- Svar: 27
- Visningar: 2 759
Jag fick för en tid sedan höra av min chef att jag skulle sluta ställa frågor och be mina kollegor om hjälp med olika saker, för flera hade upplevt det som irriterande.
Jag tror min chefs syfte kanske var att pusha på mig att få bättre självförtroende när t.ex. kunder frågar något och jag är osäker över svaret. ”Du kan det här”, sa min chef. I realitet har det snarare gjort mig mer osäker. Jag kan absolut inte allt som mitt arbete hör till. Jag har varken blivit tillräckligt utbildad eller fått tillräckligt med introduktion när jag började på nuvarande arbetsplats. Vissa moment kan jag fortfarande inte trots att jag nu jobbat på samma ställe ett bra tag. Jag har dessutom haft stora problem med stress, koncentrationsförmågan och minnet, samt varit nära att bli utbränd. Utöver det kan alla ha en dålig dag och helt enkelt inte komma ihåg allt?
Jag struntade ett tag i begäran att sluta fråga om hjälp, men det har mer och mer etsat sig fast i mitt huvud. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för att fråga om hjälp och drar mig för det, vissa dagar mer än andra. Jag vet inte vilka kollegor som stört sig på mina frågor, det enda jag fick från min chef var att det var flera.
Jag har försökt intala mig själv att ”jag kan” så fort osäkerheten dyker upp, och ibland går det bra, men det har absolut hänt att kunden fått fel information. Som tur är än så länge över småsaker, men det är inte speciellt professionellt och ger mig ångest.
De gånger det blivit fel är det inte heller så att jag bara drar till med något. Jag tror att det jag svarar är rätt, men det finns ändå en osäkerhet där och jag hade helst frågat och fått bekräftelse på att jag tänkt rätt – men det är detta jag inte får göra utan jag ska/bör gå på min känsla av att jag har rätt.
Egentligen är det väl ingenting som händer av att jag struntar i vad min chef och mina kollegor stör sig på, mer än deras ogillande och pikar, och mitt dåliga mående över dålig arbetsmiljö.
Jag fattar absolut att det kan vara irriterande med ständiga (?) frågor och kanske upprepade sådana, men samtidigt är det inte heller bra om en eller flera inte vågar fråga för att det blir ett irritationsmoment.
Kände bara att jag behövde skriva av mig.
Jag tror min chefs syfte kanske var att pusha på mig att få bättre självförtroende när t.ex. kunder frågar något och jag är osäker över svaret. ”Du kan det här”, sa min chef. I realitet har det snarare gjort mig mer osäker. Jag kan absolut inte allt som mitt arbete hör till. Jag har varken blivit tillräckligt utbildad eller fått tillräckligt med introduktion när jag började på nuvarande arbetsplats. Vissa moment kan jag fortfarande inte trots att jag nu jobbat på samma ställe ett bra tag. Jag har dessutom haft stora problem med stress, koncentrationsförmågan och minnet, samt varit nära att bli utbränd. Utöver det kan alla ha en dålig dag och helt enkelt inte komma ihåg allt?
Jag struntade ett tag i begäran att sluta fråga om hjälp, men det har mer och mer etsat sig fast i mitt huvud. Jag kan ärligt säga att jag är rädd för att fråga om hjälp och drar mig för det, vissa dagar mer än andra. Jag vet inte vilka kollegor som stört sig på mina frågor, det enda jag fick från min chef var att det var flera.
Jag har försökt intala mig själv att ”jag kan” så fort osäkerheten dyker upp, och ibland går det bra, men det har absolut hänt att kunden fått fel information. Som tur är än så länge över småsaker, men det är inte speciellt professionellt och ger mig ångest.
De gånger det blivit fel är det inte heller så att jag bara drar till med något. Jag tror att det jag svarar är rätt, men det finns ändå en osäkerhet där och jag hade helst frågat och fått bekräftelse på att jag tänkt rätt – men det är detta jag inte får göra utan jag ska/bör gå på min känsla av att jag har rätt.
Egentligen är det väl ingenting som händer av att jag struntar i vad min chef och mina kollegor stör sig på, mer än deras ogillande och pikar, och mitt dåliga mående över dålig arbetsmiljö.
Jag fattar absolut att det kan vara irriterande med ständiga (?) frågor och kanske upprepade sådana, men samtidigt är det inte heller bra om en eller flera inte vågar fråga för att det blir ett irritationsmoment.
Kände bara att jag behövde skriva av mig.
