Slumpmässig bordsplacering

[Badger]

Hmm, ni som känner så kanske ska jobba lite med självkänslan
Det är nog ändå ganska vanligt att människor känner sig dåliga på att mingla och vara underhållare på fester

Sen har vi ju motsatsen också. Dom som tycker att dom är världsbäst på att hålla tal, mingla, leda allsång etc

Och du får träna på att ha lite tråkigt ibland om du råkar ha otur med placering

 

[Badger]

Så kan det vara. Jag tycker andra människor i regel är intressanta, och sociala sammanhang, normer och värderingar är alltid intressanta. Och ett bra sätt att förstå mer av olika sociala sammanhang och normer och värderingar man inte själv delar är att prata med folk. Jag är nyfiken på hur människor tänker, och på olika yrken och organisationer fungerar, helt enkelt. Hur kan man inte vara det?

Jag tycker folk är jätteointressanta (jmf en intervju med en artist om hur personen lever. X barn, man och hus med två bilar i...) men deras åsikter och idéer och intressen är intressanta. Ibland forskar folk om någonting kul. Så det kan bli bra.

 

[AliceZeta]

Jag undrar om inte just du var en tråkmåns? Du fortsatte inte samtalet eftersom du inte kunde något om formel 1. Där hade det ju varit perfekt att säga "Oj, det kan jag ingenting om! Kan du berätta hur det fungerar?"

Jag kan också bli obekväm vid sån bordsplacering, för det är så mycket enklare att umgås med fästmannnen eller bästa vännen. Men enkelt och bekvämt är inte alltid bäst. Man måste tvinga sig själv till att komma igång, sen blir det jättetrevligt!

Säkert va jag en tråkmåns.
Jag pratade på om folkrace så gått jag kunde men om man har väldigt lite kunskap om ämnet är det svårt att dra ut på samtalet en längre stund
Helt ärligt va jag inte heller minsta intresserad

Alla människor är inte intressanta att prata med

 

[AliceZeta]

Och du får träna på att ha lite tråkigt ibland om du råkar ha otur med placering

Jo, det är sant

jag måste jobba med mitt tålamod, mycket jobb blir det

 

[em-pirre]

Men måste du prata på då? Det låter lite egocentriskt. Man kan försöka vara artig och fråga ändå.

 

[Badger]

Då lovar jag att jobba på självkänslan

 

[AliceZeta]

Men måste du prata på då? Det låter lite egocentriskt. Man kan försöka vara artig och fråga ändå.

Det va precis det jag gjorde.....Frågade....Lyssnade....och frågade igen
Musiken va väldigt hög ( men bra) vilket också försvårade samtalet. Det blev många va, vad sa du?

 

[athena_arabians]

Säkert va jag en tråkmåns.
Jag pratade på om folkrace så gått jag kunde men om man har väldigt lite kunskap om ämnet är det svårt att dra ut på samtalet en längre stund
Helt ärligt va jag inte heller minsta intresserad

Alla människor är inte intressanta att prata med

Men om du visade att du inte var intresserad vaför skulle då personen i fråga fortsätta prata med dig? Kommunikation går åt båda hållen.

Jag är ganska bra på att läsa människor och ibland om någon är väldigt enkelspårig är det för att denne är så himla nervös att den pratar på om något den kan.

 

[Petruska]

Så kan det vara. Jag tycker andra människor i regel är intressanta, och sociala sammanhang, normer och värderingar är alltid intressanta. Och ett bra sätt att förstå mer av olika sociala sammanhang och normer och värderingar man inte själv delar är att prata med folk. Jag är nyfiken på hur människor tänker, och på olika yrken och organisationer fungerar, helt enkelt. Hur kan man inte vara det?

Jag tänker, när jag läser dina inlägg, att jag helt enkelt är en av tråkmånsarna. Det gör nu inte så mycket, då jag numera rätt sällan hamnar på den där typen av fester. (Kanske för att alla till sist har fattat hur tråkig jag är?) Jag är inte en osocial person, däremot, tex är min uppfattning att jag har ett stort och frekvent umgänge med nära vänner jämfört med de flesta jämnåriga.

Men jag tänker också på något som jag ofta tänker på när det gäller mina närmare relationer: nämligen att jag i (vad det verkar) extremt hög grad gillar att mötas i likheterna, när det gäller andra människor. Det låter naturligtvis hemskt konformistiskt, men jag mår verkligen bäst när jag möter andra i just likheterna oss emellan. Vilka likheterna är, kan variera, men det jag tänker på är olika sorters personliga egenskaper och engagemang.

Och vid umgänge som främst är till just för umgängets egen skull - inte för att jobba ihop eller bygga nya hagar eller så - så har jag rätt svårt att riktigt se någon mening i det om det inte är möjligt att mötas i likheter. Vilket det väldigt ofta inte är, upplever jag, på konventionellt upplagda tillställningar. När man är (som) jag, bjuder sådana fester inte in till det, helt enkelt. Och då blir det hela något av ett slags arbetsuppgift att ta sig igenom, fast utan något riktigt begripligt syfte.

 

[AliceZeta]

Men om du visade att du inte var intresserad vaför skulle då personen i fråga fortsätta prata med dig? Kommunikation går åt båda hållen.

Jag är ganska bra på att läsa människor och ibland om någon är väldigt enkelspårig är det för att denne är så himla nervös att den pratar på om något den kan.

Jamen herregud!!

Vad förväntas av en människa som kommer på en fest för att ha KUL?

Jag försökte visa intresse av folkrace så gott jag kunde

Jisses!

 

[Mabuse]

Jag tänker, när jag läser dina inlägg, att jag helt enkelt är en av tråkmånsarna. Det gör nu inte så mycket, då jag numera rätt sällan hamnar på den där typen av fester. (Kanske för att alla till sist har fattat hur tråkig jag är?) Jag är inte en osocial person, däremot, tex är min uppfattning att jag har ett stort och frekvent umgänge med nära vänner jämfört med de flesta jämnåriga.

Men jag tänker också på något som jag ofta tänker på när det gäller mina närmare relationer: nämligen att jag i (vad det verkar) extremt hög grad gillar att mötas i likheterna, när det gäller andra människor. Det låter naturligtvis hemskt konformistiskt, men jag mår verkligen bäst när jag möter andra i just likheterna oss emellan. Vilka likheterna är, kan variera, men det jag tänker på är olika sorters personliga egenskaper och engagemang.

Och vid umgänge som främst är till just för umgängets egen skull - inte för att jobba ihop eller bygga nya hagar eller så - så har jag rätt svårt att riktigt se någon mening i det om det inte är möjligt att mötas i likheter. Vilket det väldigt ofta inte är, upplever jag, på konventionellt upplagda tillställningar. När man är (som) jag, bjuder sådana fester inte in till det, helt enkelt. Och då blir det hela något av ett slags arbetsuppgift att ta sig igenom, fast utan något riktigt begripligt syfte.

Jag ser det nog som två helt olika sorters umgänge. Det ena är umgänge med de som står mig nära, vänner och familj. Då handlar det om att prata om saker tillsammans, att reflektera över och diskutera saker. Att mötas, som du beskriver det. Det gör åtminstone jag väldigt sällan, eller aldrig, på en middag med främlingar.

Det andra är att förstå hur samhället och andra människor fungerar. Det är jag enormt nyfiken på, och det är ju i princip samma anledning som varför man ser dokumentärfilm, läser böcker, eller i mitt fall, forskar. Middag med främlingar handlar ofta mycket om det.

 

[Migo]

Jag tänker, när jag läser dina inlägg, att jag helt enkelt är en av tråkmånsarna. Det gör nu inte så mycket, då jag numera rätt sällan hamnar på den där typen av fester. (Kanske för att alla till sist har fattat hur tråkig jag är?) Jag är inte en osocial person, däremot, tex är min uppfattning att jag har ett stort och frekvent umgänge med nära vänner jämfört med de flesta jämnåriga.

Men jag tänker också på något som jag ofta tänker på när det gäller mina närmare relationer: nämligen att jag i (vad det verkar) extremt hög grad gillar att mötas i likheterna, när det gäller andra människor. Det låter naturligtvis hemskt konformistiskt, men jag mår verkligen bäst när jag möter andra i just likheterna oss emellan. Vilka likheterna är, kan variera, men det jag tänker på är olika sorters personliga egenskaper och engagemang.

Och vid umgänge som främst är till just för umgängets egen skull - inte för att jobba ihop eller bygga nya hagar eller så - så har jag rätt svårt att riktigt se någon mening i det om det inte är möjligt att mötas i likheter. Vilket det väldigt ofta inte är, upplever jag, på konventionellt upplagda tillställningar. När man är (som) jag, bjuder sådana fester inte in till det, helt enkelt. Och då blir det hela något av ett slags arbetsuppgift att ta sig igenom, fast utan något riktigt begripligt syfte.

Du lyckades formulera det jag tänker

 

[Petruska]

Det andra är att förstå hur samhället och andra människor fungerar. Det är jag enormt nyfiken på, och det är ju i princip samma anledning som varför man ser dokumentärfilm, läser böcker, eller i mitt fall, forskar. Middag med främlingar handlar ofta mycket om det.

Jamen det var en intressant ingång! Det är ju inte så att jag undviker tex dagstidningar och böcker därför att jag inte möts i likheterna med tex Putin eller ens Peter Wolodarski.

Om jag kunde lära mig att se sådana tillställningar som en sorts studiebesök, kanske kunde det vara en väg?

Hittills har jag främst sett det som drastiskt sämre sorts umgänge.

 

[Mabuse]

Jag tycker folk är jätteointressanta (jmf en intervju med en artist om hur personen lever. X barn, man och hus med två bilar i...) men deras åsikter och idéer och intressen är intressanta. Ibland forskar folk om någonting kul. Så det kan bli bra.

Nä, sånt är ju inte så roligt. Men att förstå hur folk tänker och resonerar är kul, och ofta har folk insyn i nåt fenomen på nåt sätt man inte hade innan, det kan vara allt från hur centralproven i matematik konstrueras till kirurgisk behandling av Hortons huvudvärk. Det mesta är intressant om man anstränger sig lite att hitta en intressant vinkling på det, och jag tycker ofta att man åtminstone för någon timme kan göra ig intresserad av nästan vad som helst. Jag hamnade iofs en gång bredvid en man som mycket ingående förklarade hur han brukade åka kollektivt i jobbet (ja, oftast tar jag buss x, men ibland så går det faltiskt snabbare att ta tunnelbanan och byta, buss x åker via y och z, osv i en halvtimme). Det var verkligen urtråkigt. Men oftast så går det.

 

[em-pirre]

Ja, jag håller med @Petruska där. Samtidigt får man ju hitta ett sätt att trivas på. Man måste ju inte gå på alla fester, men de där man förväntas delta kan man åtminstone göra det bästa av saken och försöka vara trevlig. Med lite tur hittar man gemensamma samtalsämnen.

 

[Mabuse]

Jamen det var en intressant ingång! Det är ju inte så att jag undviker tex dagstidningar och böcker därför att jag inte möts i likheterna med tex Putin eller ens Peter Wolodarski.

Om jag kunde lära mig att se sådana tillställningar som en sorts studiebesök, kanske kunde det vara en väg?

Hittills har jag främst sett det som drastiskt sämre sorts umgänge.

Ja, jag ser dem nog väldigt mycket som studiebesök. Har man verkligen inget gemensamt, så att man kan prata om något tillsammans, så går jag över i intervjumode. Jag gör rätt mycket intervjuer i jobbet, och ibland glider jag kanske över i det läget lite väl lätt, men de flesta människor berättar gärna om sig själva för en intresserad publik. Och så har man lärt sig något nytt om en samhällsposition eller ett yrke man inte kunde så mycket om. Bättre än att läsa ett tidningsreportage, eftersom man får ställa frågorna själv.

 

[athena_arabians]

Jamen herregud!!

Vad förväntas av en människa som kommer på en fest för att ha KUL?

Jag försökte visa intresse av folkrace så gott jag kunde

Jisses!

Så du anser att alla ska roa dig på dina villkor, annars är de ointressanta/tråkiga?

 

[Görel]

Nu satt vi ju vid en bordsände, men ändå lyckades vi involvera "nästa sällskap" bredvid oss i våra diskussioner. Så helt isolerade blev vi ju inte bara för att vi råkade känna varandra. Jag vill minnas att killen som satt närmast oss nog blev rätt fundersam över våra diskussioner - som förmodligen handlade om hästavel och allt vad det kan innehålla. (Minns du vad det handlade om @Görel ?) Trevligt var det i alla fall, just för att jag inte blev tvingad att umgås med människor jag inte hade något annat gemensamt med än att vi på olika sätt råkar känna värdinnan... TACK för det @cirkus!
(jag kommer gärna på fest igen, i ditt nya hemma... )

Senast jag satt med bordsplacering - när svärfar gifte om sig - hade jag min trulige son på ena sidan (ett måste i det fallet...) och en riktig torrboll (tillika brudens svärson, så det fanns säkert en tanke bakom det också) på andra sidan... Skitkul - inte...

Jag minns killen och att han blev fundersam eftersom den som inte håller på med hästar antagligen tyckte att vi lät helmärkliga, men inga fler detaljer än så.

Jättetrevlig fest var det @cirkus kommer gärna om du vill ha fest igen i ditt nya fantastiska hus där man kan komma ända upp till himlen

Jag tycker att det är trevligast utan bordplacering. Att hamna bredvid personer som man har noll gemensamt med förstör den bästa festen. Jag är t ex 100% ointresserad av sport och har hamnat bland sportnördar som förstört en kväll. Jag pratar inte häst om sällskapet inte är hästfolk, jag brukar försöka hitta något samtalsämne som berör alla om jag är bland okända.

 

[AliceZeta]

Så du anser att alla ska roa dig på dina villkor, annars är de ointressanta/tråkiga?

Förstår du öht vad jag skriver?

Nu sitter du och jag inte bredvid varandra på en fest, så vi behöver inte ha ett samtal

Vi brister i vår kommunikation, så hi avsluta samtalet här

 

[cirkus]

Generellt så är det ju roligare att hamna bredvid nån som är nördig på nånting-vad-som-helst och vet en massa obskyra detaljer om det än att hamna bredvid en som inte har något alls att prata om. Sen att man kanske inte är intresserad av själva prylen som nördpersonen pratar om spelar ingen roll - det är attans så mycket bättre med en som brinner för nånting än folk som inte säger ett knyst.

Själv är jag synnerligen oblyg och kan prata för ett helt sällskap om det skulle vara så. Och det gör ju naturligtvis att om jag hamnar på middag med bordsplacering så hamnar jag skitofta med folk som är jätteblyga och inte säger ett piss för ...cirkus är ju en sån som kan hålla låda i den änden av bordet så det inte blir ett tyst hörn