Slumpmässig bordsplacering

Men jag är inte rädd för att göra bort mig, det har jag aldrig skrivit. Jag kan hålla tal eller föreläsningar eller göra annat som många är rädda för. Problemet är att jag fungerar väldigt bra socialt när det finns regler som jag kan spela efter men tycker att det är jättejobbigt och helst undviker situationer där jag inte känner till de sociala spelreglerna eftersom jag tillhör en grupp personer som måste lära sig dem och som har svårt att läsa av andra människor.

Ingen fara, du får gärna sitta vid mitt bord :D bara vi kan prata LIITE om Sabaton också och inte bara Kraftwerk ;)
 
Jo, du skrev att det känns som om du gör bort dig totalt...

Men inte att det var det som gav mig ångest. Det som ger mig ångest bara jag vet att den situationen kan uppkomma är att jag kommer att kastas ut i något jag inte har den minsta kontroll över. Härom dagen visste jag att jag skulle äta middag med ett gäng ytligt bekanta och funderade länge på olika scenarion och hur jag skulle hantera det. Det handlar inte om att jag var rädd för att hamna med fel personer utan för att jag behövde förbereda mig för en situation jag inte skulle ha kontroll över. Jag visste att jag inte skulle göra bort mig men i ett sånt läge är det lätt att jag beter mig märkligt eftersom jag måste improvisera socialt och det är lite jobbigt när det är folk som jag kommer att träffa igen.
 
  1. Har inte läst hela tråden men har ett tips ...när jag och min man hade 100 års kalas med över 100 gäster så lade vi mkt tid på bordsplaceringen. Dels satte vi personer tillsammans som vi trodde skulle uppskatta varandra oavsett om de träffats tidigare eller ej , dels gjorde vi ett kort till varje person med 3-4 bilder som speglade den personens intressen. En sjuksköterska med hund som gillar golf och resor fick då t ex en spruta, en vovve, ett flygplan och en golfklubba! Fungerade jättebra, bilderna ledde till frågor och samtal och alla hade jättekul! Vi fick nästan svårt att få folk att lyfta från borden när det var dags! Det är ju lite taskigt mot de som t ex kommer ensamma till en fest inte ansvar för bordsplaceringen tycker jag.
 
Men inte att det var det som gav mig ångest. Det som ger mig ångest bara jag vet att den situationen kan uppkomma är att jag kommer att kastas ut i något jag inte har den minsta kontroll över. Härom dagen visste jag att jag skulle äta middag med ett gäng ytligt bekanta och funderade länge på olika scenarion och hur jag skulle hantera det. Det handlar inte om att jag var rädd för att hamna med fel personer utan för att jag behövde förbereda mig för en situation jag inte skulle ha kontroll över. Jag visste att jag inte skulle göra bort mig men i ett sånt läge är det lätt att jag beter mig märkligt eftersom jag måste improvisera socialt och det är lite jobbigt när det är folk som jag kommer att träffa igen.
Du har rätt, det är svårt att begripa sig på människor och hur dom fungerar
Ännu svårare om personen inte begriper sig på sig själv ens
Ett steg i rätt riktning, kanske är kbt, många blir väl hjälpta med sina fobier den vägen?
 
  1. Har inte läst hela tråden men har ett tips ...när jag och min man hade 100 års kalas med över 100 gäster så lade vi mkt tid på bordsplaceringen. Dels satte vi personer tillsammans som vi trodde skulle uppskatta varandra oavsett om de träffats tidigare eller ej , dels gjorde vi ett kort till varje person med 3-4 bilder som speglade den personens intressen. En sjuksköterska med hund som gillar golf och resor fick då t ex en spruta, en vovve, ett flygplan och en golfklubba! Fungerade jättebra, bilderna ledde till frågor och samtal och alla hade jättekul! Vi fick nästan svårt att få folk att lyfta från borden när det var dags! Det är ju lite taskigt mot de som t ex kommer ensamma till en fest inte ansvar för bordsplaceringen tycker jag.
Vilken kul idé med bilderna, särskilt om någon har en lite "udda" bild, där man kan försöka gissa vad den betyder :)
 
Vad får du för hjälp för att hantera svårigheter du har
Är det samtalsterapi, medicin eller annat?

Det finns ingen medicin. Samtalsterapi har jag gått i för andra diagnoser. Det enda som gäller är att anpassa hur jag lever för att undvika ångest och psykisk utmattning. Eftersom social interaktion tröttar ut mig så måste jag begränsa den. Ju mer jag måste improvisera socialt desto mindre orkar jag och när orken är slut så kan jag inte ens formulera en vettig mening utan går in i mig själv helt. När det händer så måste jag be även närstående att inte prata med mig och jag klarar inte heller fysisk beröring.
 
Det finns ingen medicin. Samtalsterapi har jag gått i för andra diagnoser. Det enda som gäller är att anpassa hur jag lever för att undvika ångest och psykisk utmattning. Eftersom social interaktion tröttar ut mig så måste jag begränsa den. Ju mer jag måste improvisera socialt desto mindre orkar jag och när orken är slut så kan jag inte ens formulera en vettig mening utan går in i mig själv helt. När det händer så måste jag be även närstående att inte prata med mig och jag klarar inte heller fysisk beröring.
Uttröttade socialt kan alla människor bli, man behöver ingen diagnos för det
Olika människor klara olika saker och olika länge

Kanske har jagnågon släng av någon diagnos jag inte vet om... mitt tålamod är ganska kort, jag blir uttråkad fort , vad det än är
När jag har tappat intresset, så känns tiden outhärdligt långsam, jag står inte ut helt enkelt

Vad kan det vara, det är definitivt ett handikapp
 
Det är den här typen av kommentarer som gör att jag ibland är tveksam till att berätta om mina diagnoser. Så fruktansvärt nedlåtande mot alla som har reella funktionsnedsättningar.
På vilket sätt är jag nedlåtande?

Jag säger att jag också kanske har en diagnos, som jag inte vet om
 
Vad får du för hjälp för att hantera svårigheter du har
Är det samtalsterapi, medicin eller annat?

Jag hoppas att du vet att man inte kan behandla bort det faktum att vissa hjärnor tar in och behandlar information på ett helt annorlunda sätt? Det handlar om att hitta sätt att få livet att fungera bra, inte om att "bli som alla andra".

Att bli rastlös och uttråkad är inte ett handikapp, det är ett irritationsmoment. Att hjärnan stänger av såpass att man inte kan ta in ljud, synintryck eller beröring pga total overload är något helt annat. Minst sagt nedlåtande...
 
Jag ids inte prata med dig längre, jag vill ha KUL på det här forumet. Jag sitter och snackar med folkracesnubben nu.
Nähä du, nu får du härda ut, det fick jag göra i fredags.

Seriöst du kan inte sitta och häva ur dig att andra är nedlåtande utan att förklara på vilket sätt

Någon måtta får det vara
 
Nä, sånt är ju inte så roligt. Men att förstå hur folk tänker och resonerar är kul, och ofta har folk insyn i nåt fenomen på nåt sätt man inte hade innan, det kan vara allt från hur centralproven i matematik konstrueras till kirurgisk behandling av Hortons huvudvärk. Det mesta är intressant om man anstränger sig lite att hitta en intressant vinkling på det, och jag tycker ofta att man åtminstone för någon timme kan göra ig intresserad av nästan vad som helst.

Jo ;) exakt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
703
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 018
  • Artikel Artikel
Dagbok Okej, på senaste har jag och mina kompisar börjat släppa att gå på ”random” fester asså hemmafester hos folk man känner till runt om i...
Svar
3
· Visningar
945
Senast: Otherside
·
Kropp & Själ Jag har alltid varit en orolig människa, på lågstadiet satt jag många gånger inne hos skolsystern under mattelektionerna eftersom jag va...
Svar
17
· Visningar
1 645
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp