Slumpmässig bordsplacering

[anna_panna]

Lekar vägrar jag med men en tipsrunda kan vara helt OK
Bordsplaceringen till vårat bröllop tog lång tid just för att vi hade gäster som inte gillar större fester och då skulle de sitta med någon känd person i sin närhet
Vi hade undanbett oss barn denna dagen men syrrans var bjudna så de fick sitta längst ut på ett av borden för då blev det inga luckor när de sprang iväg och spelade minigolf och annat

 

[Cilva]

Jag gillar som sagt var bordsplacering eftersom det ger mig en chans att lära känna nya människor. Lekar däremot, det är ett helt annat kapitel. Min mamma säger lite lagom fördomsfullt att bara svenskar håller på med sådant Tipspromenad kan jag sträcka mig till för sakens skull men inte lekar. Jag minns fortfarande med fasa när jag pluggade och hade obligatorisk drama, det var lekar för hela slanten. Hoppas att de tagit bort den biten från utbildningen på mitt universitet.

 

[AliceZeta]

Jag tror det mycket beror på övning, man lär sig hur man ska göra, helt enkelt. Jag är i grunden inte en social person, gillar att vara själv, har få nära vänner, tycker det är rätt jobbigt med stora fester, etc. Men jag har lärt mig hur man gör när man är social (det handlar som jag ser det mest om att intressera sig för andra, och vara trevligt bekräftande när man pratar med dem), fortfarande inte så att jag är värsta salongslejonet eller den sociala mittpunkten, men jag kan ta mig igenom en middag utan problem. Och det skulle jag säga är inlärt, ungefär som att lära sig rida eller laga mat eller vad som helst.

Ja, jag kan också ta mig egendom en middag med helt främmande men oddsen för att alla ska trivas är mindre om man inte får välja sällskap själv

Långt ifrån alla klarar en sådan middag

Att man sen inte får ha åsikter om saken gör det knappast bättre
Tydligen ska man bara vara tacksam eller stanna hemma. Utan att ha en åsikt i en tråd på ett forum...

 

[AliceZeta]

Och jag kan tycka att det är lite jobbigt om det inte finns någon form av bordsplacering alls. Jaha, ska jag sitta här? eller här? Åh, här vill jag ju sitta, men det fanns visst ingen plats till mig... Och om man inte är snabb nog så måste man splitta på sig från de man vill sitta med ändå och sprida ut sig där det finns lediga platser.

Sen blir jag helst placerad så att jag sitter med någon/några jag känner och känner mig bekväm med i närheten för då tycker jag att det blir så himla mycket enklare att även "våga" prata med de jag inte känner. Överlag så gillar jag när det inte bara är en slumpmässig bordsplacering utan att den är lite genomtänkt!

Har tänkt mig att försöka få till en bordsplacering till en bröllopsfest med ca 60 gäster och det jag tänker mig att försöka tänka på är väl att det finns lite gemensamma intressen, att det finns folk vid varje bord som är duktiga på/intresserade av att hålla igång samtal och att alla hamnar nära någon jag vet att de känner, gärna kanske med folk jag vet att de gillar men inte träffar så ofta. Men att inte ha någon placering alls känns liksom inte ens görbart, tycker att det är som gjort för att folk ska känna sig utanför och bortkomna när de måste hitta en plats själva.

Javisst en planerad placering är helt rätt tycker jag. Då finns ju en liten tanke hur människor sitter
Attbara kasta upp allt i luften och hoppas att människor hamnar rätt det är lite vågat, festen kan urarta totalt

 

[AliceZeta]

Som sagt; En bordsplacering kan man väl genomlida - i värsta fall under tystnad och pet i maten.... Men Lekar!? Det känns nästan som ett övergrepp. Jag är den som reser mig upp och låser in mig på toaletten tills det är över. Fruktansvärt fånigt och utlämnande och säkert för många ångestframkallande.

Vad olika vi alla är
Sist jag va på fest så va vi ute i skogen i två lag sk team building Vi skulle klättra, lyfta varandra högt genom nät springa skjuta slangbella/ armborst etc Skitkul tyckte jag
På kvällen va det planerad bordsplacering, det funkade hur bra som helst, vi hade ju redan lärt känna varandra i skogen

 

[Petruska]

Jag tror det mycket beror på övning, man lär sig hur man ska göra, helt enkelt. Jag är i grunden inte en social person, gillar att vara själv, har få nära vänner, tycker det är rätt jobbigt med stora fester, etc. Men jag har lärt mig hur man gör när man är social (det handlar som jag ser det mest om att intressera sig för andra, och vara trevligt bekräftande när man pratar med dem), fortfarande inte så att jag är värsta salongslejonet eller den sociala mittpunkten, men jag kan ta mig igenom en middag utan problem. Och det skulle jag säga är inlärt, ungefär som att lära sig rida eller laga mat eller vad som helst.

Men blir det roligt? Har du kul på såna fester där du har lärt dig hur du ska vara social? (Utöver det nöje man kan känna i att behärska en konst man har övat på?)

Jag tror att jag också har lärt mig hur man gör. Och jag tror att jag lurar större delen av festdeltagarna, så att de tror att jag är hyggligt bekväm. Men jag känner hela tiden hur det mesta av upplägget på den där typen av fester i princip är motsatsen till hur jag spontant trivs med att umgås med andra.

 

[Lavinia]

Mina 2 senaste bröllop båda hade bordsplacering som var på något sätt uttänkt.
Bröllop 1. Jag hamnar på ett hörn med 3 personer som känner varandra sen innan och verkar ingå i samma kompisgäng- jag har skittråkigt hela kvällen- de pratar knappt med mig och om jag säger nåt ignorerar de mig.
Bröllop 2. Jag hamnar på ett hörn med 3 personer som känner varandra ytligt. Vi har ett sånghäfte som också presenterar alla på middagen med några korta meningar- helt klart menade att underlätta konversationen. Jag har sjukt trevligt hela kvällen!

Jag tror det spelar mindre roll hur man placerar folk och mer hur man tänker att folk sak kommunicera med varandra. Hjälp folk att hitta något att prata om så slipper de hamna utanför.

/Lavinia, som hade sjukt kul den festen som hade bordsplacering med snören.

 

[cirkus]

Min fest var skitbra och jag är jätteglad att så många kom (@ameo till exempel som bor i annan ände av landet tog sig dit - helt fantastiskt kul!)
Jag tror faktiskt att de flesta hade riktigt kul just för att allt var så otvunget. Jag har ju vänner från en massa olika håll och kanter och alla kände någon som de kunde sitta invid var och en fick välja själv. En del kände många och gjorde som jag - minglade runt hela kvällen och satt än här än där bland någon som den kände. Det fanns pilkastning och kubb om man ville "leka" och musik att dansa till om man ville det. Jäklars vad jag vill ha fest igen

Vi gjorde så att alla fick ta med vad de ville lägga på grillen och vi stod för resten. Det gjorde att själva grillningen blev en isbrytare och folk som kanske inte känt varann innan började snacka där.

Jag kommer nog aldrig ha nån annan sorts fest om man är sådär jättemånga att det blir många bord.

Nu när vi hade lite mindre kalas (bara 18 pers jämfört med närmare 100 på festen som ameo var på) så körde vi bordsplacering men byte mellan förrätt och varmrätt och sen mellan varmrätt och efterrätt så det blev rätt många man hann sitta i närheten av. Nu kände alla mer eller mindre varann och ingen träffades för första gången)

 

[fryckan]

Jag kan tycka det är rätt kul att prata med nya människor. Men det beror lite på sällskap också, ibland är det skönt att sitta bredvid såna man redan känner och kan samtala om annat än såna man just träffat.

 

[astronaut]

Jag avskyr träffa nytt folk och mingla, inte direkt den socialaste och brukar oftast aldrig ta första kontakt. Avböjer vänligen med bestämt saker och ting som innebär att man placeras bland okända människor. Även om det nu skulle vara bästa vännens bröllop, familjemedlemmens bröllop o.s.v..

 

[AliceZeta]

Min fest var skitbra och jag är jätteglad att så många kom (@ameo till exempel som bor i annan ände av landet tog sig dit - helt fantastiskt kul!)
Jag tror faktiskt att de flesta hade riktigt kul just för att allt var så otvunget. Jag har ju vänner från en massa olika håll och kanter och alla kände någon som de kunde sitta invid var och en fick välja själv. En del kände många och gjorde som jag - minglade runt hela kvällen och satt än här än där bland någon som den kände. Det fanns pilkastning och kubb om man ville "leka" och musik att dansa till om man ville det. Jäklars vad jag vill ha fest igen

Vi gjorde så att alla fick ta med vad de ville lägga på grillen och vi stod för resten. Det gjorde att själva grillningen blev en isbrytare och folk som kanske inte känt varann innan började snacka där.

Jag kommer nog aldrig ha nån annan sorts fest om man är sådär jättemånga att det blir många bord.

Nu när vi hade lite mindre kalas (bara 18 pers jämfört med närmare 100 på festen som ameo var på) så körde vi bordsplacering men byte mellan förrätt och varmrätt och sen mellan varmrätt och efterrätt så det blev rätt många man hann sitta i närheten av. Nu kände alla mer eller mindre varann och ingen träffades för första gången)

Det låter som ett perfekt upplägg, just för att det är otvunget. Var och en gör det den vill och känner sig bekväm med
En sådan fest vill man ju inte lämna alls, högt i tak och avslappnat
Alla människor finner sig tillrätta om det finns alternativ till umgänge

 

[AliceZeta]

Jag avskyr träffa nytt folk och mingla, inte direkt den socialaste och brukar oftast aldrig ta första kontakt. Avböjer vänligen med bestämt saker och ting som innebär att man placeras bland okända människor. Även om det nu skulle vara bästa vännens bröllop, familjemedlemmens bröllop o.s.v..

Jag gillar att träffa nytt folk och mingla, om det finns utrymma till just det... Att mingla
Att sitta låst vid ett bord med människor jag inte kan prata med, blir outhärdligt

Trist att du inte kan gå på bröllop pga rädsla för att hamna vid "fel" bord och sällskap

Visst hade det varit trevligt för dig att gå gå på en fest och ha roligt om du hade känt dig trygg med sällskapet

 

[Dentaku]

För mig, som har andra sociala svårigheter än social fobi, är en tillställning med valfri bordsplacering mycket mer ångestframkallande än en med bestämda platser om jag inte har någon "självklar" plats att sitta på(typ kompisar som ber mig sitta hos dem).

Och som värd så hoppas jag som sagt att mina vänner hör av sig om det är något särskilt de vill att jag tänker på angående bordsplacering, precis som allergiker kan höra av sig angående maten. Om de bara stannar hemma utan att berätta så är det svårt att anpassa sig.

 

[AliceZeta]

Det är en brabörjan att kunna prata om saken.
..........
Utan att bli anklagad för både det en och andra



Det är också en bra början att kunna skriva det i en anonym tråd på ett forum
........
Utan att bli anklagad för både det ena och andra

 

[Mabuse]

Men blir det roligt? Har du kul på såna fester där du har lärt dig hur du ska vara social? (Utöver det nöje man kan känna i att behärska en konst man har övat på?)

Jag tror att jag också har lärt mig hur man gör. Och jag tror att jag lurar större delen av festdeltagarna, så att de tror att jag är hyggligt bekväm. Men jag känner hela tiden hur det mesta av upplägget på den där typen av fester i princip är motsatsen till hur jag spontant trivs med att umgås med andra.

Ja, jag brukar ha trevligt. Jag tycker det är genuint intressant att höra om andras jobb och arbetsplatser, t ex. Det är jätteintressant att förstå hur andra yrken och arbetsplatser funkar, och förstå mer om hur t ex en hjärnkirurg eller en undersköterska eller en lågstadielärare eller en managementkonsult eller nån som har en gård på landet har det. Och vill de inte prata jobb, så vill folk ofta berätta om sitt hus eller sina barn eller nån resa eller en hobby, eller nånting, och det är ju ofta också intressant - ävensom jag själv är helt ointresserad av motorsport t ex, och inte kan nånting om det, så kan det ju ändå vara intressant att höra hur folkrace funkar t ex, hur tävlingarna funkar, vad som driver en, vilka som är med, osv.

Det jobbiga eller tråkiga med såna middagar är väl om man känner sig bortkommen och inte vet vad man ska säga eller göra. Att prata med folk är sällan tråkigt, möjligen om man hamnar bredvid någon som är helt ointresserad av andra, och inte heller vill berätta om sig själv. Då blir det rätt svårpratat.

 

[lil-sis]

För mig är det oerhört energikrävande att umgås med folk och är de dessutom okända är det ännu värre.

Jag har en tendens till att antingen vara tyst eller dominera, inget är väl direkt lysande rent socialt

Men hamnar jag i en sådan situation tar jag det, även om jag helst undviker det. Det är inget som sker ofta i mitt liv utan möjligen på bröllop eller dop. Och då är det oftare genomtänkt placering där värden tänkt över vilka som kan passa ihop även om de inte känner varandra.

Har varit på lite kurser fackligt och de har nog fått alla sina fördomar om buffliga bussförare bekräftade

 

[AliceZeta]

Ja, jag brukar ha trevligt. Jag tycker det är genuint intressant att höra om andras jobb och arbetsplatser, t ex. Det är jätteintressant att förstå hur andra yrken och arbetsplatser funkar, och förstå mer om hur t ex en hjärnkirurg eller en undersköterska eller en lågstadielärare eller en managementkonsult eller nån som har en gård på landet har det. Och vill de inte prata jobb, så vill folk ofta berätta om sitt hus eller sina barn eller nån resa eller en hobby, eller nånting, och det är ju ofta också intressant - ävensom jag själv är helt ointresserad av motorsport t ex, och inte kan nånting om det, så kan det ju ändå vara intressant att höra hur folkrace funkar t ex, hur tävlingarna funkar, vad som driver en, vilka som är med, osv.

Det jobbiga eller tråkiga med såna middagar är väl om man känner sig bortkommen och inte vet vad man ska säga eller göra. Att prata med folk är sällan tråkigt, möjligen om man hamnar bredvid någon som är helt ointresserad av andra, och inte heller vill berätta om sig själv. Då blir det rätt svårpratat.

Det är också jobbigt om ljudnivån är för hög, så att man knappt hör vad dom andra säger
Ljudnivån kan ta dö på vilket samtal som helst, det är jobbigt att behöva anstränga sig, luta sig fram och säga "va" var varannan mening
Samtalet förlorar lätt flyt då

 

[Mabuse]

Det är också jobbigt om ljudnivån är för hög, så att man knappt hör vad dom andra säger
Ljudnivån kan ta dö på vilket samtal som helst, det är jobbigt att behöva anstränga sig, luta sig fram och säga "va" var varannan mening
Samtalet förlorar lätt flyt då

Ja, det håller jag med om. Går det inte riktigt att höra vad folk säger blir det hopplöst, och jobbigt att hela tiden anstränga sig att lyssna och gissa vad de säger.

 

[AliceZeta]

För mig är det oerhört energikrävande att umgås med folk och är de dessutom okända är det ännu värre.

Jag har en tendens till att antingen vara tyst eller dominera, inget är väl direkt lysande rent socialt

Men hamnar jag i en sådan situation tar jag det, även om jag helst undviker det. Det är inget som sker ofta i mitt liv utan möjligen på bröllop eller dop. Och då är det oftare genomtänkt placering där värden tänkt över vilka som kan passa ihop även om de inte känner varandra.

Har varit på lite kurser fackligt och de har nog fått alla sina fördomar om buffliga bussförare bekräftade

Här omkring verkar det populärt att ha placering på festerna
Kanske är det ett försök att få människor mer sociala. Det verkar som det har motasatt verkan

Buffliga bussförare är lätthanterade

 

[astronaut]

Jag gillar att träffa nytt folk och mingla, om det finns utrymma till just det... Att mingla
Att sitta låst vid ett bord med människor jag inte kan prata med, blir outhärdligt

Trist att du inte kan gå på bröllop pga rädsla för att hamna vid "fel" bord och sällskap

Visst hade det varit trevligt för dig att gå gå på en fest och ha roligt om du hade känt dig trygg med sällskapet

Inte så att jag är rädd, jag bara ogillar människor i den grad att jag själv vill avgöra vem jag vill vara social med