för mig.
En sak som diskussionerna i Mittens tråd kretsade kring var just det här med heltidsarbete och jag hänger upp mig på detta. Varför måste just 40 timmars arbete i veckan vara det "optimala"? 40-timmars veckan kom till då en normal familj bestod av en familjeförsörjare och en hemmafru. Barnfamiljens totala arbetsinsats utanför hemmet uppgick alltså till 40 timmar. Nu ska barnfamiljens arbetsinsats utanför hemmet alltså uppgå till 80 timmar per vecka, plus restid för två personer samt hämtning och lämning på dagis. Visst, det har skett en hel del modernisering av hushållsarbetet som gör att det är mindre tidskrävande nu för tiden, men samtidigt har det tillkommit en hel del "måsten" i form av aktiviteter för barnen, träning (barn och föräldrar), att hålla sig "uppdaterad" med vad som händer i olika medier, m.m. m.m. Är det ens rimligt att få vardagspusslet att gå ihop med denna drastiska ökning av arbetstid utanför hemmet?
Jag har lite svårt att se den ständiga hetsen efter att hela tiden jobba mer och tjäna mer pengar. För vissa familjer är det självklart att båda föräldrarna (om det ens är två föräldrar) måste arbeta heltid för att försörja familjen, men för oss som har goda ekonomiska marginaler, varför måste vi köra på i dessa hjulspår? Varför inte utnyttja den ökade effektivitet vi uppnått i industrin och i arbetsprocesser på senare år till att istället arbeta mindre och därmed få större utrymme till frihet? Jag har lite svårt att förstå vad man ska med alla pengar till när man ändå inte har fritid nog att utnyttja dem. Och vad ska man med ett stort och tjusigt hus till när man ändå mer eller mindre bara sover i det? Varför är inte lyx i form av mer fritid mer eftersträvansvärt än "lyx" i form av ökad konsumtion?