Sluta vara hästmänniska?

[Ginne]

Ja, du har klart ett dilemma!

Själv är jag nog inne i en fas med hästeriet i allt hull och hår. Bara ridning hade varit för tråkigt. Jag mår bra av sysslorna, att passa tider, ha koll på foderpåsar, träna på/fostra unghäst osv.

Jättejobbigt, tycker vissa... hur orkar du?

Men jag har fortfarande ett relativt krävande jobb, som det är lätt att gå upp i (och tappa annat fokus), så för mig är livsstilen med hästeriet avslappnande.

Men du har rätt. Visst är vi i olika faser.

Nu skall jag inte förstöra @Ginne s tråd mer!

Tycker inte du förstör Det är kul att få olika input på häst/inte häst dilemmat

 

[Rialavargen]

Jag har hållit på med hästar aktivt i över 40 år, började rida för mer än 50 år sedan. Jag har haft hästar på egen gård i ca 25 år nu, men funderar på (bestämt mig för) att sluta. Jag tänkte att de hästar jag har nu (14 och 16 år) skulle få leva hos mig tills de blev gamla och dog av ålder. Tänkte aldrig sluta med hästar, utan har sett mig själv som en inbiten hästtant. Så vad är det som hänt, egentligen? Det är inte roligt längre, det är mer arbete än nöje. Jag har inga bra ridvägar, inga ridkompisar i närheten, tröttnat på att tävla och ser ingen vits med att träna längre.
En del av mig längtar att bli fri från mockning, vattenbärande, höskörd, stängsling, oro och ”fångest”. En annan del av mig sörjer, mina hästar är ju också mina vänner. Men jag sörjer också min självbild, som hästmänniska, det jag skulle vara resten av livet, eller så länge jag kunde. Men nu orkar jag inte riktigt med längre.
Finns det andra därute som gått igenom något liknande? Hur gick det för er? Hur gick era tankar? Vilka beslut kom ni fram till?

Har har två hästar. Alltid hållit på med häst och hund. Fick en hjärnblödning i höstas. Herre j*vlar vad dålig jag har varit. Jobbar lite svajigt 75%, men det är också det ända jag klarar. Blev sjuk i oktober förra året. Vid årsskiftet blev hästen sjuk och fick till slut avlivas.
Nu så här nästan 9 månader sedan är jag på något sätt tacksam för hur det blev. Jag hade varit tvungen att sälja henne annars.
Det är skönt att slippa alla krav. När jag har återhämtat mig ska jag tillbaka till stallet såkart, men jag kommer inte att äga häst. Har så många vänner som behöver hjälp och sällskap som jag kan vända mig till.

 

[ancan]

Jag kände samma sak som du för ca tio år sedan. Efter 40 år med SWB och ponnyer så kändes det svårt att motivera fler år, då jag kände att jag uppnått de mål jag en gång som ung satte upp.
och med åldern och alla skador som ett livslångt hästliv burit med sig, så fick jag lämna bort inridning och tävlande till andra, vilket kostade mycket , samt tog bort det som jag egentligen alltid brunnit mest för, utbildning av unga hästar.
Så jag gjorde en helomvändning, sålde av och avvecklade avelsston och un ghästar, och köpte på mig barndomens drömhäst- fjordhästar
Så nu har jag fått tillbaka drivet och gnistan igen, jag kan göra allt grundjobb själv igen, det är en sund och frisk ras, med lagom temperament för en snart 60 hästkvinna.
det var mitt sätt att lösa bristande intresse, och det ångrar jag aldrig, så mycket kul jag har med dessa gula, och så mycket nya hästfolk jag träffar och gillar, det är liksom en helt annan sak än halvblodsvärlden.
men allt har sin tid, SWB hade absolut sin, med så mycket roliga minnan och vänner (som ju finns kvar i stort) och ponnyåren med barnen var magiskt intensiva, och väldigt roliga, och nu då - fjordhästvärlden, med allt vad det innebär.

Så det är mitt tips, att våga tänka i andra banor

 

[Mia_R]

Jag tror inte att man någonsin slutar som hästmänniska, sluta med hästar är en annan sak men du kommer nog alltid vara en hästmänniska och även om du inte längre har egen häst så vem vet vad som händer i framtiden?

Jag är inne lite på samma spår, när de jag har inte längre finns kvar så kommer jag sluta, men jag kommer alltid vara en hästmänniska då jag inte definierar det med ägande av häst. Jag har nog varit en hästmänniska sedan mamma lyfte upp mig som baby på morfars arbetshäst. Ränderna går aldrig ur.

Jag har dåligt med ridvägar, en ständig oro oför foder sedan 2018, det har blivit väldigt mycket dyrare med allt, det kräver en stor bil och jag är ganska låst även om jag vet att grannen kan ställa upp för att titta till dem men det är mest att han ser att de har fyra ben och vatten om jag måste åka bort tillfälligt.

 

[Rialavargen]

Jag tror inte att man någonsin slutar som hästmänniska, sluta med hästar är en annan sak men du kommer nog alltid vara en hästmänniska och även om du inte längre har egen häst så vem vet vad som händer i framtiden?

Jag är inne lite på samma spår, när de jag har inte längre finns kvar så kommer jag sluta, men jag kommer alltid vara en hästmänniska då jag inte definierar det med ägande av häst. Jag har nog varit en hästmänniska sedan mamma lyfte upp mig som baby på morfars arbetshäst. Ränderna går aldrig ur.

Jag har dåligt med ridvägar, en ständig oro oför foder sedan 2018, det har blivit väldigt mycket dyrare med allt, det kräver en stor bil och jag är ganska låst även om jag vet att grannen kan ställa upp för att titta till dem men det är mest att han ser att de har fyra ben och vatten om jag måste åka bort tillfälligt.

Så himla skönt att slippa tänka på höskörden denna sommar, men jag kommer nog alltid att ha ett litet getöga på ängarna på försommaren.
Att ha levt av jorden, som vi hästägare gör, vi är ett med väder, vind, landskap och kroppar sätter sina spår.
Att vara hästmänniska ligger inte i ägandet, det ligger i ens liv, själ och dna

 

[Ginne]

Uppdatering: Det känns faktiskt befriande att inte ha häst längre, för det mesta. När jag behöver gå till stallet och fixa med nåt kommer det ett styng av saknad, konstigt vore det kanske annars, men resten av tiden är det ok. Den häst som är utlånad på foder kommer att säljas till fodervärden redan i morgon och det känns helt rätt! Idag ska jag åka och hälsa på den andra och det känns bara kul. Däremot funderar jag på att skaffa hund igen, har varit utan i 10 år, men har innan dess alltid haft minst en. När den sista dog fanns det inte möjlighet att skaffa en ny, men nu skulle det kunna gå. Dock behöver en del praktiska saker i familjen lösas först. Men en vacker dag så…

 

[Buck]

Jag slutade med hästar sommaren 2018 då jag fick ta bort min sista häst, på hösten blev jag "övertalad" till attt ta en liten travare på foder. Nu när jag helt gått in i väggen när det gäller hästeriet, inte ridit mer än 10 gånger senaste året och tappat all lust, lämnat iväg foderhästen till bättre hem och ska ha paus igen så blir jag "övertalad" till att bli medryttare på en nordis . Det är svårt att komma ifrån när man har hästmänniskor som vänner.

Men viktigast är att det 1: inte är min häst, 2: inget eget stall eller ansvar, 3: är kravlöst och bara en gång i veckan. Jag är inte den enda som rider hästen så det känns bra .

Hade eget stall i 20år och var inackorderad i 3år. Det är tufft och även om drömmen om en liten gård med ett par hästar och inacorderingar finns kvar så är det inget jag vill ha den närmsta tiden. Var sak har sin tid, jag är bara glad över att inte behöva oroa mig över täcken eller foder nu när vädret blir sämre ^_^.