Slumpmässig bordsplacering

[athena]

Eller hur @cirkus, nördar är ju det bästa som finns .

Jag gillar både vanlig bordsplacering och "slumpmässig", är jag på en tillställning föredrar jag faktiskt alla former av bordsplacering. Annars sätter sig ju folk bara med dem de känner, är man dessutom en som inte känner nån då kan det ju bli riktigt trist.

 

[Snurrfian]

Så där rent allmänt så inser jag att jag är kanske allt för nyfiken för mitt eget bästa, men på fester är det en bra egenskap. Jag gillar studiebesök! Om det sen är platser eller människor gör mindre och de flesta människor har något intressant. Eller jag känner några som borde kunna berätta massor av intressanta saker som helt enkelt låter bli, det är dessutom människor som jag har träffat många gånger eftersom det är partners till människor som jag gärna umgås med.
Men det är svårt när man försöker föra en konversation och den man pratar med blir som en vägg. Som exempel en person som just hade kommit hem efter att ha bott fyra år utomlands med sin familj, jag ställer frågor om hur det var att komma hem, hur det var att bo i det andra landet, om det fanns något de hade saknat där, saknar när de kom hem, om de hade gjort några resor inom det andra landet osv men fick bara tvära svar som inte inbjöd till någon fortsatt konversation. Däremot hens partner hade mycket att berätta i stort och smått...
På fester utan bordsplacering brukar jag visserligen börja med att sitta hos de jag känner men sen brukar jag alltid ha hittat ett antal nya människor att prata med under kvällen. Dock på en del större fester där mycket släkt är med (typ bröllop ) så har det oftast blivit så att jag har försökt umgås med de släktingar som jag kanske inte träffar så ofta istället för att träffa nya bekantskaper.

 

[Dentaku]

Hmm, ni som känner så kanske ska jobba lite med självkänslan
Det är nog ändå ganska vanligt att människor känner sig dåliga på att mingla och vara underhållare på fester

Jag har väldigt bra självkänsla men har problem med att förstå sociala koder - ju tydligare regler som finns desto lättare är det. Att mingla runt på ett cocktailparty fungerar utmärkt för där förutsätts det av mig att jag glider runt och dyker in i olika sällskap utan att vara inbjuden eller börjar prata med ensamma människor som man inte känner. Det är en situation som har varit jättelätt att lära sig, allt man behöver kunna är ju att konversera och det finns det ju någon slags manual för. Att hitta en bordsplacering på egen hand är däremot skitjobbigt eftersom jag ha svårt att läsa av om personerna jag sätter mig med vill att jag sätter mig där, är ok med det, eller hellre skulle haft någon annan i sällskapet.

 

[athena_arabians]

Förstår du öht vad jag skriver?

Nu sitter du och jag inte bredvid varandra på en fest, så vi behöver inte ha ett samtal

Vi brister i vår kommunikation, så hi avsluta samtalet här

Min läsförståelse är utmärkt. Men säger du att:

Jamen herregud!!

Vad förväntas av en människa som kommer på en fest för att ha KUL?

Jag försökte visa intresse av folkrace så gott jag kunde

Jisses!

så tolkar jag det att du är där för att främst roa dig själv och när det inte fungerade för dig ledsnade du och tyckte sällskapet omkring dig var tråkiga.

Vad gäller det sista så är det här ett öppet forum.

 

[athena_arabians]

Generellt så är det ju roligare att hamna bredvid nån som är nördig på nånting-vad-som-helst och vet en massa obskyra detaljer om det än att hamna bredvid en som inte har något alls att prata om. Sen att man kanske inte är intresserad av själva prylen som nördpersonen pratar om spelar ingen roll - det är attans så mycket bättre med en som brinner för nånting än folk som inte säger ett knyst.

Själv är jag synnerligen oblyg och kan prata för ett helt sällskap om det skulle vara så. Och det gör ju naturligtvis att om jag hamnar på middag med bordsplacering så hamnar jag skitofta med folk som är jätteblyga och inte säger ett piss för ...cirkus är ju en sån som kan hålla låda i den änden av bordet så det inte blir ett tyst hörn

Eh, jag är rädd för att jag också är den där som håller låda vilket har utnyttjats av värdar ibland inte mig emot.

 

[AliceZeta]

Min läsförståelse är utmärkt. Men säger du att:



så tolkar jag det att du är där för att främst roa dig själv och när det inte fungerade för dig ledsnade du och tyckte sällskapet omkring dig var tråkiga.

Vad gäller det sista så är det här ett öppet forum.

Jo, jag brukar gå på fest främst gör att roa mig
Jag trodde det va den vanligaste anledningen till att gå på fest
Tänk att jag har haft så FEL i alla år!!!!

 

[Snurrfian]

Eh, jag är rädd för att jag också är den där som håller låda vilket har utnyttjats av värdar ibland inte mig emot.

jag börjar tror att du på allvar är min tvilling, jag blir ofta placerad av värdfolket för att hålla igång samtalet, det har jag fått veta ibland i förväg och ibland i efterhand av värdfolket...

 

[athena_arabians]

jag börjar tror att du på allvar är min tvilling, jag blir ofta placerad av värdfolket för att hålla igång samtalet, det har jag fått veta ibland i förväg och ibland i efterhand av värdfolket...

Det "värsta" jag varit med om var när en kursare skulle träffa några doktorander för ev fältjobb i USA och ville ha med mig på lunchen. Hon sa mer eller mindre INGENTING och jag tyckte det var pinsamt så jag tjattrade på (givetvis involverade jag henne i samtalet). Efteråt bad jag om ursäkt för jag pladdrat så men att jag tyckte det blev så tyst. Svaret var: Jamen det var ju därför jag ville att du skulle vara med!"

 

[AliceZeta]

Jag har väldigt bra självkänsla men har problem med att förstå sociala koder - ju tydligare regler som finns desto lättare är det. Att mingla runt på ett cocktailparty fungerar utmärkt för där förutsätts det av mig att jag glider runt och dyker in i olika sällskap utan att vara inbjuden eller börjar prata med ensamma människor som man inte känner. Det är en situation som har varit jättelätt att lära sig, allt man behöver kunna är ju att konversera och det finns det ju någon slags manual för. Att hitta en bordsplacering på egen hand är däremot skitjobbigt eftersom jag ha svårt att läsa av om personerna jag sätter mig med vill att jag sätter mig där, är ok med det, eller hellre skulle haft någon annan i sällskapet.

Nu vet jag inte alls hur och varför du känner som du gör
Det kan ju bara du svara på

Ändå, om du känner att det är jobbigt att välja stol för en middag för att du har svårt att läsa av människor, då birde det vara lika jobbigt om du minglar runt med ett glas i handen?
Tänker jag, men kanske har jag fel?

 

[Dentaku]

Nu vet jag inte alls hur och varför du känner som du gör
Det kan ju bara du svara på

Ändå, om du känner att det är jobbigt att välja stol för en middag för att du har svårt att läsa av människor, då birde det vara lika jobbigt om du minglar runt med ett glas i handen?
Tänker jag, men kanske har jag fel?

Som jag skrev så är det i min situation lätt att lära sig att konversera eftersom det följer så tydliga regler. Jag brukar likna det vid ett parti schack(förutom att ingen ska vinna). Personen jag pratar med gör ett drag, jag svarar upp med ett lämpligt motdrag. Att läsa av människor i situationer där jag vet att man av artighet inte säger rakt ut vad man tycker är jättesvårt och som sagt direkt ångestframkallande för om jag frågar om jag får sitta på ett ställe och får ett jakande svar kan jag inte utifrån det avgöra om jag faktiskt är välkommen eller inte. Jag vet inte vilka spelregler som gäller och blir osäker. Ibland fungerar det bra ändå, ibland känns det som om jag gör bort mig totalt.

 

[Lovisaleonora]

Ibland fungerar det bra ändå, ibland känns det som om jag gör bort mig totalt.

Det där har jag lätt att förstå. Det krävs träning och lagom dos "jag struntar i vilket" för att balansera en sådan situation.

 

[AliceZeta]

Som jag skrev så är det i min situation lätt att lära sig att konversera eftersom det följer så tydliga regler. Jag brukar likna det vid ett parti schack(förutom att ingen ska vinna). Personen jag pratar med gör ett drag, jag svarar upp med ett lämpligt motdrag. Att läsa av människor i situationer där jag vet att man av artighet inte säger rakt ut vad man tycker är jättesvårt och som sagt direkt ångestframkallande för om jag frågar om jag får sitta på ett ställe och får ett jakande svar kan jag inte utifrån det avgöra om jag faktiskt är välkommen eller inte. Jag vet inte vilka spelregler som gäller och blir osäker. Ibland fungerar det bra ändå, ibland känns det som om jag gör bort mig totalt.

Ingen vet om dom är välkommen att sitta vid bordet
Det enda du kan göra är att välja att sitta vid dom du vill
Du behöver lite tjockare skinn på näsan, tror jag


(Och jag måste skaffa mig tålamod, ingen är perfekt)

 

[Dentaku]

Ingen vet om dom är välkommen att sitta vid bordet
Det enda du kan göra är att välja att sitta vid dom du vill
Du behöver lite tjockare skinn på näsan, tror jag


(Och jag måste skaffa mig tålamod, ingen är perfekt)

Eller så behöver du skaffa dig kunskap om att det finns personer som fungerar annorlunda än vad du gör. Det var ingen som föreslog att personer med social fobi, som togs upp som exempel på varför bordsplacering är så dåligt, bara behöver tjockare skinn på näsan.

 

[cirkus]

Ingen vet om dom är välkommen att sitta vid bordet
Det enda du kan göra är att välja att sitta vid dom du vill
Du behöver lite tjockare skinn på näsan, tror jag


(Och jag måste skaffa mig tålamod, ingen är perfekt)

Om jag är bjuden på samma fest som en massa andra och det är fri placering så förutsätter jag att jag är välkommen vid vilket bord som helst.

Jag kan ibland gå och sätta mig bland helt okända för mig, men som känner varann för att se hur reaktionen blir.

 

[AliceZeta]

Eller så behöver du skaffa dig kunskap om att det finns personer som fungerar annorlunda än vad du gör. Det var ingen som föreslog att personer med social fobi, som togs upp som exempel på varför bordsplacering är så dåligt, bara behöver tjockare skinn på näsan.

Det har jag inte sagt, att du BARA behöver tjockare skinn på näsan, men det skulle säkert underlätta om du är rädd för att göra bort dig

 

[AliceZeta]

Om jag är bjuden på samma fest som en massa andra och det är fri placering så förutsätter jag att jag är välkommen vid vilket bord som helst.

Jag kan ibland gå och sätta mig bland helt okända för mig, men som känner varann för att se hur reaktionen blir.

Bra där!

Självklart måste man våga ta plats när man blivit bjuden

 

[athena_arabians]

Eller så behöver du skaffa dig kunskap om att det finns personer som fungerar annorlunda än vad du gör. Det var ingen som föreslog att personer med social fobi, som togs upp som exempel på varför bordsplacering är så dåligt, bara behöver tjockare skinn på näsan.

Om jag hamnar bredvid någon som skulle kunna uppfattas som tråkig försöker jag se det hela ur den personens synvinkel och varför den inte är bekväm i situationen (för det är oftast skälet, oavsett vad obekvämheten beror på).

Allra oftast är det nervositet och då får man lägga samtalsnivån på ett passande läge. I en het diskussion vet jag att jag kan uppfattas som aggressiv för att jag blir så engagerad, även fast jag absolut inte är aggressiv. Det vet jag om så är det någon som är blygare/osäkrare tar jag det lugnare.

 

[Dentaku]

Det har jag inte sagt, att du BARA behöver tjockare skinn på näsan, men det skulle säkert underlätta om du är rädd för att göra bort dig

Men jag är inte rädd för att göra bort mig, det har jag aldrig skrivit. Jag kan hålla tal eller föreläsningar eller göra annat som många är rädda för. Problemet är att jag fungerar väldigt bra socialt när det finns regler som jag kan spela efter men tycker att det är jättejobbigt och helst undviker situationer där jag inte känner till de sociala spelreglerna eftersom jag tillhör en grupp personer som måste lära sig dem och som har svårt att läsa av andra människor.

 

[athena_arabians]

Det har jag inte sagt, att du BARA behöver tjockare skinn på näsan, men det skulle säkert underlätta om du är rädd för att göra bort dig

Men @Dentaku blir inte hjälpt av tjockare skinn på näsan. En del har helt enkelt svårt att att läsa det sociala spelet och då kvittar det hur tuff/härdad man är.

 

[AliceZeta]

Men jag är inte rädd för att göra bort mig, det har jag aldrig skrivit. Jag kan hålla tal eller föreläsningar eller göra annat som många är rädda för. Problemet är att jag fungerar väldigt bra socialt när det finns regler som jag kan spela efter men tycker att det är jättejobbigt och helst undviker situationer där jag inte känner till de sociala spelreglerna eftersom jag tillhör en grupp personer som måste lära sig dem och som har svårt att läsa av andra människor.

Som jag skrev så är det i min situation lätt att lära sig att konversera eftersom det följer så tydliga regler. Jag brukar likna det vid ett parti schack(förutom att ingen ska vinna). Personen jag pratar med gör ett drag, jag svarar upp med ett lämpligt motdrag. Att läsa av människor i situationer där jag vet att man av artighet inte säger rakt ut vad man tycker är jättesvårt och som sagt direkt ångestframkallande för om jag frågar om jag får sitta på ett ställe och får ett jakande svar kan jag inte utifrån det avgöra om jag faktiskt är välkommen eller inte. Jag vet inte vilka spelregler som gäller och blir osäker. Ibland fungerar det bra ändå, ibland känns det som om jag gör bort mig totalt.

Jo, du skrev att det känns som om du gör bort dig totalt...