Slumpmässig bordsplacering

[Billy]

Jag står ut med det mesta på middagar bara jag slipper lika lekar.
Jag HATAR när det ska vara lekar.

Åhh, samma här. Har alltid hatat att fjanta omkring!

 

[stjarnhimmel]

Åhh, samma här. Har alltid hatat att fjanta omkring!

Jag har aldrig förstått varför det är kul. den värsta är när man ska dricka massor, sen springa runt en pinne med nedböjt huvud och sen bli snurrig ochxspringa tillbaka till laget. Är det irländsk julafton?
Kom på en till- pinne i flaska dvs den när man har snöre runt midjan med pinne eller penna fastsatt.

 

[Lavinia]

Att gå runt och mingla med ett glas är en baggis jämfört med att sitta låst vid ett bord

och jag tycker precis tvärt om. Vandra runt och hitta nån som har tid och lust att prata med mig när alla andra känner varandra mycket bättre är skitjobbigt. Är man bordsplacerad förväntas det iaf att man ska prata med sin bordspartner.

/L

 

[AliceZeta]

och jag tycker precis tvärt om. Vandra runt och hitta nån som har tid och lust att prata med mig när alla andra känner varandra mycket bättre är skitjobbigt. Är man bordsplacerad förväntas det iaf att man ska prata med sin bordspartner.

/L

Vad gör du om din bordspartner är en tråkmåns?

Då kommer du ju inte undan

 

[Lavinia]

Vad gör du om din bordspartner är en tråkmåns?

Då kommer du ju inte undan

Nej, jag kommer inte undan, men jag slipper iaf leta efter nån som kanske skulle vilja förbarma sig över mig.

Sitter jag still har förhoppningsvis minst 2 personer till att prata med (under förutsättning att jag sitter på kanten av bordet), min erfarenhet är att de flesta brukar tröttna på varann efter ett tag och då pratar med någon av de andra runtomkring :-)

/L

 

[Badger]

Vad gör du om din bordspartner är en tråkmåns?

Då kommer du ju inte undan

Då har man tråkigt men äter förhoppningsvis god mat (och lyssnar på div tal). Men man har ju 5 chanser att någon går att prata med. (höger, vänster, mittemot och två snett mittemot).

På ett mingelparty där alla andra känner varandra och ingen vill prata känner jag mig helt lost. Jag klarar mig om ingen känner någon annan eller folk är öppna. Annars får man väl sätta sig i en trappa med en bok och hoppas eländet tar slut eller bara gå.

Kort sagt är det väl tur att några är mingelparties eller free for all hets till borden så att du trivs, några har bordsplacering så att jag trivs. Några har lekar så att de som gillar lekar trivs osv. Så kommer man till bra parties ibland och mindre bra ibland.

 

[Hagens_Zorba]

kl

Haha, jag älskar lekar! Blir otroligt rastlös av att sitta och framtvingat socialisera med okända människor.
Har väldigt svårt för att träffa likasinnade och tycker i 99% av fallen att folk är stela/tråkiga/har dålig energi.

 

[Gnapp]

För mig, som har andra sociala svårigheter än social fobi, är en tillställning med valfri bordsplacering mycket mer ångestframkallande än en med bestämda platser om jag inte har någon "självklar" plats att sitta på(typ kompisar som ber mig sitta hos dem).

Det här känner jag igen. Är placeringen fri vill jag gärna sätta mig någonstans tidigt, så jag inte behöver tänka att "nu blir den jag sätter mig bredvid ledsen för att hen inte får någon trevlig/intressant bordsgranne utan bara mig". Med bordsplacering är det inte mitt fel att hen drabbas.

 

[ameo]

Min fest var skitbra och jag är jätteglad att så många kom (@ameo till exempel som bor i annan ände av landet tog sig dit - helt fantastiskt kul!)
Jag tror faktiskt att de flesta hade riktigt kul just för att allt var så otvunget. Jag har ju vänner från en massa olika håll och kanter och alla kände någon som de kunde sitta invid var och en fick välja själv. En del kände många och gjorde som jag - minglade runt hela kvällen och satt än här än där bland någon som den kände. Det fanns pilkastning och kubb om man ville "leka" och musik att dansa till om man ville det. Jäklars vad jag vill ha fest igen

Vi gjorde så att alla fick ta med vad de ville lägga på grillen och vi stod för resten. Det gjorde att själva grillningen blev en isbrytare och folk som kanske inte känt varann innan började snacka där.

Nu satt vi ju vid en bordsände, men ändå lyckades vi involvera "nästa sällskap" bredvid oss i våra diskussioner. Så helt isolerade blev vi ju inte bara för att vi råkade känna varandra. Jag vill minnas att killen som satt närmast oss nog blev rätt fundersam över våra diskussioner - som förmodligen handlade om hästavel och allt vad det kan innehålla. (Minns du vad det handlade om @Görel ?) Trevligt var det i alla fall, just för att jag inte blev tvingad att umgås med människor jag inte hade något annat gemensamt med än att vi på olika sätt råkar känna värdinnan... TACK för det @cirkus!
(jag kommer gärna på fest igen, i ditt nya hemma... )

Senast jag satt med bordsplacering - när svärfar gifte om sig - hade jag min trulige son på ena sidan (ett måste i det fallet...) och en riktig torrboll (tillika brudens svärson, så det fanns säkert en tanke bakom det också) på andra sidan... Skitkul - inte...

 

[Migo]

Inte riktigt lika kul när man vuxit upp med mobbing och utanförskap från årskurs 2, då är lekar ett helvete som blir en vidrig påminnelse om vad man varit med om.

Och ja, jag har tagit mig över det mesta med min skoltid och ältar inte det men lekar, där går min gräns.

Enig.

Sociala tillställningar med lekar/dans/bordsplacering är bland det värsta jag vet. Som tur är vet min nära omgivning om det, så de har slutat bjuda mig. Jag kan verkligen inte se en enda poäng i att ägna en hel kväll åt krystade konversationer om saker en inte är intresserad av med folk en aldrig kommer se igen.

Tacka vet jag att vara social runt intressen. En helt annan sak att lära känna folk när en jobbar ihop som funktionärer på nått klubbarrangemang tex.

 

[Migo]

Att prata med folk är sällan tråkigt, möjligen om man hamnar bredvid någon som är helt ointresserad av andra, och inte heller vill berätta om sig själv. Då blir det rätt svårpratat.

Undrar om inte detta är den stora skiljeväggen- Jag tycker det är fullständigt ointressant att prata med folk. Det är pest och pina som jag genomlider i jobbet (något lättare i yrkesrollen) när det krävs för att hålla en god social ton med kunderna. Absolut inget jag gör på min fritid!

Inte ens mina närmsta vänner umgås jag med speciellt mycket annat än runt våra gemensamma intressen.

 

[Thaliaste]

En middag där gästerna förväntas sitta med sitt sällskap förutsätter ju att alla gästerna har ett sällskap. Det blir ofta rätt trist om man kommit själv till en fest att knö sig in bland tajta kompisgäng och par...

 

[Thaliaste]

Så kan det nog vara. Jag gillar verkligen att träffa nya människor och uppskattar det otvungna i just det du verkar ogilla ("hoppsan, vi råkade hamna bredvid varandra och behöver aldrig ses mer igen om vi inte vill").

Undrar om inte detta är den stora skiljeväggen- Jag tycker det är fullständigt ointressant att prata med folk. Det är pest och pina som jag genomlider i jobbet (något lättare i yrkesrollen) när det krävs för att hålla en god social ton med kunderna. Absolut inget jag gör på min fritid!

Inte ens mina närmsta vänner umgås jag med speciellt mycket annat än runt våra gemensamma intressen.

 

[Mabuse]

Undrar om inte detta är den stora skiljeväggen- Jag tycker det är fullständigt ointressant att prata med folk. Det är pest och pina som jag genomlider i jobbet (något lättare i yrkesrollen) när det krävs för att hålla en god social ton med kunderna. Absolut inget jag gör på min fritid!

Inte ens mina närmsta vänner umgås jag med speciellt mycket annat än runt våra gemensamma intressen.

Så kan det vara. Jag tycker andra människor i regel är intressanta, och sociala sammanhang, normer och värderingar är alltid intressanta. Och ett bra sätt att förstå mer av olika sociala sammanhang och normer och värderingar man inte själv delar är att prata med folk. Jag är nyfiken på hur människor tänker, och på olika yrken och organisationer fungerar, helt enkelt. Hur kan man inte vara det?

 

[Migo]

Jag är nyfiken på hur människor tänker, och på olika yrken och organisationer fungerar, helt enkelt. Hur kan man inte vara det?

Jag är superintresserad av instinkten som gör att vissa hundar kan valla får. Hur kan man inte vara intresserad av det?

Folk är olika helt enkelt. Trist att det ska vara så svårt för folk att acceptera att inte alla är intresserade av sociala tillställningar.

 

[em-pirre]

Vad gör du om din bordspartner är en tråkmåns?

Då kommer du ju inte undan

Jag undrar om inte just du var en tråkmåns? Du fortsatte inte samtalet eftersom du inte kunde något om formel 1. Där hade det ju varit perfekt att säga "Oj, det kan jag ingenting om! Kan du berätta hur det fungerar?"

Jag kan också bli obekväm vid sån bordsplacering, för det är så mycket enklare att umgås med fästmannnen eller bästa vännen. Men enkelt och bekvämt är inte alltid bäst. Man måste tvinga sig själv till att komma igång, sen blir det jättetrevligt!

 

[Lavinia]

Så kan det vara. Jag tycker andra människor i regel är intressanta, och sociala sammanhang, normer och värderingar är alltid intressanta. Och ett bra sätt att förstå mer av olika sociala sammanhang och normer och värderingar man inte själv delar är att prata med folk. Jag är nyfiken på hur människor tänker, och på olika yrken och organisationer fungerar, helt enkelt. Hur kan man inte vara det?

Hej!

Jag har diverse svårigheter med främmande folk, men jag upphör aldrig att fascineras av vad som driver andra människor, vad de tycker är intressant och varför de gör det de gör. Därför gillar jag bordplacering- jag får en möjlighet att prata med andra människor som förväntas prata med mig. Jag hade aldrig aktivt sökt upp samma människor i en mingelsituation och då hade jag missat all den spännande informationen de sitter på.

/Lavinia, som ofta får veta att folk red som unga eller är livrädda för hästar. Träffar sällan några aktiva ryttare.

 

[AliceZeta]

Det här känner jag igen. Är placeringen fri vill jag gärna sätta mig någonstans tidigt, så jag inte behöver tänka att "nu blir den jag sätter mig bredvid ledsen för att hen inte får någon trevlig/intressant bordsgranne utan bara mig". Med bordsplacering är det inte mitt fel att hen drabbas.

Hmm, ni som känner så kanske ska jobba lite med självkänslan
Det är nog ändå ganska vanligt att människor känner sig dåliga på att mingla och vara underhållare på fester

Sen har vi ju motsatsen också. Dom som tycker att dom är världsbäst på att hålla tal, mingla, leda allsång etc

 

[Mabuse]

Jag är superintresserad av instinkten som gör att vissa hundar kan valla får. Hur kan man inte vara intresserad av det?

Folk är olika helt enkelt. Trist att det ska vara så svårt för folk att acceptera att inte alla är intresserade av sociala tillställningar.

Inte vet jag, jag tycker det låter intressant med vallinstinkt. Att vara helt ointresserad av sin egen art skulle jag säga är relativt ovanligt hos ett i grunden socialt djur som människan. Så nä, jag förstår inte riktigt hur man bara kan vara intresserad av sitt eget liv, och inte ett dugg av att förstå andras.

 

[AliceZeta]

Nu satt vi ju vid en bordsände, men ändå lyckades vi involvera "nästa sällskap" bredvid oss i våra diskussioner. Så helt isolerade blev vi ju inte bara för att vi råkade känna varandra. Jag vill minnas att killen som satt närmast oss nog blev rätt fundersam över våra diskussioner - som förmodligen handlade om hästavel och allt vad det kan innehålla. (Minns du vad det handlade om @Görel ?) Trevligt var det i alla fall, just för att jag inte blev tvingad att umgås med människor jag inte hade något annat gemensamt med än att vi på olika sätt råkar känna värdinnan... TACK för det @cirkus!
(jag kommer gärna på fest igen, i ditt nya hemma... )

Senast jag satt med bordsplacering - när svärfar gifte om sig - hade jag min trulige son på ena sidan (ett måste i det fallet...) och en riktig torrboll (tillika brudens svärson, så det fanns säkert en tanke bakom det också) på andra sidan... Skitkul - inte...

Ja, ofta funkar det ju så. Några som känner varandra (och som kanske inte har träffats på länge) börjar prata och trivs, människor som sitter runt om, brukar bli intresserade, sen är festen igång