Slarvig tonåring

[TinyWiny]

Kompisen är ännu slarvigare...Det tappas mobiltelefoner och det glöms läxböcker och kort . Men tyska föräldar är hårda (för hårda tycker jag) och kompisen måste t.ex vara utan telefon nu tills hon har sparat ihop pengar till en ny. Jag vet inte hur mycket månadspeng kompisen får men att spara ihop till en ny telefon tar lång tid.

Jag tycker faktiskt inte att det är hårt att få spara ihop till en ny telefon själv. Det är så livet är. Går saker sönder, man förstör dem eller tappar bort dem så får man spara ihop till en ny. Det man lär sig om föräldrarna fixar en ny gång på gång är att man inte behöver ta vara på sina grejer utan det ordnar sig ändå. Någon annan fixar. Jag har på nära håll följt barn där några har fått allt fixat och där några har fått ta ansvar för sina saker och fått ersätta själva. De barn som fick allt fixat förväntar sig fortfarande som vuxna att någon annan ska fixa åt dem. Det är fel på allt ifrån chefer till kompisar för att de inte ställer upp och curlar dem utan ställer krav. Krav som är fullt rimliga men som de här människorna faktiskt inte klarar av att hantera. De barn som fick lära sig ta ansvar för sina saker jobbar för det de vill ha, klarar sig själva och förväntar sig inte att någon annan ska fixa deras liv åt dem. Det är verkligen en enorm björntjänst att curla sina barn. Det gör att barnen klarar sig sämre i framtiden. Man blir inte en bättre förälder för att man ger sina barn alla prylar de vill ha. Föräldragrejen sitter inte i pengar utan att man lär sina barn det de behöver kunna för att klara sig bra i livet.

 

[Alexandra_W]

Tycker du fått jättebra svar i tråden redan. Men en sak ang det med spara ihop till ny telefon.

En person som jag mött i tidigare jobb var uppväxt med att saker som gick sönder (tex mobiler) ersattes av någon annan eftersom hen hade såpass lite fickpengar att det skulle ta ett år spara ihop ens till en billig mobil (1000 kr i dagens värde ungefär).
Personen förbrukade ett förbluffande antal mobiler. Helt enkelt för det slarvades med dem. Fanns ingen anledning vara rädd om dem, eftersom om de gick sönder så fick man lite skamset berätta det, lyssna på en förmaning om att vara försiktig och så fick man en ny. Snittöverlevnaden för en telefon var under 6 mån.

Det där ändrades när dealen blev "går den här också sönder får du ingen ny, då får du själv köpa en ny". Naturligtvis gick även den telefonen sönder ganska snabbt. Det var skrik, tårar och tandagnisslan men det blev ingen ny mobil. Det var argument som att inte kunna nås, tänk om något hände etc. Relevant argument så hen fick en superbillig supersimpel telefon a gammal Nokia. Ingen kamera, ingen surf etc.

Med hjälp av lite tillskott från födelsedagspengar, sålt lite saker på loppis osv hade personen en ny telefon 6 månader senare. Som överlevde åtminstone 1.5 år (sen har jag inte träffat personen). För nu är hen försiktig med den, för hen vet bokstavligt talat vad det kostar henne att köpa en ny.

Lite samma blir det ju med böterna. Du är tacksam hon inte stjäl och berättar, och betalar böterna. Men du drar inte ens in på extrapengarna hemma. Hon behöver ingen glass, badhus eller någon bio. Det finns väl mat hemma även om du jobbar? De flesta föräldrar till tonåringar jobbar väl dessutom heltid.

Jag skulle ta bort alla extrapengarna. Pga böterna. Förklara att eftersom du måste betala dem och de är en stor och tung utgift så finns det inte råd till glass, bad och bio eller vad de nu går till. Vill hon ha det får hon ta av veckopengen, och köpa mindre smink.

Blir det ännu en böteslapp hade jag inte dragit mig för att även nalla på veckopengen. Men jag hade idag tagit bort extrapengarna.

 

[ako]

Tycker du fått många bra svar om detta med att faltiskt ta konsekvensen av sitt handlande och betala själv. Jag skulle oxå vilja trycka hårt på det nån föreslog, nämligen att hjälpa henne hitta tragedier för att komma i håg. Plånboksskal med kortficka är väl ett utmärkt sådant t ex!

 

[alazzi]

Du gör henne en enorm björntjänst. Hon måste få en chans att förstå hur man prioriterar i livet, som vuxen människa. Vill jag köpa en svindyr mascara, eller vill jag gå på bio? Vill jag tanka bilen och avstå från middagen ute, eller vill jag käka på restaurang och cykla till jobbet? Vill jag köpa den där klänningen och leva på nudlar resten av månaden?

Den som växer upp med förståelse för pengars värde har det betydligt lättare senare i livet, när andra hamnar i Lyxfällan och konsumerar sönder hela sin ekonomi. Hur ska hon lära sig om hon alltid får det hon vill ha, och aldrig behöver lära sig att det inte kommer någon kommunstyrd allmosa om hon som vuxen tappar sitt busskort?

Jag tycker det är fullt rimligt att som 14-åring ta ansvar för sina egna prylar, som t ex en mobiltelefon. Tappar man den får man spara ihop till en billigare begagnad eller längre om man vill ha en ny och dyr.

Nåja, med min timlön på fantastiska 8,50 € i timmen så säjer det sig självt att jag inte är rik. Hon önskar sig mest kläder av mig och det är ju något som ska köpas oavsett. Annars är hon verkligen prismedveten. Vi tittar alltid på priset när vi handlar och hon har koll på sakers värde. Men visst, jag skämmer bort henne med det jag kan, för att jag vill det. Hennes hobby är inte dyr, hon tränar Taekwondo en klubb. Det som kostar där är tävlingarna och där har jag vägrat att betala utlandstävlingarna eftersom det är för dyrt. Så då gick pappan i taket och menade att jag vill att hon slutar träna. Inhemska tävlingarna klarar jag att betala, de hamnar ju i en helt annan liga än utlandstävlandet.

Hittills så har hon tack och lov inte tappat någon telefon. Hennes telefoner har däremot "tagit slut" efter ca 2 år och har då fått bytas ut. Min egna telefon har också precis börjat tokkrångla efter drygt 2 år så sorgligt nog kan det kanske vara förväntad livstid på en pryl som används mycket.

Hon fick en ny cykel förra hösten, present från mormor. Och där var jag extremt tydlig med att om den cykeln försvinnr så blir det ingen ny cykel. Jag har inte råd.

 

[Alexandra_W]

Nåja, med min timlön på fantastiska 8,50 € i timmen så säjer det sig självt att jag inte är rik. Hon önskar sig mest kläder av mig och det är ju något som ska köpas oavsett. Annars är hon verkligen prismedveten. Vi tittar alltid på priset när vi handlar och hon har koll på sakers värde. Men visst, jag skämmer bort henne med det jag kan, för att jag vill det. Hennes hobby är inte dyr, hon tränar Taekwondo en klubb. Det som kostar där är tävlingarna och där har jag vägrat att betala utlandstävlingarna eftersom det är för dyrt. Så då gick pappan i taket och menade att jag vill att hon slutar träna. Inhemska tävlingarna klarar jag att betala, de hamnar ju i en helt annan liga än utlandstävlandet.

Hittills så har hon tack och lov inte tappat någon telefon. Hennes telefoner har däremot "tagit slut" efter ca 2 år och har då fått bytas ut. Min egna telefon har också precis börjat tokkrångla efter drygt 2 år så sorgligt nog kan det kanske vara förväntad livstid på en pryl som används mycket.

Hon fick en ny cykel förra hösten, present från mormor. Och där var jag extremt tydlig med att om den cykeln försvinnr så blir det ingen ny cykel. Jag har inte råd.

Det här kan låta elakt men är INTE menat så.

Men ändå så har hon TRE gånger dragit på sig dyra böter....

Du försvarar/curlar henne fortfarande lite vännen.

 

[alazzi]

Det här kan låta elakt men är INTE menat så.

Men ändå så har hon TRE gånger dragit på sig dyra böter....

Du försvarar/curlar henne fortfarande lite vännen.

Eftersom jag själv är slarvig och har råkat ut för en del tråkigheter pga av det så försvarar jag henne. Jag är lika slarvig själv...

 

[Lovisaleonora]

Eftersom jag själv är slarvig och har råkat ut för en del tråkigheter pga av det så försvarar jag henne. Jag är lika slarvig själv...

Vill du att hon ska få lida för det som vuxen, eller känns det rimligt att hon nu, när det finns skyddsnät, får ta ansvar för slarvet?

 

[Monstermom]

Eftersom jag själv är slarvig och har råkat ut för en del tråkigheter pga av det så försvarar jag henne. Jag är lika slarvig själv...

Men inte vill du föra över dina svagheter på henne, om det går att undvika?

 

[alazzi]

Så ni menar om jag hade haft en ännu tuffare barndom med ännu mer straff vid oönskat beteende så hade jag varit pedant idag???

 

[alazzi]

http://www.bukefalos.com/xfa-blog-entry/sjalvmedkansla.9054/

träffar rätt bra

 

[Alexandra_W]

Så ni menar om jag hade haft en ännu tuffare barndom med ännu mer straff vid oönskat beteende så hade jag varit pedant idag???

Du måste skilja på straff och konsekvens. Det är inget straff att svångremmen i FAMILJEN dras åt för mamman med låg inkomst behöver betala dyra böter för tonårsdotterns slarv. Det handlar om att ta ANSVAR. Och om inte föräldrarna hjälper barnen att lära sig ta ansvar - hur ska de då lära sig?

Hon är tonåring - om några år är hon vuxen. Du måste hjälpa henne med övergången från barn till vuxen. Hon kommer alltid vara ditt barn, men du måste hjälpa henne att bli vuxen och stå på egna ben. Gradvis. Alt är att curla henne tills du dör, eller att hon pang poff kastas ut på djupt vatten.

När hon som vuxen slarvar och får böter och plötsligt inte kan betala dem alt inte kan betala maten den månaden, är inte den situationen värre än att en tonåring blir av med extrapengar till lyx för att gradvis lära sig sambandet mellan handling och konsekvens.

Böterna är en konsekvens av att ha glömt färdbeviset. Men konsekvensen drabbar just nu BARA dig. Hennes handling - din konsekvens. Hur ska hon lära sig sambandet mellan sina handlingar och konsekvensen för henne om du inte hjälper henne med det?

För det ÄR en hjälp. Inte ett straff.

 

[alazzi]

Du måste skilja på straff och konsekvens. Det är inget straff att svångremmen i FAMILJEN dras åt för mamman med låg inkomst behöver betala dyra böter för tonårsdotterns slarv. Det handlar om att ta ANSVAR. Och om inte föräldrarna hjälper barnen att lära sig ta ansvar - hur ska de då lära sig?

Hon är tonåring - om några år är hon vuxen. Du måste hjälpa henne med övergången från barn till vuxen. Hon kommer alltid vara ditt barn, men du måste hjälpa henne att bli vuxen och stå på egna ben. Gradvis. Alt är att curla henne tills du dör, eller att hon pang poff kastas ut på djupt vatten.

När hon som vuxen slarvar och får böter och plötsligt inte kan betala dem alt inte kan betala maten den månaden, är inte den situationen värre än att en tonåring blir av med extrapengar till lyx för att gradvis lära sig sambandet mellan handling och konsekvens.

Böterna är en konsekvens av att ha glömt färdbeviset. Men konsekvensen drabbar just nu BARA dig. Hennes handling - din konsekvens. Hur ska hon lära sig sambandet mellan sina handlingar och konsekvensen för henne om du inte hjälper henne med det?

För det ÄR en hjälp. Inte ett straff.

TACK!!! Ja det var det bästa jag har läst. Jag har inte alls sett det så. Jag bäddar fortfarande in min älskade dotter i bomull för att skydda henne mot allt ont i världen.

Idag på jobbet har jag suttit och kännt mig som världens sämsta mamma...Jag hade verkligen behövt en vettig partner att bolla med när sånt här händer. Jag är inte kompetent själv. Men BUke är bra.

 

[Monstermom]

Så ni menar om jag hade haft en ännu tuffare barndom med ännu mer straff vid oönskat beteende så hade jag varit pedant idag???

Givetvis inte! Men du hjälper henne inte genom att hon inte får känna på vad det faktiskt är som händer.

Det är stor skillnad på att hon får hjälpa till att betala förlusten hon dragit på familjen, och att lägga på något extra straff för att göra det kännbart. Har hon slängt 60 € är det rimligt att hon märker att de är borta - på riktigt borta, inte bara att någon säger det. Men det är inte rimligt att hon förlorar något annat (tex att man tar ifrån henne rätten att vara ute med kompisar, tar ifrån henne en hobby, eller något liknande), inte heller att hon får skäll/påminns om det. Hon har gjort ett misstag (flera gånger...), pengarna är borta. Det betyder inte att du måste vara arg på henne.

Det är inte antingen sträng eller curlande, det finns en balans.

 

[Alexandra_W]

TACK!!! Ja det var det bästa jag har läst. Jag har inte alls sett det så. Jag bäddar fortfarande in min älskade dotter i bomull för att skydda henne mot allt ont i världen.

Idag på jobbet har jag suttit och kännt mig som världens sämsta mamma...Jag hade verkligen behövt en vettig partner att bolla med när sånt här händer. Jag är inte kompetent själv. Men BUke är bra.

Du är inte världens sämsta mamma. Tvärtom. Du är en jättebra mamma. Och du måste sluta klandra dig själv för allt möjligt som inte är ditt fel, tex din ekonomi, skilsmässan, saker du inte kan ge henne, att hennes pappa är en skitstövel som är dum i huvudet (sorry men..) osv.

Du är en jättebra mamma. Du har dessutom rest dig från en jättetuff sits. Fått jobb, försörjer dig och dottern, i ett främmande land, ser till att hon kan ha sin hobby, att hon får veckopeng, bada, gå på bio osv osv. Vet du, alla föräldrar har inte ens de möjligheterna.

Sluta titta på vad du INTE kan ge henne/vad hon inte längre har. Titta på VAD hon har. Och VAD du gör. Och du - förstår du vilken förebild hon har i dig? Låt den blomma istället för att kväva den med 'dumma' jämförelser om vad som kunde bli ännu bättre. Det finns inga perfekta människor och inga perfekta föräldrar. Det finns bra och dåliga föräldrar. Du är bra!

Jag säger det igen - du är bra, stark och en bra mamma. Skriv det på badrumsspegeln om du måste men vifta inte bort det!

 

[alazzi]

Du är inte världens sämsta mamma. Tvärtom. Du är en jättebra mamma. Och du måste sluta klandra dig själv för allt möjligt som inte är ditt fel, tex din ekonomi, skilsmässan, saker du inte kan ge henne, att hennes pappa är en skitstövel som är dum i huvudet (sorry men..) osv.

Du är en jättebra mamma. Du har dessutom rest dig från en jättetuff sits. Fått jobb, försörjer dig och dottern, i ett främmande land, ser till att hon kan ha sin hobby, att hon får veckopeng, bada, gå på bio osv osv. Vet du, alla föräldrar har inte ens de möjligheterna.

Sluta titta på vad du INTE kan ge henne/vad hon inte längre har. Titta på VAD hon har. Och VAD du gör. Och du - förstår du vilken förebild hon har i dig? Låt den blomma istället för att kväva den med 'dumma' jämförelser om vad som kunde bli ännu bättre. Det finns inga perfekta människor och inga perfekta föräldrar. Det finns bra och dåliga föräldrar. Du är bra!

Jag säger det igen - du är bra, stark och en bra mamma. Skriv det på badrumsspegeln om du måste men vifta inte bort det!

Nu gråter jag. Jag är så tacksam för att du tar dig tid att skriva och peppa heart Tack!

 

[micaelathegreat]

Min mamma sa till mig när jag fick barn att min uppgift som föräldrar är att "separera" dem från mig så att de klarar vuxenlivet. Och även om det känns svårt ibland så har hon rätt. Mitt jobb är att göra mig själv "överflödig".

 

[alazzi]

Jag tycker faktiskt inte att det är hårt att få spara ihop till en ny telefon själv. Det är så livet är. Går saker sönder, man förstör dem eller tappar bort dem så får man spara ihop till en ny. Det man lär sig om föräldrarna fixar en ny gång på gång är att man inte behöver ta vara på sina grejer utan det ordnar sig ändå. Någon annan fixar. Jag har på nära håll följt barn där några har fått allt fixat och där några har fått ta ansvar för sina saker och fått ersätta själva. De barn som fick allt fixat förväntar sig fortfarande som vuxna att någon annan ska fixa åt dem. Det är fel på allt ifrån chefer till kompisar för att de inte ställer upp och curlar dem utan ställer krav. Krav som är fullt rimliga men som de här människorna faktiskt inte klarar av att hantera. De barn som fick lära sig ta ansvar för sina saker jobbar för det de vill ha, klarar sig själva och förväntar sig inte att någon annan ska fixa deras liv åt dem. Det är verkligen en enorm björntjänst att curla sina barn. Det gör att barnen klarar sig sämre i framtiden. Man blir inte en bättre förälder för att man ger sina barn alla prylar de vill ha. Föräldragrejen sitter inte i pengar utan att man lär sina barn det de behöver kunna för att klara sig bra i livet.

Jo, jag har läst och försökt att ta det till mig. Tack!

 

[TinyWiny]

Så ni menar om jag hade haft en ännu tuffare barndom med ännu mer straff vid oönskat beteende så hade jag varit pedant idag???

En tuff barndom ger inte automatiskt en pedant. Om så är så är det oftast ett pedanteri som inte är sunt.

Lär man däremot sina barn det de behöver kunna som vuxna som t ex. att ta ansvar, vara trygg med sig själv, stå upp för sig själv, empati, ekonomi och i övrigt hur världen fungerar så klarar de sig suveränt bra! Då slipper de falla ner i sådana där träsk som drar ner dem och när jobbiga saker händer så har de redskap att ta hand om det. Det handlar alltså inte alls om straff utan att ge sina barn de bästa förutsättningar de kan få för att klara sig bra som vuxna

 

[escodobe]

Så ni menar om jag hade haft en ännu tuffare barndom med ännu mer straff vid oönskat beteende så hade jag varit pedant idag???

Jag har svårt att hålla reda på saker och är allmänt klumpigt. Min sambo hävdar att de två vanligaste saker jag säger ( efter "jag är hungrig") var är min mobil? Var är mina nycklar? Det har inte spelat någon roll hur mycket straff jag fått som liten eller hur mycket jag lidit av det, tex tappat pengar när jag redan varit fattig. Så det handlar inte om "slarv" för att jag är lat/inte bryr mig.
Det viktiga är att jag hittat strategier för att minska riskerna och lindra konsekvenserna.

Jag har det slagtåligaste skalet som tillverkas till min mobil. Den är fult som stryk och klumpig som en liten tegelsten. Mobilen håller och är lätt att hitta. Jag har ingen plånbok. Utan har alla mina kort löst. Detta stör en del mer ordningsamma personer men jag har vid flera tillfällen lärt mig att det är bättre att tappa ett löst kort än alla kort i hela plånboken. Framför allt tappar jag inte både id och betalkort samtidigt.
Jag har två bankkort så att jag ändå kan klara mig om i väntan på ett nytt.
Jag använder smsparkering eftersom min hjärna tydligen inte kan Hantera p-automater där man stoppar i kort.
Mina nycklknippa är jättestor med en stor karbinhake och neonfärgade saker på så att man hör när man tappar den och ser den i gräset.
Osv

I din dotters fall skulle jag säga att hon dels ska ha kortet ihop med mobilen och att hon MÅSTE stanna upp innan hon kliver på tåget. Har hon inte kortet så måste hon betala på annat sätt. Även om hon skulle komma sent till skolan för att gå hem och hämta ett reservort så får hon inte bryta mot lagen.